Industriarbetarnas tidning

Fabriken blev skejtarnas paradis

17 juni, 2021

Skrivet av Ricardo Burrows

Gamla industrier Friheten ute på asfalten kommer alltid vara skejtarnas hem. Men under vintern blir industrin deras härbärge.

Åttaåriga Adrian Lindberg trivs i Traversen. Foto: Joel Danell.

Lastporten in till Kockums gamla lokaler i Söderhamn står på glänt. Strax innanför, på en trave med lastpallar, står Conny Björklund och spanar på åkarna som dundrar igenom skejthallen Traversen.

– Vi skulle kunna skejta ute egentligen, men vi har haft påsklovsöppet för de yngre, berättar han.

Till hallen har det letat sig sex åkare i dag. Ovanför dem finns den gamla traversen från industritiden kvar. Förr har den burit maskindelar som gått till den svenska skogsindustrin. I dag hänger det i stället ett trettiotal utslitna sneakers.

Vem som började eller när det första paret åkte upp på traversen vet inte Conny längre. Kanske var det han som satte i gång det hela. Men en tradition har det blivit, när skorna gjort sitt så åker de upp. Ett litet spår av åkarna som övervintrat inne i den gamla industrin.

För det är i just industrimiljöer som landets skejtare oftast hittat sin tillflyktsort. För dem i Söderhamn blev den platsen Traversen. Men vägen dit var inte helt lätt.
– Det var några år av ensamhet då vi endast var ett fåtal eldsjälar som höll i gång åkandet. Inte bara här i Söderhamn utan även i resten av Sverige.

Så här i efterhand förstår jag dem, vi var mest ett gäng gapiga kids som krävde någonstans att vara.

Det är kvällstid och det är mestadels veteraner som flyger utför ramperna. Ljudet av hjulen i hårdplast resonerar genom träkonstruktionen. Ett ljud som plötsligt punkteras av en tystnad och sedan en hård duns när brädan, med eller utan åkare, landar.

Kristoffer Lindström, eller Koffe, sätter landningarna. Hans första bräda fick han redan som sexåring. Sedan dess har han åkt till och från. Ibland kan det dröja år emellan, men förr eller senare hittar han alltid tillbaka till brädan. I dag är han 28 år och jobbar på ett åkeri med att köra sågverksprodukter. Första mötet med Conny ägde rum på den lokala skejtparken.

– Conny och de andra var äldre än oss. De hade sitt gäng och vi vårat. Men med tiden så kom åldern att inte spela någon roll alls, utan vi började hänga, berättar han.

När Conny i år fyller 44 så har han skejtat i över 30 år. Och under de åren han har växt upp med brädan vid sina fötter så har även sporten utvecklats.

Skejtande har sitt ursprung i soliga Kalifornien och surfarkulturen på 50-talet. Det kom till som ett alternativt sätt att fördriva tiden på de dagarna då vågorna lyste med sin frånvaro. I folkmun fick det namnet trottoarsurfing.

I 90-talets Söderhamn var det fortfarande trottoaren, gatorna, som var skejtarnas hemvist. Närmaste skejthall fanns en timme bort i Gävle. En resa som inte hörde till vanligheten för en trettonårig Conny. Samtidigt är det ute i det fria man helst åker, berättar han. En steril bit av stadsmiljö kan i en skejtares ögon förvandlas till något helt annat. Något levande. Trappor, räcken och avsatser kan bilda en tydlig linje genom betong och asfalt. En sekvens av trick som ska bemästras genom balans och koordination, men framför allt mod.

Rasmus Gustavsson gör en Halfcab blunt stall revert i en quarterpipe. Skateboardtricks har en snårig terminologi som bygger bland annat på brädan och kroppens position under själva utförandet. Foto: Joel Danell

Under de varma sommarhalvåren var allt frid och fröjd. Men Söderhamn är inte Kalifornien, och när vintern drog in över staden fanns det helt plötsligt ingenstans att ta vägen.

Parkeringshuset i centrum erbjöd tak över huvudet och bra underlag. Vakterna var dock inte lika förtjusta i att ett gäng tonåringar hängde där på kvällarna.

Nästan varje session slutade med att åkarna jagades bort. Något Conny tre decennier senare fortfarande har svårt att förstå varför. Det fanns inga bilar där att tala om, och de hade aldrig orsakat någon skada.

Och så höll det på i flera år. På somrarna hängde de på skejtparken och gatorna. På vintrarna sökte de sig till oanvända lokaler, oftast utan att fråga om tillstånd. Conny och de andra tjatade hos kommunen om att få en skejthall men de var ointresserade.

– Så här i efterhand förstår jag dem, vi var mest ett gäng gapiga kids som krävde någonstans att vara. Utan någon tydlig idé. Det kommer man inte långt på, säger Conny Björklund.

Skejtarna hade länge stått utanför föreningssverige, men runt millennieskiftet började allt fler lokala skateboardföreningar dyka upp. Om Söderhamns skejtare skulle ha en permanent plats under vintrarna behövde man bli tagna på allvar. 2001 bildade därför Conny Björklund Söderhamns skateboardförening.

Kontakten med kommunen blev med tiden bättre, bland annat erbjöds de en plats i vad som i dag är skejthallen Traversen. Då ratade de lokalen eftersom den var några meter för liten.

I stället hade man ögonen på en annan större lokal.

Det skulle dröja ända fram tills 2008 innan Söderhamns skateboardförening till slut fick sin hall.

När kommunen drabbats av gängbildningar och drogproblem sattes akuta åtgärder in, bland annat den så kallade ungdomsmiljonen. Pengar som stadens ungdomar själva fick vara med och bestämma över hur de skulle användas.

Skejthallen blev ett populärt förslag. Och skateboardföreningen fick 300 000 kronor för att äntligen kunna bygga sin hall. Mycket pengar för en tämligen nystartad förening, men inte tillräckligt för att få hyra in sig på den platsen man ville. Kockums gamla fabrik var vad som fanns. Så med en del tricksande och kreativa lösningar i ett 3D-ritningsprogram fick till sist Conny Björklund den 300 kvadratmeter lilla lokalen att funka, om än knappt. Och i september 2008 började de bygga.

En av de som var med och byggde skejthallen var Jens Jonsson. Då var han 17 år gammal. Han minns stämningen bland de tjugotal som tillsammans mer eller mindre hjälptes åt att bygga.

– Vi byggde och åkte om vartannat hela dagarna, i något hörn kunde saker stå halvfärdiga, då var det bara att köra, säger Jens som i dag har med sig
bonusbarnet Adrian till Traversen.

Conny var besviken i början minns han. Att de inte hade fått en större lokal, och att han skulle behöva kompromissa med sin vision. Men när byggandet satte i gång så släppte det. Söderhamns skateboardförening skulle äntligen ha en hemmabas.

Skejthallar kräver utrymme, framför allt på höjden. Därför lämpar sig industri- och lagerlokaler bra och i de flesta fallen renoveras byggnaden innan. Traversen och den exponerade tegelväggen ger lokalen en särskild charm, berättar
Conny medan han blickar ut över hallen.

Timmarna har gått och vårsolen börjar sakta försvinna. Lastporten in till hallen står fortfarande öppen. Det är kallt här inne. Härligt för den som blir varm av att åka, men lastporten fungerar också som luftintag. Ventilationen i den gamla byggnaden är inte den bästa.

I hallen, mellan två av ramperna, finns en korridor undanstoppad. Den är heltäckt från golv till tak av urblekta fotografier, tidningsurklipp och gamla brädor. Den berättar historien om skejthallen Traversen och personerna som utgör den. Artiklar från tiden då hallen blev till.

Gamla skejtarminnen delar plats med reliker från den tiden då industrin huserade i lokalen. Foto: Joel Danell

Här finns historien om Söderhamns egen skejttävling, Söderhamn BBQ Battle, som lockat barn och vuxna från olika delar av landet, och som satt staden på kartan i skejtsverige. Fotografier på fyllda hallar och parker. Allt det där som just nu är på paus.

Därför kan det först tyckas anmärkningsvärt att Söderhamns skateboardförening har fler medlemmar än någonsin.

– Skateboard som trend har alltid haft sina toppar och dalar, men senaste året har varit unikt, berättar Conny Björklund.

Att skejtande mestadels sker utomhus är något som har gynnat sporten under coronatider, tror Conny. Det blir ett sätt för unga att komma ut och röra på sig och samtidigt träffa andra.

Föreningen riktar sig i dag mot ungdomsverksamhet, som skejtläger på sommarloven och tjejskejt.

Den nya generationens åkare har möjligheten att på somrarna åka under den gassande solen, för att sedan nöta inomhus när dagarna blir kyligare. På nätet kan de se och lära av proffsen.

– Du ser nioåringar göra tricks som jag som vuxen bara kan drömma om att göra, säger Conny.

Med två världsmästartitlar och en 14:e plats i världs- rankningen är Oskar Rozenberg Sveriges medaljhopp i OS i Tokyo.

Ja, det är mycket som har förändrats sedan tiden då han jagades ut ur parkeringshus. Om det blir något OS i Tokyo i år kommer sporten för första gången att göra sitt intåg i de olympiska spelen. Oskar Rozenberg från Malmö är Sveriges medaljhopp, men kvalen in till OS har dröjt på grund av pandemin.

– Det är inte en helt okontroversiell utveckling, säger Conny.

För många är skejtandet något som tillhör gatorna. En konstform snarare än en sport som ska bemästras. De menar att professionaliseringen förstör den anda och kultur som genomsyrat åkarna sen dess begynnelse.

– Men det ena behöver inte utesluta det andra, tycker Conny.

Och kanske är just den här kvällen något av ett lysande exempel på det. Ett gäng kompisar som samlats för att åka och prata om den gamla goda tiden. Och så lilla Adrian som är där för att åka på sitt påsklov.

Conny Björklund

Conny Björklunds koppling till skejthallen sträcker sig över generationer. På 80-talet jobbade hans pappa som snickare när fabriken skulle renoveras. Foto: Joel Danell.

Ålder: 44 år.
Bor: Söderhamn.
Familj: Singel.
Om att driva Sveriges största skejtsida: ”Jag började som frilansare på Tacky.se när den startade. Vi följde tävlingar och berättade om svenska åkare. Inte bara proffsen utan även gräsrötterna, kids som snickrat hemvideos. 2012 tog jag över helt, men i dag är redaktionen nedlagd. I stället ordnar vi skejtläger och är med och bygger skejtparker.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Hela hans hem är en tidsresa

Hela hans hem är en tidsresa

Går det att skapa ett hem med enbart loppisprylar? Volvoarbetaren Christer Grindhage är på god väg. Varje rum inreds efter en tidsepok.

Tusen problem – en syndabock

Tusen problem – en syndabock

Allt är skit och åt helvete i landet som var bättre förr. I boken Det svenska missnöjet berättar folk vad de tycker fungerar dåligt.

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

Hur mycket får jag tjäna på loppis?

Hur mycket får jag tjäna på loppis?

Sommaren är högtid för loppisar och auktioner. Men hur mycket får du egentligen tjäna på loppisförsäljning utan att behöva betala skatt? DA:s ekonomiexpert Annika Creutzer reder ut.

Visst låg man mer förr

Visst låg man mer förr

DA:s Marcus Derland läste boken ”Alla tiders sex” och fick fördomar bekräftade – men också en och annan överraskning.

Kattfolket

Kattfolket

I bildserien Katt People utforskar fotograf Julia Lindemalm den speciella relationen mellan människa och katt.

Fixa bästa brasan

Fixa bästa brasan

Friluftsliv. Grilla korv, värma sig eller bara mysa. Inget går upp mot en sprakande brasa ute i naturen. Jägaren Fredrik Nyberg visar hur du gör upp eld med tändstål och kniv. Förberedelser innan Att förbereda tändmaterial är A och O när tändstål används. Tändstålet avger gnistor som behöver torrt material för att elden ska få […]

Så får du bäst fart på elden

Så får du bäst fart på elden

Den dyraste braständaren lovar mest, men levererade inte. Det stod klart när sex eldar tändes i DA:s braständartest.

”Ingenting sker av sig självt”

”Ingenting sker av sig självt”

Grafikern Bertil Mårtensson tecknade och intervjuade sina arbetskamrater när DA träffade honom 2018. Nu har projektet växt – ”en budkavle mellan arbetare från skilda yrken”.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.