”Vänsterpartiet står på vår sida även när det blåser hårt”
Det är Vänsterpartiet som tar strid för löntagarna, mot urholkad anställningstrygghet och återinförande av karensdag. skriver IF Metallaren Erfan Kakahani.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Krönika Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan.
Det händer titt som tätt att jag hör någon klaga på facket, säga att man ju inte får någonting för pengarna och att det är lika bra att gå ur. Beroende på vilket humör jag är på ger jag olika svar (som om det jag säger spelar någon som helst roll för personen i fråga, men något lär man väl säga ifall någon pratar med en). Vissa dagar försöker jag berätta fördelarna med facket och andra dagar känner jag bara: Gå ur då, perfekt!
Det kanske är precis det som krävs för att människor ska se nyttan med att vara organiserad, att vi faktiskt står ensamma en stund.
Och lite så tänker jag att det kan vara för Socialdemokraterna nu. Kan den här förlusten vara en blessing in disguise för partiet? Nu får de ju tid att fundera på vad de verkligen vill med sin politik i stället för att regera med en blå budget, balansera mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet och till råga på allt försöka anpassa sig efter opinionsläget så pass mycket att man tio dagar innan valet helt plötsligt är för kärnkraft, efter att Magdalena Andersson på partikongressen så sent som i november sa att kärnkraften är för dyr och skojade till det med att fråga om det var ”någon som var sugen på högre elpriser?”
Nej, att sätta sig i opposition och fundera i lugn och ro kanske inte är så tokigt. Under valrörelsen pratade jag med en trevlig kvinna som försökte ragga röster till Socialdemokraterna i Falun som berättade att hon mött så många människor som sagt att de röstat på Socialdemokraterna i hela sina liv men nu bytt parti. Nu finns det tid att fundera på varför de bytt och hur man ska få tillbaka dem.
Jag tror inte svaret är att skrika högt av fasa varje gång någon nämner skattesänkningar för att sen själva ta bort värnskatten tillsammans med Centerpartiet. Jag tror inte heller svaret är att skrika lika högt om hur dåligt det är med marknadshyror för hyresrätter för att i nästa stund vara på vippen att driva fram just det, återigen tillsammans med Centerpartiet.
Nu kanske vän av ordning menar att de inte hade så mycket till val just då, någon skulle ju regera landet och de behövde få med sig Centern i båten.
Det är just den problematiken man slipper nu. Nu kan man peka ut allt det man finner dåligt med högerns styre. Vad de hittar på återstår att se, men en inte alltför vild gissning är att till exempel a-kassan får sig en törn. Och det är sånt högern gör, sådana är de. Men det är de som ska hålla på med högerpolitik, inte Socialdemokraterna. För varför ska man rösta rött om man ändå får blått?(Nåja, grönt då).
Kanske är det det som krävs. Att högern får göra sin grej några år. Att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan istället får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare. Och om det inte räcker? Om det parlamentariska läget kräver att partiet ställer sig i mitten tillsammans med Centerpartiet? Förlora ett val till då! Är det hela världen? Går jorden under för att en regering inte innehåller socialdemokrater? Förmodligen inte. Och kanske är några års högerpolitik den bästa reklam vänsterpolitik kan få.
Kanske leder allt det här till att partiet hittar tillbaka till en socialdemokrati som fler känner sig hemma i.
Jag hoppas det.
Håller du med? Eller absolut inte? Skriv till oss om du också vill delta i debatten.
Janna Ayres
Debattredaktör
Ja@da.se