Myndigheterna stoppar anställda – men har inte tillgång till fakta

Anställda blir av med jobbet – utan att få veta varför. Inte heller myndigheterna som fattar beslutet vet exakt vad det grundar sig på. MSB förlitar sig helt på Polisens yttrande – och Polisen hänvisar till sekretess. En ny dom kan ändra på det.

Sen i fjol måste alla som jobbar med sprängmedel lämplighetsprövas. På flera företag inom försvarsindustrin i Karlskoga har anställda fått sluta, efter att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, bedömt dem som olämpliga. Varken personerna själva eller företagen har fått veta vad besluten grundat sig på. De har bara kunnat gissa om personen till exempel finns i belastningsregistret.

Inte heller de som fattat besluten, i de här fallen MSB, har den fulla bilden. Polisen, som utför själva kontrollen, har ansett att det råder sekretess mellan myndigheterna om vissa uppgifter, och därför inte gett dem till MSB.

Trots det har MSB helt förlitat sig på polisens yttrande. Har polisen bedömt någon som olämplig, går MSB på den linjen, och personen får inte jobba kvar.

Läs också

Förlorar jobbet – men får inte veta varför

Det var i princip bara att trycka på nödstoppet och packa ihop, säger Robban. Sedan i fjol måste alla som jobbar med sprängmedel godkännas av myndigheterna. Flera har fått sluta sina jobb – utan att få veta varför de skulle vara olämpliga.

Ann-Sofie Eriksson, enhetschef på MSB, säger att det står i förordningen att MSB ska inhämta yttrande från Polismyndigheten och att yttrandet därför också måste ges tyngd.

– Vi anser att det är Polisen som har bäst möjlighet att bedöma lämpligheten, säger hon.

Ändringarna i lagen gjordes ovanligt snabbt för att komma till rätta med problemen med ökade sprängdåd i samhället. MSB hade velat att det var tydligare vilka omständigheter som gör att en person ska bedömas som lämplig att hantera explosivämnen i tjänsten eller inte.

– Det hade underlättat vårt arbete, säger Ann-Sofie Eriksson.

Regeringen sa nej till tydligare skrivningar. I ett mejl skriver regeringskansliet att det inte var lämpligt att ange till exempel exakt vilka brott eller andra omständigheter som skulle göra någon olämplig, eftersom situationen kan vara så olika. Det får tillståndsmyndigheterna (MSB eller kommunen) och i andra hand domstolarna avgöra.

Hos polisen är det Nationella operativa avdelningen, NOA, som gör bedömningarna. De har tillgång till fler uppgifter än MSB. MSB kan få utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret, men polisen har till exempel spaningsregistret, där man inte ens behöver vara misstänkt för att finnas med.

NOA vill inte svara på vilka uppgifter de tittar på. I slutändan, anser de, är det inte de som avgör saken, utan domstolarna, om beslutet överklagas. Det är först när det finns en dom i en högre domstol som man vet säkert var gränsen går.

Flera beslut har överklagats av personer som bedömts olämpliga, eller av deras arbetsgivare. Målen kommer då till förvaltningsrätten. I vissa fall har MSB fått rätt, i andra fall den enskilde eller företaget, beroende på omständigheterna. Men de domarna är inte vägledande, eftersom förvaltningsrätten är den lägsta av förvaltningsdomstolarna.

I mitten av juni kom däremot en dom i kammarrätten i Göteborg som kan bli vägledande och göra att polisen behöver lämna fler uppgifter till MSB. MSB uppmanades att ompröva ett fall där en person bedömts olämplig. Domstolen slog fast att myndigheten då behövde mer information.

– Vi kommer att rätta oss efter domen, men då behöver vi ha bättre underlag från polisen, säger Ann-Sofie Eriksson på MSB.

MSB har därför begärt fler uppgifter från polisen. De har fått uppgifterna, men ännu inte fattat beslut.