Till slut kommer dragspelet fram

Krönika Stämningen är som på en skolavslutning, när grovisarna samlas i gruvan sista dagen under Maj-stoppet.

Jag försökte förklara för en kompis vad det är jag gör när jag arbetar i gruvan. Jag sa: bär grejer, jag byter slitgods i malmkvarnar. Han sa: du är en grovis. Jag vet inte riktigt vad det är, tänkte jag. Men det låter som namnet på någon slags fiberrik limpa.

Men för all del, det är ett grovt hantverk. Det är inget finlir. Att arbeta med att bygga malmkvarn, det är arbete för en grovis.

Jag undrar varför jag har sökt mig till dessa ganska fysiskt utmanande industriarbeten. Jag är inte direkt någon mekaniker, jag är mer av en drömmare. Ofta går jag runt på verkstadsgolvet med huvudet bland molnen och funderar över nästa låt jag vill skriva.

Men det är ganska kul att jobba i gruvan. Jag har ett bra gäng arbetskamrater. Vi kan hugga i och få saker att hända.

Under maj månad är det ett längre reparationsstopp i Vitåforsgruvan i Malmberget. Produktionslinjen i gruvan stoppas upp och i alla kvarnar, stup och rännor där malmen transporteras fram kryllar det av olika inhyrda grovisar.

Jag har arbetat på det så kallade Maj-stoppet i Malmberget under flera år. Det ger en bra snabb peng för den som vill jobba intensivt under en och en halv vecka. Efter arbetsdagen duschar vi men det är inte riktigt någon idé att skrubba bort tjocka oljor med rotborste när vi ändå ska bli smutsiga snart igen.

Arbetsdagen är tolv timmar. Efter en lång dag i gruvan ska vi även hinna få i oss mat och sova några timmar innan klockan ringer fem på morgonen efter och hela cykeln upprepas igen.

Allt eftersom veckan lider blir vi tröttare och tröttare. Men mina arbetskamrater är skickliga och vi är bra på att hålla varandra på gott humör.

Under åren har en fin tradition tagit form på Maj-stoppet i Malmberget. Den sista arbetsdagen möts alla inhyrda gruvmekaniker på samma plats. Stämningen är högtidlig som på en skolavslutning när en av mekanikerna tar fram ett dragspel och ställer sig på en upphöjd gallerdurk. Den får fungera som scen när alla blickar riktas mot honom. Iförd gruvhjälm och varselkläder spelar han en melodi eller två. Det brukar bli Den blomstertid nu kommer och Boeves psalm.

Jag har sett utpumpade mekaniker bli saliga av musiken. Tårar har fällts och nävar har knutits mot himlen. Det är något alldeles speciellt med att höra vacker musik i den här smutsiga miljön.

Härjad av sömnbrist och tunga lyft i slutet av en påfrestande arbetsperiod brukar jag känna mig bedövad. Men när mannen med dragspelet kliver fram då vet man att nu går vi mot ljusare tider, nu är sommaren snart här.  

Johan Airijoki