Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

Skulle matbutikerna acceptera Samhalls prispress?

24 mars, 2023

Debatt När Samhall kräver mer medel och vill in på andra marknader är det dags och stanna upp. Hur ska andra fungerande företag som har anställda med funktionshinder klara den statliga jättens prispress? Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel – då kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi.

Om skribenten:

Ulrica Persson är ordförande för Skoopi, Intresseorganisationen för arbetsintegrerande sociala företag, ASF. Det är medarbetardrivna företag som har just skapandet av anpassade anställningar som sitt främsta syfte. 

Långt innan de senaste veckornas debatt om matpriserna har jag ibland samtalat med livsmedelsbutiker som köper lokalvård av Samhall till priser de vet är långt under marknadspris. Jag har då ofta på skämt sagt:

”Hur skulle det kännas för er om Samhall började sälja mat till priser långt under det ni anser er kunna sälja den för?” 

Reaktionen har då ofta blivit ett litet skratt och en kommentar om att: ”Det går ju inte, så kan de inte göra, det skulle bli ramaskri!”

Vad är det som gör att tanken på att Samhall skulle driva matbutiker skaver mer än att Samhall säljer städning, legojobb, transporttjänster med mera? I vissa branscher är det uppenbarligen, utifrån syftet att sysselsätta utsatta grupper, accepterat att Samhall och kommuner bedriver affärsverksamhet med helt andra ekonomiska förutsättningar än andra företag.

Almega Serviceföretagens uppgifter om att Samhalls prissättning inom lokalvård ofta är långt under marknadspris har till exempel inte rönt någon större uppmärksamhet eller något ”ramaskri”.

Är det lättare att acceptera när det gäller tjänster än varor, och vissa typer av varor framför andra? När nu till och med Svenskt Näringsliv ropar efter ”moderna beredskapsjobb”, som av tradition brukar betyda kraftigt subventionerade anställningar hos olika offentliga aktörer, blir behovet av diskussion än mer akut. Är det till exempel okej om det offentliga säljer lastpallar, men inte om de säljer mat?

Det här behöver parterna ta ställning till när Samhall dels kräver mer medel och samtidigt säger att de ska in på andra marknader för att få en större variation av arbetsuppgifter. Här ligger träindustri och legoverkstäder nära till hands, kan man misstänka.

Dagens system innebär att Samhall har en merkostnadsersättning för att skapa utvecklande och anpassade arbetsuppgifter. De har i dag cirka 23 000 personer anställda med olika typer av funktionshinder.

Samtidigt finns hos andra arbetsgivare cirka 60 000 anställda med lönebidrag på grund av olika typer av funktionshinder. Dessa arbetsgivare har samma krav på sig om att erbjuda anpassade och utvecklande anställningar men får inte samma ersättning som Samhall. Självklart innebär det skillnader i möjlig prissättning när de ska lägga anbud på samma lokalvård eller grönyteskötsel som Samhall.

Även om vi jämför med det högsta lönebidraget som vi andra arbetsgivare inledningsvis kan få för de med störst svårigheter, så är kostnaden för anvisning till Samhall drygt 5 000 kronor högre per månad och heltidsanställd (siffrorna är hämtade ur regleringsbrev för budgetåret 2023, och med Skoopis uträkningar).

För oss som driver arbetsintegrerande sociala företag, AFS, blir detta extra tillspetsat. Vi finns, precis som Samhall, till just för att skapa anpassade anställningar för personer som av olika skäl har svårt att hitta, få och behålla ett arbete. Nästan alla anställda hos våra medlemsföretag har olika typer av lönebidrag och gör vi överskott så återinvesteras det i att utveckla verksamheten och anställa fler. Skillnaderna i ekonomiska förutsättningar slår därför extra hårt mot oss när vi ska lägga anbud på samma sak som Samhall.

Om det vore så att de med allra störst svårigheter anställdes på Samhall så hade en viss skillnad i de ekonomiska förutsättningarna kunnat försvaras. Tyvärr anser endast fyra av tio tillfrågade handläggare på arbetsförmedlingen att det är rätt målgrupp som anställs där, det vill säga de med allra störst svårigheter (diagram 8, sidan 21).

När det i dag finns drygt 35 000 långtidsarbetslösa med funktionshinder kan vi inte längre lappa och laga, utan arbetsmarknadens parter måste ta ett helhetsgrepp och fråga sig:

Hur gör vi det här på ett sätt som blir bra för individerna samtidigt som det inte innebär osund konkurrens? 

Vi ASF är ofta både arbetsgivare och arbetstagare i ett och samma eftersom våra verksamheter ofta drivs av personer som själva har olika typer av funktionshinder. Vi anser att det nu behövs ett helt nytt system för att också grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden ska kunna få en chans till anpassade och utvecklande anställningar. Det skulle behöva vara ett system där de ekonomiska stöden följer individen och är samma för alla arbetsgivare – inklusive Samhall.

Det skulle vare ett stort steg mot en inkluderande arbetsmarknad där alla arbetsgivare jämbördigt har möjlighet att skapa anpassade anställningar för de här grupperna. Det skulle också vara ett steg mot att minska risken att den osunda konkurrens vi sett inom lokalvård skulle sprida sig till andra branscher.

Och nej. Alternativet att bygga ut Samhall till närmare 60 000 anställda för att ta sig an också de funktionshindrade som i dag är långtidsarbetslösa är sannolikt inte något bra alternativ – inte ens om dom skulle börja sälja billig mat till oss alla.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Framtiden finns – än så länge

Framtiden finns – än så länge

Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

En plats att vara bara lagom i fred

En plats att vara bara lagom i fred

På Ingmar Bergmans stiftelse är det vördnadsfullt. Jag undrar hur det skulle vara om jag hade en, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Skyddsombuden och arbetsmiljöarbetet har fått en alltmer osynlig roll i kollektivavtalen, skriver Maria Steinberg, författare och
docent i arbetsmiljörätt.

Dags att tacka nej, direktörer!

Dags att tacka nej, direktörer!

Vi stod emot kraven på inskränkt makt, men löneökningarna kommer inte att motsvara kostnadsökningarna. Nu är det arbetsgivarnas tur att ta ansvar för sina löner och bonusar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Det blev bästa möjliga avtal

Det blev bästa möjliga avtal

Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Där rötter aldrig brinner

Där rötter aldrig brinner

Se gruvarbetaren och poeten Wilma Saga Persson läsa sin nya dikt Där rötter aldrig brinner.

Bakom varje siffra finns en människa

Ortens stora arbetsgivare är bara en liten prick ett havt jordklot bort för de japanska ägarna. Men varje räntesteg och arbetslöshetssiffra är på riktigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Om regeringspartierna ska lägga en budget för att dämpa krisen borde det vara tid för höjda barnbidrag, hyresrätter till rimliga priser och trygga jobb, skriver journalisten Lina Stenberg.

Du kanske också vill läsa…

”Stödet måste bli lika oavsett var man jobbar”

”Stödet måste bli lika oavsett var man jobbar”

Så länge stödet för anpassade anställningar inte följer personen som ska ha det kommer andra arbetsgivare inte att kunna ta det ansvar Samhall uppmanar till, skriver Ulrica Persson, Skoopi.

”Både Samhall och andra sociala företag behövs”

”Både Samhall och andra sociala företag behövs”

Det kan givetvis begås enstaka misstag, men vi har granskats och hittills inte ansetts snedvrida konkurrensen, skriver Sara Revell Ford och Göran Olinder, vd och försäljningsdirektör för Samhall.

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

Saila Quicklund (M): Samhall snedvrider konkurrensen samtidigt som många vittnar om allvarliga brister i arbetsmiljön.

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Det blev bästa möjliga avtal

Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Dags att tacka nej, direktörer!

Vi stod emot kraven på inskränkt makt, men löneökningarna kommer inte att motsvara kostnadsökningarna. Nu är det arbetsgivarnas tur att ta ansvar för sina löner och bonusar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Bakom varje siffra finns en människa

Ortens stora arbetsgivare är bara en liten prick ett havt jordklot bort för de japanska ägarna. Men varje räntesteg och arbetslöshetssiffra är på riktigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Nu krävs fanimej proportioner

Nu krävs fanimej proportioner

Kommunens förskoleanställda fick en hundring i belöning efter pandemin. Postnords vd fick lite mer, skriver författaren Anneli Jordahl.

”Gapet är lika stort som på 1930-talet”

”Gapet är lika stort som på 1930-talet”

Har vi arbetare verkligen haft reallöneökningar de senaste 25 åren, när vi räknar rätt, och tar med inflationen på tillgångar, som boende och aktier?, skriver grafikern Bertil Mårtensson.

Dagens Arbete historia Nya avsnitt ute nu!

Vägen till internationalen 

Vägen till internationalen 

Därför blev den internationella metallfederationen IMF ett verktyg för den amerikanska säkerhetstjänsten.

”Något gagnande för arbetarna som klass utvinnes icke ur dessa tvister”

”Något gagnande för arbetarna som klass utvinnes icke ur dessa tvister”

Orden är den gamla Metallordföranden och socialdemokraten Fritjof Ekman som trodde på att alla på en arbetsplats skulle tillhöra samma fack. Men varför, och hur ser det egentligen ut i dag?

Ernst Wigforss – ett liv i folkhemmets tjänst

Ernst Wigforss – ett liv i folkhemmets tjänst

I det här avsnittet får du lära känna Ernst Wigfors, riksdagsmannen och ideologen som var en huvudperson i den socialdemokratiska framgångssagan på 1900-talet.

Kampen om makten på jobbet

Kampen om makten på jobbet

Vad hände egentligen med kampen om verkligt inflytande på arbetet? Jan Scherman, som en gång skrev en rasande debattbok i ämnet, gästar Dagens Arbete Historia.

Helene Ugland – braständaren som försvann

Helene Ugland – braständaren som försvann

I det här avsnittet berättas historien om en kvinna som haft stor påverkan på historien, men som också valde fel strider och därför fick sitt arbete sopat under mattan för att glömmas bort.

Därför hamnade kvinnorna i skymundan i arbetarrörelsen

Därför hamnade kvinnorna i skymundan i arbetarrörelsen

I slutet av 1800-talet strejkade arbetare för att hindra anställning av kvinnor. 2022 blir IF Metall ett feministiskt fackförbund. Vad hände däremellan? 

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.