Insyn i löner för starkare fack

Gemensamma databaser med uppgifter om företag och avtal. Det kan bli ett resultat av det nya samarbetet mellan stora europeiska fackförbund.

Dagens Arbete har tidigare skrivit om europeiska och amerikanska bilarbetarfack som samarbetar för att få mer styrka i förhandlingarna med General Motors. DA har också skrivit om det samarbetsavtal som engelska metall- och grafikerfacket Amicus skrivit med andra stora tyska och amerikanska fack.

Den gången gällde det tyska IG Metall och de amerikanska facken USWA (stålverksindustrin) och IAM (flygindustrin, bland annat). Nu är också ett avtal på gång med Amicus motsvarighet i Australien, AMWU.

Fler förbund kan bli aktuella, säger Simon Dubbins, Amicus internationella sekreterare.

Varför har ni träffat dessa avtal?

– Amicus är ju resultatet av en sammanslagning mellan flera förbund och syftet har varit att bygga en facklig styrka gentemot arbetsgivaren, regeringen och Labour Party i vårt eget land.

– Men vi behöver gå vidare och det är inte möjligt att möta ett globalt kapital enbart på en fackligt nationell arena. Därför måste vi också bygga en facklig styrka på en internationell nivå. Och samarbetsavtalen är ett steg i den riktningen.

Vilket är syftet med avtalen på kort sikt?

– Avtalen syftar till ett nära samarbete mellan förbunden. Det gäller särskilt de företag som vi gemensamt har medlemmar i. Företagen ska inte kunna spela ut oss mot varandra.

– Men vi vill också ”provocera” våra egna medlemmar att se längre än till nationsgränsen och visa på vikten av en solidaritet över gränserna. Tanken att avtalen ska omsättas i praktiskt handling.

Vad betyder det?
– Vi kan ta stålarbetarna i USA som ett exempel. De har en databas med företag och vilka avtal som har träffats. Vi har en liknande databas och vi pratar om att skapa en gemensam bas som kan användas av förtroendevalda och vara ett stöd i direktkontakt och gemensamma möten.

Avtalen syftar alltså till ett direkt samarbete mellan förtroendevalda i företagen?

– Ja, och vi har talat om att på sikt harmonisera avtalen i fråga om innehåll, när de ska träffas, avtalens längd, sådana saker. Och vi tänker oss också att vi ska kunna medverka på varandras förbundsstyrelsemöten. Vi vill något mer än handskakningar och diplomatiskt tal på konferenser.

Har ni andra syften?
– Vi talar också om politisk påverkan. Vår regering lyssnar gärna på den amerikanska. Vi vill ha ett fackligt samarbete, koordinera oss, så att vår gemensamma fackliga röst hörs tydligare och i båda länder.

Vad betyder det, vill ni skapa ett riktigt gränsöverskridande internationellt fack?

– Ja, Derek Simpson, Amicus generalsekreterare, är väldigt tydlig på den punkten. Han vill arbeta för det. Samtidigt har han sagt att det är en process och tar tid, kanske tio år. På kort sikt syftar avtalen till att inleda ett mycket nära samarbete.

– Vår känsla är att vi inte kan fortsätta som vi har gjort. Vi behöver något annat och mer mot det globala kapitalet och ett fackligt genombrott internationellt är nödvändigt.

Faktaruta
* Engelska Amicus har 1.2 miljoner medlemmar och organiserar medlemmar inom bland annat branscher som metallindustrin, it, finans och grafisk industri. I maj 2007 går de också samman med T&G (Transport and General Workers Union) och blir därmed det största engelska förbundet med över 2 miljoner medlemmar.
* Tyska IG Metall med 2,5 miljoner medlemmar inom främst metall, men också textil-, beklädnads – och träindustrin.
* Amerikanska IAM (International Association of Machinist and Aerospace Workers) har 730 000 medlemmar på företag som Boeing, United Airlines och General Electric.
* USWA (United Steelworkers of America) har 1.2 miljoner medlemmar i både USA och Canada.
* AMWU (Australian Manufacturing Workers´Union) har 144 000 medlemmar inom främst metall-, livsmedel – och grafisk industri.

OLLE SAHLSTRÖM