Båtmotorn ska monteras
Klockan är 15:17 på Nimbus i Lugnås.
Industriarbetarnas tidning
Försäljningen av fritidsbåtar tog stopp i början av 2020, för att kort därpå nå nya toppnivåer. Nimbus har i dag fler anställda på fabriken i Lugnås än före pandemin.
I augusti kände vi att vi behövde börja trycka på gasen igen.
Jacob Brandstedt, operativ chef.
Snart ligger isen över Vänern. Båtsäsongen är över och i hamnen i Mariestad, Vänerns pärla, har båtarna plockats upp. Men besöker man hamnen en varm sommardag kan man i stället mötas av motorbåtar med mörkblåa skrov, av ett märke med stark anknytning till staden: Nimbus.
I mer än ett halvsekel har företaget haft sitt hem här. Drygt en mil utanför staden ligger Lugnås, där Nimbus Group har en av sina båtfabriker. Den är svår att missa med den stora motorbåten på taket, en Nimbus 33 Nova. Fabriken fungerar för många som ett landmärke och går under det adekvata namnet ”huset med båten på taket”.
Hela fritidsbåtsbranschen upplever just nu ett slags högkonjunktur. För Nimbus har det gått bra i flera år. 2008 gick bolaget i konkurs till följd av stora investeringar som oturligt nog tajmades med finanskrisen, men ända sedan omstarten 2012 har Nimbus sett goda resultat och fortsatt att växa.
Sedan kom pandemin och det blev ett hack i kurvan.
– Vi hade en aggressiv plan på hur vi skulle göra för att växa under 2020, men omkring februari–mars gick luften ur oss, säger Jakob Brandstedt, operativ chef på Nimbus Group AB.
60 procent av orderstocken försvann på drygt en månad. Planen fick skrotas och personal permitterades. Antalet arbetare med kollektivavtal gick från 91 till 48 under loppet av två månader. En del av dem som jobbar på Nimbus är inhyrd personal, och av dem fick 18 stycken gå.
Sandra Karinen jobbar på monteringen i fabriken och var en av dem som fick gå hem.
– Det kändes inte alls bra. Pandemin överlag har ju inte känts bra, och då blev det inte bättre av att man var tvungen att åka hem utan att veta om man skulle få komma tillbaka, säger hon.
Men osäkerheten blev kortvarig. Efter bara en vecka var hon på plats i fabriken igen.
– Det var knappt så jag hann börja reflektera över det. Jag hade kontaktat en jobbcoach för att slipa lite på mitt cv och så där. Men jag hann bara träffa honom en gång innan min chef ringde och sa att jag fick komma tillbaka.
Hur kom det sig då att uppehållet blev så kort? Erik Eklund, platschef på fabriken i Lugnås, säger att de snart förstod att det rörde sig om en tillfällig överreaktion i början av pandemin, då ingen ännu visste hur allvarlig spridningen av covid-19 egentligen var eller skulle bli.
– Vi märkte först att en oro spred sig bland återförsäljarna. Men såg man framåt så låg ordrarna kvar ändå, och i augusti kände vi att vi behövde börja trycka på gasen igen. Med facit i hand hade vi inte behövt vara så försiktiga som vi var, säger Jakob Brandstedt.
Erik Eklund fyller i:
– Det märktes redan sista dagarna innan semestern i juli, att det började ta fart igen. Och i augusti fick vi kalla tillbaka hela styrkan vi permitterat och börja bygga båtar igen, säger han.
Nimbus är en av få fritidsbåtstillverkare i Sverige som tillverkar sina skrov genom att vakuuminjicera den glasfiberarmerade polyester som skrovet är gjort av. Tack vare den metoden blir processen både mer lönsam och skapar en bättre arbetsmiljö enligt Nimbus själva, då mängden styren som släpps ut i luften minskar.
Nimbus Group börsnoterades i februari 2021 och satsar nu på att expandera kraftigt. Varje fabrik jobbar med att öka sin produktion. För att möjliggöra detta ska Nimbus investera i några större ombyggnationer, som fortfarande är i ett inledande skede. Detaljerna vill Jakob Brandstedt inte avslöja än.
På fabriken i Lugnås är man nu tillbaka med hela personalstyrkan och mer därtill. Innan pandemin var det 110 personer som jobbade i fabriken, i dag är det närmare 150, varav 125 är kollektivare.
I Lugnås har man mer eller mindre nått sitt max när det kommer till antal anställda, men på Nimbus övriga fabriker saknas det fortfarande folk.
Alla ska lära sig hur man bygger båtar. Det tar ju sin lilla tid.
Mathias Dagobert, skyddsombud.
Många av dem som jobbar i Lugnås är nya på jobbet. Över hälften av personalen har bara jobbat här knappt ett år. Det är svårt att hitta folk som har kompetens sedan innan, så i stället satsar man på att lära upp personal på plats.
Skyddsombudet Mathias ”Dagge” Dagobert har varit med länge. I 22 år har han jobbat på Nimbus, och har varit skyddsombud nästan lika länge.
– Det har kommit in mycket nytt folk och alla ska lära sig hur man bygger båtar. Det tar ju sin lilla tid. Men det är ju så man får göra, och det är jättekul att det går bra och finns att göra, säger han.
Han tycker att det trots allt ändå fungerat bra att arbeta under pandemin. Viruset gjorde att situationen kändes otäck överlag, men arbetet var inte det han tänkte på i första hand just då. När vaccinet väl kom blev det en lättnad.
– Nu är det fullt ös! säger han.
Det blir mycket att göra på samtliga fronter när företaget expanderar. Till exempel måste produktionens tempo matcha monteringens – något den inte alltid gör i dag.
– Ibland blir det lite stressigt när plasttillverkningen halkar efter med sin produktion. Då blir det att man måste vänta in de delarna för att sedan jobba ikapp, säger Sandra Karinen.
Än har det dock inte blivit stressigt nog att beordra ut någon övertid. Sandra Karinen tycker det är bra; det räcker gott och väl med timmarna det blir på dagskiftet.
Trots att det blivit en stor ökning i försäljningen av fritidsbåtar vill Jakob Brandstedt hellre se en normalisering av marknaden.
– I dag är det ju så att det går uppåt även för sämre båttillverkare. Alla som vill får sälja båtar just nu. Vi ser hellre att marknaden planar ut än den boost som pandemin gett hela branschen i dag, säger han.
Att producera fritidsbåtar i Sverige i dag är tufft. Kraven på att vara effektiva och ha en hög produktivitet är stora för att kunna vara med och konkurrera på den internationella marknaden.
– Det är svårt att tävla med baltländerna och även våra grannländer, men vi är ett skandinaviskt märke och vill gärna vara kvar här. Framtiden för Lugnås är att vi fortsätter att växa här, säger Jakob Brandstedt.
Huset med båten på taket lär förbli ett landmärke ett bra tag till.
Jakten på framtidens drivmedel är minst lika viktig inom båtbranschen som den är i bilindustrin. En av de viktigaste variablerna för omställningen är då att se till att infrastrukturen i form av elstationer eller vätgasstationer finns där. I Norge har man funnit framgång i att bygga vätgasstationer där de stora färjefartygen kunnat tanka. Fördelen med vätgas är att den enda restprodukten som skapas är vatten.
I Sverige finns det nu laddstationer för elbåtar utplacerade längs Göta Kanal. Eftersom bilbranschen tydligt har valt väg och börjat satsa på elbilar kan det vara en rimlig gissning att även fritidsbåtsbranschen kommer följa i samma spår. De båtar som tillverkas i dag kommer därför med stor sannolikhet att behöva eftermonteras någon gång under sin livstid för att kunna drivas med elmotorer i stället för med motorer som går på fossila bränslen.