”Det känns som om det inte finns något slut”
Publicerad 2017-12-10, 19:00 Uppdaterad 2022-06-29, 14:29
Farligt jobb De anställda sorterar tonvis med elektronikskrot. Runt omkring rullar tung trafik och dammet yr. Samhall satsar stort på att hitta nya uppdrag. De som inte orkar måste sjukskriva sig.
Så stort är Samhall
100 procent av Samhall ägs av staten.
24 000 personer jobbar på Samhall, 1 200 av dessa är tjänstemän.
4 865 kunder på 622 orter anlitar Samhall.
7,5 miljarder kronor omsatte företaget 2016.
4,4 miljarder kronor kom från staten. Summan har inte höjts sedan 2009, samtidigt som personalkostnaderna har ökat.
692 miljoner kronor extra föreslår regeringen att Samhall ska få under nästa år. Extraanslaget ska höjas stegvis till drygt 1 miljard kronor extra 2020.
Har du en egen historia?
Vill du berätta om hur det är att jobba på Samhall? Hör av dig till oss! Använd gärna vår krypterade tjänst tipsa.da.se Ring eller mejla inte från jobbet! Då kan din arbetsgivare få reda på att du har kontaktat oss.
På en skrotanläggning i Oxelösund dundrar långtradare in och lastar och lossar gods. I mitten av den flera fotbollsplaner stora anläggningen står några Samhallarbetare som sorterar gamla elmätare. Det knarrar och gnisslar när en grävmaskins gripklo sluter sig runt metallskrot en bit bort. Några meter bakom sorterarnas ryggar åker en hjullastare med en flera meter bred skopa förbi, det går inte att uppfatta röster ens på nära håll.
En av Samhallarbetarna böjer sig ner och plockar upp en krossad elmätare med hängande sladdar. Han vrider sig ett halvt varv runt och tar några steg mot en järnbinge och kastar mätaren. Han går tillbaka och upprepar manövern. Under en minut hinner han göra exakt samma moment minst fem gånger. Vrid- och böjrörelsen i ryggen upprepas gång på gång.
Arbetsdagen på skrotupplaget sträcker sig från 08:00 till 14:30. En timme går bort i raster och pauser. De enformiga rörelserna upprepas runt 1 500 gånger per dag.
De enda instruktioner Samhallarbetarna fått är att olika typer av elmätare ska kastas i olika bingar.
Det manuella jobbet lönar sig inte för skrotfirman. Den egna personalen används i stället för att sköta olika maskiner. Det är billigare att använda Samhall för sorteringsjobbet.
Damm virvlar upp från högen med elskrot och från fordonen som ständigt passerar.
Personalen använder inga andningsskydd. Däremot arbetshandskar, skyddsskor och hjälm. De vet inte om det finns farliga ämnen i elskrotet. Ingen har pratat med dem.
– Det känns som om det inte finns något slut på det här jobbet, säger en av Samhallarbetarna.
Omvandlingen på Samhall, från skyddade verkstäder till ett bemanningsföretag (se grafik) har gjort att människor med grava funktionsnedsättningar eller låg arbetsförmåga inte längre platsar.
– Det här är ett jobb för folk som är friska, om ens för dem. Jag fick värk direkt, säger en person som jobbat på skrotupplaget.
Dagens Arbete har pratat med många som jobbar på Samhall med olika arbetsuppgifter. Nästan ingen vill vara med i tidningen med namn och bild.
De är rädda. Rädda för repressalier från chefer. Rädda för att få sparken. Rädda för att den enda vägen till försörjning ska stängas av. Många berättelser handlar om hur man tvingar sig själv att jobba heltid trots att kroppen skriker av värk.
– Cheferna säger att man ska gå hem och sjukskriva sig om man inte klarar jobbet. Vi tvingas göra saker vi inte klarar av och blir utslitna, säger en av dem.
Yvonne Westman är distriktschef för Samhall i Södermanland och Gotland.
Manuell elektronikåtervinning utomhus på ett skrotupplag. Är det jobb som Samhall ska utföra?
– Då tycker jag att ni ska prata med den kunden, för vi kommer inte att uttala oss om kunduppdrag.
Men det är era medarbetares arbetsmiljö?
– Vi har pratat om arbetsmiljö generellt. Är det något speciellt där? frågar hon.
Yvonne Westman säger att innan varje uppdrag som Samhall tar ska en uppdrags- granskning och en riskanalys genomföras, för att säkerställa arbetsmiljön.
Enligt uppgifter till Dagens Arbete gjordes det aldrig innan jobbet med elektronik-återvinningen påbörjades. Något Yvonne Westman tillbakavisar.
– Det gör vi på alla våra uppdrag.
Det var jättebra jobb.
Det kan man göra flera gånger, det var ju inte så jobbigt heller.
Jag började på Samhall mellan 1989 och 1999. Det var ett tungt arbete, inte avpassat för människor med skador. Under 2000-talet fick jag jobb där igen och det går att sammanfatta sålunda: Du ska producera lika mycket som en ”vanlig” verkstad. Det ska du göra med sämre kroppsliga förutsättningar, sämre, äldre och farligare maskiner och detta till en lägre lön än på ett vanligt företag.
Samhall är inte något för personer med skador.
Oerhört glad att jag kom därifrån och fick möjligheten att jobba på ett ställa där jag har ett människovärde!