Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Kan vi dela mer på tråkigheten?

9 september, 2021

Skrivet av David Eklind Kloo

Krönika Är det verkligen okej att så många upplever att jobbet är meningslöst, och – frånsett lönen – gör livet sämre? skriver David Eklind Kloo, författaren till boken Arbetets mening.

Om skribenten

David Eklind Kloo är anställd på Handelsanställdas förbund och författare till boken Arbetets mening. Vad vi gör på jobbet och vad jobbet gör med oss.

Han har tidigare varit förtroendevald inom Kommunal.

Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att det var livet

Stig Johanssons korta dikt ”Förlusten” kan läsas med en moralistisk ton: ta vara på den tid som blivit dig given. Men den kan också läsas politiskt: riv de hinder som tvingar oss att ägna våra liv åt något annat än att leva.

”Det är tråkigt, det är samma sak hela tiden. Det händer aldrig något nytt. Man kan göra det i sömnen, känns det som.” Så beskriver Natalie sitt arbete. Hon står vid det löpande bandet på en svensk industriarbetsplats.

På väggen räknar en stor klocka ner. Efter 4 minuter och 57 sekunder ska hon skicka vidare det hon jobbat med till nästa person längs linan. Så börjar hon om.

Vad vi ägnar våra liv åt avgörs till stor del av vad vi gör på jobbet. Där tillbringar vi en stor del av våra vakna tid. Men mer än så – där skapar vi något tillsammans med andra, där kanaliseras våra ansträngningar och vår begåvning, där sätter vi vår prägel på världen.

Den som får komma till sin rätt i sitt arbete – den som ges möjlighet att utvecklas, kan utöva ett inflytande över arbetet, blir del av en gemenskap där man bidrar till det gemensamma bästa – den lever också när hen är på jobbet.

Men för den för vilken arbetet inte är mer än en källa till försörjning, ett nödvändigt ont, sätts livet på paus fyrtio timmar i veckan. Arbetet reduceras till ett medel för att man ska kunna leva utanför arbetslivet, efter jobbet.

Natalie säger att hon känner sig som en siffra, ett anställningsnummer. Att hennes kunskaper inte kommer till användning i hennes arbete. Hon kan inte se sig själv på samma arbetsplats om tio år, det finns inget spännande i jobbet. Arbetsdagen är en transportsträcka i väntan på något annat, något bättre. ”Man vill bara köra på, man vill bara få dagen att gå.”

Alla dessa dagar som kom och gick.

Precis som många andra jag intervjuat om hur de upplever sitt arbete jämför sig Natalie med en robot. Men det måste väl finnas tråkiga jobb, har vissa frågat när jag presenterat mina slutsatser. Måste det? Tråkiga arbetsuppgifter måste utföras, absolut. Men till att börja med är det stor skillnad på tråkiga arbetsuppgifter som man vet gör nytta och sådana som inte hade behövt utföras. Och måste verkligen de tråkiga arbetsuppgifterna klumpas ihop, så att vissa jobb blir tråkiga och andra blir roliga? Vi borde dela mer demokratiskt på tråkigheten.

Men vissa kanske inte vill att jobbet ska vara mer än en källa till försörjning, säger andra. Och visst är vi olika. Vi vill ha ut olika saker av vårt arbete. Synen på arbetets betydelse för identiteten skiljer sig åt. För vissa är det viktigt att hela tiden få utvecklas och lära nytt, andra prioriterar gemenskapen. Men oavsett vad som ger jobbet värde vill ingen uppleva att hen slösar bort sitt liv.

Jag genomförde en stor enkät med hjälp av Novus. En av tre svarade att deras arbete, bortsett från lönen, inte förbättrar deras livskvalitet. Nästan hälften av dessa att jobbet rent av gör deras liv sämre.

Nej, ingen vill att jobbet ska göra deras liv sämre. Och ett samhälle där vissa upplever att deras arbete berikar både deras liv och det samhälle de är del av, medan livet för andra bara äger rum utanför arbetstid, är ett djupt ojämlikt samhälle. En arbetsmarknad där vissa jobb erbjuder utmaningar, inflytande och autonomi, medan andra reducerar människor till robotar, är inte en arbetsmarknad där alla tillåts komma till sin rätt.

Det kan aldrig legitimeras med att vi önskar olika saker av vårt arbetsliv.

När jag frågar Natalie om hennes jobb, bortsett från lönen, gör hennes liv bättre skrattar hon. ”Nej. Jag går bara till jobbet för att tjäna pengar.”

Alla dessa dagar som kommer och går. De är livet. Även arbetsdagarna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Det är vi som står för kvalitén

Vi är visserligen utbytbara. Men vi är människor, skriver industriarbetaren Andreas Svanberg.

Tid eller pengar, det är frågan

Marcus Raihle: Hur mycket fritid är jag beredd att sälja och hur mycket pengar behöver jag för att klara min fritid?

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Brukens bemanning är nästan anorektisk”

”Brukens bemanning är nästan anorektisk”

En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.

Vi kräver mer makt över tiden

Vi kräver mer makt över tiden

Arbetsgivarnas krav visar att de helst ser anställda som livegna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

De vill ha makt över din tid – igen

Jag kan inte låta bli att förvånas över arbetsgivarnas ovilja att ta oss på allvar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Inget stöd att vänta från högerregeringen”

”Inget stöd att vänta från högerregeringen”

Vad kan vi vänta av den kommande regeringen vad gäller stöd till fackliga organisationer, skyddsombud och arbetsmiljöarbete? Knappast något, snarare ett motstånd, skriver Sofia Amloh, riksdagsledamot för S.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.