Yussuf skulle äntligen kunna skaffa en egen bostad. Men nystartsjobbet på bilverkstaden blev inte som han tänkt sig, han fick inte den lön han hade rätt till. Här berättar Yussuf.
”Verkstaden var så liten, så ibland var vi tvungna att jobba ute med bilarna, på gården. Mitt i vintern. Metallen var iskall. I början bad arbetsgivaren mig att jobba i helgerna också, för att han var ensam och just startat sitt företag. Jag trodde att det var något tillfälligt, men det bara fortsatte.
Vi hade kommit överens om en lön på 18 500 kronor i månaden. Det var också den uppgiften Arbetsförmedlingen fick. Men det blev aldrig så mycket. Jag fick flera tusen mindre. Och övertidsarbetet på helgerna gav inget extra. Jag klagade men fick bara höra att pengarna skulle komma, att jag måste vänta.
När jag kom hem på kvällarna var jag så trött att jag ramlade ner i sängen. Jag somnade direkt, orkade inte ens ta en dusch. Jag, som alltid älskat mitt arbete, tappade lusten att jobba. Vad var meningen med ett liv som det här? Jag mådde dåligt.
Till slut sa jag nej när chefen ville att jag skulle jobba ytterligare en lördag. Då skrek han att jag lika gärna kunde lämna tillbaka nycklarna och aldrig mer komma tillbaka. Det var då jag tog kontakt med facket. Ombudsmannen där förklarade att en uppsägning först gäller när den är skriftlig så jag gick tillbaka dit och jobbade. Det krävde mycket tålamod, men jag gjorde det. Jag försökte koncentrera mig på jobbet.
Jag kände mig kränkt. Min chef var arg över att jag gått till facket. Jag var rädd för att han skulle hitta på saker som att något försvunnit från verkstaden. Att jag tagit med mig det.
Företaget fick 11 600 kronor i månaden i stöd av Arbetsförmedlingen för att jag hade ett nystartsjobb. Jag vet det, det står i beslutet som jag fick. Det är egentligen helt fel. Det finns ju lediga jobb som bilmekaniker, Det är bara att gå in på Arbetsförmedligens listor och titta. Företagen utnyttjar det här. Varför ska de ha bidrag? De skulle anställa ändå.
Det var jättesvårt att klara sig på pengarna jag fick ut. Det blev inte mer än några tusenlappar i månaden. Jag bodde hos en kompis. Jag hade inte råd att köpa biljett på tunnelbanan. Jag hoppade över spärrarna. En gång åkte jag faktiskt fast och fick böta 1 200. De stoppade mig vid utgången och frågade efter leg. Då gick det inte att komma undan.
Nu tror jag att det kan bli bättre. Facket har hjälpt mig och jag har vunnit i domstol. Företaget som lurade mig på pengar ska betala tillbaka 80 000 kronor i lön, plus 25 000 kronor i skadestånd. När jag fick reda på det tänkte jag först att vi skulle ha råd med mycket. Jag skulle kunna ta körkort och vi ville köpa grejor till barnet som vi väntar. Men nu har företaget gått i konkurs. Enligt facket ska jag ändå få ut en del av mina pengar, genom den statliga lönegarantin.
Det är ett konstigt system. Jag vet att han som äger företaget utnyttjat möjligheten att gå i konkurs tidigare. Är det staten som ska betala hans kostnader? Finns det ingen moral?
Jag hittade ett bra arbete efter att jag slutat på det andra jobbet. Det var en snäll chef. Jag jobbade där några månader. Det var ett vanligt jobb, utan bidrag från Arbetsförmedlingen. Han hade inte råd att ge mig jobb under vintern. Han sa att jag kunde börja i vår igen. Men det blir inget. Han har tagit hit en mekaniker från Turkiet som ska jobba hos honom.
Jag söker jobb hela tiden. Jag var nära att få jobb på Mekonomen, men det blev nej eftersom jag inte har något körkort. Många man ringer till frågar om man har rätt till nystartsjobb. Har man inte det är man chanslös. I morgon ska jag ut till Akalla och snacka med en kille som har en verkstad. Kanske kan det bli något.
Min fru kom till Sverige för några veckor sedan. Hon väntar vårt första barn. Vi vill åka båt, dansa, gå på diskotek. Det kunde vi göra om jag hade många pengar, men jag har inga. Jag har i varje fall många vänner och släkt här. Min fru tycker mycket om Sverige. Hon är tandläkare och kommer från ett land där det är svårt att röra sig fritt som kvinna.
Domen, att jag fick rätt i tingsrätten, betyder mycket. Jag blev glad. Visst behöver jag pengarna, men det är inte allt. Jag hade hoppats att få rätt, inte bara för mig själv utan också för alla andra som blir utnyttjade. Även de kan vinna, om de vågar anmäla.”
Berättat för Jeanette Herulf. Yussuf är ett fingerat namn.