När blir det ordning på Northvolt?
16 juni, 2022
Skrivet av Johanna Edström
Fackens kamp Northvolt lovar omkring 4 000 gröna jobb i Skellefteå. Ännu fler planeras i Göteborg och Borlänge. Men facken har sett den snabba omställningens baksida och än saknas flera bitar innan framtidens fabrik är trygg och säker.
4 000 anställda när fabriken står klar
Northvolt AB grundades 2016 av riskkapitalisten Harald Mix, företagsutvecklaren Carl-Erik Lagercrantz och företagsledaren Peter Carlsson (som nu är vd).
Företaget samarbetar med biltillverkaren VW, som också är bolagets största ägare. De samarbetar även med BMW och Volvo Cars.
Fabriken i Skellefteå byggs i etapper och beräknas vara helt utbyggd 2023. I fabriken planeras fem produktionslinor.
När fabriken är färdigbyggd kommer det att vara omkring 4 000 anställda inom produktionen. Vid full produktionskapacitet ska en miljon elbilsbatterier tillverkas per år.
När samtalet kommer blir hon inte förvånad. Jenny Nilsson har länge känt att det gått för långt. Till och med så långt att telefonsamtalet, då hon får veta att gränspolisen slagit till mot arbetsplatsen, inte chockar henne. Nu kommer fler att få veta vad hon kämpat med det senaste året på Northvolt Ett i Skellefteå.
I november 2021 går gränspolisen in genom grindarna på Northvolt Ett. Med sig har de Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Jämställdhetsmyndigheten. Bara timmar efter kommer rubrikerna i media. ”Razzia mot Northvolt – polisen misstänker brott”. Flera företag och 49 personer kontrolleras. Av dem saknar 14 tillstånd för att arbeta i Sverige, tolv får beslut om avvisning och tre tas i förvar. En del chockas av nyheten. Andra menar att det hade kunnat undvikas. Jenny Nilsson tillhör en av de sistnämnda.
Bygget av jättefabriken hade pågått i nästan två år när Jenny Nilsson, ombudsman på IF Metall Norra Västerbotten, fick ansvar för Northvolt Ett i maj 2021. Den tidigare ombudsmannen hade plötsligt hoppat av sitt uppdrag och i stället börjat arbeta för Northvolt. Kort därefter slutade även avdelningens ordförande och uppgav att det delvis berodde på hanteringen kring Northvolt.
Jenny Nilsson upptäckte snart att det inte fanns några lokala avtal på plats mellan Northvolt och IF Metall. IF Metall hade tidigt tecknat ett centralt kollektivavtal med Northvolt. Men det fanns inga avtal om extern arbetskraft eller facklig närvaro på arbetsplatsen.
Hon måste börja från början och samtidigt växte Northvolt Ett för varje dag. Leden av underentreprenörer kändes oändliga. Hon fick heller inte komma in på Northvolt och träffa anställda eller medlemmar. Bara om någon från Northvolt följde med henne. Vilket blev problematiskt när medlemmar ville prata i förtroende med henne.
Eftersom batterifabriken var under uppbyggnad menade Northvolt att det skulle vara en säkerhetsrisk att låta Jenny Nilsson röra sig fritt på området. Hon fick jobba via Teams och telefon och de regionala skyddsombuden i andra fackförbund blev hennes ögon och öron inne på arbetsplatsen.
Jenny Nilsson förklarade för ansvariga på Northvolt att det var nödvändigt med krav på kollektivavtal vid upphandling av underentreprenörer. Men företaget sa nej. Det skulle bli omständligt, det var för många mindre företag, hävdade de, och sköt över ansvaret på fackförbunden. Northvolt ansåg att det var mer rimligt att facken fick avgöra vilka företag de ville förhandla med.
För att få överblick över vilka företag som befann sig på arbetsplatsen bad då Jenny Nilsson om en lista över vilka företagen var. Listan dröjde. I väntan på den startade hon ett omfattande detektivarbete tillsammans med Pierre Pettersson, regionalt skyddsombud på Byggnads, och Mathias Hansson, lokalombudsman och regionalt skyddsombud på Elektrikerförbundet. De tre försökte kartlägga företagen, deras verksamheter och vilka avtal de hade. I flera månader flaggade Jenny Nilsson till Northvolt, facket centralt och lokalt, att läget var ohållbart.
Samtidigt kände Pierre Pettersson och Mathias Hansson att jobbet höll på att bli övermäktigt. De fick inte heller gehör för sina krav hos Northvolt och de höll på att drunkna i ärenden. De upplevde att företaget försökte spela ut dem mot varandra, att de inte fick samma information. De bestämde sig för att fördjupa det tvärfackliga arbetet mellan IF Metall, Elektrikerförbundet, Byggnads, Unionen och Målarnas och började ha möten och avstämningar varje vecka.
De började också gå skyddsronder tillsammans oftare. Till skillnad från Jenny Nilsson kunde Pierre Pettersson och Mathias Hansson röra sig mer obehindrat inne på arbetsplatsen i rollen som regionala skyddsombud. Under en rond i september mötte de tre personer som svetsade rör i en verkstad inne på Northvolt Etts bygge.
– Jag fick en klump i magen när vi började prata med männen. De verkade inte veta vilket land de var i och de verkade … jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, de verkade kuvade, säger Mathias Hansson.
De fick veta att männen tjänade tio euro i timmen. Var männen kom ifrån var inte helt klart, några verkade komma från Indien, en av dem visade upp ett ungerskt pass och en annan visade papper från Slovakien.
1 000
personer var i mitten av maj anställda på Northvolt Ett i Skellefteå. IF Metall hade 473 medlemmar och en organisationsgrad på 86 procent.
Hur kunde det få vara så, att människor jobbar under sådana förhållanden i framtidsfabriken i Sverige år 2021? Vad skulle de göra nu? frågade sig Mathias Hansson och Pierre Pettersson. Under ett möte med ansvariga på Northvolt berättar Mathias Hansson och Pierre Pettersson om arbetarna de mött och att de arbetar under oacceptabla förhållanden. Så här kunde det inte få vara.
– Vi blev ifrågasatta om vår information verkligen stämde. Vi fortsatte att ta upp det på flera möten, men inget hände. Männen fortsatte jobba på området för 100 kronor i timmen till i slutet av november, säger Mathias Hansson.
Då kom gränspolisen.
– Northvolt kunde inte längre blunda. Det blev uppenbart även för dem vilka problem det medför att ta in utländska företag utan kollektivavtal, säger Pierre Pettersson.
Han funderar en stund.
– Jag vet inte hur det kunde ske, kan det vara så att ansvariga på Northvolt var så naiva att de inte tänkt att det kunde se ut så här?
Efter polisens insats gick Anders Thor, ansvarig för samhällsrelationer på Northvolt, ut i media och sa att det som framkommit var fullständigt oacceptabelt. Han deklarerade att Northvolt nu kommer att kräva av sina leverantörer att de agerar omedelbart och i de fall det behövs även avlägsnar underleverantörer från byggarbetsplatsen. En vecka efter händelsen skrev Northvolts vd, Peter Carlsson, ett öppet brev som publicerades i lokaltidningen Norran i Skellefteå. I brevet berättade han att företaget drabbats av de strukturella problemen som finns i den europeiska byggindustrin och att underentreprenörskedjorna måste kortas. Det gjorde Northvolt ett par månader senare. Det får nu bara vara två led av underentreprenörer.
Äntligen, tänkte ombudsmännen på fackförbunden.
Efter polisinsatsen upplevde IF Metall, Byggnads och Elektrikerförbundet att kommunikationen mellan dem och Northvolt blev bättre. Men det skulle visa sig att det fortfarande fanns mycket kvar att jobba på.
I februari i år hade Pierre Pettersson och Mathias Hansson ett möte med ansvariga på Northvolt. Mötet skulle handla om transparens. De pratade om hur viktigt det är att vara öppna med information om samarbetet ska fungera. När Pierre Pettersson och Mathias Hansson lämnade mötet hade de en bra känsla. De lyssnade faktiskt, det här kan nog bli bra.
Tre timmar senare får Mathias Hansson ett samtal. Han får veta av en arbetskamrat att det skett en olycka med ammoniak. Tre personer hade utsatts för livsfara två dagar tidigare. Han ringde direkt en av de två chefer som han just haft möte med. ”Varför har ni inte berättat om olyckan för oss, vi satt ju med er för bara ett par timmar sedan?” Till svar får han att olyckan till en början inte ansågs allvarlig och därför hade de inte tid under mötet att informera om den, berättar Mathias Hansson.
Läs också
Northvolt misstänks för brott efter ammoniakolycka
Flera personer utsattes för giftig gas vid en ammoniakolycka på Northvolt Ett. Ingen räddningstjänst tillkallades och batteriföretaget rapporterade inte olyckan när den inträffade.
Olyckan inträffade i samband med en planerad tömning av ett system med ammoniak på grund av en läcka. Innan en tömning av det slaget görs ska länsstyrelsen informeras, i egenskap av tillsynsmyndighet. Det gjorde inte Northvolt.
När olyckan inträffade var flera entreprenörer på plats. En av arbetarna hörde en puff och såg ett vitt moln komma mot sig. Han förstod att det inte var vattenånga och skrek ”Spring!” till arbetskamraterna. Men efter bara ett par steg kom molnet ikapp dem. De kunde inte andas och ögonen sved. Ingen räddningstjänst tillkallades. De drabbade fick skjuts av en arbetskamrat till akuten. En person sjukskrevs i ett dygn.
Jag fick en klump i magen när vi började prata med männen. De verkade inte veta vilket land de var i och de verkade …
Mathias Hansson, lokalombudsman och regionalt skyddsombud, Elektrikerförbundet.
Northvolt har inte anmält olyckan till Arbetsmiljöverket eftersom de menar att underentreprenören räknas som arbetsgivare i detta fall. Facken anser dock att Northvolt, som ansvarig för arbetsplatsen, ändå borde anmäla olyckan.
Northvolt anmälde inte heller ammoniakutsläppet till länsstyrelsen när det skedde, vilket är deras skyldighet. Därför polisanmälde länsstyrelsen i Västerbotten företaget. En förundersökning om misstänkt brott för försvårande av miljökontroll och otillåten miljöverksamhet är inledd av åklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.
Ett par veckor efter ammoniakolyckan föll en balk från hög höjd inne på Northvolts arbetsplats. Ingen skadades. Men inte heller den gången fick skyddsombuden information om att olyckan inträffat, utan fick höra det från upprörda industriarbetare.
Frustrationen över att inte bli lyssnade på har lett till att fackförbunden på Northvolt i Skellefteå flera gånger valt att gå ut i media och berätta om missförhållanden.
– När man gång på gång inte blir lyssnad på, när man har uttömt alla andra vägar och stångar sitt huvud blodigt, då har vi till slut känt att vi måste nå fram på andra sätt och gått ut i media, säger Pierre Pettersson.
Har det hjälpt?
– Vi har fått i gång en dialog efteråt och många gånger har jag tänkt, ”varför måste det gå så långt innan vi blir lyssnade på”? Många frågor vi kämpat för har vi gehör för i dag.
14 månader efter att facken krävt att få en lista över underentreprenörer på Northvolt fick de listan. Nu fungerar den som ett levande dokument, där facken och Northvolt fyller i information och uppgifter om underentreprenörerna, som båda parterna kan ta del av. De har också börjat med regelbundna möten.
IF Metall har förstärkt med två ombudsmän som ansvarar för produktionsdelen på Northvolt och Jenny Nilsson ansvarar för byggdelen.
Men fram till i mitten av maj hade fortfarande inte flera av IF Metalls ombudsmän obehindrat tillträde till arbetsplatsen. Och fortfarande saknar fackförbunden en lokal inne på området, i stället har de en vagn utanför Northvolts stängsel.
Vad hade ni kunnat göra annorlunda?
– Vi fackliga borde ha börjat samarbeta tidigare och fått ner saker på papper, säger Mathias Hansson.
– Mycket skulle vara löst om Northvolt krävt kollektivavtal för underentreprenörer. Då kanske det inte hade behövt gå så långt och bli en polisinsats. Men Northvolt kunde inte blunda längre efter den.
Hon är också självkritisk.
– Det vi fackförbund skulle ha gjort från början var att manna upp tidigt. Då skulle vi inte behövt springa efter så mycket, säger Jenny Nilsson.
Det hade också varit bra om de gjort upp en tydlig plan, tycker hon.
Northvolt planerar två till fabriker i Göteborg och Borlänge.
Är spelreglerna mellan Northvolt och facken satta nu?
– Inför kommande etableringar är förutsättningarna bättre. Fackliga möten är redan i gång inför Göteborg och Borlänge. Vi hade ingen att fråga, det kommer de att ha, säger Jenny Nilsson.
På en höjd bredvid henne, intill Northvolt, har man utsikt över hela fabriken. Ljusgrå rektanglar breder symmetriskt ut sig över den bara marken. Höjden, en kulle med ett par träd, har fått namnet Tvivlarnas kulle. Det sägs komma från tiden när Skellefteborna inte vågade tro på att de skulle få hit norra Europas största elbilsbatterifabrik som skulle ta täten i den gröna omställningen, utan i stället stod på höjden och skakade på huvudet. Tvivlade.
Nu är första etappen byggd och markarbeten är påbörjade för den andra. Nu ska byggarbetsplats och produktion samsas på samma yta.
Ingen tvivlar längre på att fabriken kommer att byggas. Men fortfarande finns de som skakar på huvudet. Fram till nyligen var Jenny Nilsson en av dem. Även om hon slutat skaka på huvudet, så finns fortfarande en oro.
Kommer Northvolt att bli inte bara en stor arbetsgivare – utan också en bra arbetsgivare?
3 kommentarer till “När blir det ordning på Northvolt?”