Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

4 september, 2023

Debatt Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Om skribenten

Mikael Lilja är första vice ordförande för Pappers.

Jag har tagit del av den intressanta debatten i kölvattnet av Dagens Arbetes artikel om Pappers och LO-förbundens vikande organisationsgrad.

Diskussionen är på inget sätt ny men fortfarande lika aktuell. Det är ett friskhetstecken och en viktig del av en levande demokratisk organisation att man diskuterar själva uppdraget och inte minst det egna förbundets prestation.

Pappers har trots en vikande organisationsgrad den absolut högsta i hela LO. Nästan 92 procent av de som jobbar på bruken är med i facket och Pappers är nog att betrakta som världsledande bland arbetstagarorganisationer.  

Debatten, eller trådarna på Facebook, landar tyvärr allt oftare i att facket inte behövs eller att facket har spelat ut sin roll. Ibland går åsiktsyttringarna så långt att man anser att såväl LO som den egna fackföreningen ska ”bort”, man ska starta någonting som är nytt och bättre. En ny fackförening som tar arbetarnas rättigheter på allvar och på riktigt står upp mot kapitalet. Därutöver ska den nya fackföreningen vara opolitisk, skulle det slinka in lite politik ska det vara av typen emot etablissemanget.

Läs också

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Min upplevelse är att kritiken mot fackföreningsrörelsen grovt kan delas in i tre delar, en politisk, en demokratisk och en prestationsdel eller snarare bristen på prestation kanske beskriver det bättre.

Det finns starka åsikter för att facken ska vara opolitiska, jag tänker att det är en naiv tanke. Då skulle vi enligt min uppfattning vara helt förlorade. Det finns ingen i samhället som inte har en politisk uppfattning eller viljeinriktning, varken människa eller organisation. Och samtidigt pumpar våra motparter in miljoner, kanske miljarder, i den politiska lobbykvarnen. Om facken skulle strunta i att försöka bemöta denna bombmatta skulle det försvaga oss alla å det grövsta.

Kapitalägarna har alltid insett värdet av politiken, har man den kan man få samhällsutvecklingen exakt i den riktning man vill. Och högerväljarna har i alla tider varit noga med att gå till valurnorna. Det faktum att fackföreningsrörelsen har en fackligt-politisk samverkan med Socialdemokraterna blir i den kontexten ganska naturlig.

Om det skulle blivit en högre reallöneutveckling med en annan modell vet nog ingen. Det blir ungefär som att svara på frågan: hur långt är ett snöre?

Samtidigt har företagen mycket mer resurser och lyckas allt oftare bättre än facken att få fokus på just sina prioriterade frågor.

Facklig-politisk samverkan handlar mer om att peka ut i vilken riktning samhället ska utvecklas på lång sikt. I enskilda frågor som exempelvis energipolitiken har Pappers, och jag själv för den delen, nästa alltid haft en annan åsikt än till exempel Socialdemokraterna.

När jag hör människor i min omgivning som ska proteströsta på något högerparti för att man är missnöjd, så är det oftast mer vänsterpolitik som efterfrågas – inte mindre.

En del kritiker till LO-fackens stöd till S säger också att fackföreningarna här inte är demokratiska. Det är faktiskt lögn. Det är i alla förbundens stadgar tydligt att alla medlemmars demokratiska rättigheter är säkerställda.

Organisationer där enskilda individer inte får precis som man vill är inte odemokratiska, det är precis tvärt om demokrati i dess renaste form.  

Att fackföreningsrörelsen skulle ha misslyckats med lönerna och att få den berättigade delen av kakan är mer oklart. Skulle vi fått det bättre rent ekonomiskt utan industriavtalet?

Det går att konstatera att vi har haft en hygglig reallöneutveckling under mer än tjugo år. Om det skulle blivit en högre reallöneutveckling med en annan modell vet nog ingen. Det blir ungefär som att svara på frågan: hur långt är ett snöre?

Pappers är som bekant inte en del av industriavtalet men vi som övriga i samhället omfattas ändå av det som man kallar märket. Det går att belägga att den skandinaviska fackföreningsrörelsen lyckats mycket bättre sett ur ett globalt perspektiv. Med lyckas menar jag ekonomisk utveckling på individnivå, arbetsmiljö, fackligt inflytande och individuellt inflytande över det egna arbetet.

I huvudavtalsförhandlingarna (de så kallade las-förhandlingarna) misslyckades bland annat Pappers med att få gehör för det egna förbundets linje. Pappers åsikt är fortsatt att själva uppgörelsen är undermålig, den träffar inte på något sätt de medlemmar i LO som bäst behöver vår kollektiva styrka. Men att Pappers aktivt skulle försöka bekämpa det demokratiska beslut som flest fackförbund ville se, det vore inte bra. Vi måste orka tugga i oss våra egna förluster, och stå upp för den demokrati vi värnar.

Det som kallas den svenska modellen levererar fortsatt ganska bra, arbetsmarknadens parter förhandlar om villkoren, politiken hålls på en armlängds lucka.

Så sammanfattningsvis. Att vara medlem i facket är att upprätthålla den svenska modellen. Utan den kommer andra att bestämma om våra villkor – så är det i de flesta andra länder i världen och så kommer det att bli även här i så fall.

Politiken kommer helt enkelt att bestämma, sedan kan man fundera på om politiken tycker att arbetare och fack ska ha mer makt, inflytande och mycket högre löneutveckling än i dag, eller inte. Jag tror inte att politikerna kan leverera i det avseendet.

Jag är därför djupt övertygad att Pappers och fackföreningsrörelsen alltid kommer att vara relevanta. Men det förutsätter att vi gemensamt orkar stå upp för den svenska modellen och den fackliga demokratin, även när det tas beslut som inte alla önskar.

En kommentar till “Naivt att tro att facken kan vara opolitiska

  • Ojojoj, här fanns det mycket att svara på. Men eftersom jag hoppas kunna få höra fler röster från fackledningarna, så avvaktar jag ett riktigt svar.

    Men jag tänker anmärka på en sak, som jag inte lyfte i min egna debattartikel, den politiska delen:
    Problemet med LO och den svenska fackföreningsrörelsen är inte att den är politisk. Utan snarare tvärtom, den är opolitisk. När utförde LO en politisk stridsåtgärd senast?

    Hela det politiska har man genom vad man kallar ”samverkan” överlämnat fullständigt till sossarna (med undantag för Fastighets…). Samtidigt lurar LO in sina förtroendevalda att för att kunna påverka, måste vi arbeta inom politiken och det självklara valet är sossarna. Men hur långt kommer man med att banka sitt huvud emot betongväggen som utgör arbetarkommunerna, egentligen?

    Annat är det för toppen. Är man bara trogen partilinjen, så väntar ett partitopp uppdrag(läs statsminister samt partisekreterare), därefter en fin liten post inom Näringslivet. Så mycket var den klassolidariteten värd. I utbyte inskränker man las och strejkrätten.

    Det är som att LO inte lärde sig ett dugg efter Rosornas krig. Kanslihushögern vann på 80-talet makten över Socialdemokraterna. Därefter har LO fogat sig under partilinjen.

    Med det sagt, så är allt snack om att facken enbart ska hålla på med arbetsrätt och de ekonomiska(för den individuella arbetaren) frågorna en åsikt som måste förkastas. Allting är politik. Varenda ekonomiskt beslut, från företagsledningen, riksdagen eller Riksbanken, är ett politiskt beslut. Det hör till fackets natur att vara politisk, och därmed ett stridbart fackförbund, för att få igenom sin politiska vilja.

    Klasskampen är politisk. Men då måste den fackliga politiken grunda sig i socialism, inte vad man bestämmer att den ska vara på Sveavägen 68. Då är facket en kraft att räkna med igen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Mer åsiktsmaterial

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Spökstäderna fylls med paket

Spökstäderna fylls med paket

I centrumen byts affärerna ut mot mäklarkontor och boxar där vi hämtar våra varor, skriver författaren Anneli Jordahl.

Traditionell trygghet är trendigt

Vår fackliga gemenskap är gammal, men den är precis lika framåtblickande som den produktutveckling vi jobbar med, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Du kanske också vill läsa…

Lite vila innan utmaningarna

Efter en intensiv kongress kommer ett viktigt val och en ny avtalsrörelse. Nu samlar vi krafterna, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Traditionell trygghet är trendigt

Vår fackliga gemenskap är gammal, men den är precis lika framåtblickande som den produktutveckling vi jobbar med, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Tillsammans gör vi en stor insats

Du som är med i facket gör en viktig insats för hela samhället. Berätta det – och bjud in dina arbetskamrater som ännu inte är med, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Industrifacken byter inte fot om SD

Industrifacken byter inte fot om SD

Man kan inte vara förtroendevald i fackförbunden IF Metall, Pappers eller GS om man samtidigt är aktiv i Sverigedemokraterna (SD). Det är inte heller aktuellt för förbunden att ompröva sin hållning.

Oro och kval, efter detta val

Jag är uppriktigt oroad för de kommande fyra åren. Det blir alltid förändringar med en ny regering, men nu blir det nog mer än vi är vana vid – och bekväma med, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Arbetarnas frågor som S ska driva efter valet

Arbetarnas frågor som S ska driva efter valet

Industriarbetarna bidrar till samhällets resurser – samhället ska också finnas där för arbetarna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson och Jim Svensk Larm, pappersarbetare som kandiderar till riksdagen för S.

Den som inte rör sig sjunker

Den viktiga gröna omställningen kräver att facket är handlingskraftigt – och att vi vågar drömma om framtiden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Kunskap skyddar demokratin

Putins angrepp på Ukraina visar hur skör demokratin är. Vi behöver kunskap om hur den fungerar i praktiken, för att den ska stå stark, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Som industriarbetare ser jag att det är Socialdemokraterna som bär våra frågor. Och det är upp till oss att hjälpa dem att driva dem ännu bättre, skriver pappersarbetaren Jim Svensk Larm.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.