Industriarbetarnas tidning

Fabriken blev skejtarnas paradis

17 juni, 2021

Skrivet av

Gamla industrier Friheten ute på asfalten kommer alltid vara skejtarnas hem. Men under vintern blir industrin deras härbärge.

Åttaåriga Adrian Lindberg trivs i Traversen. Foto: Joel Danell.

Lastporten in till Kockums gamla lokaler i Söderhamn står på glänt. Strax innanför, på en trave med lastpallar, står Conny Björklund och spanar på åkarna som dundrar igenom skejthallen Traversen.

– Vi skulle kunna skejta ute egentligen, men vi har haft påsklovsöppet för de yngre, berättar han.

Till hallen har det letat sig sex åkare i dag. Ovanför dem finns den gamla traversen från industritiden kvar. Förr har den burit maskindelar som gått till den svenska skogsindustrin. I dag hänger det i stället ett trettiotal utslitna sneakers.

Vem som började eller när det första paret åkte upp på traversen vet inte Conny längre. Kanske var det han som satte i gång det hela. Men en tradition har det blivit, när skorna gjort sitt så åker de upp. Ett litet spår av åkarna som övervintrat inne i den gamla industrin.

För det är i just industrimiljöer som landets skejtare oftast hittat sin tillflyktsort. För dem i Söderhamn blev den platsen Traversen. Men vägen dit var inte helt lätt.
– Det var några år av ensamhet då vi endast var ett fåtal eldsjälar som höll i gång åkandet. Inte bara här i Söderhamn utan även i resten av Sverige.

Så här i efterhand förstår jag dem, vi var mest ett gäng gapiga kids som krävde någonstans att vara.

Det är kvällstid och det är mestadels veteraner som flyger utför ramperna. Ljudet av hjulen i hårdplast resonerar genom träkonstruktionen. Ett ljud som plötsligt punkteras av en tystnad och sedan en hård duns när brädan, med eller utan åkare, landar.

Kristoffer Lindström, eller Koffe, sätter landningarna. Hans första bräda fick han redan som sexåring. Sedan dess har han åkt till och från. Ibland kan det dröja år emellan, men förr eller senare hittar han alltid tillbaka till brädan. I dag är han 28 år och jobbar på ett åkeri med att köra sågverksprodukter. Första mötet med Conny ägde rum på den lokala skejtparken.

– Conny och de andra var äldre än oss. De hade sitt gäng och vi vårat. Men med tiden så kom åldern att inte spela någon roll alls, utan vi började hänga, berättar han.

När Conny i år fyller 44 så har han skejtat i över 30 år. Och under de åren han har växt upp med brädan vid sina fötter så har även sporten utvecklats.

Skejtande har sitt ursprung i soliga Kalifornien och surfarkulturen på 50-talet. Det kom till som ett alternativt sätt att fördriva tiden på de dagarna då vågorna lyste med sin frånvaro. I folkmun fick det namnet trottoarsurfing.

I 90-talets Söderhamn var det fortfarande trottoaren, gatorna, som var skejtarnas hemvist. Närmaste skejthall fanns en timme bort i Gävle. En resa som inte hörde till vanligheten för en trettonårig Conny. Samtidigt är det ute i det fria man helst åker, berättar han. En steril bit av stadsmiljö kan i en skejtares ögon förvandlas till något helt annat. Något levande. Trappor, räcken och avsatser kan bilda en tydlig linje genom betong och asfalt. En sekvens av trick som ska bemästras genom balans och koordination, men framför allt mod.

Rasmus Gustavsson gör en Halfcab blunt stall revert i en quarterpipe. Skateboardtricks har en snårig terminologi som bygger bland annat på brädan och kroppens position under själva utförandet. Foto: Joel Danell

Under de varma sommarhalvåren var allt frid och fröjd. Men Söderhamn är inte Kalifornien, och när vintern drog in över staden fanns det helt plötsligt ingenstans att ta vägen.

Parkeringshuset i centrum erbjöd tak över huvudet och bra underlag. Vakterna var dock inte lika förtjusta i att ett gäng tonåringar hängde där på kvällarna.

Nästan varje session slutade med att åkarna jagades bort. Något Conny tre decennier senare fortfarande har svårt att förstå varför. Det fanns inga bilar där att tala om, och de hade aldrig orsakat någon skada.

Och så höll det på i flera år. På somrarna hängde de på skejtparken och gatorna. På vintrarna sökte de sig till oanvända lokaler, oftast utan att fråga om tillstånd. Conny och de andra tjatade hos kommunen om att få en skejthall men de var ointresserade.

– Så här i efterhand förstår jag dem, vi var mest ett gäng gapiga kids som krävde någonstans att vara. Utan någon tydlig idé. Det kommer man inte långt på, säger Conny Björklund.

Skejtarna hade länge stått utanför föreningssverige, men runt millennieskiftet började allt fler lokala skateboardföreningar dyka upp. Om Söderhamns skejtare skulle ha en permanent plats under vintrarna behövde man bli tagna på allvar. 2001 bildade därför Conny Björklund Söderhamns skateboardförening.

Kontakten med kommunen blev med tiden bättre, bland annat erbjöds de en plats i vad som i dag är skejthallen Traversen. Då ratade de lokalen eftersom den var några meter för liten.

I stället hade man ögonen på en annan större lokal.

Det skulle dröja ända fram tills 2008 innan Söderhamns skateboardförening till slut fick sin hall.

När kommunen drabbats av gängbildningar och drogproblem sattes akuta åtgärder in, bland annat den så kallade ungdomsmiljonen. Pengar som stadens ungdomar själva fick vara med och bestämma över hur de skulle användas.

Skejthallen blev ett populärt förslag. Och skateboardföreningen fick 300 000 kronor för att äntligen kunna bygga sin hall. Mycket pengar för en tämligen nystartad förening, men inte tillräckligt för att få hyra in sig på den platsen man ville. Kockums gamla fabrik var vad som fanns. Så med en del tricksande och kreativa lösningar i ett 3D-ritningsprogram fick till sist Conny Björklund den 300 kvadratmeter lilla lokalen att funka, om än knappt. Och i september 2008 började de bygga.

En av de som var med och byggde skejthallen var Jens Jonsson. Då var han 17 år gammal. Han minns stämningen bland de tjugotal som tillsammans mer eller mindre hjälptes åt att bygga.

– Vi byggde och åkte om vartannat hela dagarna, i något hörn kunde saker stå halvfärdiga, då var det bara att köra, säger Jens som i dag har med sig
bonusbarnet Adrian till Traversen.

Conny var besviken i början minns han. Att de inte hade fått en större lokal, och att han skulle behöva kompromissa med sin vision. Men när byggandet satte i gång så släppte det. Söderhamns skateboardförening skulle äntligen ha en hemmabas.

Skejthallar kräver utrymme, framför allt på höjden. Därför lämpar sig industri- och lagerlokaler bra och i de flesta fallen renoveras byggnaden innan. Traversen och den exponerade tegelväggen ger lokalen en särskild charm, berättar
Conny medan han blickar ut över hallen.

Timmarna har gått och vårsolen börjar sakta försvinna. Lastporten in till hallen står fortfarande öppen. Det är kallt här inne. Härligt för den som blir varm av att åka, men lastporten fungerar också som luftintag. Ventilationen i den gamla byggnaden är inte den bästa.

I hallen, mellan två av ramperna, finns en korridor undanstoppad. Den är heltäckt från golv till tak av urblekta fotografier, tidningsurklipp och gamla brädor. Den berättar historien om skejthallen Traversen och personerna som utgör den. Artiklar från tiden då hallen blev till.

Gamla skejtarminnen delar plats med reliker från den tiden då industrin huserade i lokalen. Foto: Joel Danell

Här finns historien om Söderhamns egen skejttävling, Söderhamn BBQ Battle, som lockat barn och vuxna från olika delar av landet, och som satt staden på kartan i skejtsverige. Fotografier på fyllda hallar och parker. Allt det där som just nu är på paus.

Därför kan det först tyckas anmärkningsvärt att Söderhamns skateboardförening har fler medlemmar än någonsin.

– Skateboard som trend har alltid haft sina toppar och dalar, men senaste året har varit unikt, berättar Conny Björklund.

Att skejtande mestadels sker utomhus är något som har gynnat sporten under coronatider, tror Conny. Det blir ett sätt för unga att komma ut och röra på sig och samtidigt träffa andra.

Föreningen riktar sig i dag mot ungdomsverksamhet, som skejtläger på sommarloven och tjejskejt.

Den nya generationens åkare har möjligheten att på somrarna åka under den gassande solen, för att sedan nöta inomhus när dagarna blir kyligare. På nätet kan de se och lära av proffsen.

– Du ser nioåringar göra tricks som jag som vuxen bara kan drömma om att göra, säger Conny.

Med två världsmästartitlar och en 14:e plats i världs- rankningen är Oskar Rozenberg Sveriges medaljhopp i OS i Tokyo.

Ja, det är mycket som har förändrats sedan tiden då han jagades ut ur parkeringshus. Om det blir något OS i Tokyo i år kommer sporten för första gången att göra sitt intåg i de olympiska spelen. Oskar Rozenberg från Malmö är Sveriges medaljhopp, men kvalen in till OS har dröjt på grund av pandemin.

– Det är inte en helt okontroversiell utveckling, säger Conny.

För många är skejtandet något som tillhör gatorna. En konstform snarare än en sport som ska bemästras. De menar att professionaliseringen förstör den anda och kultur som genomsyrat åkarna sen dess begynnelse.

– Men det ena behöver inte utesluta det andra, tycker Conny.

Och kanske är just den här kvällen något av ett lysande exempel på det. Ett gäng kompisar som samlats för att åka och prata om den gamla goda tiden. Och så lilla Adrian som är där för att åka på sitt påsklov.

Conny Björklund

Conny Björklunds koppling till skejthallen sträcker sig över generationer. På 80-talet jobbade hans pappa som snickare när fabriken skulle renoveras. Foto: Joel Danell.

Ålder: 44 år.
Bor: Söderhamn.
Familj: Singel.
Om att driva Sveriges största skejtsida: ”Jag började som frilansare på Tacky.se när den startade. Vi följde tävlingar och berättade om svenska åkare. Inte bara proffsen utan även gräsrötterna, kids som snickrat hemvideos. 2012 tog jag över helt, men i dag är redaktionen nedlagd. I stället ordnar vi skejtläger och är med och bygger skejtparker.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Känner du igen dig?

Känner du igen dig?

Bertil Hertzberg har fotograferat och intervjuat arbetare på Fredahl Rydéns kistfabrik och husfabriken Bo Klok. Nu blir det en utställning som bland annat ska visas på GS kongress i slutet av maj.

Gert-Inge vill cykla till Paris

Gert-Inge vill cykla till Paris

Cykling har alltid varit en stor del av Gert-Inge Ridells liv. Tre Vättern-rundor har det blivit, men det är inte loppen som har varit det viktiga.

Så blir stolen som ny igen

Så blir stolen som ny igen

Tips från proffset Ett nytt tyg på sitsen kan göra underverk för en gammal stol. Viveka Jonsson på Gemla möbler ger några tips för att få det snyggt.

Odla för dina drömmar, miljön – eller lite lugn och ro

Odla för dina drömmar, miljön – eller lite lugn och ro

Det är oroliga tider. Vi ska bunkra mat och vara redo för krisen. Men en egen täppa kan ge mer än bara reserver, den kan ge lugn och ro.

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna.

”Det kommer att bli en omställning”

”Det kommer att bli en omställning”

När DA berättade om klubbordföranden Elin som var med i ”Ensam mamma söker” 2019 väntade hon sitt första barn med kärleken Marcus. Nu har barnaskaran utökats – rejält.

Talang-Micke siktar mot stjärnorna igen

Talang-Micke siktar mot stjärnorna igen

Hallå där Micke Holm, pappersarbetaren som vann tv-programmet Talang 2019 med buller och bång och som kort därefter sa upp sig för att satsa helhjärtat på musiken.

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Bug Montage är beredd att gå långt för att rädda sin familj undan fattigdomen. I S. A. Cosbys Asfaltsland blir konsekvenserna snabbt större än någon kunnat räkna med. 

Katter, bananer och rockstjärnor

Katter, bananer och rockstjärnor

Till vardags arbetar Isabella Borgström på Stora Enso i Nymölla. Övrig tid målar hon tavlor och skapar konst under artistnamnet Rockerlicious.

Hjortronlandet – spåren går norrut

Hjortronlandet – spåren går norrut

Fotografen Krister Hägglund har dokumenterat författaren Sara Lidmans hembygd Missenträsk med omnejd.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.

GS kongress

Hård strid om ekonomin landande i kompromiss

Hård strid om ekonomin landande i kompromiss

Efter flera timmars debatt lade Henrik Brolin från avdelning 4 fram ett förslag som kunde lösa upp knutarna.

GS och Byggnads: Minimilöner hot mot vår modell

GS och Byggnads: Minimilöner hot mot vår modell

Svenska politiker måste vägra införa ett minimilönedirektiv från EU som kan slå sönder hela den svenska modellen. Det kräver GS och Byggnads i ett gemensamt uttalande.

Thorwaldsson: Dags att flytta norrut

Thorwaldsson: Dags att flytta norrut

Det är dags för folk i södra Sverige att dra på långkalsonger och toppluva. Nu måste flyttlassen gå norrut där de nya jobben finns. Det säger näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson i ett samtal på GS-fackets kongress.

GS kongress har dragit igång

GS kongress har dragit igång

Det är i en osäker omvärld som GS-facket samlas i Örebro för att återuppta sin tredje kongress. Förbundsordförande Per-Olof Sjöö tog upp utmaningar i både den kommande avtalsrörelsen och synen på höstens riksdagsval.

”Jag behöver förbereda mig mycket för att våga”

”Jag behöver förbereda mig mycket för att våga”

Natalia Sparrelid hoppas att hon ska våga ta plats i debatterna på GS-fackets kongress. Medlemmarnas möjlighet att påverka är allra viktigast, och då får förbundet inte vara toppstyrt, anser hon. Vad betyder det för dig att vara kongressombud?– Det är ett stor ansvar, man har en påverkansmöjlighet som man inte bör missa. Jag tycker att […]

Ekonomin i fokus på GS kongress

Ekonomin i fokus på GS kongress

En svag ekonomi har lett till jobbiga besparingar för GS-facket, men också en renodling ”Vi har tvingats fokusera på det som är viktigt – att bygga organisation och rekrytera medlemmar”, säger förbundsordförande Per-Olof Sjöö.