Industriarbetarnas tidning

Tv-inslag efter DA:s avslöjande

16 mars, 2011

Skrivet av

I januari avslöjade Dagens Arbete att Håkan Altin dog efter skador han fick på en praktikplats på Gävle kommun. Nu har Rapport gjort ett reportage där Håkan Altins döttrar intervjuas om deras pappas tragiska dödsolycka.

Det var Dagens Arbete som först avslöjande historien om Håkan Altin som dog efter de svåra skador han fick när ett träd föll över honom. Håkan Altin var praktikant på Gävle kommun. Han hade hunnit jobba en och halv vecka när han skickades ut i skogen för att ensam såga ner en vindfälla.
Nu uppmärksammas olyckan igen i SVT:s Rapport.

Döttrarna Johanna och Josefin Norlin väntar fortfarande förklaringar från myndigheterna. Gävle kommun har lagt locket på, ingen ansvarig vill låta sig intervjuas i Rapports inslag.

Till Dagens Arbete har Peter Rüger, chef på Gävle kommun, tidigare sagt:

– Efter olyckan granskade vi oss själva och genomförde utbildningar. Men vi har inte infört några nya rutiner.

Dödsolyckan har fått stor uppmärksamhet i andra medier. Aftonbladet, Gävle Dagblad, Metro, Arbetarbladet och P4 Gävleborg är några av de medier som rapporterat med hänvisning till Dagens Arbetes granskning.

Avslöjandet ledde också till en debatt i riksdagen mellan arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och riksdagsledamoten Josefin Brink (v). Också i Gävles kommunfullmäktige har frågan varit uppe för diskussion.

Du läser nu artikel 2 av 4 på temat De dolda olyckorna

Praktikplats blev slutet för pappa

3 januari, 2011

Skrivet av ANDERS ELGHORN, MARCUS DERLAND

Arbetsförmedlingens praktikplats blev Håkans död. Han skickades ut till Sveriges farligaste jobb med en motorsåg i handen. Ett år senare väntar döttrarna fortfarande på svar. Varför dog pappa?

Trädens gulnande löv rasslade när 47-årige Håkan Altin varvade upp motorsågen och förde kedjan mot björkens vita näverhinna. Ett av träden hade svepts med av vinden och halvlåg mot ett annat. Håkans jobb var att fälla båda, det farligaste en skogsarbetare kan utsätta sig för.

Han hade hunnit jobba ett par veckor för Gävle kommun, ditskickad av Arbetsförmedlingen för arbetsträning. Han var lycklig, äntligen en väg ur arbetslösheten.

Håkan höll fortfarande motorsågen i handen när arbetskamraten hittade honom klämd under trädet den där onsdagen i september förra året. Två kvinnor som tränade sina hundar i närheten ringde ambulans. En av dem höll honom i handen och pratade lugnande.

Tio revben var brutna, lårbenet var av på två ställen, nyckelbenet brutet och i en ryggkota fanns en spricka. Håkan var fortfarande vid medvetande när ambulanspersonalen baxade ut honom från den risiga och svårtillgängliga skogsdungen.

Yngsta dottern Josefine Norlin var på jobbet när samtalet kom. Hon förstod inte allvaret utan arbetade vidare och åkte sedan hem till radhuset hon delade med pappa.

Josefine satt vid datorn när storasyster Johanna ringde.

– Först då fattade jag att pappa var allvarligt skadad.

Hon kastade sig på cykeln och skyndade till sjukhuset i Gävle. Pappa låg fastspänd i en säng. Han sökte hennes hand och sa tyst: ”Jag älskar dig gumman.”

Håkans sargade kropp skulle aldrig återhämta sig.

Sex veckor senare somnade han in i något som läkarna kallade multi-organsvikt. De sista två veckorna visste döttrarna Josefine och Johanna att slutet var nära.

– Pappa försökte krama mig. Han orkade inte, säger Josefine.

Äldre systern Johanna (bilden) tog hand om kontakterna med myndigheterna. Sorgen kom att förbytas i ilska.

– När vi pratat med Arbetsförmedlingen och Gävle kommun har de skyllt på varandra. Ingen vill ta ansvar, säger Johanna.

När hon på våren förra året kontaktade Arbetsmiljöverket för att höra hur det gick med utredningen efter pappans död fick hon beskedet att den var nedlagd.

Men fem minuter efter att samtalet avslutats ringde Arbetsmiljöverket upp och meddelade att utredningen skulle återupptas.

– Det var hur konstigt som helst.

Systrarna är uppretade på hur de behandlats av myndigheterna.

– Alltihop känns som en mörkläggning. Bland det värsta är att jag hörde att alla på pappas avdelning fick gå utbildningar efter olyckan. Det var så dags då, säger Johanna.

När döttrarna gick igenom Håkans papper hittade de ett intyg på att han för länge sedan hade gått någon form av skogsutbildning. Någon annan erfarenhet av skogsarbete hade han inte.

Lars-Olov Eriksson är regionalt skyddsombud på GS-facket. Han reagerar kraftigt på att en outbildad person skickas ut i skogen för att kapa vindfällor.

– Det låter som ett grovt åsidosättande av regelverket. Det är förbjudet att jobba själv med stormfälld skog.

Enligt Arbetsmiljöverkets regler ska den som jobbar med motorsåg ha genomgått en utbildning och också ha kompetens för arbetet.

Verksamhetschefen Peter Rüger leder den avdelning i Gävle kommun där Håkan Altin jobbade. Han tycker att kommunen tagit sitt ansvar.

– Han hade en utbildning från 90-talet. Det är som med ett körkort, jag tog själv mitt för länge sedan. Det behöver jag inte göra igen. Dessutom hade vi testat om han verkligen kunde köra med motorsåg.

– Efter olyckan granskade vi oss själva och genomförde utbildningar. Men vi har inte infört några nya rutiner, säger Peter Rüger.

Olycksmorgonen var en arbetsledare på plats och gick igenom vilka träd som skulle fällas. Men när olyckan skedde var Håkan ensam. Arbetsledaren hade åkt därifrån. Några trädlängder bort befann sig en arbetskamrat som också sågade träd.

– Ett träd lutade mot det andra. Han hade fått instruktioner att såga ner det som lutade först. Det gjorde han inte. Han tog det andra, säger Peter Rüger.

– Det där måste handla om ett missförstånd. Om pappa vetat vilka risker som fanns hade han aldrig gjort det själv, säger Johanna.

På Arbetsförmedlingens huvudkontor är kritiken hård mot att Håkan Altin skickats ut på ett så farligt jobb.

– Jag räknar på hur många förordningar man brutit mot. Det ska finnas handledning. Fälla träd får inte en praktikant hålla på med. Det kräver yrkeskunskap, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen.

Peter Rüger säger att Arbetsmiljöverket friat kommunen från ansvar. Något som inte stämmer. Arbetsmiljöverket har öppnat utredningen igen.

Var det en felbedömning att lägga ner utredningen?

– Ja. Vi fick nya uppgifter och tänkte att vi inte hade gjort det tillräckligt bra, säger Karin Lagerkvist, tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverket.

Hur rättssäkert är det att ni tar upp utredningar när anhöriga ringer och ifrågasätter?

– Det är sällan som en anhörig ringer. Jag tycker det är rättssäkert om någon hör av sig till oss och tycker att vi har gjort fel. Då kan vi ändra oss. Det vore värre om vi låser fast oss och inte tar upp utredningar.

För döttrarna Josefine och Johanna är allt för många frågor obesvarade.

– Vi behöver få ett avslut för att gå vidare. Vem har ansvaret för att pappa dog på jobbet? Alla skyller ifrån sig, säger Johanna.

Du läser nu artikel 3 av 4 på temat De dolda olyckorna

Hit skickas arbetslösa

27 april, 2011

Skrivet av

Maskinerna är livsfarliga, personal slutar på löpande band, miljoner i skatteskulder och hundratals betalningsanmärkningar. Hit skickar Arbetsförmedlingen arbetslösa och bjuder på arbetsgivaravgiften.

Vid fabriken, i utkanten av Bygdsiljum i Västerbottens inland, står mängder med bad- och bastutunnor uppradade för leverans till kunder i hela Sverige. För över tio år sedan startade Mikael Åström tillverkningen i den gamla lantbruksfastigheten.

Kalla vinterdagar kan det vara några plusgrader inomhus. Arbetsmiljöverket ställde över 30 krav på förbättringar vid en inspektion för två år sedan. Sågklingor och andra maskiner saknade skydd.

–  Mikael var helt galen när han visste att Arbetsmiljöverket skulle komma. Vi fick städa och så delade han ut munskydd. Men munskydden samlade han in när inspektörerna hade åkt, säger en tidigare anställd.

Farliga maskiner täcktes över så inspektörerna inte skulle se dem.

– Vi hade en tryckluftsdriven spikpistol utan säkring. När man stoppade i tryckluftslangen gällde det att vara beredd. Då kunde den skjuta iväg spik, säger en annan tidigare anställd.

Efter Arbetsmiljöverkets inspektion monterades skydd på maskiner. En högljudd hyvel byggdes in.

–  Det går inte för sitt liv att förstå hur det såg ut innan Arbetsmiljöverket var där. Nu är det bättre, säger Michael Lindberg, regionalt skyddsombud på GS-facket.

Ägaren Mikael Åström förnekar att det finns brister i arbetsmiljön.

– Vi gjorde de åtgärder Arbetsmiljöverket krävde. Allt är avslutat.

Han säger att det inte finns någon farlig spikpistol och kylan inomhus berodde på ett tillfälligt haveri på värmepannan. Några maskiner har aldrig täckts över.

–  Munskydd finns alltid tillgängliga, säger han.

Men anställda berättar att det fortfarande finns stora problem med trädamm och utsug som inte fungerar. I plåtverkstaden fylls lokalen ofta av moln med svetsrök. Och bilderna på det öppna elskåpet och den smutsiga miljön (se föregående uppslag) är tagna efter Arbetsmiljöverkets inspektion.

Vid sina besök granskade inte Arbetsmiljöverket den psykosociala arbetsmiljön. Flera personer vittnar om hur Mikael Åström stressar anställda. Han skriker och hetsar.

–  Värst är det för de unga pojkarna som inte haft andra jobb att jämföra med. Det måste vara den värsta arbetsplatsen i Sverige, säger en källa.

Michael Lindberg på GS-facket berättar att flera slutat på grund av psykisk stress.

–  Det har varit hög personalomsättning. Först när folk har slutat törs de vara kritiska och prata om sin arbetssituation, säger han.

Anställda som varit sjuka har tvingats ta semester i stället för att sjukanmäla sig.

–  Vi hade ett ärende med en kille som var hemma och var sjuk. Mikael Åström åkte hem till honom med en febertermometer och tvingade honom att ta tempen. När han inte hade feber fick han sparken, säger Tommy Lundmark, ombudsman på IF Metall i Skellefteå.

Trots att Arbetsförmedlingen är medveten om livsfarliga maskiner och tak som kan ramla in har de genom åren försett bastuföretaget med subventionerad arbetskraft.

– Jag berättade om allt för Arbetsförmedlingen. Hur Mikael Åström mobbade anställda och om de farliga maskinerna. Det är helt sjukt att han ändå får dit nya arbetslösa, säger en person som tidigare jobbat på företaget.

I en hovrättsdom från 2004, då Mikael Åström dömdes till fängelse och näringsförbud, framgår att han redan då haft praktikanter från Arbetsförmedlingen.

I tidigare granskningar har DA avslöjat att anvisade från Arbetsförmedlingen inte omfattas av Arbetsmiljöverkets olycksstatistik. Och Arbetsförmedlingen lämnar inte heller ut uppgifter om vilka företag som tar emot arbetslösa.

–  Arbetsförmedlingen borde kolla upp arbetsmiljön innan de skickar ut folk. Vi borde få tycka till, säger Tomas Andersson, ombudsman på GS-facket.

Just nu arbetar fem personer på företaget med så kallade nystartsjobb. Arbetsförmedlingen står då för arbetsgivaravgiften.

När det gäller nystartsjobb så kontrollerar Arbetsförmedlingen endast skatteskulder på företaget som tar emot den arbetslöse.

–  Vi gör inga kontroller av arbetsmiljön. Det ligger på skyddsorganisationen. Enskilda kan också höra av sig till Arbetsmiljöverket, säger Per Renström, chef på arbetsförmedlingen i Umeå.

Bastu och Badtunna har under våren haft stora skatteskulder hos kronofogden, men ändå jobbar fem personer där på nystartsjobb.

–  Det kan vara så att det inte fanns skatteskulder när vi tog beslut. Vid nästa prövning görs en ny kontroll, säger Per Renström.

Mikael Åström förnekar att hans företag har skatteskulder fast det fortfarande finns en skuld på 300 000 kronor. En vecka senare ringer han upp och berättar att skulden nu har betalats.

På gårdsplanen utanför fabriken finns allt från gamla maskiner, oljefat och plastrester till impregnerat virke, färgburkar och plåtskrot. Under jorden ser det lika illa ut, enligt flera personer Dagens Arbete pratat med.

–  Han har beordrat anställda att gräva ner sopor. Jag såg aldrig någon container där, säger en tidigare anställd.

Polisen hade en grävmaskin på plats i höstas som grävde upp skräp på gårdsplanen. Då togs också markprover. En polisutredning pågår.

Runt fabriken finns skärmtak där bastutunnorna förvaras. Skärmtaken har kollapsat flera gånger. En gång fick en truck användas för att stötta upp en port.

– Det var en traktor som körde på taket. Klart det rasade då, säger Mikael Åström.

Skellefteå kommuns byggnadsinspektör har konstaterat brister med ventilation, brandskydd och bullerskydd.

–  Det är stora och tunga brister. Han har inte beaktat några regler när fabriken byggts ut, säger Leif Ershammar, byggnadsinspektör.

Hela byggnaden är dessutom ett svartbygge. Skellefteå kommun kräver Mikael Åström på över 90 000 kronor om han inte skickar in bygglovshandlingar.

–  Det har jag överklagat, säger han.

Du läser nu artikel 4 av 4 på temat De dolda olyckorna

Skadorna osynliga i statistiken

3 januari, 2011

Skrivet av ANDERS ELGHORN, MARCUS DERLAND

Arbetsförmedlingen skickar praktikanter till livsfarliga jobb. Krossade ben och stympade kroppsdelar är inget ovanligt. Men skadorna syns inte i statistiken. Olyckorna göms och glöms bort.

Så anmäls olyckorna

Arbetsmiljöverket, AV, har två sätt att registrera arbetsolyckor:

1. De som anmäls till Försäkringskassan som i sin tur lämnar siffrorna till AV blir den officiella arbetsskadestatistiken. I den syns inte praktikanternas olyckor.

2. De som enligt lagen ska ringas in direkt till Arbetsmiljöverket från arbetsplatserna där de sker.

Olyckorna behöver inte synas i båda systemen.

De känner sig som andra klassens arbetare. De tvingas till jobb som de kanske inte klarar av. Ersättningen är låg och rättigheterna få.

Dagens Arbete har tagit reda på de uppgifter som ligger dolda hos myndigheterna. 1 882 olyckor har drabbat människor i olika arbetsmarknadsåtgärder de senaste fem åren. DA:s granskning visar att mer än hälften ledde till sjukskrivningar i över två veckor.

– Vi plockades in från gatan till ett träföretag. Fick ingen utbildning. Min kompis sågade av en bit av fingret, säger en praktikant som vill vara anonym av rädsla för att förlora sin inkomst.

Varje år skadas 100-tals av Arbetsförmedlingens praktikanter i allvarliga olyckor. Det handlar om fingrar som slitits av, om armar och ben som krossats och brutits. De senaste fem åren har fem praktikanter dött på jobb de anvisats till.

Tore J Larsson, professor på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, har ägnat sig åt arbetsskadefrågor i över 30 år:

– Det är ett problem när folk kommer till arbetsmiljöer de inte är vana vid.

En studie han deltog i kom fram till att sågverksarbetare löper 50 gånger större risk att skada sig första dagen på jobbet jämfört med efter tre månaders arbete.

– Situationen är ju speciell också för människor som skickas ut från Arbetsförmedlingen, påpekar Tore J Larsson. De kan ha råkat ut för arbetsskador tidigare eller har en annan sjuklighet i botten.

Håkan Altins öde är toppen på ett isberg. Hade han inte avlidit i sviterna av olyckan är det inte säkert att händelsen ens hade utretts.

Varje år publiceras statistik för olyckor på arbetsplatser. Men bara för människor som har ett arbete. För dem som skickas ut från Arbetsförmedlingen finns inga officiella siffror, de göms undan på Arbetsmiljöverket.

För att kunna granska de 1 882 olyckorna specialbeställde Dagens Arbete underlag från verkets statistikavdelning.

Varför man inte redovisar olyckorna för dem som finns i arbetsmarknadspolitiska program, vill ingen ansvarig på verket svara på. Dagens Arbete hänvisas till statistikenheten, och där är svaret ständigt detsamma:

– Arbetsskadestatistiken görs bara för sysselsatta.

Arbetsförmedlingen, som anvisar praktikanterna till arbetsplatserna, vet inte hur många de skickar ut i olika branscher. Därför är det omöjligt att ställa antalet olyckor mot antalet praktikanter i exempelvis skogsbruk. Det går alltså inte att få veta hur vanligt det är att praktikanter råkar ut för arbetsolyckor i det farligaste jobbet av alla.

Ingen av myndigheterna tycks heller ha något intresse av att följa upp praktikanternas farliga jobb.

– Vi har ingen samordning med Arbetsmiljöverket. Det är en orimlig begäran att vilja veta om de här människorna är värre utsatta än andra på arbetsmarknaden, säger Lena Igelström på Arbetsförmedlingens statistikavdelning.

Det gör Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, upprörd:

– Det är orimligt att man gömmer undan olycksfallsstatistiken. Den måste fram i ljuset. Annars har vi ju en falsk statistik i det här landet. En för dem som har vanliga jobb och en för de här arbetslösa, som inte räknas in bland olycksfallen. De behandlas som andra klassens människor.

– Människovärdet är väl lika viktigt för en person i åtgärd som dör av ett fallande träd som för en som är i öppna arbetsmarknaden.

Österberg är själv före detta skogarbetare och vet vad det innebär att arbeta med motorsåg.

– Det är farliga verktyg. Jag är inte förvånad att det händer olyckor när man sätter dem i händerna på ovana människor.

Många av de allvarliga olyckor Dagens Arbete granskat utreds aldrig av polis eller Arbetsmiljöverket, eftersom de inte anmälts, varken av arbetsgivare eller Arbetsförmedling.

När olyckorna inte utreds riskerar de farliga arbetsplatserna att finnas kvar. Nya praktikanter riskerar att skadas på samma sätt.

Frågan om vem som har ansvar för praktikanterna är inte prövad, de hamnar mellan stolarna.

– Arbetsgivare, Arbetsförmedling och inte minst praktikanten som har fått platsen måste vara medvetna om vilket ansvar man har enligt lagen, kommenterar Arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist.

Hennes egen myndighet, Arbetsförmedlingen, har ingen skyldighet att kontrollera med Arbetsmiljöverket innan praktikanter skickas till arbetsplatser.

– Vi borde kanske ha en aktivare roll mot Arbetsmiljöverket, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen. Men för oss är kontakterna med facket viktigast.

Innan en praktikant skickas till en arbetsplats ska Arbetsförmedlingen ha samråd med det fackförbund som har kollektivavtal med arbetsplatsen. Något som fungerar dåligt, enligt fackliga företrädare som Dagens Arbete talat med.

– För Arbetsförmedlingen verkar det mest handla om att få ut folk och få bra statistik, säger Michael Kinell, regionalt skyddsombud på IF Metalls stockholmsavdelning.

– De bryr sig inte om att granska arbetsmiljön på arbetsplatserna och struntar i om vi avstyrker, säger han.

– Om vi säger nej gör vi det inte för att vi tycker det är kul, säger Jörgen Näsström, ombudsman på IF Metalls avdelning i Norrbotten.

– Det kan handla om oseriösa företagare som inte ska ha med anställda att göra. Eller företag som tidigare sagt upp folk och sedan tar in arbetslösa som billig arbetskraft.

Praktikanterna har svårt att neka en anvisad plats. Om de gör det riskerar de att förlora sin ersättning:

– Jag får inget annat. Måste ha en försörjning. Vi som hamnat på de här jobben har inget att säga till om. Ingen bryr sig, säger en praktikant.