Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Även hårdrockare tappar sitt svall

9 juni, 2021

Skrivet av

Krönika Rynkor och slapp hud är inte heller lätt, men hårdrock hänger trots allt ihop med långt hår.

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Klockan ringer. Stel som en pinne haltar jag ut mot toaletten. När jag öppnar badrumsskåpet märker jag att ansiktet i spegeln inte är mitt eget. Det tillhör min gamle farsa. Jag har blivit gubbe. Kanske är det tur att jag aldrig blev den där rockstjärnan jag drömde om som liten. Då hade spegelbilden varit omöjlig att acceptera.

För några år sedan berättade jag för Ozzy Osbourne att det gjorde ont bara jag försökte ta mig upp ur sängen om morgnarna. Han tyckte att ålder bara är en siffra. På scenen känner han sig ålderslös.

Jag tror dock inte att det är krämpor som är det jobbigaste för en sjuttioplus-stjärna, utan utseendet. Om publiken fick som de ville skulle artister konserveras i formalin. AC/DC löste det genom att visa upp sig i silhuett på omslaget till sin senaste skiva. Frånsett rynkor och slapp hud är det egentliga kruxet att hårdrock är så förknippat med långt hår. Tunnhårighet är tabu.

När jag var yngre tyckte jag att det var konstigt att just hårdrocksgubbar aldrig blev flintskalliga. Tvärtom tycktes de få tjockare och större hår ju äldre de blev.
Under en period hade den brittiska tidningen Classic Rock ett stående inslag där en av frågorna var huruvida artisten skulle överväga att bära peruk om det hjälpte karriären. Alla ljög eller svarade undvikande.

När jag skulle träffa det parodiska glamgänget Steel Panther stod dörren till deras omklädningsrum på glänt och jag råkade få se dem med sitt riktiga hår. Det var knappast en chock att alla utom sångaren Michael Starr uppträdde i peruk, men Starr blev ändå putt när jag tog upp det och fnös att jag aldrig skulle ha vågat ställa en sådan fråga till Paul Stanley. Jag sa att jag frågat Kiss frontman om just detta bara några månader tidigare och att han inte haft några problem att prata om sin syn på löshår. Det blev tyst i rummet.

Steel Panther har sina rötter i tributebandet Atomic Punks. De hyllade Van Halen, vars sångare David Lee Roth är en annan som lidit av flyende hårfäste. Mot slutet av 80-talet var Roths dagar som sexsymbol räknade när de höga
vikarna gjorde intåg. Det dröjde sedan decennier innan han godtog sin tunnhårighet och visade upp sig au naturel.

En som däremot omedelbart blev vän med sin flint var Lars Ulrich. När Metallicas trummis var i 30-årsåldern var han fruktansvärt fåfäng. Han slängde gärna sin yviga hårman på ett så överdrivet sätt att det till slut blev en del av scenspråket.

När håret sedan började tunnas ut klippte han av testarna och tog det hela med en axelryckning. Som skapare till ett av världens största band hade han inget kvar att bevisa. Vem brydde sig egentligen om något så i sammanhanget banalt som utseende?

Tack vare Lars är det inte längre fult att åldras som hårdrockare. Jag gillar Lars. Våga vara som Lars, tänker jag och stänger badrumsskåpet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Hondon blev min biljett till världen

Hondon blev min biljett till världen

Man kan prata om nitar och långt hår, men egentligen handlar all rock’n’roll bara om en sak, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Flykten från nuet borde få ett slut

Jag kanske aldrig växer upp helt, men det är dags att glänta på dörren till det verkliga livet, skriver frilansskribenten Carl Linnaeus.

Jag är gjord för att älska (allt av) Kiss

Trots att jag är en bitter jävel klarar jag inte ens av att hata bandets största hit, skriver Carl Linnaeus.

Varje samtal kan vara det sista

Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Jag blir ledsen när mystiken är borta

När tuffa rockband går från gåtfull image till spel på en ostgitarr, skriver Carl Linnaeus.

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

Konserten var som ett väckelsemöte

Krönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

Musik räddar liv

Musik räddar liv

”Varje gång som jag sänker skivnålen på mitt knastriga vinylexemplar av Vol. 4 är det som att Black Sabbath bara finns till för mig”, skriver Carl Linnaeus.

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Ångesten fäster när det blir tyst

Carl Linnaeus: Jag har lärt mig att godta mina regelbundna depressioner och parera dem genom att knarka musik.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Frågorna om sprängdåden som regeringen inte vill svara på

När Dagens Arbete vill ställa frågor om sprängdåden till justitieminister Gunnar Strömmer (M) bollas vi vidare och får mejlsvar utan möjlighet till följdfrågor. Här är alla frågor vi hade velat få svar på.

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Richard ville hjälpa till – blev misstänkt för brott

Bergsprängaren Richard Bredin hjälpte en vän att frakta bort dynamit.
Han tyckte att han gjorde samhället säkrare. Men Polisen trodde han var kriminell.