Stoppa myterna om nya las

Krönika När vi diskuterar nya las är det viktigt att vi pratar om vad som faktiskt står i överenskommelsen. Allt annat förlorar vi på, skriver vi Marie Nilsson.

Sedan LO anslöt sig till las-överenskommelsen har debattens vågor gått höga. Det är bra med en livlig diskussion – hur framtidens anställningstrygghet ska se ut är viktigt för oss alla. Men tyvärr florerar myter om att arbetsgivarna kommer att kunna säga upp personal hur som helst. Därför vill jag ägna den här krönikan åt vad som faktiskt står i las-överenskommelsen när det gäller anställningsskyddet.

För visstidsanställda och inhyrda, som inte ens ingår i turordningen vid nedskärningar utan får gå först av alla, har vi fått igenom tydliga förbättringar.

Var fjärde LO-arbetare är visstidsanställd. För dem har vi lyckats halvera kvalificeringstiden för tillsvidareanställning, från 24 till 12 månader.

I industrin är var tionde person inhyrd. I dag regleras inhyrning inte alls i lagen, man kan gå inhyrd i många år på samma arbetsplats utan att någonsin få ett fast jobb där. Nu ska den som har varit inhyrd på samma arbetsplats i sammanlagt 24 av 36 månader få rätt till erbjudande om tillsvidareanställning.

Arbetsgivarna har fått igenom utökade undantag i turordningsreglerna. Men precis som tidigare får arbetsgivarna bara välja vilka man vill behålla – inte vilka som ska sägas upp. Arbetsgivarna kommer alltså inte att kunna välja och vraka bland de anställda vid en nedskärning.

Det blir billigare att säga upp personal som missköter sig. Men om uppsägningen visar sig vara felaktig blir det betydligt dyrare än i dag – skadeståndet till den som blivit felaktigt uppsagd höjs med 50 procent.

Saklig grund byter namn till sakliga skäl, men förändringarna är marginella. Prognostänk och intresseavvägning tas bort, men är redan i dag borta ur domstolspraxis. Den praxis som har byggts upp sedan las kom till kommer att gälla även i fortsättningen, skriver Arbetsdomstolen i sitt remissvar på las-överenskommelsen. Arbetsdomstolen konstaterar också att arbetsgivarens omplaceringsskyldighet inte blir svagare utan tydligare.

Nu har vi en uppgörelse om anställningstryggheten med arbetsgivarna som alla tre fackliga centralorganisationer står bakom. Självklart innebär inte det drastiska försämringar. Tvärtom gör det att många människor får ett starkare skydd. Las anpassas till hur det faktiskt ser ut på dagens arbetsmarknad.

Visst kan man diskutera enskilda bitar i las-överenskommelsen. Men skrämselpropaganda gynnar bara dem som vill försvaga fackets makt och flytta makten över våra arbetsvillkor till politikerna.

Marie Nilsson