Molnen tröstar och skrämmer
Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
DEBATT Många industriarbetarna har lång väg till jobbet och det blir dyrt att ta sig dit. Nu vill vi höja reseavdraget och ändra så att det helt baseras på avstånd, oavsett hur man tar sig dit, skriver finansminister Mikael Damberg (S).
Mikael Damberg (S) är Sveriges finansminister.
Sverige är ett rikt land, med en stark välfärd och robust ekonomi. Alla industriarbetare runt om i landet är helt avgörande för Sveriges tillväxt och välstånd. Utan det som ni producerar, som sedan används i hela vårt land och som exporteras över hela världen, skulle Sverige inte vara Sverige.
Jag vet att den politiska debatten går hög hos er just nu. Det tycker jag är riktigt bra. Politiken måste diskuteras, vi måste vända och vrida på perspektiven. Det har vi gjort i arbetarrörelsen i över hundra år. Den facklig-politiska samverkan är en nyckel till att Sverige har blivit världens bästa land för vanligt folk.
Just nu stiger priserna på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Priserna går upp på bensin, på el och på mat. Just bränslepriserna slår väldigt hårt. Särskilt för industriarbetare som har långt till jobbet och som inte kan använda kollektivtrafiken. Bilen är livsviktig för stora delar av vårt land, och då märks höga bränslepriser direkt.
Ni kan känna er trygga med att den socialdemokratiska regeringen hör vad ni säger – och att vi kommer att agera. Den 17 mars lade jag och regeringen fram ett nytt system för reseavdraget. Tanken med det är att fler ska kunna få mer stöd för att ta sig till och från jobbet. Vi höjer nivåerna, från dagens 18,50 kr per mil till nivåer som motsvarar 25 kronor milen. En rejäl höjning.
Dessutom gör vi om systemet så att det baseras helt på avstånd och blir oberoende av vilket färdmedel man tar till jobbet. Man ska inte bli missgynnad för att man tar bilen, och man ska inte heller bli missgynnad om man kan ta tåget. Vi vill dessutom ha en tydligare landsbygdsprofil, så att systemet blir mer generöst utanför storstadsområdena. Det är riktigt bra socialdemokratisk politik, och det har varit ett tydligt önskemål från flera fackliga jag mött runt om i landet.
Den 11 september är det val. Kanske ett av de viktigaste i vår livstid. Ska vi rulla tillbaka fackliga rättigheter, försämra tryggheten för vanligt folk och urholka välfärden? Ska Sverige bli ett svagare, mer splittrat samhälle? Det är det som väntar, om de högerkonservativa får makten. En arbetarfientlig kurs för Sverige.
Jag är övertygad om att vi kan välja en annan väg tillsammans. Ett samhälle där vi investerar i det som bygger oss starkare. I en industri i världsklass, som fortsätter exportera framtiden varor och gröna teknik över hela världen samtidigt som vi skapar tusentals nya jobb här i Sverige. I ett samhälle som håller ihop, där det blir enklare att ta sig till och från jobbet, där vi satsar på välfärden och fler vägar till jobb. Där vi vänder på varje sten för att bryta segregationen och knäcka gängen. Där vi tar tillbaka kontrollen över vår välfärd.
Om ni ger Socialdemokraterna ert förtroende i valet i höst så kan jag lova att vi kommer att fortsätta göra livet bättre för vanligt folk – och det kan vi inte göra utan alla industriarbetares hjälp. För vi vet att Sverige kan bättre.
Tydligen är det lättare att ge pengar till den som väljer att bo och arbeta där man väljer att vara och måste ha bil som ett obligatorium, men när sjuka, arbetslösa och arbetsskadade väntar på sin rätt blir det kalla handen och man för över dessa inbetalda pengar till jobbskatteavdragen.
Hur kommer det sig att man värnar dem som frivilligt väljer ett dyrt alternativ medans den som skadas eller blir sjuk av sitt arbete blir utan sin rätt?
Jag menar om man nu har bil och bor på landsbygden, så får man dra in på annat om man vill köra bil överallt.
Två saker:
Jobbskatteavdragen infördes av Alliansregeringen (2006 – 2014) och finansierades genom bland annat försämringar för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Vi har inte haft en S-regering med egen majoritet under de senaste 40 åren, vilket innebär att förslag om förbättringar för dessa röstats ner av de borgerliga partierna som innehar över 60 procent av mandaten.
Och hur ändrar detta faktum?