Budgeten splittrar Sverige och ger upp om klimatet
Både den ekonomiska krisen och klimatkrisen kommer med regeringens budget sannolikt att fördjupas, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Krönika Det spelar roll vem som styr Sverige. För när högern regerar ökar risken för svenska arbetare att dö på jobbet, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.
Lina Stenberg är utredare på tankesmedjan Katalys och var tidigare kommunikatör på IF Metall.
Regeringsskiftet har inte gått obemärkt förbi. Med Tidöavtalet har Sverigedemokraterna en vågmästarposition och vi har landets historiskt mest konservativa styre.
Och vi kommer få gott om tillfällen att chockeras under mandatperioden. För högerpartierna sitter helt redo att genomföra sådant som de är eniga om, sådant de med lätthet röstar igenom i riksdagen.
Som när det kommer till jobben. Här ska ”trösklarna” bort och en mer ”flexibel arbetsmarknad” ska skapas.
Vad dessa floskler betyder är att det ska straffa sig ännu mer att inte jobba. Att det ska svida ordentligt om man blir sjuk eller blir uppsagd. Och särskilt kommer det att svida för arbetare, något som så ofta är underförstått i den borgerliga logiken.
Löntagarna ska även bli mer lättrörliga och alltså behöva oroa sig mer över sina jobb. Provanställningstiden ska förlängas från sex till 12 månader och det ska bli enklare för företag att anställa på visstid. Och förutom regeringspartierna är även Centerpartiet med på noterna.
Som om detta inte var nog har M, C och L långtgående idéer om hur fler ”enkla jobb” ska skapas där arbetarnas löner ska bli ännu lägre än i dag.
Det är heller inte bara arbetsmarknaden som ska bli mer otrygg. Jobben kommer också bli farligare. Och återigen är det främst arbetare det handlar om.
Oron att skadas på jobbet är redan i dag utbredd, något rapporten ”Ingen ska behöva dö av jobbet” pekar på. En av tre industriarbetare är ofta oroade över att förolyckas. Och särskilt stor är rädslan där skyddsombud saknas, där riskutbildning och rutiner saknas eller där jobben är stressiga. Åtta av tio av de som har ett fysiskt tungt eller enformigt arbete är rädda att skadas.
Men allt detta är inget som verkar bekymra regeringen Kristersson.
Regeringspartierna ger som bekant inte mycket för arbetsmiljö och fackliga frågor. Och skyddsombuden, är de verkligen så viktiga? Om SD fick bestämma skulle skyddsombuden bytas ut till ”oberoende arbetsplatsombud”. Övriga högerpartier har inte bestämt sig, men de vill inte att skyddsombuden ska bli fler eller få utökade befogenheter.
Det är en otäck framtid som väntar om regeringen får bestämma. En arbetarfientlig cocktail av sämre arbetsmiljö och mer otrygghet vars konsekvenser kan bli förfärliga, på individ- och på samhällsnivå. Allt medan arbetsgivarna med gott samvete kan gå med största möjliga vinst.
Med Tidöregeringens politik behöver de ju varken skydda sina anställda eller se till att de trivs. De behöver inte ens se sina arbetare i ögonen.
Nej, mandatperioden ser inte ljus ut och fler chocker lär som sagt vänta. För det är inte osannolikt att vi får vänja oss vid både fler arbetsplatsolyckor och fler dödsfall. Men också högre sjuktal och fler arbetare som inte kan jobba fram till pension.
Men ska vi finna oss i detta? Självklart inte. För om vi ska vänta på att Kristersson sätter ned foten för svenska arbetares skull, då får vi nog vänta väldigt länge.
När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.
Makt korrumperar. Och ju högre upp man kommer desto mer korrumperat blir det. Vilken maktställning som innehavs, har ingen betydelse så länge man får/har makt att ta, döma eller påverka enskildas liv och leverne, utan konsekvenser för egen del.