Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vad jag ska kramas när det här är över

29 juni, 2021

Skrivet av

Krönika Där jag kommer ifrån hälsar vi mest med ett ”tjena”, men efter pandemin vill jag gå loss med kindpussarna, skriver musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.


Johan Airijoki  är musiker och gruvarbetare.

Jag börjar bli riktigt trött på att sitta hemma nu och vänta ut den här pandemin. Det är ändå bättre än att bli sjuk eller smitta andra, men det börjar kännas torftigt att ständigt hålla avstånd till andra människor.

Jag bor i Gällivare och det har aldrig varit en speciellt kramig stad. Folk är vänliga men ganska reserverade här uppe.

Sällan möts man ens med ett handslag. Redan innan pandemin hälsade vi oftast med en nick och ett tjena här uppe i malmfälten. Men jag börjar bli riktigt sugen på att klänga och krama på mina medmänniskor.

Jag tror inte att jag är den enda som känner mig understimulerad. Jag kommer gå loss med kindpussar och kramar när det här är över. Ta tag i en arbetskamrat och ge en lite för lång kram för vad som är brukligt i mina sociala sammanhang.

Jag bodde i Umeå under några år och där lärde jag att krama människor. Första gången du träffar en människa i Umeå får du ett handslag. Andra gången ni träffas får du en kram. De är varma på det sättet i Umeå. Det ska de ha för, som man uttrycker det på den lokala dialekten.

Just nu går det runt väldigt många okramade Umeåbor där ute. Jag kan bara föreställa mig hur kelsjuka den här pandemin har gjort dem. Så kan vi alla se till att vaccinera så fort som möjligt så att du jag och Umeåborna kan möta varandra med mer värme och mindre rädsla för att bli sjuka.

I början av karantänslivet tänkte jag att det här kommer ge mig en massa tid till att skriva musik inför nästa skiva. Men det har inte fungerat på det viset för mig. Jag måste fylla på med liv för att det ska kunna komma ut musik i andra änden. Jag skriver dokumentärt. Jag tar inspiration från mina erfarenheter och berättelser jag snappar upp från människor runt mig.

Just nu är tillvaron fattig på erfarenheter och andra människor. Jag har sett väldigt mycket på skräpiga science fiction-serier från de olika streaming-plattformarna de senaste året. Skulle jag göra en skiva nu skulle den få handla om att dricka folköl och se på Star Trek: Voyager.

Det måste finnas ett liv efter pandemin. Experterna säger att vi kommer att få dras med coronasmittan och dess mutationer under lång tid framöver. Men i takt med att fler och fler av oss vaccineras så kan vi minska smittspridningen och öppna upp samhället.

Från och med första juni har restriktionerna för offentliga sammankomster lättats.

Det känns hoppfullt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Verktygen för att klara stress och oro

Verktygen för att klara stress och oro

Vi människor har fyra grundläggande strategier för att möta stress och oro. Psykologen Johan Bergstad om vikten av att välja rätt strategi till rätt tillfälle.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Det har iallafall blivit färre möten”

”Det har iallafall blivit färre möten”

Vissa riskerar frivilligt att smitta eller smittas när de julhandlar i gallerian, andra drar på sig blåstället och går till jobbet som vanligt, skriver Marcus Raihle.

Vad händer med humorn nu?

Vad händer med humorn nu?

Carl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider.

Stoppa smittan allas ansvar

Läget är allvarligt. Det vi i somras trodde skulle vara en höst av lättnader för att allt gick åt rätt håll har nu förbytts i djup oro över en smittspridning som bara ökar. En andra våg tycks obönhörligen ha svept över Europa liksom Sverige. Regeringen och folkhälsomyndigheten inför därför nu stränga restriktioner som innebär att […]

Noga planerat inför säkert stopp

Noga planerat inför säkert stopp

Underhållsstopp och coronapandemi betyder smittrisk. På Smurfit Kappa i Piteå planerades stoppet därför in i minsta detalj.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.