Ny på jobbet Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!
Hej alla läsare!
Äntligen är jag på plats här på Dagens Arbete. Det har varit bråda dagar och jag kan konstatera att det har sina fördelar att bryta upp, men också sina utmaningar.
Man ska lära sig nya system och träffa nya kollegor. Man ska också passa tåg och vänja sig vid nytt automatkaffe.
Jag kommer från samma roll på Eskilstuna-Kuriren. Och det som slagit mig är att det mesta är sig likt ändå. Läsarna av EK och DA har många beröringspunkter. De flesta bor på en mindre ort och jobbar inom industrin eller andra LO-yrken. Man har i stort samma fritidsintressen och intresserar sig för samma saker i livet.
Vad som däremot är nytt för mig är själva bevakningsområdet, industrivärlden. Men jag har stått på ett verkstadsgolv vid några tillfällen.
Jag minns lukten av olja blandat med järnfilspån och svetsrök första gången jag hälsade på pappa på hans jobb på Zetterbergs i Östervåla. Sött, metalliskt och stickande. Några år senare sommarjobbade jag på Lundberg Hymas i Skellefteå, först i verkstaden, sen i köket.
Jag minns trånga fikarum, kaffetermosar och snuskburkar. Män i blåställ och gula hjälmar. Stora bullriga maskiner på grå och slitna betonggolv.
I dag ser industrin delvis annorlunda ut. Det är fler kvinnor på arbetsplatserna. En hel del farliga och tunga moment har ersatts med automatiserad teknik. Givetvis bra för arbetsmiljön, men också nödvändigt om industrin ska överleva bristen på arbetskraft.
Det senare berättar vi om i reportaget om Hägglunds i Örnsköldsvik. Företaget, som tillverkar stridsfordon, jobbar under högtryck efter att regeringen beställt 50 stycken till Ukraina. Och trots att företaget fördubblat antalet anställda på bara ett par år fattas fortfarande ett par hundra för att klara behovet. Häng med när vår reporter Mikael Färnbo testar att ratta en pansarvagn över stock och sten.
Under tiden du läser det här är vi i färd med att planera nya artiklar för dig att läsa. Och här vill jag bjuda in dig till dialog. Jag vill veta vad som får dig att läsa DA, på nätet eller i tidningen. Jag vill veta vad du inte vill läsa och vilka frågor som är viktigast för dig på jobbet eller i vardagen.
Men framför allt, är det något vi ska syna lite extra? För granskning är en del av DA:s kärnuppdrag. Du som arbetar inom industrin ska kunna lita på att vi ser till att det är rent i de mörkaste av hörn.
Vi hörs!
Det skulle vara intressant att få veta hur förvaltningsdomstolarna arbetar tillsammans med nämndemännen som är politiskt tillsatta. Och hur domar döms då Förvaltningsrätten knappast är självständig när nämndemän som är poilitiskt tillsatta dömer efter vad deras partier står för i den politiska sfären.
Gäller då vid olika arbetsskador och skador som gör att man är i en tvist med Fösäkringskassan. Detta har knappast genomlysts tillräckligt för en del domar är varken opartiska eller oberoende.
Tack för ordet.
Jag skulle vilja ha ett forum där medlemmar och andra skriver om sitt arbetsliv. Vanliga arbetare som har haft ett långt arbetsliv och deras upplevelser.
Mvh Dan Andersson.