”Feltänk hindrar att vi kan utveckla befintliga vindkraftsparker”

DEBATT Med mer förutsägbara tillståndsprocesser skulle redan befintliga anläggningar snabbt kunna moderniseras och mycket mer el skulle kunna produceras, skriver Roger Boström och Ulf Larsson på SCA.

Om skribenterna:

Ulf Larsson är vd och koncernchef för SCA.

Roger Boström är ordförande för fackliga koncernrådet på SCA.

Det pågår en omfattande industriell utveckling norra Sverige. I botten ligger en stark efterfrågan på fossilfria produkter som blivit möjlig att möta genom regionens för tillfället goda utbud på konkurrenskraftigt prissatt och fossilfri el.

Just tillgången på fossilfri elektricitet är ett avgörande skäl till att Norrland är landets jobbskapande draglok i omställningen av industrin.

Dagens konkurrenskraftiga prisbild är dock inte en naturlag, utan måste säkerställas även för framtiden. Det är avgörande för att säkra jobb i industrier som står sig i en global konkurrens.

Här finns ett antal utmaningar som behöver hanteras i god tid. I takt med att dagens industriprojekt färdigställs och befintliga anläggningar ställer om så kommer efterfrågan på el att växa kraftigt. För landet som helhet har regeringen i arbetet med sin elektrifieringsstrategi en planeringsram där elanvändningen dubbleras fram till 2045.

Det kommer kräva att även utbudet på el ges möjligheten att öka minst lika kraftigt. Att Sverige i dag är en del av den gemensamma europeiska elmarknaden kommer också kräva satsningar på elnätet och ökad överföringskapacitet för att möjliggöra ett stabilare elsystem där mer icke-planerbar elproduktion kan byggas i strävan efter ett hållbart samhälle med lågt klimatavtryck.

Från SCA:s sida har vi identifierat möjligheter att på vår egen mark producera ungefär 65 TWh vindkraftsel år 2040. Det skulle utgöra ett tillskott som är större än dagens produktion från kärnkraft och nästan i nivå med vattenkraften.

Det skulle göra resan mot dubblerad elanvändning betydligt enklare. Förutom produktion av fossilfri el till konkurrenskraftiga priser skulle vi genom vindkraftsinvesteringar säkra industrijobb i Norrland för en lång tid framöver. Fler arbetstillfällen skulle också bidra till att vända flyttlassen som allt för länge gått till storstäderna. En ökad inflyttning ger i sin tur ett större beskattningsunderlag och möjlighet till förstärkningar av vård, skola och omsorg.

Dessvärre ser vi att dagens förutsättningar kapar hur stor del av vindkraftspotentialen som kan förverkligas. När tillståndsprocesser, överimplementerade miljökrav och veton från kommun, rennäring och försvar vägs in i bilden blir en mer realistisk siffra 15 TWh.

Det bäddar för en situation där efterfrågan på el växer betydligt snabbare än ny produktionskapacitet tas fram. För att undvika att den elintensiva industrin undermineras och hotas så krävs det ett ordentligt politiskt omtag som vidgar de värsta flaskhalsarna.

Ett tydligt feltänk är tillståndsprocessen vid uppgradering och modernisering av befintliga turbiner. I dag är det en tidsödande och riskabel process att ersätta en turbin med en ny. Med en kortare, effektivare och mer förutsägbar process skulle redan befintliga anläggningar snabbt kunna moderniseras och mycket mer el skulle kunna produceras.

Genom att vidareutveckla befintliga vindkraftsparker med befintlig infrastruktur så minskar också trycket på att ta nya platser i anspråk. Vi tror att den sortens mer effektiv markanvändning är helt nödvändig.

Vid sidan av det vore det en mycket god idé att skapa ett system där kommunerna tillåts ta del av skatteintäkter från anläggningar med förnybar elproduktion. I dagsläget är det mycket svårt att peka på tydliga fördelar för en kommun som är aktiva i elproduktionen eftersom skatterna går till staten.