Den franska pappersrevolutionen

Första arket. Louis-Nicolas Robert var missnöjd med sina arbetare och skapade därför den första pappersmaskinen. Men han tjänade aldrig några pengar på sin uppfinning.

Bruket i Essonnes, strax söder om Paris, har gjort papper sedan 1300-talet. Nu är det 1793 och den största beställaren är den unga franska republiken som behöver papper till sina sedlar.

Sedan århundraden är papperstillverkningen ett hantverk, det utförs för hand av stolta yrkesmän som vet sitt värde. Fabriken i Essonnes är inget undantag. Här arbetar 300 personer och konflikterna är många.

Bruket i Essonnes ägs av familjen Didot, en av Frankrikes största papperstillverkare, och de har precis flyttat över en medarbetare från sitt Parisförlag: Louis-Nicolas Robert. Hans ankomst kommer att förändra historien på många sätt, men det vet de ännu inget om.

Louis-Nicolas Robert är strax över 30 år när han anländer till Essonnes. Född i en välbärgad familj har han som ung gått i skola hos Minimer-orden, genomsyrad av matematik och vetenskap. Louis Nicolas älskar att studera, hans kamrater kallar honom ”filosofen”.

Den amerikanska revolutionen 1776 väcker hans kampvilja, och han söker värvning endast 15 år gammal. Han beskrivs som ”en ivrig själ, mycket stolt och framför allt väldigt lättpåverkad”. Men  eftersom han dessutom är både klen, kortväxt och framför allt för ung så nobbas han av armén. Han återvänder hem, med svansen mellan benen, slutför sina studier och tar arbete som skrivare.

Fyra år senare har Louis-Nicolas bättre lycka, och får ansluta till ett artilleriregemente i Calais där han lär sig bemästra kanonen. Han lyckas därefter ta sig till Amerika, men den franska insatsen är på upphällningen. Louis Nicola-s återvänder till Frankrike redan efter något år, och hamnar rakt in i en annan omvälvande revolution. Nu på hemmaplan.

I sin roll som underofficer bevittnar han kungadömets sammanbrott, och när han lämnar armén efter 14 år är det en ny tid som väntar. Republiken är utropad, och det stormiga 1800-talet står för dörren. 

Louis-Nicolas gifter sig och skaffar ett jobb. Som korrekturläsare hos Didots, familjen som lever på den nya tidens främsta verktyg: det tryckta ordet och papperet som gör det möjligt.

Han visar snabbt framfötterna med sin intelligens och precision, och när problem uppstår vid familjen Didots pappersbruk i Essonnes är det alltså Louis-Nicolas Robert de skickar.

För Louis-Nicolas är lösningen mekanisk. Det är grälen inom skrået för pappersmakare som skapar problem i produktionen, alltså bör de fjärmas från tillverkningen. 1797 står en första modell av hans pappersmaskin klar. 

Den är ett misslyckande, och han flyr tillfälligt från Essonnes. Didot ger honom ett uppdrag vid en närliggande mjölkvarn för att ”vila upp sig”. Efter några månader uppmuntras han att göra ett nytt försök. Och nu går det bättre.

1798 lyckas hans nya maskin skapa ett papper som obrutet kan matas fram på rulle. Måtten är förvisso ännu blygsamma, 64 cm bredd och 260 cm längd. Men jämfört med de pappersark som tillverkats för hand är det en revolution. 

Louis-Nicolas ansöker om patent hos regeringen: Det har varit min dröm att förenkla tillverkningen av papper genom att form-a det med oändligt mycket mindre kostnader, och framför allt att göra ark av extraordinär längd utan hjälp av någo-n arbetare, endast med hjälp av mekaniska medel. Genom idogt arbete, av erfarenhet och med stora kostnader har jag lyckats och en maskin har tillverkats som uppfyller mina förväntningar. Maskinen ger tids- och kostnadsekonomi och extraordinärt papper, som är 12 till 15 meter långt, om man så önskar.

Han får sitt patent och framgången borde vara ett faktum. Det dröjer inte länge förrän papperstillverkare i Europa ser nya möjligheter, och inom bara något decennium har maskintillverkat papper utkonkurrerat det handgjorda hantverket. Inte minst inom tapet-industrin ger de nya maskinerna helt nya möjligheter. Men Louis-Nicolas Robert förblir lottlös.

Inom bara något decennium har maskintillverkat papper utkonkurrerat det handgjorda hantverket. 

Han hamnar omgående i gräl med Didot om äganderätten och säljer sitt patent till familjen. Men de betalar inte, så han kräver det tillbaka, lyckas återfå det och startar ett eget pappersbruk. Då har emellertid familjen Didot redan lyckats engagera en engelsk svåger, John Gamble, att utveckla Louis-Nicolas prototyp i England i stället.

Gamble förbättrar Louis-Nicolas maskin och får ett engelskt patent som därefter ligger till grund för den fortsatta teknikutvecklingen. Roberts patent är därmed snudd på värdelöst utanför Frankrike. Han lämnar pappersindustrin och öppnar en liten skola i den lilla staden Vernouillet där han undervisar barn till fattiga familjer för en blygsam kostnad.

När hans patent löper ut 1814 har Louis-Nicolas Robert inte råd att förnya det. 1824 skriver han till de lokala myndigheterna och vädjar om hyresrabatt för sin skola som hotas av nedläggning. 

Fyra år senare avlider Louis-Nicolas Robert, i fattigdom och misär. 1976 upptäcktes Roberts originalritningar på en auktion och kunde fotograferas, men det är okänt vem som köpte dem och var de numera finns.

Pappersbruket i Essonnes gick i konkurs 1801; när närliggande tillverkare satsade på de maskiner som en gång utvecklats här så somnade den gamla fabriken in. Men i mitten av 1800-talet tog papperstillverkningen ny fart i Essonnes, för att nå sin kulmen 1970 då 1 100 personer arbetade på fabriken.

Därefter började det gå sämre för Essonnes, liksom så många andra delar av den franska industrin. 1986 lades bruket ned. Byggnaderna stod därefter länge tomma innan de slutligen började rivas i början av 2000-talet. Marken var då starkt förorenad. Enligt Wikipedia planeras ”en ekologisk stadsdel som inte har något spår av pappersbruket på platsen”. 

Spåren av pappersmaskinens fader är inte heller många. Skapandet av pappersmaskinen skänkte inte Louis-Nicolas Robert någon ära under hans levnad. Men i dag står i alla fall hans staty utanför kyrkan i Vernouillet.