All industritvätt når inte ens tvätterierna. En gång i veckan släpar Chinbat Najmne, 43 år, restaurangens säckar genom stan till en kompis tvättstuga. Proceduren tar minst fyra timmar. I gengäld får han en hundring och lite tvättmedel.
Chinbat Najmne går genom Stockholms gator släpande på två säckar tvätt. Han är en av de tiotusentals papperslösa som försöker överleva i det Sverige där han vistas illegalt.
Han vet att han utnyttjas. Han vet också att han inte har något val. Chinbat Najmne är inte arg på restaurangägaren, för hundra kronor i veckan är bra pengar för den som inte är i position att kräva någonting alls. Chinbat Najmne kan bara konstatera faktum:
– Varor i en butik har en prislapp, ett fast värde. Vi papperslösa är också varor. Men vi har mindre rättigheter än en butiksvara, för vi saknar prislapp. Vi kan vara värda en tia en dag, ett mål mat nästa, och vi kan vara värda ingenting alls.
Månaden är snart slut. Hittills har Chinbat Najmne tjänat ihop 1100 kronor på sina olika jobb. Februari var värst, då hade han inte mer än 700 kronor att överleva på.
Att återvända till Bangladesh som han har flytt ifrån är uteslutet för honom. I ett och ett halvt år har han levt som papperslös i Stockholm. Han flyttar ofta, bor hos vänner. Han vet inte i dag hur han ska få mat i morgon. Den enda lösning han ser på sin situation är att få uppehållstillstånd.
Chinbat Najmne tycker att fackets nyöppnade center för papperslösa är ett steg i rätt riktning.
– Jag har stort hopp om att facket kan hjälpa oss. För vi är också arbetare, arbetare utan rättigheter. Men det är fortfarande så att det enda som verkligen hjälper oss är att facket driver att vi ska legaliseras.
– Legalisering är det enda sättet att få arbetsgivare att sluta utnyttja papperslösa.