Framtiden finns – än så länge
Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt När Samhall kräver mer medel och vill in på andra marknader är det dags och stanna upp. Hur ska andra fungerande företag som har anställda med funktionshinder klara den statliga jättens prispress? Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel – då kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi.
Ulrica Persson är ordförande för Skoopi, Intresseorganisationen för arbetsintegrerande sociala företag, ASF. Det är medarbetardrivna företag som har just skapandet av anpassade anställningar som sitt främsta syfte.
Långt innan de senaste veckornas debatt om matpriserna har jag ibland samtalat med livsmedelsbutiker som köper lokalvård av Samhall till priser de vet är långt under marknadspris. Jag har då ofta på skämt sagt:
”Hur skulle det kännas för er om Samhall började sälja mat till priser långt under det ni anser er kunna sälja den för?”
Reaktionen har då ofta blivit ett litet skratt och en kommentar om att: ”Det går ju inte, så kan de inte göra, det skulle bli ramaskri!”
Vad är det som gör att tanken på att Samhall skulle driva matbutiker skaver mer än att Samhall säljer städning, legojobb, transporttjänster med mera? I vissa branscher är det uppenbarligen, utifrån syftet att sysselsätta utsatta grupper, accepterat att Samhall och kommuner bedriver affärsverksamhet med helt andra ekonomiska förutsättningar än andra företag.
Almega Serviceföretagens uppgifter om att Samhalls prissättning inom lokalvård ofta är långt under marknadspris har till exempel inte rönt någon större uppmärksamhet eller något ”ramaskri”.
Är det lättare att acceptera när det gäller tjänster än varor, och vissa typer av varor framför andra? När nu till och med Svenskt Näringsliv ropar efter ”moderna beredskapsjobb”, som av tradition brukar betyda kraftigt subventionerade anställningar hos olika offentliga aktörer, blir behovet av diskussion än mer akut. Är det till exempel okej om det offentliga säljer lastpallar, men inte om de säljer mat?
Det här behöver parterna ta ställning till när Samhall dels kräver mer medel och samtidigt säger att de ska in på andra marknader för att få en större variation av arbetsuppgifter. Här ligger träindustri och legoverkstäder nära till hands, kan man misstänka.
Dagens system innebär att Samhall har en merkostnadsersättning för att skapa utvecklande och anpassade arbetsuppgifter. De har i dag cirka 23 000 personer anställda med olika typer av funktionshinder.
Samtidigt finns hos andra arbetsgivare cirka 60 000 anställda med lönebidrag på grund av olika typer av funktionshinder. Dessa arbetsgivare har samma krav på sig om att erbjuda anpassade och utvecklande anställningar men får inte samma ersättning som Samhall. Självklart innebär det skillnader i möjlig prissättning när de ska lägga anbud på samma lokalvård eller grönyteskötsel som Samhall.
Även om vi jämför med det högsta lönebidraget som vi andra arbetsgivare inledningsvis kan få för de med störst svårigheter, så är kostnaden för anvisning till Samhall drygt 5 000 kronor högre per månad och heltidsanställd (siffrorna är hämtade ur regleringsbrev för budgetåret 2023, och med Skoopis uträkningar).
För oss som driver arbetsintegrerande sociala företag, AFS, blir detta extra tillspetsat. Vi finns, precis som Samhall, till just för att skapa anpassade anställningar för personer som av olika skäl har svårt att hitta, få och behålla ett arbete. Nästan alla anställda hos våra medlemsföretag har olika typer av lönebidrag och gör vi överskott så återinvesteras det i att utveckla verksamheten och anställa fler. Skillnaderna i ekonomiska förutsättningar slår därför extra hårt mot oss när vi ska lägga anbud på samma sak som Samhall.
Om det vore så att de med allra störst svårigheter anställdes på Samhall så hade en viss skillnad i de ekonomiska förutsättningarna kunnat försvaras. Tyvärr anser endast fyra av tio tillfrågade handläggare på arbetsförmedlingen att det är rätt målgrupp som anställs där, det vill säga de med allra störst svårigheter (diagram 8, sidan 21).
När det i dag finns drygt 35 000 långtidsarbetslösa med funktionshinder kan vi inte längre lappa och laga, utan arbetsmarknadens parter måste ta ett helhetsgrepp och fråga sig:
Hur gör vi det här på ett sätt som blir bra för individerna samtidigt som det inte innebär osund konkurrens?
Vi ASF är ofta både arbetsgivare och arbetstagare i ett och samma eftersom våra verksamheter ofta drivs av personer som själva har olika typer av funktionshinder. Vi anser att det nu behövs ett helt nytt system för att också grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden ska kunna få en chans till anpassade och utvecklande anställningar. Det skulle behöva vara ett system där de ekonomiska stöden följer individen och är samma för alla arbetsgivare – inklusive Samhall.
Det skulle vare ett stort steg mot en inkluderande arbetsmarknad där alla arbetsgivare jämbördigt har möjlighet att skapa anpassade anställningar för de här grupperna. Det skulle också vara ett steg mot att minska risken att den osunda konkurrens vi sett inom lokalvård skulle sprida sig till andra branscher.
Och nej. Alternativet att bygga ut Samhall till närmare 60 000 anställda för att ta sig an också de funktionshindrade som i dag är långtidsarbetslösa är sannolikt inte något bra alternativ – inte ens om dom skulle börja sälja billig mat till oss alla.
Därför blev den internationella metallfederationen IMF ett verktyg för den amerikanska säkerhetstjänsten.