Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”IF Metalls uttalande en rak käftsmäll i medlemmarnas ansikten”

6 oktober, 2022

Skrivet av Waldemar Tapojärvi

Rättelse: Ett av citaten från Svenska Dagbladet som i en tidigare version tillskrivits Veli-Pekka Säikkälä sades av Johan Ingelskog från Kommunal.

Debatt Vad har hänt med fackets syn på klassisk fördelningspolitik? skriver Waldemar Tapojärvi, gruvarbetare i Kiruna.

Om skribenten:

Waldemar Tapojärvi är gruvarbetare i Kiruna och medlem i IF Metall.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä har deklarerat inför kommande avtalsrörelse att man inte kommer att driva på för löneökningar för oss medlemmar som kompenserar för den höga inflationen. ”Vi tror inte på någon idé om att kompenseras för hög inflation” säger Säikkälä till TT, något bland annat Svenska Dagbladet har skrivit om.

Man menar från IF Metall-ledningens sida att löneökningar för oss industriarbetare skulle öka på inflationstakten ytterligare och köra ner hela den svenska ekonomin i botten. Detta är ju inte riktigt hela sanningen. Om kostnaden för arbetskraften (våra löner) skulle öka för företagen så höjer företagen priserna för att fortsatt kunna maximera vinstuttagen.

Det är aldrig arbetarlöner i sig som driver upp inflationen, det är företagen med deras vinstbegär som ska hållas ansvariga för det.

I grunden är det en klassisk fråga om fördelning, kan man tycka. Ska överskottet fördelas till större vinstutdelning för aktieägare och löneökningar till vd:ar, eller till löneökningar för kollektivet?

Vi, kollektivet, har faktiskt skapat ett överskott att fördela från första början. Men det verkar inte finnas en sådan syn på fördelningspolitik kvar i ledningen av vårt fackförbund. Det verkar inte vara en ‘’klassisk’’ fråga längre för höjdarna nere på förbundskontoret i Stockholm att driva.

Att se hur ledningen för IF Metall tillsammans med ledningen i många fler LO-förbund helt verkat frångå denna analys i intressemotsättning mellan arbetare och arbetsgivare och i stället inställa sig till näringslivets förfogande är sorgligt.

Det är tragiskt att ens ställa sig frågan, men på vems sida står egentligen ledningen för IF Metall? Vems intressen är det man driver? Om löneökningar för oss medlemmar inte är i medlemmarnas intresse så vet jag inte vad vi då har för gemensamma intressen?

Kampviljan för oss tycks vara som bortblåst.

”Arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att inte driva upp inflationen genom att respektera den modell vi har satt.”’ säger också Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog i artikeln i SvD.

Vi som har gått till jobbet i coronapandemin, tagit vårt ansvar, producerat vinster och slagit nya rekord på löpande band i den svenska industrin och på det redan avstått löneökningar när avtalet prolongerades förra avtalsrörelsen 2020, ska alltså få stå tillbaka återigen för att inte hota aktieägarnas vinster och vd:arnas oerhörda löneuttag.

Vi ska ‘”ta ett gemensamt ansvar” och acceptera rejäla reallönesänkningar för en kris som vi inte på något sätt faktiskt är ansvariga för?

Att en av ”våra egna” företrädare från högsta ledningen i vårt förbund resonerar på detta vis är oerhört provocerande. Det hade lika gärna kunnat vara ord av en företrädare från Svenskt Näringsliv. En rak käftsmäll i medlemmarnas ansikten.

Runt om i Europa resonerar flera olika fackföreningar inom olika branscher annorlunda, och tar dessutom strid för sin sak. Järnvägsarbetare och postanställda i England strejkar för löneökningar som kompenserar för den höga inflationen. I Frankrike strejkar flygledare. Vår motsvarighet i Tyskland, IG Metall, krävde löneökningar på 8,2 procent och landade i somras på 6,5 procent på 18 månader i sitt avtal för stålindustrin.

De dundrar på, ställer krav och driver sina medlemmars intressen. De verkar inte göra den analysen att löneökningar som kan kompensera för den höga inflationen kommer att köra landets ekonomi i botten Dessutom gäller det också yrken inom samma bransch, i en global industri. Vad är skillnaden i förutsättningar för oss i Sverige? Eller är det kanske skillnad i vilja det handlar om?

Att få läsa dessa utspel i media från förbundsledningen för IF Metall redan innan avtalsrörelsen i Sverige inletts slog verkligen ner på moralen för många kamrater på jobbet. Jag kan tänka mig att det är många fler ute i landets industrier som känner likadant.

Vi är förlorade innan man ens sitter vid förhandlingsbordet. Det enda vi kan sätta hoppet till nu är oss själva. Förbundsledningen verkar inte vara något att lita på.

Jag uppmanar alla som är missnöjda med detta till att organisera sig och framföra missnöjet på sina arbetsplatser, inom sina fackklubbar och avdelningar och hela vägen upp till förbundsledningen.

Jag ställer i alla fall frågan här och nu: vem är det du tror att du representerar Veli-Pekka Säikkälä? Vems intressen är det du driver?

2 kommentarer till “IF Metalls uttalande en rak käftsmäll i medlemmarnas ansikten

  • Helt rätt, vi är många medlemmar som står bakom denna insändare.

    Min första tanke var att hur i HELVETE kan IF Metall vara så vek nu, 1 år innan avtalsrörelsen?

    Det är dags att använda provisionsbaserade löner. Har man misslyckats med medlemmars krav så får man snittlönen som IF metalls medlemmar ligger på.

    Det kanske höjer stridsmoralen hos förbundet.

  • Jepp, bara att hålla med föregående talare.
    Det är en skam att våra förtroendevalda inte tar strid för medlemmarna.

    Mycket mer finns inte att säga.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Framtiden finns – än så länge

Framtiden finns – än så länge

Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

En plats att vara bara lagom i fred

En plats att vara bara lagom i fred

På Ingmar Bergmans stiftelse är det vördnadsfullt. Jag undrar hur det skulle vara om jag hade en, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Skyddsombuden och arbetsmiljöarbetet har fått en alltmer osynlig roll i kollektivavtalen, skriver Maria Steinberg, författare och
docent i arbetsmiljörätt.

Dags att tacka nej, direktörer!

Vi stod emot kraven på inskränkt makt, men löneökningarna kommer inte att motsvara kostnadsökningarna. Nu är det arbetsgivarnas tur att ta ansvar för sina löner och bonusar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Det blev bästa möjliga avtal

Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Där rötter aldrig brinner

Där rötter aldrig brinner

Se gruvarbetaren och poeten Wilma Saga Persson läsa sin nya dikt Där rötter aldrig brinner.

Bakom varje siffra finns en människa

Ortens stora arbetsgivare är bara en liten prick ett havt jordklot bort för de japanska ägarna. Men varje räntesteg och arbetslöshetssiffra är på riktigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Om regeringspartierna ska lägga en budget för att dämpa krisen borde det vara tid för höjda barnbidrag, hyresrätter till rimliga priser och trygga jobb, skriver journalisten Lina Stenberg.

Du kanske också vill läsa…

”Det är ren och skär självbevarelsedrift”

”Det är ren och skär självbevarelsedrift”

i vill till varje pris undvika att lönerna börjar bidra till en inflationsspiral, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.

Här står parterna inför avtalsrörelsen

Här står parterna inför avtalsrörelsen

Att årets avtalsrörelse är speciell är fack och arbetsgivare överens om. Och att det är inte lönerörelsens uppgift att se till att du får mer pengar kvar i plånboken när inflationen drar iväg. Men sen går synen isär, inte minst på hur det går för svensk industri.

Det blev bästa möjliga avtal

Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

En magisk gräns spräcktes – men osäkerheten består

Vi kan komma överens – även när det blåser kallt. Kanske är det det viktigaste budskapet från både fack och arbetsgivare, skriver Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Parterna ska svara på förslag i morgon

Parterna ska svara på förslag i morgon

Parterna har fått en första hemställan, avtalsförslag, från de opartiska ordförandena Opo.

”Gapet är lika stort som på 1930-talet”

”Gapet är lika stort som på 1930-talet”

Har vi arbetare verkligen haft reallöneökningar de senaste 25 åren, när vi räknar rätt, och tar med inflationen på tillgångar, som boende och aktier?, skriver grafikern Bertil Mårtensson.

Att vara stötdämparen i systemet

När inflationen ökar är det helt okej för hyresvärdar, butiker, restauranger och fan och hans moster att höja priserna. Då justerar de ju bara priserna för inflationen. Men så fort arbetarna vill ha löner därefter ropas det hejvilt om att det vore oansvarigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Vi växlar upp lönekraven

Vi kommer inte att hålla igen. Vi kommer att plocka ut de löneökningar som är möjliga. Varenda krona som arbetsgivarna kan betala, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Nytt avtal i tyska verkstads­industrin

Nytt avtal i tyska verkstads­industrin

Tyska IG Metall har tecknat ett tvåårigt avtal för verkstadsindustrin. De anställda får löneökningar på 4,25 procent i snitt per år, samt engångsbelopp på sammanlagt 3 000 euro.