Redo för skördetid på Smurfit Kappa i Småland

Räkna med jordgubbar i år. Det gör man i alla fall på Smurfit Kappa i Timsfors, som också kränger lådor till FN:s barnfond med stor framgång.

Det är dags för rullbyte och operatörerna Douglas Jangenfors och Zoran Slavnic rusar iväg till fabrikens hjärta, KM208. Maskinen är stor som en halv basketplan på längden, ungefär, och för stunden frustar den ut vad som ska bli jordgubbslådor. En halv miljon lådor i veckan, om så önskas.

Japp, säsongen för bär, frukt och grönt närmar sig och för de anställda på Smurfit Kappa i lilla orten Timsfors brukar det innebära bråda dagar. Det är nämligen så här års, under våren, som de har som mest att göra, som flest papplådor att tillverka.

Maskinen har en kapacitet för 20 000 ton per år och tillverkade under flera år även baksidorna till Ikeas bokhylla Billy. De görs numera någon annanstans, men laminerat solidpapp gör fabriken alltjämt. Det är dess nisch. Och det man framför allt tillverkar är inte lådor till svenska bärgrossister utan så kallade safety-boxar till FN-organet Unicef. Närmare bestämt papplådor att lägga använda vaccinationssprutor i.

De lådorna har varit starkt efterfrågade under pandemin, och eftersom Unicef – som är världens största inköpare av vaccin – köper merparten av sina lådor härifrån Småland så har det förstås inneburit en hel del klirr i kassan för företaget.

– Det pekar rakt uppåt! Vi har hela orderstocken full och kommer att fördubbla omsättningen i år, säger Pappers lokala ordförande Patric Holmkvist belåtet medan vi kryssar oss fram mellan arbetsstationerna.

Tidigare körde jag lastbil, överallt, och jag älskar verkligen att köra lastbil, men till slut orkade jag inte mer på grund av arbetstiderna.

Emma Silvander, provanställd.

När han började arbeta här, för 38 år sedan, fanns även ett pappersbruk och en wellpappfabrik på området. En verksamhet som då, 1984, sysselsatte uppemot 250 personer.

I dag är man endast 23 fast anställda på ett litet företag som dock verkar ha full medvind i seglen. Och som dessutom planerar att nyanställa fem personer inom kort.

Emma Silvander, 26 år, kanske är en av dem. Hon har precis påbörjat en provanställning på sex månader och står nu i ena änden av KM208 och packar upp rullar tillsammans med den betydligt mer erfarne godsmottagaren Tommy Carlsson.

– Tidigare körde jag lastbil, överallt, och jag älskar verkligen att köra lastbil, men till slut orkade jag inte mer på grund av arbetstiderna. Från fem på morgon till sju på kvällen – varje dag!

Då är arbetstiderna här mer att föredra, fortsätter hon. Måndag till torsdag 07.00–15.30. Fredag 07.00–13.00.

– Dessutom verkar det vara en bra sammanhållning bland personalen.

Och relativt strukturerat.

Planeringen från ledningens sida kunde dock vara bättre, tycker Douglas Jangenfors som har över 30 års erfarenhet på golvet:

– Förr var det ordning och reda, men nu är det en jäkla oordning ibland. En massa körningar som slängs in helt plötsligt. Men vi anpassar oss och trivs bra ändå!

smurfit Kappa Lagamill

Företaget tillverkar olika slags förpackningar och ark i solidpapp. Bland kunderna återfinns alltifrån grönsaksgrossister till Volvo, Unicef – och
dynamittillverkare (krocksäkra lådor!).

Grundmaterialet kommer i huvudsak från företagets systeranläggningar i Piteå och tyska Herzberg.

Företaget ingår i Smurfit Kappa Group, en koncern med 48 000 anställda i 36 länder.

Utmaningar med tvåskift

För att möta efterfrågan planerar företaget att införa tvåskift på KM208. Men det görs inte i en handvändning, förklarar klubb­ordföranden Patric Holmkvist.

Tar tid: ”Att gå från dagtid till tvåskift kommer att ta tid. Det är mycket som måste synkas samman, många som måste läras upp. Men inom ett par år tror jag att vi är där. Vi har ju kapacitet för 20 000 årston, i dag ligger vi strax under 10 000.”

Om planeringen: ”Den kunde ha varit bättre, det har Douglas rätt i. Förr hade vi en särskild planerare som höll i det där. Då visste man precis vad man skulle göra vecka för vecka. I dag får vi knappt veta om ordrarna i tid, vilket kan vara frustrerande.

Om lönerna: ”Det är klart att vi skulle vilja ha mer, det vill ju alla. Så här: Lönerna är inte jättedåliga, men de underlättar ju inte nyrekrytering direkt. Alla som kämpar på golvet är värda mer den 25:e. Men annars kan jag väl inte påstå att det finns något särskilt som tynger oss. Tvärtom.”