Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Inflationen ett dilemma för facket

13 december, 2021

Skrivet av

PERSPEKTIV Allt fler lediga jobb. Industrin investerar. Reallönerna stiger. Hos facket borde det vara klackarna i taket. Men ett spöke från förr har dykt upp: inflationen. Den ställer fackföreningsrörelsen inför ett dilemma.

Harald Gatu, reporter.

Du har säkert sett bilderna på de välfyllda containerfartygen som otåligt väntar utanför hamnarna på att få lossa sin last.

Du har alldeles säkert hört om hur bristen på halvledare stannat bilfabrikerna.

Kanske har du också läst om hur bristen på långtradarchaufförer försenar – och fördyrar – transporterna runt om i Europa.

Allt det där skapar prisökningar, inflation. Elräkningen är kanske inte den roligaste läsningen just nu.

Så, räcker lönen till? Täcker lönehöjningen prisökningarna?

Nyss var det ingen som pratade om inflation. Tvärtom, alla var rädda för motsatsen, deflation. Prisfall. Där hamnade vi aldrig.

Under det dryga årtionde vi levde med en extremt låg, nästan obefintlig inflation steg industriarbetarnas reallöner. Lönen ökade mer än prisökningarna.

Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, var den genomsnittliga löneökningen dubbelt så hög som prisökningarna mellan 2010 och 2020. Industriarbetarnas löner, inklusive övertidsersättning, ökade med i snitt 2,45 procent per år medan den årliga prisökningen uppgick till 1,27 procent.

Men det var naturligtvis ingen självklarhet att lönerna skulle öka.

Under alla de här åren hänvisade arbetsgivarna till just den obefintliga inflationen när man höll emot de fackliga lönekraven. ”Varför ska de anställda ha påökt när inte priserna stiger?”

Om inte företagen tjänar mer pengar finns det heller inget att fördela, resonerade arbetsgivarna. De talade om ”den faktiska inflationen”. Om den är runt noll så finns det ingen anledning att öka på lönerna.

Så sa arbetsgivarna då.

I dag är ”den faktiska inflationen” i Sverige 3,1 procent. Arbetsgivarna ska nog idag skatta sig lyckliga över att den fackliga motparten inte hakade på idén att löneökningarna ska grundas på ”den faktiska inflationen”.  I längden hade det kunnat bli dyrt för arbetsgivarna – om nu inflationstakten fortsätter att stiga.

Spöket från 1970– och 80-talet är tillbaka. Då fick ett Vietnamkrig och två oljeprischocker fyr på inflationsbrasan som spreds över världen. Till slut kunde den släckas med höga räntor och hög arbetslöshet, i land efter land.

Under trettio år har inte spöket synts till. Prisökningarna har hållits på mattan, tack vare att globaliseringen pressat priserna, har det sagts. Men nu är det proppbildning i globaliseringens själva blodomlopp – leverantörskedjorna, transporterna mellan länder och kontinenter – som underblåser inflationen.

Prisökningar känner inga gränser. De har en tendens att sprida sig i den sammanflätade världsekonomin. I USA har 6-procentsgränsen passerats och inom EU är prisökningstakten snart uppe i 5 procent. I Sverige har den fördubblats sedan i somras.

Gissningsvis vill arbetsgivarna glömma resonemanget om ”den faktiska inflationen”. För vad skulle hända om facket inför nästa avtalsrörelse skulle komma och ställa sina lönekrav utifrån den faktiska inflation som kanske råder då? Fyra, fem, sex procent?

Dagens höga inflationstakt ger arbetsgivarna ett pedagogiskt problem, en ny hemläxa.

Men det gäller även facket.

Fackföreningsrörelsens strategi under det gångna årtiondet var att inte stirra sig blind på de extremt låga inflationssiffrorna. Man talade hellre om behovet av en långsiktig, stabil löneutveckling.

Ta ut lön efter hur hög inflationen är? Knappast. Det skulle, enligt facket, bara förstärka skadliga tendenser.

Uteblivna lönelyft vid nollinflation skulle bidra till prisfall och deflation. Och höga lönelyft vid hög inflation skulle spä på prisökningarna än mer; i slutändan skulle det bara bli luft i plånboken som på det hemska 80-talet.

När arbetsgivarna sa att det inte kunde bli tal om några löneökningar på grund av den obefintliga inflationen så har facket kontrat med: ”vi litar på att Riksbanken gör sitt jobb”.

Riksbankens uppgift är att se till att inflationen hamnar på runt 2 procent.

Alltså: ”Låt Riksbanken se till att inflationsmålet uppnås, det är deras och inte vår sak att se till att inflationen hamnar på rätt nivå”. Så löd den fackliga argumentationen.

Frågan är hur gångbart det argumentet blir framöver.

Om ett år kommer facken att presentera sina lönekrav inför 2023 års avtalsrörelse.

Säg att inflationstakten stigit till dagens EU-nivå på 4-5 procent. Man kan redan nu höra mullret från avtalsträffar och avtalsråd. Kompensation!

Då hamnar facket inför ett dilemma och ett pedagogiskt problem.

Antingen ska facket – tvärtemot det gångna decenniets strategi – plötsligt börja formulera lönekraven utifrån nivån på prisökningarna.

Eller också hålla fast vid sin långsiktiga linje att kräva runt 3 procent och säga som de hittills har sagt, att ”vi förutsätter att Riksbanken gör sitt jobb” och trycker ner inflationen till 2-procentsmålet.

Men det är här problemet dyker upp. Och det har med Riksbankens verktyg att göra. Eller snarare brist på verktyg.

Så här är det: Riksbanken har en gaspedal och en broms. Gasa i lågkonjunktur och bromsa i högkonjunktur. Det kallas penningpolitik.

Medlet är räntan. Låg ränta är lika med gas. Då är det billigt för privatpersoner att konsumera eller låna till att köpa en bostad. För företag innebär låg ränta att de kan ta lån för att investera i nya maskiner. Hög ränta, däremot, är lika med broms.

Vad Riksbanken kan påverka med räntan är att gasa eller bromsa själva efterfrågan, hur mycket vi konsumerar.

Däremot kan inte räntan påverka utbudet, hur mycket som finns på hyllorna. Och idag är det är det just begränsningar av utbudet – på exempelvis halvledare – som driver upp priserna. Volvo får inte fler halvledare hur mycket Riksbanken än sänker räntan.

Därför blir det knepigt för facket att hänvisa till att Riksbanken ska ”göra sitt jobb” när de globala leverantörskedjorna kärvar, transporter dröjer och grejerna inte kommer fram. Räntan biter inte på utbudet, den rår inte på bristen helt enkelt. Och det är ju just bristen som idag eldar på inflationen.

Nu är ekonomerna djupt oeniga om den högre inflationstakten verkligen kommer att hålla i sig eller inte.  Somliga tror det, inflationen har en benägenhet att bita sig fast i ekonomin. Förväntningar om stigande priser gör att priser faktiskt stiger.

Det finns även demografiska skäl till att inflationen på sikt kan fortsätta stiga. En åldrande befolkning lämnar arbetskraften och det begränsade tillflödet av unga som börjar jobba leder till brist på arbetskraft som i sin tur är inflationsdrivande.

Andra hävdar däremot att prisökningarna mattas av när leveranserna når upp till sin normala nivå igen. Dagens prisökningar är tillfälliga. Så fort flaskhalsarna i ekonomin är borta kommer inflationen att ge sig. Vänta bara.

Hursomhelst, osäkerheten tvingar parterna på den svenska arbetsmarknaden till en knepig hemläxa. Den faktiska inflationen ställer till det.

En kommentar till “Inflationen ett dilemma för facket

  • Här är nu fakta om hur lönerörelsen kan ta ställning till. Men vågar LO/TCO/Kommunal ta fighten för sina medlemmar. Här kommer fakta om hur stor löneökningen skall vara och detta utan förhandlingar! Lycka till alla ni på Centralorganisationerna.

    Riksdagens ledamöter får löneförhöjning
    Riksdagens ledamöter får 1 600 kronor mer i fickan varje månad från och med januari 2022.

    Det har Riksdagens arvodesnämnd beslutat om, skriver de i ett pressmeddelande.

    Höjningen gör att de kommer få 71 500 kronor i månaden. Nämnden har framför allt beaktat de löneförändringar som det tidigare träffats avtal om på arbetsmarknaden.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

Mer pengar på kontot. Även när prisökningarna tagit sitt. Det är fackets mål i varje avtalsrörelse. Men hur ska reallönen kunna fixas när inflationen brakar iväg? Det frågar sig DA:s Harald Gatu.

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

LO har presenterat ett ”första steg” till samordning, som bland annat innehåller en satsning på lägstalönerna. De ska öka mer än andra löner.

Hotet från inflationen – så illa kan det gå

Hotet från inflationen – så illa kan det gå

Varför skrämmer inflationen parterna i avtalsrörelsen? Till och med facken pratar om reallönesänkningar. Hör experterna i DA:s avtalspodd i ett samtal med Helle Klein. De blickar tillbaka till den skenande inflationen på 1980-talet.

Därför vill facken inte ha ett jättelyft på lönen

Därför vill facken inte ha ett jättelyft på lönen

Läget är spänt inför nästa års löneförhandlingar. Ingen vill se en upprepning av 80-talet. Vad var det som hände då? Och varför varnas det för höga lönekrav? 

”Det är en jävligt svår avtalsrörelse”

”Det är en jävligt svår avtalsrörelse”

Löneökningar brukade betyda mer pengar i plånboken. Inte längre. Avdelningsordförande Erik Jonsson åkte till Braviken för att uppmana sågverksarbetarna att ändå inte ge upp hoppet.

Här står parterna inför avtalsrörelsen

Här står parterna inför avtalsrörelsen

Att årets avtalsrörelse är speciell är fack och arbetsgivare överens om. Och att det är inte lönerörelsens uppgift att se till att du får mer pengar kvar i plånboken när inflationen drar iväg. Men sen går synen isär, inte minst på hur det går för svensk industri.

”Något litet extra borde man väl kunna få”

”Något litet extra borde man väl kunna få”

Förra året gav kollektivavtalen inga lönehöjningar alls. Nu förhandlar många fackklubbar för att få ut lite extra som kompensation för hög inflation och rusande bränslepriser.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Historisk ränta ska få fart på hjulen

När priser faller försvinner jobben. ”Så här illa har det aldrig varit”, säger Sonny Bergfeldt på Surahammars bruk. Där kan Riksbankens minusränta införs för att få fart på ekonomin. Det ska bli dyrare att spara och billigare att slösa.

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Avtal 2023

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för facken för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Nej till förslag om treårigt avtal

Nej till förslag om treårigt avtal

Facken inom industrin säger nej till förslaget om ett treårigt avtal – ”med tanke på det osäkra läget i världen och inflationen”.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.