Krönika Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

När jag skriver det här har vi precis presenterat våra nya normerande avtal, efter tuffa förhandlingar med arbetsgivarna.

Vi fick till en uppgörelse som innebär 4,1 procent i löneökning första året och 3,3 procent andra året. Det är utan tvekan ett starkt förhandlingsresultat, eftersom Facken inom industrins utgångsbud var 4,4 procent. Från början ville arbetsgivarna bara ge oss 2 procent.

Och viktigast av allt: Med det här avtalet har vi goda förutsättningar att komma tillbaka till reallöneökningar år två, alltså redan 2024.

Fortsätt att hålla ihop så att trycket känns ända in i förhandlingsrummen.

Reallöneökningar är vårt självklara mål. För många medlemmar har en pressad hushållsekonomi. Maten, boendet, bränslet och elen har blivit dyrare. Kriget i Ukraina och kvardröjande pandemieffekter har tillsammans skapat en inflationskris som fått priserna att rusa.

Därför har det varit så viktigt för oss i facket att plocka av arbetsgivarna varenda krona vi kan – men att samtidigt inte spä på inflationen med våra lönekrav. För då skulle vi bara skjuta oss själva i foten. Då skulle våra löner fortsätta att minska i värde.

Nu har vi i stället tecknat de allra bästa möjliga avtalen, i en historiskt svår avtalsrörelse.

Våra nya avtal innehåller inte bara det högsta avtalsvärdet i årstakt i hela industriavtalets historia. Utan även extra till de som tjänar minst. Första avtalsåret i form av en höjning av lägstalönerna med 1 350 kronor. Andra året i form av en låglönesatsning som gör att LO-förbundens lågavlönade branscher och
arbetsplatser får en större lönepott.

Att de som tjänar minst ska ha extra har varit ett avgörande krav för oss i avtalsförhandlingarna. För inflationen drabbar de mest utsatta hårdast. När mjölken och smöret rusar i pris får den som redan knappt har råd med veckohandlingen den allra största klumpen i magen.

Och så har vi förhandlat fram fortsatta avsättningar till deltidspensionen, som är den form av arbetstidsförkortning som vår fackförening har valt.

Den är viktig för att industriarbetarna ska ha råd att gå ner i arbetstid i slutet av arbetslivet.

Men glöm inte – att de första normerande avtalen är tecknade betyder inte att avtalsrörelsen är över. Nu fortsätter vi att förhandla om nya avtal i alla våra branscher. Så vi måste fortsätta att mobilisera vår styrka på arbetsplatserna. Fortsätta att hålla ihop så att trycket känns ända in i förhandlingsrummen.

Och alltid ställa den viktigaste frågan av alla: Vill du gå med i facket?