Slarvet kostade dem 200 000 kronor

Arbetsförmedlingen struntade i att kontrollera Claes försäkringar. När han dog gick änkan Anette miste om 200 000 kronor i ersättning. Myndigheten vägrar rätta till sitt misstag.

Mörkret föll över skånska Sösdala. I den blå höstkvällen skvallrade gluggar av ljus om vardagsliv som pågick innanför fönster och väggar.

Hos Anette Pernum infann sig en stunds lugn, något hon länge saknat. Det var som om någon – för en kort stund – lyckats bryta upp fingrarna på greppet av oro som pressat så hårt om hennes familj de senaste åren. Hennes man Claes hade ätit. Han, som sista tiden knappt fått i sig små klunkar av näringsdryck, hade fått i sig en hel skål av den hemlagade grytan.

Senare gick döttrarna upp på övervåningen. Claes la sig till rätta i sjuksängen som hade flyttats ner till vardagsrummet. Anette såg hur hans andning stabiliserades. Hon kröp ner i soffan intill, drog filten över sig och glömde oron för ett slag.

Ett krafsande ljud fick henne att titta upp. Det var Claes som ville ha uppmärksamhet. Han pratade genom syrgasmasken och skämtade.

–Ska jag massera dina fötter?

Anette drog på munnen, men sa åt honom att vila. Nästa dag väntade ett möte om deras behov av vård i hemmet. Hon sträckte ut armen för att hålla sin livskamrats hand. Snart sov de båda, medan höstvindarna tog fart över det skånska slättlandet och slog mot husfasaden.

Halv sju väcktes hon av dotterns skrik.

–Mamma! Mamma! Han har inte på sig syrgasmasken!

Anette förstod innan hon gnuggat sömnen ur ögonen. Nu var det över. Claes fanns inte längre.

Claes  Pernum hade arbetat många år som borrare i Malmfälten. Kanske var det jobbet som satte sig i lungorna till slut. Kanske var det något annat. Men bindväv och ärr växte där inne och gjorde motstånd varje gång Claes sög efter luft. Han led av lungfibros.

Jakten på ett lättare jobb för Claes tog hela familjen till Skåne. Arbetsförmedlingen ordnade arbetsträning på en cafeteria. Med tiden blev det en lönebidragsanställning.

Vad Claes inte visste var att han var oförsäkrad. Odjuret i lungorna svällde och snart var han tvungen att göra en lungtransplantation. När Claes återhämtat sig skickade han in papper till Afa Försäkring för att begära utfyllnad i sjukpenningen.

–Han hade varit sjukskriven tidigare och visste att man kunde få det, säger Anette.

Men den här gången blev svaret nej. Cafeterian, som fått lönebidrag för att anställa Claes, hade aldrig betalat för någon försäkring. Arbetsförmedlingen hade inte kontrollerat att Claes var försäkrad, trots skyldigheten att göra det. Arbetsförmedlingen erkände sitt misstag och Claes fick pengar från myndigheten som motsvarade försäkringen.

De hade annat att tänka på sen, familjen Pernum. Livet anpassades efter upp- och nedgångarna i Claes hälsa. Oftast gick det nedåt.

Och så kom höstmorgonen då han inte längre vaknade ur sin sömn. Det har gått ett och ett halvt år sedan dess, men Anette har inte inlett sitt sorgearbete än. Hon har haft annat att brottas med. Om Claes hade varit försäkrad på sitt jobb hade Anette fått närmare 200 000 kronor efter hans död. Men försäkringen fanns inte. Och nu ansåg inte längre Arbetsförmedlingen att de var skyldiga att betala för vad deras misstag lett till.

Flera experter ifrågasätter deras beslut.

–Arbetsförmedlingen erkände sitt fel när det gällde tillägget i sjukpenningen. Då borde de agera på samma sätt när det gäller dödsfallet, säger Annika Nilsson, ombudsman som jobbar med försäkringar på IF Metall.

Afa Försäkring, som administrerar arbetsmarknadsförsäkringarna, har tittat på Claes fall. Försäkringsspecialisten Hans Lennberg slår fast att om en försäkring hade funnits hade Anette utan tvekan haft rätt till ersättning.

LO-TCO Rättsskydds enhetschef Claes Jansson har granskat Arbetsförmedlingens avslag.

–Juristen som skrivit det här verkar inte känna till reglerna. Beslutet är helt åt pepparn, säger han.

Han skakar på huvudet.

–Arbetsförmedlingen tar inga risker när de fattar sådana här korkade beslut. De går ju inte att överklaga.

För Anette återstår bara att stämma Arbetsförmedlingen inför tingsrätten. Men till det har hon inga pengar. Hon lutar sig över köksbordet och knäpper händerna framför sig.

–När jag fick besked att det inte blir några pengar skrattade jag. Orkade inte ens gråta.

Hade hon fått ut försäkringspengarna skulle hon slippa oroa sig för ekonomin, för sin egen sjukskrivning och a-kassedagarna som är på väg att ta slut. Hon hade kunnat ta hand om huset som är eftersatt. Köksrenoveringen som inleddes för tre år sedan hade kunnat slutföras. Värmen som havererat hade gått att fixa och de hade sluppit frysa i vinter.

Men pengarna är slut och Arbetsförmedlingen har fattat sitt beslut.

– Jag har så svårt att förstå. De har ju redan erkänt sitt misstag en gång.

Arbetsförmedlingen erkänner att man gjorde ett misstag när Claes försäkringar inte kontrollerades. Men myndigheten försvarar sitt beslut att inte betala ut skadestånd till Anette.

–Regeln om försäkringar avsåg att skydda honom och därför bedömde vi att skadestånd kunde betalas till honom men inte till hans efterlevande, säger Joanna Berlin, tillförordnad chef på Arbetsförmedlingens juristavdelning.

–Att det begåtts ett fel i handläggningen innebär inte per automatik att skadestånd ska betalas ut, säger hon.