Att måla är som att kratta löv
krönika | opinionLivet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Carl-Einar Häckner
Dagens Arbetes krönikör Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist.
kronikor-ceh@da.seKopierad
Framtiden finns – än så länge
krönika | opinionLyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Jag utesluter inte miraklet
krönika | opinionOm jag dör har jag dörren öppen för att gud finns. Men kanske är det försent då, skriver trollkarlen och artisten Carl-Einar Häckner.
Min mamma är en superkraft
krönika | opinionVår kärlek sträcker sig hela vägen till jävlarna på Handelsbanken, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Kärleken har inga gränser
krönika | opinionVi möttes genom ett kulturutbyte, det ryska blandades med det svenska. Vad blev det av henne?, skriver Carl-Einar Häckner.
Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet
krönika | opinionMin nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.
Livet tillsammans i varieténs tjänst
krönika | opinioni gör vår fokuserade ritual och det blir lite roligare att leva, skriver Carl-Einar Häckner.
Det jobbiga med bra tv
krönika | opinionVarför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.
Vad händer med humorn nu?
krönika | opinionCarl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider.
Livets gång syns bara från sidan
krönika | opinionDet är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.
Är det Tom Cruise som räddar oss?
krönika | opinionDet finns tid för tankar nu när verkligheten har blivit som en film, skriver Carl-Einar Häckner.
Replokalen är en magisk plats
krönika | opinionHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.
”Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstensmannen”
krönika | opinionCarl-Einar Häckner om att ta emot sin ålder.
Meningen med livet är att ha något att göra
krönika | opinionKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.
”Jag längtar efter att få resa med bara handbagage”
krönika | opinionKrönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner vill vara ledig.
"Det finns tillfällen som uppväger allt. Som den sista föreställningen i Falkenberg."
krönika | opinionCar-Einar Häckner, krönikör och trollkarl.
”Som en insekt i sin kokong kryper insikten fram”
krönika | opinionCarl-Einar Häckner känner viss åldersnoja i Göteborg.
Utanför det vanliga igen
krönika | opinionJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.
Drabbad av blygsel på Dada-caféet
krönika | opinion"Nästa gång ska jag läsa ur kärlekens katekes med mitt eget påhittade språk", skriver Carl-Einar Häckner.
Duvungarna har grepp om drömmen
krönika | opinionJag matar babyduvorna med ägg. Vill bara att de ska klara sig.
"Sen måste det här jävla kriget i Syrien ta slut"
krönika | opinionKrönika, Carl-Einar Häckner.
"Människor betalar pengar och dör på vägen. Varför avslutas inte kriget?"
krönika | opinionCarl-Einar Häckner
Hon fick betalt för att ignorera mig
krönika | opinionDamen bara skiter i mig. Rätt framför näsan. Jag vill fånga ögonblicket – och får med mig publiken.
"Jag frågar för att få en paus, för att ta ner saker på en nivå som går att förhålla sig till."
krönika | opinionCarl-Einar Häckner
"Vi behöver platser där människor kan nära sina drömmar."
krönika | opinionCarl-Einar Häckner
Risotton för oss samman
Mitt i all politik finns maten som förenar.
Världsberömd katt på Londons gator
Att en katt kan få mig att gråta. Lite löjligt? Va? En fin, fin katt. Jag pratar om en bok jag just läst som får mig att lipa. Tårar som kommer ut ur mina ögon. Som vattendroppar.
Kärleken gör mig ledsen
Betongen är för hård. Jag kommer inte igenom mer. Det är försent inom mig. Jag vet det redan men vill inte erkänna det. Det är värre än jag minns det kunde vara. Det är väl svårare när ”man” blir äldre.
Två samer å jag i en bastu
krönika | opinionSitter med två samer i en bastu i Arvidsjaur. ”Jag känn igen dig.” Säger den ene killen efter en bra stunds samtal om samer, indianer, gruvan i Jokkmokk och det vansinniga i riskkapitalbolagens bolagstänkande med att låta utländska initiativ få chansen att förstöra naturen i Sverige utan någon logik mer än att girigheten alltid finner en väg att utnyttja systemet och samhället med dom vanliga människorna som försöker göra rätt för sig.
På väg på vägen på en väg
krönika | opinionTänker på elefanter. Vilka fantastiska djur. Vad grymt det är att ha dom på cirkus.
Mamma jag å tjatet med varann
krönika | opinionSå åkte vi till Paris. Jag och mamma. På hennes försenade födelsedagsresa. Något försenad. Det var en femtioårspresent. Vi har förberett resan några år. Varför ska det ta sån tid att göra något så roligt?
Katten, Beethoven och jag
krönika | opinionYtterligare en paus, ett mellanrum i tiden. Katten har mått så där sista tiden. Men lever. Det är åtta månader sen det var stor kris, men hon kämpar på och anpassar sig till nya omständigheter. Snart 22 år. Det är ofattbart.
När jag fick Legendens autograf
krönika | opinionHan stod utanför lärarrummet. Det var slutet av 70-talet. Kanske 78–79. Han rökte en cigarett. Jag var imponerad. Jag bodde i Gårdsten. Visste att det var ett arbetarklass förortsområde. Ett getto ifrån Bronx. Som om Bronx var ett land med många små getton i.
Utan det goda åker ingen till Ljusdal
krönika | opinionÅka genom Sverige är magisk melankoli. Pizzerior med rosa fasad. Öde gator efter klockan 18.00. Blyga människor – till en början. Dom tittar storögt som kommer jag från en annan planet. Eller så är dom glada.
I branten kallade livet på mig
krönika | opinionEdinburgh-festivalen igen. Tillbaka sju år senare. Allt är annorlunda men fortfarande samma oceanhimmel av droppande frågor, i ett regn som är konstant, i en hel månad: Vad händer? Är det tillräckligt bra? Duger det? Kommer folk? Bryr någon sig?
Häpnadsväckande – men vi är samma
krönika | opinionSitter på en parkbänk. Tittar ut över Göteborg. Jag är två veckor äldre. Sitter och vänder på meningen. Med det man gör. Det händer nu.
Vad har hänt med Kanarieöarna?
krönika | opinionSom i en dikt. Solsemester i ett nedlagt hotell på en ö som är blå. I mina ögon. Hur ska vi människor klara oss utan varandra? Förvånad och slutkörd.
Vi bär alla på ett monster
krönika | opinionVarför behöver jag tänka bort tiden? Varför måste jag distrahera mig? Vad är det för jävla oro?
Vi rusar rätt mot livet
krönika | opinionJag går ut på verandan. Regnet slår som spikar mot taket. Det är hetsigt. Jag tänker på alla dom döda vänner jag haft. Jag tänker på dom som lever.
Alla behöver öppna sitt inre fönster
krönika | opinionKrönika oktober 2011
Facebook hjälper inte vid förståelse
krönika | opinionKrönika juni 2011
Vi sitter alla i lervällingen
krönika | opinionKrönika april 2011
Orkar inte vara otrogen längre
krönika | opinionKrönika februari 2011
Är det mig det är fel på – eller är det bara vädret?
krönika | opinionKrönika december 2010