Arbetsförmedlingen skickar praktikanter till livsfarliga jobb. Krossade ben och stympade kroppsdelar är inget ovanligt. Men skadorna syns inte i statistiken. Olyckorna göms och glöms bort.
Så anmäls olyckorna
Arbetsmiljöverket, AV, har två sätt att registrera arbetsolyckor:
1. De som anmäls till Försäkringskassan som i sin tur lämnar siffrorna till AV blir den officiella arbetsskadestatistiken. I den syns inte praktikanternas olyckor.
2. De som enligt lagen ska ringas in direkt till Arbetsmiljöverket från arbetsplatserna där de sker.
Olyckorna behöver inte synas i båda systemen.
De känner sig som andra klassens arbetare. De tvingas till jobb som de kanske inte klarar av. Ersättningen är låg och rättigheterna få.
Dagens Arbete har tagit reda på de uppgifter som ligger dolda hos myndigheterna. 1 882 olyckor har drabbat människor i olika arbetsmarknadsåtgärder de senaste fem åren. DA:s granskning visar att mer än hälften ledde till sjukskrivningar i över två veckor.
– Vi plockades in från gatan till ett träföretag. Fick ingen utbildning. Min kompis sågade av en bit av fingret, säger en praktikant som vill vara anonym av rädsla för att förlora sin inkomst.
Varje år skadas 100-tals av Arbetsförmedlingens praktikanter i allvarliga olyckor. Det handlar om fingrar som slitits av, om armar och ben som krossats och brutits. De senaste fem åren har fem praktikanter dött på jobb de anvisats till.
Tore J Larsson, professor på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, har ägnat sig åt arbetsskadefrågor i över 30 år:
– Det är ett problem när folk kommer till arbetsmiljöer de inte är vana vid.
En studie han deltog i kom fram till att sågverksarbetare löper 50 gånger större risk att skada sig första dagen på jobbet jämfört med efter tre månaders arbete.
– Situationen är ju speciell också för människor som skickas ut från Arbetsförmedlingen, påpekar Tore J Larsson. De kan ha råkat ut för arbetsskador tidigare eller har en annan sjuklighet i botten.
Håkan Altins öde är toppen på ett isberg. Hade han inte avlidit i sviterna av olyckan är det inte säkert att händelsen ens hade utretts.
Varje år publiceras statistik för olyckor på arbetsplatser. Men bara för människor som har ett arbete. För dem som skickas ut från Arbetsförmedlingen finns inga officiella siffror, de göms undan på Arbetsmiljöverket.
För att kunna granska de 1 882 olyckorna specialbeställde Dagens Arbete underlag från verkets statistikavdelning.
Varför man inte redovisar olyckorna för dem som finns i arbetsmarknadspolitiska program, vill ingen ansvarig på verket svara på. Dagens Arbete hänvisas till statistikenheten, och där är svaret ständigt detsamma:
– Arbetsskadestatistiken görs bara för sysselsatta.
Arbetsförmedlingen, som anvisar praktikanterna till arbetsplatserna, vet inte hur många de skickar ut i olika branscher. Därför är det omöjligt att ställa antalet olyckor mot antalet praktikanter i exempelvis skogsbruk. Det går alltså inte att få veta hur vanligt det är att praktikanter råkar ut för arbetsolyckor i det farligaste jobbet av alla.
Ingen av myndigheterna tycks heller ha något intresse av att följa upp praktikanternas farliga jobb.
– Vi har ingen samordning med Arbetsmiljöverket. Det är en orimlig begäran att vilja veta om de här människorna är värre utsatta än andra på arbetsmarknaden, säger Lena Igelström på Arbetsförmedlingens statistikavdelning.
Det gör Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, upprörd:
– Det är orimligt att man gömmer undan olycksfallsstatistiken. Den måste fram i ljuset. Annars har vi ju en falsk statistik i det här landet. En för dem som har vanliga jobb och en för de här arbetslösa, som inte räknas in bland olycksfallen. De behandlas som andra klassens människor.
– Människovärdet är väl lika viktigt för en person i åtgärd som dör av ett fallande träd som för en som är i öppna arbetsmarknaden.
Österberg är själv före detta skogarbetare och vet vad det innebär att arbeta med motorsåg.
– Det är farliga verktyg. Jag är inte förvånad att det händer olyckor när man sätter dem i händerna på ovana människor.
Många av de allvarliga olyckor Dagens Arbete granskat utreds aldrig av polis eller Arbetsmiljöverket, eftersom de inte anmälts, varken av arbetsgivare eller Arbetsförmedling.
När olyckorna inte utreds riskerar de farliga arbetsplatserna att finnas kvar. Nya praktikanter riskerar att skadas på samma sätt.
Frågan om vem som har ansvar för praktikanterna är inte prövad, de hamnar mellan stolarna.
– Arbetsgivare, Arbetsförmedling och inte minst praktikanten som har fått platsen måste vara medvetna om vilket ansvar man har enligt lagen, kommenterar Arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist.
Hennes egen myndighet, Arbetsförmedlingen, har ingen skyldighet att kontrollera med Arbetsmiljöverket innan praktikanter skickas till arbetsplatser.
– Vi borde kanske ha en aktivare roll mot Arbetsmiljöverket, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen. Men för oss är kontakterna med facket viktigast.
Innan en praktikant skickas till en arbetsplats ska Arbetsförmedlingen ha samråd med det fackförbund som har kollektivavtal med arbetsplatsen. Något som fungerar dåligt, enligt fackliga företrädare som Dagens Arbete talat med.
– För Arbetsförmedlingen verkar det mest handla om att få ut folk och få bra statistik, säger Michael Kinell, regionalt skyddsombud på IF Metalls stockholmsavdelning.
– De bryr sig inte om att granska arbetsmiljön på arbetsplatserna och struntar i om vi avstyrker, säger han.
– Om vi säger nej gör vi det inte för att vi tycker det är kul, säger Jörgen Näsström, ombudsman på IF Metalls avdelning i Norrbotten.
– Det kan handla om oseriösa företagare som inte ska ha med anställda att göra. Eller företag som tidigare sagt upp folk och sedan tar in arbetslösa som billig arbetskraft.
Praktikanterna har svårt att neka en anvisad plats. Om de gör det riskerar de att förlora sin ersättning:
– Jag får inget annat. Måste ha en försörjning. Vi som hamnat på de här jobben har inget att säga till om. Ingen bryr sig, säger en praktikant.