Skilda världar i Sopsverige

Arbetsmiljöverket stannade vid sophämtarna. Fackförbunden i sin tur är olika duktiga på att hjälpa sina medlemmar i återvinningen. Längst ut i kedjan finns IF Metall, som inte gjort något alls.
– Jag ska ärligt erkänna att vi inte tittat specifikt på återvinningsbranschen, säger Lea Skånberg, chef för IF Metalls arbetsmiljöenhet.

Tidningar i högar utanför porten, och säckar med hushållssopor på 100 kilo som bars på ryggen. Så såg arbetsmiljön ut för Transports medlemmar så sent som på 90-talet. Men mycket har hänt på kort tid. De flesta kommuner har gått över till kärl. Och arbetsgivarna måste leva upp till en mängd krav kring hur mycket en sophämtare får lyfta, skjuta och dra. Transport utgick från Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi.

– Vi upptäckte att det inte var många renhållningsarbetare som gick i pension med bibehållen hälsa. De flesta var ganska trasiga i tidig ålder. Vi anser att det måste finnas en möjlighet till utveckling och variation i arbetet, säger arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig.

Ihop med Vägverket och Arbetsmiljöverket har Transport även drivit frågor om trafiksäkerhet. I trånga kvarter får villaägarna numera finna sig i att rulla ut de gröna tunnorna till stora vägar så att sophämtare slipper oron över att köra på någon.

– Det finns ingen lag på att upphandlaren skriver in någonting vad gäller arbetsmiljö. Kommunerna har egentligen inget ansvar men de kan definitivt hjälpa entreprenörerna, säger arbetsmiljöinspektör Arne Alfredsson.

Arbetsmiljöverket har lagt mycket krut på den synliga delen av återvinningskedjan – insamling och transport.

– Jag hoppas kunna gå vidare nästa år, till återvinningscentralerna. Men vi är ju inte så många längre, säger Tuula Kallio, inspektör i Göteborg.

På återvinningscentralerna jobbar Kommunals medlemmar. Här har arbetsmiljön förbättrats genom elektroniska anordningar som gör lyften lättare.
Personalen har fått bättre redskap för att hantera kemikalier och det är framför allt bättre ordning på centralerna. Skyltar talar om var folk ska lägga vad.

I slutet av återvinningskedjan jobbar Handels och IF Metalls medlemmar. De finns ute på sorterings- och demonteringsanläggningar. Skillnaden är att de flesta av Handels medlemmar sitter i truckar och hjullastare medan IF Metalls medlemmar står vid löpande band.

– Man kan fråga sig om man följer den sociala och tekniska utvecklingen. Går det verkligen inte att utveckla maskiner som hjälpa till? Det borde man i alla fall undersöka, säger Martin Miljeteig.

Olika villkor i återvinningskedjan

Sophämtare löper stor risk för belastningsskador. De lyfter, skjuter och drar mellan 5 och 10 ton varje dag. Transport har de senaste åren fått igenom en rad krav:
+ Sopsäckar får inte väga mer än 15 kilo.
+ Manuell hantering ska undvikas.
+ Sophämtare har fått utbildning i hur kroppen fungerar.

På återvinningscentralerna jobbar Kommunals medlemmar.Arbetsrelaterade sjukdomar är även här överrepresenterade. Men förbättringar har skett:
+ Avfallet har blivit miljövänligare.
+ Information och skyltar har satts upp.
+ Hjälpmedel för lyft och redskap till kemikalier används.

På återvinningsanläggningarna finns Handels medlemmar. Arbetet är riskfyllt. De jobbar med allt från att punktera gastuber till att lassa och bala returpapper. I dag sker nästan inget arbete manuellt. Handels medlemmar sitter i truckar och hjullastare.

IF Metalls medlemmar sorterar och demonterar fortfarande papper och elektronik manuellt. Inte sällan anlitas Samhall.
– Allt som är miljövänligt är inte per automatik arbetsmiljövänligt. Jag vet att det i alla fall för några år sedan stod förståndshandikappade och sorterade skräp vid löpande band. Hur bra är det? frågar sig Martine Syrjänen Stålberg, Handels.

Lea Skånberg, chef för IF Metalls arbetsmiljöenhet, blir chockad när hon på bilder får se hur Samhalls personal arbetar.

– Jag har inte förstått att det ser ut så här. Jag vet att Samhall håller på med återvinning, men inte på det här sättet. Det är ju hur enformigt som helst att stå vid ett sånt där band i åtta timmar. Det är inte lämpligt för någon. Absolut inte för Samhallanställda med tanke på att en del av dem också har belastningssjukdomar.

ELINOR TORP