Industriarbetarnas tidning

VITA DUKAR – SVART TVÄTT

9 september, 2008

Skrivet av Marie Edholm, Mikael Färnbo, Anna Tiberg. Research: Marie Edholm, Mikael Färnbo, Anna Tiberg, Marcus Derland

Guldspade 2008. De rika köpte champagne för 75 000 kronor flaskan på Stureplans nattklubbar. Svartarbetarna tvättade deras dukar för 35 kronor i timmen. Dagens Arbete har granskat tvätteribranschen i Stockholm.

”Ursäkta, det här bordet är bokat”, ropar servitrisen genom musiken och tränger sig fram med en tung metallskål. Blickarna dras mot flaskhalsen inuti. Champagnen finns i olika prisklasser. Den här sortens klubbar har Dom Pérignon till salu för 3 195, 75 000 och ända upp till 150 000 kronor. Nerkörda i krossad is.

Pengarna ska drickas upp den närmsta timmen. Bubblorna kittla gommen och alkoholen sinnet. Få en klunga rödkindade bland höga glas att känna sig … utvalda? Mäktiga? Fria?

– Ursäkta, det är bokat som sagt!

Bokat blev det i samma stund som mannen där borta i ljus skjorta drog fram sitt kort. De andra gästerna har småsmulor att sätta emot. Hundra spänn i inträde och några drinkar för 106 kronor stycket. De kliver åt sidan medan champagnen med sällskap tar plats.

Så kan det vara på nattklubben Sturecompagniet en torsdag. Så går det till i Sverige, runt det område i Stockholm som kallas Stureplan.

När solen stiger upp över ett hyreshus i samma stad har klibbig champagne för åtskilliga tusenlappar torkat in och stelnat i dukarna vid det övergivna dansgolvet.

Inklämda i ett rum bor Ana Mammadov, 37 år gammal, med sin man och barnen på 11, 9 och 3 år.

Ana Mammadov slår upp ögonen till livet som papperslös invandrare. Hon har varken personnummer, arbets- eller uppehållstillstånd.

Enligt sin egen berättelse lämnade hon Azerbajdzjan av politiska skäl. Hon vill inget hellre än betala skatt och följa regler, men har från och till jobbat svart på svensk arbetsmarknad i fyra år nu.

Det var utländska svartarbetare som hon som tvättade bort champagnefläckarna från Stureplanklubbarnas dukar. I en lokal tre mil från musik, värme, exklusiva handväskor och immande glas. I en miljö där kackerlackorna frodades i skåpen, matrester låg på golvet och bara iskallt vatten fanns att försöka göra sig ren med.

För det fick de i bästa fall 35 kronor i timmen.

De är inte ensamma. Efter att ha talat med papperslösa i Stockholm står det klart att många tvätterier utnyttjar svart arbetskraft till låga löner. Av dem som utnyttjas är det de gömda papperslösa utan arbets- och uppe-hållstillstånd som är särskilt utsatta. De saknar alla rättigheter, utlämnas helt till arbetsgivares godtycke. Hur utbrett problemet är kan ingen svara på.

– Vi misstänker att det förekommer omfattande svart arbete inom tvättbranschen, förklarar Lennart Berg, projektledare för brottsförebyggande frågor på Ekobrottsmyndigheten.

– Det är en bransch där det är lätt att få tag på svart personal eftersom arbetsuppgifterna inte ställer så stora formella krav. Man behöver inte tala språket eller ha någon utbildning. Det gör att man lätt kan utnyttja den här gruppen av utsatta människor.

Men att granska branschen är snårigt. Över hälften av alla tvätterier i Stockholm saknar kollektivavtal, vilket gör det svårt för facket att kontrollera dem. Arbetskraft kan kallas in när som helst. Många får jobba bara några timmar i månaden, när det är extra mycket att göra.

Oseriösa tvätterier försöker också gömma den svarta verksamheten genom att driva en del vitt. Att tvätteriet är stort och har offentliga kunder är ingen garanti för vit tvätt.

– Tvätterier som vill ha offentliga uppdrag och seriösa kunder visar upp en prydlig fasad, säger Lennart Berg.

– De undviker att fuska själva, men anlitar underleverantörer med svart arbetskraft. På så sätt kan de köpa tjänster till ett pris som är mycket billigare än deras eget självkostnadspris.

Det finns gömda papperslösa som trots allt lyckats skaffa ett samordningsnummer från Skatteverket och får möjlighet att skatta. Men de och andra anställda kan ändå bli lurade av oseriösa arbetsgivare som säger att de drar skatt innan lönen betalas ut, men aldrig betalar in den.

Stureplansgruppen har skickat smutstvätt från restauranger och nattklubbar till Tegnertvätten kommanditbolag i Tumba i flera år. Dagens Arbete har gått tillbaka i tiden och granskat en lång period av tvätteriets verksamhet. För en tid sedan bytte tvätteriet ägare, och bolaget avslutades. Den nya ägaren har vi inte granskat, eftersom de uppgifter vi behöver för att genomföra granskningen ännu inte är offentliga.

Genom att kartlägga tidigare vattenfakturor får vi en bra bild av den gamle ägarens verksamhet. Vattenförbrukningen visar hur mycket tvätt som passerat genom lokalerna. Uppskattningsvis tvättades mellan ett halvt och närmare ett ton tvätt varje dag.

I jämförbara tvättverksamheter jobbar sju till tio personer med att klara av det arbetet. Men enligt de sociala avgifter som arbetsgivaren betalat in till Skatteverket, betalades lön för mellan två och tre och en halv tjänst, om vi utgår från att ägaren betalat så lite som de lägsta minimilönerna i avtalet. Flera jobbade alltså svart.

– Det var vidrigt att arbeta där, berättar Ulla Westerlund, 58 år.

Under några veckor förra året fungerade hon som gratis arbetskraft åt tvätteriet. Arbetsförmedlingen skickade dit henne på praktik.

– Det fanns inga riktiga omklädningsrum och inga skåp. I köket låg matrester och snus överallt. Allt slängdes på golvet. Och när man öppnade skåpluckorna så ljuset kom in började kackerlackorna springa runt.

Mycket av tvätten måste vikas för hand. Arbetskläder och handskar fanns inte. I kranarna saknades varmvatten att tvätta sig med. Det var vinter, och kallt.

Ulla Westerlund (bilden) fick ont av jobbet. Ändå arbetade de utländska unga kvinnorna så mycket hårdare än hon.

– De mådde nog inte så bra.

– Nej, det gjorde de inte, berättar en annan källa som vill vara anonym.

– De slet som djur.

Under perioder var det många som kom och gick, kanske femton personer som jobbade någon eller några timmar och bara försvann.

– De gjorde ett riktigt slavjobb. Ofta blev de utskällda av chefen, öppet och inför alla andra. De jobbade som hundar.

Svartarbetaren Ana Mammadov vet att hon utnyttjas. Hon vill inte avslöja sina arbetsgivare, men berättar att hon både har arbetat, och arbetar på flera tvätterier i och runt Stockholm. Ibland många timmar, ibland några få. Ibland för 25, ibland 30, men aldrig över 35 kronor i timmen efter att mellanhanden tagit sitt. Mellanhanden är han som fixar jobben åt henne, och han tar en del av lönen. De flesta hon arbetar med är kvinnor, och papperslösa liksom hon.

– Vi har inga raster. När vi dricker vatten står vi upp och jobbar samtidigt. Vi kan inte klaga. Du förstår, om jag stannar upp bara för att prata med någon pekar chefen på dörren: ”Om du inte vill göra det här, om du inte gillar det, så är dörren där. Det finns många andra som vill jobba.”

– Vi kan inte säga något. De vet att vi inte har en chans.

Ana Mammadov är rädd att åka fast varje dag, nästan hela tiden. Hon visar med handen hur hjärtat klappar i bröstet.

Hennes elvaåring tar hand om småsyskonen när båda föräldrarna arbetar samtidigt. Är Ana Mammadov hemma tar hon barnen och stannar ute hela dagen för att de inte ska föra liv i huset. Hon hyschar åt dem hela tiden och säger till dem att inte leka inomhus, fast hon vill att de ska få vara barn och ha roligt. Grannarna kan ju anmäla.

Att återvända till Azerbajdzjan ser Ana Mammadov inte som ett alternativ. Inte heller att leva som hon gör nu. Det enda hon hoppas på är att bli legaliserad av det svenska samhället. Under tiden har hon inget annat val än att bidra till en svart marknad där hotell och restauranger är fria att pressa priserna.

När Stureplansgruppen för flera år sedan valde tvätteriet tog de det billigaste de kunde hitta.

I sin senaste årsredovisning kunde Sturecompagniet stoltsera med en vinst på nära tio miljoner kronor före skatt. Koncernen Stureplansgruppen som nattklubben ingår i omsatte en kvarts miljard.

Koncernen anlitar även andra tvätterier men minst fem av deras Stureplanskrogar har använt Tegnertvätten.

De och alla de andra restaurangägarna som skickade sin tvätt till samma tvätteri, hade mer än råd att betala för godtagbara villkor och riktiga löner.
Stureplansgruppens vd Vimal Kovac vägrar uttala sig för Dagens Arbete, och hänvisar till företagens pressansvariga, Stephanie af Klercker. Hon säger att företaget inte känt till några missförhållanden vid tvätteriet.

På vilket sätt kontrollerade ni tvätteriet?

– De kontroller vi gjorde visade att vi kunde anlita dom.

Besökte ni tvätteriet och såg hur kackerlackorna sprang över golvet eller vilka arbetsvillkor de anställda hade?

– Nej, det har vi självklart inte gjort.

På vilket sätt kontrollerade ni då?

– Det kan jag tyvärr inte svara på.

Skatteverket är villigt att skärpa kontrollen av tvättbranschen. De stora förlorarna blir varken snåla kunder eller oseriösa tvätterier. Som vanligt är det människorna längst ner på samhällsstegen som får lida mest.

Om Sturecompagniet och alla andra hotell- och restaurangföretag i Stockholm hade tvättat vitt hade det inte hjälpt papperslösa som Ana Mammadov. Tvärtom. Restaurangbranschen har blivit vitare och det har gjort det svårare för papperslösa att jobba där. De är oroliga att samma sak ska hända på tvätterierna.

Ungefär en timme tog det för gänget på Sturecompagniet att dricka upp sina tusenlappar och lämna en solkig duk efter sig. Under samma tidsrymd kan Ana Mammadov tjäna mellan två och tre tior.

Om hon har tur. Blir hon av med jobben får hon ingenting.

När nattens champagne har druckits upp väntar nya fester. Stekheta gator fylls av människor och musik. Det är Sveriges nationaldag. Och när solen står som högst över ballonger och musikkårer sitter Ana Mammadov på ett kvalmigt café och torkar sig nervöst i ansiktet med en pappersnäsduk.

I Azerbajdzjan hade hon läst och hört om ”det bästa landet i världen”. Ett land där alla var högutbildade, där en kvinna var lika mycket värd som en man.

Hon säger att hon har fantiserat om att hennes barn ska gå där ute i larmet, och vifta med de små blågula flaggorna av papper.

– Drömmen jag hade om Sverige, den stämde inte. Vi hade tänkt att skapa en framtid här. Vilken framtid finns det för oss?

Fotnot: Ana Mammadov är ett fingerat namn.
Dagens Arbete har pratat med Tegnertvättens tidigare ägare Saad Ablahad, som förnekar att han anlitat svart arbetskraft.
– Är du säker på de uppgifter du har, gå på dem då, säger han och vill inte ge ytterligare kommentarer.

En kommentar till “VITA DUKAR – SVART TVÄTT

  • Fantastiskt bra granskning, journalistik som den här behövs så mycket. Tack, tack, tack och fortsätt gräva!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.