Industriarbetarnas tidning

Framtidsfabriken – så gick det

23 augusti, 2022

Skrivet av

Projektet Helios SCA satsade åtta miljarder på att modernisera Östrands massafabrik i Timrå. Kraftigt ökad produktion och en bättre arbetsmiljö stod på önskelistan. 

SCA Östrand

Tillverkar: Blekt barrsulfatmassa samt kemisk termomekanisk massa (CTMP). Anläggningen är världens största produktionslinje för blekt barrsulfatmassa.

Antal anställda: 385.

Kapacitet:
Barrsulfat: 900 000 ton/år. CTMP: 100 000 ton/år (2023 planeras maxkapaciteten öka till 300 000).

Källa: SCA

Över 300 gäster från när och fjärran står samlade i mörkret. På scenen håller Sveriges kung ett pappersark, redo att bryta ett kors av
två gröna laserstrålar. Det är den 14 februari 2019, och nu ska en av landets största industrisatsningar någonsin invigas med hjälp av monarkens hand. 

– Skogen har inte bara format Sveriges historia. Den ger också råvaran till vår framtid i form av grön el och biodrivmedel, säger Carl XVI Gustaf och för pappersarket genom laserstrålarna varpå en spektakulär ljusshow bländar de närvarande.

Dåvarande industriminister Ibrahim Baylan (S) är också på plats, och även han tar avstamp i historien för att blicka framåt:

– När det gäller skog och skogsprodukter är Sverige en stormakt. Skogen skapar både exportintäkter och ledande teknologi för Sverige och jobb i Sundsvall, Timrå och resten av Sverige utanför storstäderna.

Kung Carl XVI Gustaf vid invigningen av den utbyggda fabriken 2019. Foto: P-A Sjöquist, SCA

Östrands massafabrik togs i drift 1932, men invigdes inte formellt förrän 1936. Då var kapaciteten 140 000 ton, vilket gjorde anläggningen till en av dåtidens största producenter av sulfatmassa. Verksamheten här i Timrå lade på många sätt grunden för resan mot den multinationella koncern som SCA skulle bli. Och på sätt och vis slöts därmed cirkeln då bolaget 2015 beslöt att investera i en ökad produktion just på Östrands massafabrik.

Projektet, som fick namnet Helios (grekiska för solen), beräknades kosta 7,8 miljarder och målet var att bygga världens största fabrik för barrskogsmassa. 

Men också en helt ny form av arbetsmiljö. Låt oss återvända till invigningen och följa kungen på hans vandring med hjälp av SCA:s egna ord:

”Gästerna fick en guidad rundtur i den utbyggda fabriken och fick bland annat se den nya driftcentralen där fabrikens operatörsfunktioner samlats i modernast tänkbara arbetsmiljö, som för tankarna till ett flygledartorn. Från denna driftcentral styrs praktiskt taget alla funktioner i fabriken.”

ABB:s presentation av Östrand som “Den digitala fabriken“. Foto: ABB

Bilden av ett flygledartorn är talande för hur Heliosprojektet presenterats inom branschen. Leverantören ABB visar bilder av folktomma kontrollrum på Östrand under rubriken ”Den digitala fabriken” och skriver: 

”Vi skapar en modern, högteknologisk arbetsplats där produktivitet, teknik och ständiga förbättringar står i fokus, och som även i framtiden är en attraktiv arbetsplats som attraherar de bästa operatörerna.”

Heltäckningsmattan i det nya kontrollrummet föranleder till och med Dagens Arbete att år 2018 ägna en artikel åt kulturkrocken när pappersarbetare förväntas använda inneskor, och intervjuar Jens Dahlin och Patrik Ytterbom:

– Den gillar vi inte! Vi är ju fabriksarbetare och då blir man lite skitig. Och det händer ju att vi måste springa ut på saker … Nä, det kommer bli ett jäkla bytande hela tiden!

När Dagens Arbete nu åter besöker Östrand har den nya fabriken varit i bruk i över tre år, och det är dags att följa upp effekterna av den historiska investeringen. Vi börjar på fackexpeditionen och träffar Roger Boström. Han är operatör i grunden och har arbetat på fabriken i 27 år. Nu är han heltidsfacklig ordförande sedan sju år och har följt projektet inifrån. 

– En sådan här stor investering tryggar framtiden och nya investeringar. Men samtidigt kan vi inte bara vara nöjda med att företaget lägger 7,8 miljarder kronor på en ny fabrik. Det måste dessutom synas i en satsning på villkoren för oss som ska jobba i den.

En stor utmaning var att Heliosprojektet skulle genomföras samtidigt som befintlig produktion skulle pågå som vanligt.

– Det sas ju att de i fabriken inte skulle känna sig utanför, men det blev precis tvärtom. Projekt och fabrik var långt från varandra, vilket gjorde det svårt att påverka i flera delar. I flera fall kändes det som om det mesta redan var förutbestämt när vi väl kom in i diskussionen.

”Det sas ju att de i fabriken inte skulle känna sig utanför, men det blev precis tvärtom. ­Projekt och fabrik var långt från varandra, vilket gjorde det svårt att påverka i flera delar”, säger Roger Boström, fackordförande. Foto: David Lundmark

Den nya fabriken har ännu inte kommit upp i förväntad produktionsnivå. Enligt kalkylerna skulle investeringarna innebära en fördubbling av produktionen, och landa på 900 000 ton per år. I dagsläget ligger dock budgetmålet en bit under. Företaget vill inte kommunicera den exakta siffran.

En delförklaring till att den nya fabriken ännu inte nått 900 000 årston är, enligt Roger Boström, en 15 år gammal sodapanna som inte fullt ut klarar av den ökade produktionen, och därmed skapar en flaskhals. För att undanröja detta så har ytterligare pengar investerats i en ny starkgaspanna – för att avlasta sodapannan men också för att ta bort en stor del av de luktproblem som kan förekomma i en sulfatfabrik. 

Roger Boström menar dock att det finns ytterligare en faktor att ta hänsyn till för att uppnå målen. Det handlar inte bara om utrustningen:

– De som är här måste ha tid att göra sitt arbete. Tanken med Helios var att minska antalet anställda, men så blev det ju inte. Tvärtom är vi till och med några fler i dag. Och om vi blev ytterligare några skulle det påverka produktionen positivt, det är vår analys.

Han menar att tanken om den automatiska fabriken skapat en bild av ett lägre bemanningsbehov som inte är verklighetsförankrad. Det uppstår arbetsuppgifter där ingen människa befinner sig, med onödiga ledtider som följd då arbetare med jämna mellanrum måste lämna kontrollrummen och förflytta sig på det stora fabriksområdet.

Det hade kunnat avhjälpas med mer dialog i ett tidigare skede, menar han. 

– Obbola har nu ett liknande projekt, där vi bjudits in för att berätta om våra synpunkter. Och då lyfter vi vikten av tidig samverkan. Här hade vi visserligen operatörer inne i ett tidigt skede i några delprojekt, men sällan några från underhållssidan. Där har till och med SCA:s projektledning erkänt vissa misstag. 

Med många delprojekt blir det svårare att hålla samma struktur i alla delar, menar han.

– Här har vi dessutom haft system som levererats nyckelklara, och det är aldrig bra. Det uppstår alltid frågor och problem vid inkörning. 

SCA har bedrivit massatillverkning på Östrand sedan 1932. Roger Boström är fackordförande sedan sju år. Foto: David Lundmark

Vilka lärdomar drog då SCA av den stora satsningen på en ny fabrik, och tillvägagångssättet? Håkan Wänglund ingick i dåvarande projektledning, en av få som fortfarande är kvar. Han har varit på företaget i över 30 år, först som en del av produktionen i Östrand och sedan vid det närliggande sågverket Tunadal. 

Numera är han vid SCA:s anläggning Ortviken. Där har papperstillverkningen successivt avvecklats, den sista maskinen togs ur bruk 2021. Men nu byggs där i stället en ny produktionslinje för CTMP-massa som ska tas i bruk nästa år. Håkan Wänglund projektleder även den satsningen, och sedan fabriken i Östrand stod klar har han fått berätta om sina erfarenheter ett flertal gånger inom SCA, berättar han.

– Helios var ett enormt projekt, otroligt komplext. Som mest var det 2 000 personer som monterade den nya fabriken inne på arbetsplatsen samtidigt som det var full drift i den gamla anläggningen. Under hela projektet har 8 000 olika personer varit inblandade på plats. Och dessutom flera tusen ytterligare runt om i världen. 

Håkan Wänglund pekar på behovet av struktur när det gäller såväl kostnadsredovisning som avrapportering. Men också enkla grepp i vardagen som att sitta tillsammans i projektledningarna och bibehålla kontinuitet bland medarbetare.

– Att ha samma personer i förstudie, förprojekt och genomförande var otroligt värdeskapande och därmed ohyggligt framgångsrikt. Det innebar att alla hade samma historia och kunde förstå vägval, vilket förenklade oerhört, säger han och fortsätter:

– Att satsa på rutiner är också viktigt. Det kan låta banalt, men vi införde mötesscheman med fasta tider. Med nio delprojekt i gång samtidigt gick det inte att kasta in möten hur som helst, då skulle det ha blivit kaos.

Håkan Wänglund tar också upp några saker som blev mindre bra.

– Vi gjorde misstaget att uppgradera ett it-system som skulle hjälpa oss, men det drog ut på tiden och när det väl var klart så fungerade det ändå inte. Det var naivt och vi tappade tempo.

Han är också självkritisk kring hur det gick till när leverantörer av olika utrustningar och maskiner skulle lämna över.

– I ett sådant här projekt är det förstås mängder av kontrakt och avtal, med omfattande skrivningar, avvikelser och gud vet vad. Vi skulle ha ägnat mer tid åt att beskriva vad texterna faktiskt betyder, utbildat fler i vad kontrakten säger och vad det innebär.

I dag skulle han valt att göra en kontraktsgenomgång för alla redan dag ett, säger Håkan Wänglund:

– Det handlar om kunskap kring när utrustning formellt är övertagen av SCA, och att till exempel prestandakrav gentemot leverantör ändå kan kvarstå. Att förklara detta för alla inblandade är ett väldigt stort arbete, och där borde vi involverat fler. Men i ett gigantiskt projekt som detta hanns det inte med. I stället fick vi försöka släcka brand när den redan uppstått.

Han lyfter också personalomsättning som en svag punkt:

– När det byttes personal inom produktionen skulle vi varit mer aktiva och satt av tid så att alla nya medarbetare, även arbetsledare, kände sig informerade. Det kunde vi se i efterhand, men då tänkte vi inte på det, säger han.

När det gäller samrådens funktion menar Håkan Wänglund att det finns brister av olika karaktär:

– Vi hade massor av samrådsmöten, hundratals. De som deltog representerade sin avdelning, men det innebär också att de förväntas återföra information till sin arbetsplats även om besluten inte gått i linje med skiftets önskemål. Det är inte lätt och kanske inte så roligt, men likväl ingår det i rollen.

Han menar att samrådsmötet blir extra svårt i ett stort projekt som Helios.

– I ett mindre projekt hade vi kunnat gå runt, ta en fika och snacka med varje skift för att säkerställa att alla var med på vagnen. Men det här var för mäktigt och omfattande, säger han och fortsätter:

– Alla kan ju inte vara med i alla frågor, överallt, hela tiden. Absolut demokrati går inte. Lite handlar det om förtroende också.

Anläggningen i Östrand är stor och cyklarna är nödvändiga hjälpmedel för att snabbt nå olika delar. Foto: David Lundmark

Irritationen över att det blev fler och längre vandringar ut i fabriken än väntat, känner Håkan Wänglund inte igen.

– Jag vet inte vad man hade föreställt sig. Men det är klart att om bilden var att det skulle finnas ett mycket litet behov av att lämna driftscentralen i den nya fabriken så blev det ju inte så.

Han delar inte heller bilden av att den nya fabriken skulle leda till färre anställda.

– Man kan ju alltid fundera på hur många man ska vara för att bedriva en produktion. Men det är ju lika många nu som förut på Östrand. Däremot kör vi betydligt fler ton per person. Och det är färre maskiner, men större.

Att fabriken inte uppnått produktionsmålet om 900 000 ton per år är enligt plan, säger Håkan Wänglund.

– Vi gjorde en marknadsundersökning för att se hur andra gigantprojekt lyckats med sina uppkörningskurvor, och det visade att sju år i regel är den tid det tar. Vi har bara kört i fyra år och följer förväntad kurva. Sedan har fabriken satt tuffare krav på sig, och vill uppnå förväntade mål tidigare.

Han menar att alla förutsättningar också finns för detta.

– Per avdelning har vi nått alla kapacitetsmål, men vi har inte lyckats få dem att nå det samtidigt. Men vi funderar dagligen på hur vi kan komma närmare.

Jens Dahlin, Daniel Wermelin och Niklas Wilhelmsson i driftcentralen. Foto: David Lundmark

Vi återvänder till driftcentralen, den med heltäckningsmattan som det pratades om vid invigningen, och träffar åter Jens Dahlin. Han tycker fortfarande att det är en fin inredning, även om den redan är något sliten. Men en mer påtaglig utmaning uppdagades snabbt i deras vardag:

– Här sitter vi tillsammans i en gemensam driftcentral och det nära avståndet mellan varandra har skapat problem med ljudet, berättar han. 

Den akuta lösningen blev ett draperi mellan de olika centralerna, men det ger ingen större effekt enligt flera personer som vi träffar på plats.

Roger Boström berättar att fackets avdelning inte varit med om någon utvärdering av Heliosprojektet, mer än att brister nu upptäcks i efterhand och åtgärdas löpande. 

– SCA har bra projektledning, säger han. Men rent generellt är det alltid för få från driftsidan med.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Skorna av på tysta jättefabriken

Skorna av på tysta jättefabriken

Jobben har tryggats och arbetsmiljön har blivit bättre med mångmiljardinvesteringen på Östrand. Men en liten detalj har irriterat: Heltäckningsmattan i den nya driftcentralen.

Jättefabriken har rullat igång

Jättefabriken har rullat igång

Nu rullar SCA:s mångmiljardfabrik i Östrand. ”Förutom några mindre problem går det i stort sett som planerat”, säger Pappers ordförande Roger Boström.

”Feltänk hindrar att vi kan utveckla befintliga vindkraftsparker”

”Feltänk hindrar att vi kan utveckla befintliga vindkraftsparker”

Med mer förutsägbara tillståndsprocesser skulle redan befintliga anläggningar snabbt kunna moderniseras och mycket mer el skulle kunna produceras, skriver Roger Boström och Ulf Larsson på SCA.

Utan smuts på arken

Utan smuts på arken

Processoperatören Caroline Torbjörnsen Valberg arbetar vid torkmaskinerna på Östrands fabriker.

Östrand öser på med miljarder

Östrand öser på med miljarder

Efter tre års byggande drar SCA Östrand igång den nya massafabriken igång nästa månad. Investeringen på nästan 8 miljarder kommer att mer än fördubbla produktionen och är enligt både fack och företag nödvändigt för att säkra framtiden.

Är politikerna redo att hjälpa morgondagens industrijobb?

Är politikerna redo att hjälpa morgondagens industrijobb?

Mer än varannan industriarbetare jobbar på ett litet eller medelstort företag. Hur ska de klara kommande teknikskiften? Harald Gatu gick på spaning efter en industri­politik som kan ge småföretagen en hjälpande hand.

Plåtlådan som krympte världen

Plåtlådan som krympte världen

Du kanske ser den på jobbet varje dag. Boxen lastad med globalisering. Utan containern hade världen inte sett ut som den gör i dag. 

”Sverige har en bra utgångspunkt för omställningen”

”Sverige har en bra utgångspunkt för omställningen”

Det räcker inte att satsa på forskning, staten måste dela på riskerna även i produktionen om den ekologiska och sociala omställningen i industrin inte ska halka efter. Det säger DA:s ny krönikör Kajsa Borgnäs, som uppmanar alla industriarbetare att vara med att driva på förändringarna.

Tillgång på kompetens gav Göteborg nya batterifabriken

Tillgång på kompetens gav Göteborg nya batterifabriken

Att Göteborg tog hem spelet om Volvo Cars och Northvolts batterifabrik var knappast någon högoddsare, skriver DA:s reporter Harald Gatu.

Många orsaker till det skenande elpriset

Många orsaker till det skenande elpriset

Ekonomin återhämtar sig och då behövs mer el. Men energisystemet hänger inte med. Vi följde elens väg fram till uttaget för att reda ut hur priset sätts.

Val 2022 Eftersnack om valresultatet

”Vi måste hitta det vi tror på”

”Vi måste hitta det vi tror på”

Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Förloraren blir vinnare

Förloraren blir vinnare

Helle Klein: Ulf Kristerssons M förlorade stort men de ler för att regeringstaburetterna hägrar. Och nu har Sverige ett av västvärldens största högerextrema partier i regeringsmakten.

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Den anständiga högerns haveri

Den anständiga högerns haveri

Det blev som väntat en valrysare och valvakan pågår än. När detta skrivs har 1500 valdistrikts röster räknats och det är ännu mycket jämnt. Den rödgröna sidan leder och skulle detta resultat stå sig när alla röster är räknade blir Magdalena Andersson ny statsminister. Det skulle då stämma överens med både TV4:s och SVTs vallokalsundersökningar. […]

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

Regeringens mål är tydligt: de nya jobben som klimatomställningen skapar ska hamna i Sverige, skriver utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S) och IF Metalls ordförande Marie Nilsson.