Bilfabriken lades ner och Springsteen skrev en klassiker

nebraska I en ny bok berättas historien om hur Bruce Springsteens Nebraska spelades in när ekonomin kraschade och hundratusentals amerikaner blev av med jobbet. 

Ralph förlorade jobbet när Fords bilfabrik i Mahwah slog igen.

Han kom hem en kväll, söp sig full, tog fram en revolver, gick ut i bilen och drog ner till stan, till de där kvarteren där man knappt vågar stanna för rödljus. På Club Tip Top blev det bråk. Ralph avlossade revolvern. En vakt segnade ner.

Ralph dömdes till 99 års fängelse och snart fick han heta Johnny 99 bland folk.

Bruce Springsteen skrev låten om Ralph. Den heter just Johnny 99 och finns på albumet Nebraska. Utgivet 1982 då många förlorade jobbet i amerikansk industri. En kvarts miljon bilarbetare, bland annat.
Nebraska är ett mörkt album om mörka tider. Inspelat med enkel teknik på sängkanten i sovrummet i ett litet hus med orange heltäckningsmattor. Han hyrde stugan för att varva ner efter ändlösa, triumfatoriska turnéer. Nu lät han kompbandet vila.

Ensam med en akustisk Gibsongitarr eftersträvade han stillhet och eftertanke, ville komponera ”svarta godnattsagor – musik som lät bra med lampan släckt”. En lågmäld musik som gav lyssnaren chans att höra hur gestalterna tänkte. Han ville skildra hur skört livet är, den tunna linjen mellan en stabil tillvaro och ögonblicket då världen sviker: jobbet, familjen, vännerna, kärleken ”och nåden man har i hjärtat” som han skriver i memoarboken Born to Run.

Där behandlas Nebraska på ett par sidor. Lite fjuttigt kanske när han själv säger att albumet är det av hans alster som verkligen representerar honom.

Men i en ny bok, Deliver Me From Nowhere: The Making of Bruce Springsteen’s Nebraska beskriver journalisten Warren Zanes utförligt hur albumet blev till.

Springsteen berättar hur han, nedstämd och osäker, sökte mörkret. Mindes gestalterna som drog längs småstadsgatorna där han växte upp. Mindes det inramade fotot på tv:n hemma hos farfar och farmor: en liten flicka, hans faster, död i en trafikolycka vid sex års ålder. Ett foto som ”definierade känslolivet i hemmet”.

Han fängslades av filmen Det grymma landet, vars originaltitel han lånade till sin egen låt, Badlands. Filmen med verklighetsbakgrund berättar hur seriemördaren lockar med sig tonårsdottern i den familj han just har utplånat.

Springsteen lyssnade på Hank Williams, countryikonen vars självförbrännande liv tog slut en nyårsafton vid 29 års ålder. Han fördjupade sig i folksångaren Woody Guthrie som förenade gamla cowboysånger med agitatoriska fackföreningslåtar.

Springsteen utforskade det dunkla när han själv gick in i en depression. Och bortom hans privata djupdykning knäade dessutom ett samhälle som plötsligt inte ångade på som det hade gjort under efterkrigsgenerationens uppväxt.

Nebraska formades i en ekonomisk skymning som förvandlade Ralph till Johnny 99.

Några år innan skivan gavs ut hade dåvarande presidenten Jimmy Carter anlitat en hårdför ekonom som chef för Centralbanken. Uppdrag: knäck inflationen! Kosta vad det kosta vill. Vid den här tiden ökade priserna med uppåt 15 procent om året.

Uppdraget gick till en tvåmetersman vars illasittande kostym bar tydliga spår efter askan från de långa cigarrer han rökte. Paul Volcker ordinerade en chockterapi.

Med 20 procents ränta dog ekonomin. En nedgång med massarbetslöshet vars omfattning inte setts sedan 1930-talet.

Inflationen pressades tillbaka men priset blev högt. Bilfabriken i Mahwah lades ner och snart sågs de första rostfläckarna i det amerikanska industribältet.

Kan dagens höga räntor ge upphov till ett nytt Nebraska? Knappast som skildring av massarbetslöshet. Dagens räntehöjningar har varken i Sverige, EU eller USA nämligen – tvärtemot teorin – ökat arbetslösheten. Å andra sidan finns det ju gott om mörker att hämta näring från. Om nu någon vill gestalta svärtan i tillvaron.

Harald Gatu