Korttids­stödet räddade 40 000 jobb

PERSPEKTIV Så lätt att glömma, att ta något för givet. Så lätt att tro att det som gäller idag alltid har funnits där. Som korttidsstödet. Testet kom under pandemin, 40 000 jobb räddades enligt en utvärdering.

Någon som minns hur det var när korttidsstödet inte fanns?

Den som arbetade i industrin under finanskrisen glömmer inte. Hundratusen industrijobb försvann i ett nafs hösten 2008 och en bit in på 2009.

Varje vecka förpassades tusentals industriarbetare ut i arbetslöshet och till en urholkad a-kassa som gav en ersättning på en sådär 60 procent av vad man hade tjänat.

Regeringen Reinfeldt drog på sig kritik för att vara passiv. Facken uppvaktade. Industrins arbetsgivare tjatade. Gör något! Utbilda! Stöd! Krisen var ju ingen hemmasnickrad kostnadskris utan utlöst av ett finansiellt sammanbrott långt från våra verkstadsgolv.

Till slut, när finanskrisen hade klingat ut, kom regeringen Reinfeldt med ett sorts stöd. Men det fanns invändningar. Stödet hade bara kunnat utlösas om hela samhällsekonomin drabbats. Med andra ord: stödet hade varit verkningslöst under finanskrisen eftersom det ”bara” var industrin som tog smällen.

När regeringen Löfven sedan tillträdde satte arbetet igång med att utarbeta ett mer användbart statligt korttidsstöd. Det föll på IF Metalls förre förbundsordförande Anders Ferbe att utarbeta ett förslag.

Då var Sverige i stort sett det enda landet inom EU som inte hade någon form av statligt korttidsstöd som kunde sättas in vid allvarliga kriser. Något som under finanskrisen hade missgynnat svenska fabriker och gynnat europeiska systerfabriker inom samma koncern. Volvo varslade på Torslanda medan jobben behölls i belgiska Gent där företaget fick statligt krisstöd.

När pandemin bröt ut för två och ett halvt år sedan fanns den så på plats, stödformen som aldrig tidigare använts i Sverige.

Nu kommer utvärderingen.

Utan stödet hade ytterligare 40 000 jobb gått förlorade.

”Stödet hade sammantaget en positiv sysselsättningseffekt” sammanfattar Tillväxtanalys – Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser – i sin granskning.

Över 70 000 företag fick 40 miljarder kronor under 2020 och 2021. Företagen kunde med hjälp av stödet minska sina lönekostnader medan de anställda behöll nästan hela sin ordinarie lön. Notan motsvarade ungefär 0,75 procent av Sveriges samlade produktion av varor och tjänster, BNP.  

Syftet med korttidsstödet var dels att företagen skulle kunna behålla kompetens inför den dag då krisen var över och efterfrågan åter tog fart. Efter finanskrisen 2008-2009 kom de svenska företagen på efterkälken när konjunkturen drog igång. Medan de europeiska konkurrenterna hade kunnat behålla personal måste de svenska påbörja ett tidsödande och kostsamt rekryteringsarbete. Söka, intervjua, provanställa.

Det andra skälet till att införa korttidsarbetet var att det var bra för jobben, att stödet skulle ge ”positiva sysselsättningseffekter”.

Utvärderarna på Tillväxtanalys säger att stödet var bra för sysselsättningen. I alla fall i början av pandemin. Mindre bra i slutet eftersom stödet kan ha låst fast anställda i skraltiga företag när de egentligen hade kunnat söka sig till expansiva företag som var i stort behov av att nyanställa.

Slutsats: användandet av korttidsarbete ska i möjligaste mån begränsas till nedgångsfasen i en kris. Inte vid återhämtningen, enligt Tillväxtanalys.

Hur skulle las-kompromissen ha sett ut om fackföreningsrörelsen tvingats förhandla i ett läge av massarbetslöshet?

Det finns en annan aspekt av korttidsstödet som inte Tillväxtanalys tar upp. Att stödet håller uppe sysselsättningen är inte minst av ett fackligt strategiskt intresse. Hög sysselsättning ger facket styrka. Hög arbetslöshet försvagar. För hur skulle las-kompromissen ha sett ut om fackföreningsrörelsen tvingats förhandla i ett läge av massarbetslöshet?

Våren 2020 spåddes världsekonomin gå mot, om inte ett sammanbrott, så mot en avgrundsdjup kris av historiska proportioner. Så blev det inte. Krisen landade mjukt. Den snabba återhämtningen möjliggjordes av att regeringar runt om i världen på olika sätt pumpade ut pengar i samhället. I Sverige bland annat genom korttidsstödet och en något generösare a-kassa.

Den ekonomiska återhämtningen har stärkt arbetarna, konstaterade marknadsliberala Financial Times Europa-kommentator Martin Sandbu i helgen. ”Arbetarna i västländerna drar nytta av den starkaste arbetsmarknaden på mer än två decennier, förmodligen på mer än ett halvt sekel.”

”Och precis som man kan förvänta sig i en marknadsekonomi där arbetsgivare konkurrerar om arbetarna, snarare än att arbetarna konkurrerar om jobben, stiger de nominella lönerna” – om än inte lika snabbt som bristvarorna, påpekar han. ”Man kan förstå varför arbetsgivarna inte gillar brist på arbetskraft; den försvagar deras förhandlingsstyrka. Arbetskraftsbristen kan, om den fortgår, tillåta arbetarna att från ägarna ta en del av de värden som skapas i företagen”.  

Men den fördelen för arbetarna kan enligt Martin Sandbu lätt knäckas. Om centralbankernas iver att knäcka inflationen med räntehöjningar kastar in världsekonomin i en ny kris.

Då finns det om inte annat ett testat krisstöd att ta till. Och en a-kassa som lyder under Ulf Kristerssons regering.