Marcus har adhd – tydliga instruktioner och motivation gör att jobbet funkar

livet med diagnos Marcus Haddon har svårt att sitta still och att förstå otydliga instruktioner. Men han har chefer som förstår hans adhd. De vet att nyckeln till framgång heter motivation.

Det är sent på natten och jobbarkompisarna på nattskiftet vill ha lugn och ro. Men Marcus Haddon håller låda, pratar, spelar apa. De sömniga kompisarna kan avbryta: ”Väldigt vad du snackar.” Marcus tycker det är bra att de säger ifrån.

– Jag är inte så bra på att läsa av deras signaler.

Marcus Haddon fick sin adhd-dia­gnos när han var sex år, började medicinera när han var sju. Skolan var ibland hemsk; han fick ha eget klassrum och speciallärare. Klasskompisar tyckte det var kul att provocera den som exploderade.

En del lärare trodde på honom. Andra suckade att han inte ens kunde skriva. Det kunde han visst. Okej, för hand blev det oläsligt, men fick han bara ha en dator gick det bra.

På gymnasiet fick han välja själv, och genast gick det bättre. Han var motiverad.

Två dagar innan studenten hörde SSAB av sig och undrade om han kunde börja på måndagen efter. Företaget höll på att återhämta sig efter finanskrisen och skrek efter arbetskraft.

Han började sommarjobba på Strängen. Han hade några bra vänner, men jargongen på avdelningen var tuff. Bad han om hjälp kunde han mötas av ett skratt, berättar han. Marcus fick göra två personers jobb som lådgubbe. Marcus teg om sin adhd.

– Hur ska det gå? tänkte jag.

Så fick han fast jobb, och vågade berätta om sin diagnos. Ett klokt beslut, tycker han nu. Men han trivdes fortfarande inte. Antagligen hade han sagt upp sig om han inte fått erbjudande om att byta avdelning. De behövde folk i ämneshallen.

– Det var som natt och dag. Nu har jag varit där i tolv år.

På nya avdelningen upplevde han att man arbetade mer tillsammans när man löste problem, bollade. Marcus berättade om sin adhd direkt.

– Det är ingen idé att hymla. Om man har jobbat med mig många timmar så märker man att det är något.

Marcus snackar gärna på om det blir tyst, han går omkring när han pratar i telefon, går och grejar med saker om det blir för lugnt.

– Jag kan inte sitta still och inte göra någonting. Då börjar jag plocka med saker.

Första dagen på jobbet fick han en svart anteckningsbok av chefen. Där skulle han anteckna allt han lärde sig. Jobbarkompisarnas böcker har fyllts med anteckningar. Marcus har kanske skrivit fem sidor. Några mått och andra siffror.

– Att skriva har ju aldrig varit min starka sida, speciellt inte samtidigt som jag lär mig. Det blir bara att jag kluddar ner något.

Men bra minne har han, så han kan skriva ned saker i efterhand. På möten kan han ta hjälp av datorn eller ljudinspelaren på telefonen.

I dag roterar han mellan att sköta skärmaskinen och köra kran. Variation, men också förutsägbarhet – det passar honom.

Alla på skiftlaget känner till Marcus diagnos. Därför förstår de att han inte alls är lat när han sitter lite för länge i fikarummet. Han har bara svårt att räkna ut när det är dags att sätta i gång. Han kan också ha svårt att spontant se vad som behöver göras utan att någon säger till honom. Men när han jobbar, jobbar han stenhårt.

– Många tror att man bara flamsar runt och inte klarar något. Men man kan så mycket mer än de flesta om man bara hittar motivationen.

Just motivationen är nyckeln. Den gyllene regeln för många med adhd, säger Marcus, är att man ska tycka det man gör är roligt. När arbetsuppgifterna är motiverande och engagerande går det som hejsan, är de tråkiga går det kanske inte alls. Därför gick det ofta trögt i skolan för Marcus.

– Men jag tog körkort på två och en halv månad, krankort, förarbevis för båt. Allt det har jag gjort för att det är kul!

Cheferna vet att Marcus gillar att pröva nya saker och låter honom göra det. Han har varit med i en drös olika projekt, och har prövat nya arbetsuppgifter hela tiden.

– Jag har varit motiverad att lära mig nya saker, men nu är det stopp. Nu kan jag allt på avdelningen, skrattar han.

Jag kan tänka klart när andra får tokpanik.

Marcus Haddon.

Den största anpassningen av arbetsmiljön han fått handlar om instruktioner. Eller anpassning och anpassning – tydliga instruktioner är bra för alla. Det borde chefer tänka på, tycker Marcus, oavsett om de har någon anställd med diagnos eller inte. Gång på gång har Marcus gått till teknikerna och visat instruktioner som är gamla eller dåliga. Metallen runt en gjutskarv på ett ämne ska skäras bort med några millimeters marginal, men HUR många millimeter?

– Jag behöver inte säga att jag inte fattar. Jag kan säga: Det står vad jag ska göra, men det står inte hur.

Som skyddsombud tycker han att det mest är en fördel att ha adhd.

– Det är så tydliga regler. På punkt och pricka: Så här ska det vara.

Till skillnad från många andra tycker han heller inte att det är särskilt läskigt att säga ifrån till chefen när något inte funkar som det ska på arbetsplatsen.

– Jag har sagt att om ni fortsätter köra den här kranen blir det skyddsstopp. Då har chefen sagt att vi inte behöver köra den.

En annan styrka han tycker att han har är att han behåller sitt lugn när något strular till sig.

– Jag kan tänka klart när andra får tokpanik. Jag går in i ett lösnings-mood, jag blir sällan uppjagad.

Det händer att han har frågat sommarjobbare om de funderat på om de kan ha adhd. Han tycker att fler, chefer och fackliga, borde våga fråga om de ser att något inte riktigt funkar. Det kan finnas en diagnos bakom. Visst, det kan vara känsligt, men en fråga kan också öppna upp diskussionen.

Det råder delade meningar om huruvida man ska berätta om en dia­gnos eller inte – men Marcus tycker att fler borde välja att berätta. Annars kan man ju inte få det stöd man behöver.

– Och om folk berättar, fråga vad de behöver. Ofta är det inte så avancerat.

24/7-modellen kan vara till hjälp

Psykiatern Lotta Borg Skoglund har skrivit en bok om adhd på jobbet och skapat en modell som kan göra det lättare att se sina individuella styrkor och svagheter, och var någonstans man behöver stöd. Hon har kallat modellen 24/7 som en symbol för att adhd pågår hela tiden.  

2

saker alla människor behöver för god hälsa:

Ett socialt ­sammanhang där någon känner dig, där du är trygg att uttrycka vad du tänker och känner.

En känsla av att vara del av något större. Det du gör har mening, du har de redskap som behövs för att möta livets utmaningar och du får bidra.

4

faktorer för hur hjärnan hanterar information. Här kan personer med adhd stöta på problem – men alla hjärnor har styrkor och utmaningar:

Överblicka och strukturera. Hjärnans flygledartorn – hur bra är jag på att få ordning på komplexa uppgifter? På att planera hur mycket tid jag ska lägga, i vilken ordning jag ska göra saker?

Reglera känslor, energi, aktivitet, vakenhet, sömn, hunger. Detta kan ofta ställa till det för personer med adhd. Man gör för mycket eller för lite, man kommer inte i gång. Eller man känner för starkt, hinner inte reglera sina känslor innan de kommer ut.

Filtrera. Att sålla bort information som inte behövs kan vara svårare för personer med adhd. Det kan också vara jobbigt med intryck, höga ljud och starkt ljus.

Växla. Att kunna vara flexibel och växla fokus. Om ens planer inte ­funkar så behöver man kunna komma på ett nytt sätt.

7

livsstilsområden där personer med adhd kan ha problem att få till rutiner, vilket kan leda till problem: Kost, motion, sömn, stress och återhämtning, relationer, beroende­beteenden, ekonomi.

Anna Julius