Barbiesamlaren Anna-Lena Jönis Ek om nytt jobb och omtalad film: ”Gå och se den”

UPPDATERAD, nu med recension! Läs vad Anna-Lena tycker om filmen längst ner i artikeln.

Vad hände sen? Tidigare truckföraren Anna-Lena Jönis Ek ser nu till att det är vackert på Säters kyrkogård –  och hoppas få tid snart att se sommaren biosnackis, filmen om Barbie.

I mars förra året mötte vi Anna-Lena Jönis Ek, som var en av 339 personer som förlorade jobbet på Kvarnsvedens pappersbruk. Livet som uppsagd var förstås sorgligt och ovisst, men under besöket fick vi också chansen att ta del av hennes stora samling av Baribedockor. Det är en samling som vuxit till sig under mer än 30 år och visar decennier av stilar och mode.

Läs också

Sista lasten

Klockan är 15.36 på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge.

Och när vi ringer upp Anna-Lena nu är hon glad, men har också lite bråttom. Som säsongsanställd på kyrkogården i Säter har hon intensiva dagar.

– Med tanke på att man har fyllt 60 kändes det som att man kanske inte var så het på arbetsmarknaden. Men nu har jag det kanon här. Jag sköter om blommor, vattnar och travar runt. Det blir många steg, jag snittar på en mil om dagen.

Mest hektiskt var det i våras, i början av säsongen. Allt skulle ner i jorden och bli fint för sommaren.

– Då hann jag inte så mycket annat. Men även nu, när det kommit regn, blir det en massa saker att ta tag i. Man har att göra.

Läs också

Dockorna är bästa avkopplingen

Barbiedockan har haft många yrken – men aldrig industriarbetare. ”Det har väl aldrig varit tillräckligt fancy”, skrattar pappersarbetaren och inbitna Barbiesamlaren Anna-Lena Jönis Ek.

Och hennes Barbiesamling då? Hur mår den?

Bra, får vi veta. Det har inte blivit så många fler dockor sedan sist, men det finns ju en annan sak hon vill ta tag i.

– Jag har inte hunnit sett filmen Barbie än, men det ska jag såklart göra. Den kan nog vara kanon.

Kan vi hoppas på en recension då?

– Absolut!

Och här kommer uppdateringen. Det är den 23 augusti och vi får en pratstund strax innan det är dags för Anna-Lena att ta tag i gräsklippning på jobbet. Det tog lite tid men nu har hon äntligen fått tid att se filmen. 

– Den är framför allt jätterolig. Många bottnar, mycket humor. Den är också ganska feministisk. Min man var inte lika road. Om man säger så här. Har man lekt mycket med Barbie vet man att Ken inte har så mycket att komma med. Han är bara utfyllnad. Och den andra killen, Allan. Han var ihop med Barbies kompis Mattel, det här är dockor från1960-talet. Allan har fått en ganska ledande roll i filmen han också. Som bifigur till en bifigur. Vad säger det, liksom. 

Finns det någon fördel att kunna så mycket om själva dockan när man ser filmen? 

– Absolut. Det är en del saker som jag tror att bara vi insatta förstår. Som en episod i mitten av filmen när hon blir instängd i källaren hos företaget som gör Barbiedockan, Marcel. Där träffar hon en person man måste vara insatt för att fatta vem hon är. Men om jag berättar det blir det en spoiler. 

– Gå och se den i stället. Och man behöver inte ha lekt med dockor för att tycka att den är kul!