Klubbordförande uppsagd – facket tar Ikea-leverantör till domstol

Hedlunda Industri har sagt upp GS-fackets klubbordförande. Nu hotas klubbens hela existens. Det menar facket, som stämmer Ikea-leverantören inför Arbetsdomstolen.

– Minst ett tiotal har avsagt sig sina fackliga uppdrag de senaste åren, säger Joel Snell, central ombudsman på GS.

För andra gången på ett år stämmer GS-facket möbeltillverkaren Hedlunda Industri i Lycksele inför Arbetsdomstolen. För ett år sedan gällde det hindrande av skyddsombud, efter att företaget vägrat lämna ut övertidsjournaler till det lokala skyddsombudet. Processen är ännu inte avgjord.

Nu gäller det förtroendemannalagen, efter att företaget sagt upp fackklubbens ordförande Emma Eriksson.

– Man ger sig på officiella fackliga företrädare. Det här är kanske de två tyngsta posterna vi har fackligt på arbetsplatsen, vår ordförande och vårt huvudskyddsombud. Man hindrar och försvårar säger Joel Snell, central ombudsman på GS.

Det var i början av året som det uppstod arbetsbrist på Hedlunda Industri. I förhandlingarna om turordning mellan GS och arbetsgivaren begärde facket, med hänvisning till förtroendemannalagen, att Emma Eriksson skulle undantas från turordningen.

Facket menar att Emma Eriksson i sin roll som klubbordförande är av särskilt betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Om anställningen avslutas är GS-facket oroliga för att ingen annan kommer vilja ta på sig ansvaret som klubbordförande.

GS-facket stämmer Ikea-leverantören på 450 000 kronor

Enligt förtroendemannalagens åttonde paragraf ska en facklig förtroendevald ”ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.” Det gäller både vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering.

I början av februari sa Hedlunda Industri upp fyra anställda – och bland dem fanns Emma Eriksson, trots fackets begäran. Det är ett brott mot förtroendemannalagen, menar GS-facket, som nu stämmer Hedlunda Industri på 450 000 kronor i Arbetsdomstolen.

Emma Erikssons sista arbetsdag är satt till 6 april. Hon jobbar på under uppsägningstiden. Beskedet om att hon var en av dem som skulle sägas upp var jobbigt, säger hon.

– Det kändes som att jag druckit piss och vinäger från en stor flaska. Det var jobbigt att företaget inte ville se till det fackliga samarbetet. Men för mig personligen har jag har inte känt mig utsatt i rollen som klubbordförande, säger Emma Eriksson.

Om hennes anställning upphör, är hon övertygad om att fackklubben kommer behöva lägga ner.

– Företaget har avverkat flera ordförande på kort tid. Jag önskar att den inte skulle behöva lägga ner, men vi har inte haft många intresserade som vill engagera sig fackligt sedan jag började här. Så jag tror tyvärr att det inte kommer vara en klubb kvar. Om jag måste gå, då är det nog slut, säger hon.

Förbundsjuristen: ”Det här prövas väldigt sällan”

Enligt GS-fackets ombud Anne Alfredson, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd, går tvister om en förtroendevalds betydelse för den fackliga verksamheten på en arbetsplats sällan så långt som till domstol.

– Det här prövas väldigt sällan och jag tänker att det har sin grund i att arbetsgivarsidan brukar respektera facket, säger Anne Alfredson.

De två senaste fallen hon känner till rör dels Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson, som till skillnad från tvisten på Hedlunda handlade om en uppsägning av personliga skäl. Och dels ett fall 1993 då en arbetsgivare ville säga upp tre förtroendevalda på grund av arbetsbrist.

Hur bedömer man om klubbordföranden är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten?

– Om du frågar oss på arbetstagarsidan så är svaret att om förbundet säger att den förtroendevalda är av betydelse, då är den det. Men det är naturligtvis domstolen som gör en bedömning utifrån vad vi presenterar. Det som står i åttonde paragrafen i förtroendemannalagen är att om man är av särskild betydelse, då ska man hållas undan ifrån turordningen. Vi har berättat för domstolen att det inte finns någon annan som vill jobba fackligt på arbetsplatsen, säger Anne Alfredson.

Hedlunda Industri är en av de största arbetsplatserna inom GS-fackets avdelning 8 i norra Norrland, med uppemot 130 kollektivanställda. I stämningsansökan står det att arbetsplatsen är problematisk ur ett fackligt perspektiv. ”Relationerna mellan klubben och arbetsgivaren är sedan lång tid infekterade”, skriver man.

Enligt Joel Snell på GS-facket har klubben haft en rad olika ordföringar de senaste fem, sex åren. Utöver dem har många andra avsagt sig sina fackliga förtroendeuppdrag.

– Det här är en arbetsgivare som egentligen kanske inte vill ha en lokal facklig verksamhet, sett till hur de beter sig. Vi har i runda slängar minst ett tiotal som har avsagt sig sina fackliga uppdrag de senaste åren, säger han.

Varför är det så svårt att jobba fackligt på Hedlunda?

– Det handlar om att företaget själva vill definiera vad som är facklig verksamhet och hur den ska se ut. Det är något som har gått som en röd tråd sedan jag var lokalombudsman där uppe. Det är ett ständigt ifrågasättande och det är klart att det blir jättejobbigt att jobba i en sån miljö. Varje gång man ska ta ett samtal, varje gång man ska förbereda sig för en förhandling, varje gång någon kamrat ska gå på facklig utbildning så måste det trätas om allt, hela tiden, säger Joel Snell.

Efter förändringarna i lagen om anställningsskydd 2022 kvarstår inte längre en uppsagd i anställning under tiden en tvist pågår i Arbetsdomstolen. Därför har den fackliga sidan nu begärt ett så kallat interimistiskt beslut om att klubbordföranden ska få behålla sin anställning under processen. Besked i den frågan väntas komma i mitten av mars.

Dagens Arbete har sökt Hedlunda Industris vd, som svarar att företaget inte kommenterar pågående ärenden.

Adam Daver