”Man får inte låta fruktan ta över ens liv”

Kirsten Karlsson bor i huset som sprängdes på Östermalm i Stockholm. Nu ser hon samma sak hända andra om och om igen.

Publicerad:

Uppdaterad:

Foto: David Lundmark och TT Nyhetsbyrån

Annons:

Description

Kirsten Karlsson bor i huset som sprängdes på Östermalm i Stockholm. Nu ser hon samma sak hända andra om och om igen.

Kirsten Karlsson. Foto: David Lundmark

Tio minuter efter att portdörren stängdes bakom Kirsten Karlsson på Gyllenstiernsgatan, hördes ett dån. Huset skakade. Dörrarna mot bakgården blåstes ut och blev liggande på innergården, bilarna på gatan flyttades i sidled och fönster på andra sidan gatan krossades. Hon hade knappt fått av sig ytterskorna efter promenaden med hunden, när tryckvågen formade hennes dörr till ett s, på andra våningen. Den gick inte att öppna. Utanför såg hon rök och damm.

– Vi måste ut!, så kände vi, jag och min man. Till slut sparkade vi ut dörren.

I trapphuset var det ännu mer damm och rök. Den tjocka metalldörren till hissen hade gått sönder och grannens dörr var borta.

– Vi fick inte med oss något, inte våra mediciner eller telefoner. Utanför stod grannar i pyjamas och strumpor.

Man ska inte kunna ta sprängmedel, det bör inte få hända. I dag måste man ju till och med ha id för att hämta ut ett paket från utlämningsstället.

Dagarna och veckorna efteråt kändes allt overkligt. Det hölls ett uppföljningsmöte med grannar och polis ett par veckor senare. Många var upprörda och skyllde på varandra, minns Kirsten Karlsson.

Om bomben hade placerats innanför portdörren, då hade det varit flera som inte skulle ha levt i dag. Hon brukar tänka på det.

– Vem lägger en bomb vid ett hus där det finns barnfamiljer och äldre? Jag tror det handlar om pengar. Pengarnas makt är grym.

– Och när personer inte har respekt för någon så skyr de inga medel, då tar de vilka uppdrag som helst. Även att lägga en bomb utanför familjehus. Jag känner en sorg för den utvecklingen. Jag känner sorg att någon gör så här mot dina och mina barn.

”Det kändes märkligt att komma hit igen”, säger Kirsten Karlsson hemma i lägenheten i Stockholm. ”Man kan aldrig vara helt säker, det har man lärt sig nu.” Foto: David Lundmark

När hon hör att sprängmedel från byggen används av kriminella och att de inte behöver id för att hämta ut det blir hon arg.

– Jag är pensionerad distriktssköterska. Vi såg till att medicinen var inlåst så att ingen kunde stjäla. Det finns så klart inget vattentätt system, men någon måste ha ett ansvar att inte sprängmedel stjäls. Man ska inte kunna ta sprängmedel, det bör inte få hända. I dag måste man ju till och med ha id för att hämta ut ett paket från utlämningsstället.

I nästan ett år bodde hon i Danmark innan hon fick komma tillbaka till sin lägenhet i Stockholm.

– Det kändes märkligt att komma hit igen. Man kan aldrig vara helt säker, det har man lärt sig nu. Men man får inte låta fruktan ta över ens liv.

Ofta tänker hon på minuterna före bomben – då hon varit så nära. Och minuterna efter – då hon och grannarna i tårar kramade om varandra på bakgården.

Om bara en dött hade glädjen över att ha överlevt ett bombdåd inte funnits.

Dagens Arbete | Industriarbetarnas tidning

Larmet från Stegrabygget

Läs fler artiklar

Nyheter

Annons:

Description

Populärt med industrigymnasier

Striden om tiden

Läs mer

Pappers kongress

Läs mer

DA granskar:

Avtalsrörelsen

Läs mer

Woolpower

Läs mer

Skyddsombudens dag

Läs mer

Dödsolyckan på LKAB

Läs alla artiklar

Val 2026

Läs mer

Fråga om jobbet

Läs fler frågor här!

Sågverksdöden

Läs mer här

Eurenco

Läs alla artiklar

Sveriges längsta strejker

Pension

Läs mer här

Arbetskraftsutvisningarna

Läs alla artiklar

Missa inte:

Kär och galen i flipper

kultur & fritidIndustriarbetare – och flippernördar DA besöker Sveriges största flippersamling

Truckolyckor

Industrins lönegap

Uranbrytning i Sverige

Läs mer här
Fler historiska reportage

Granskning: Lurade i skogen