”Jag kan ju inte neka till att jobba”

Jobba när kunden vill. Det är affärsidén för bemanningsföretagen. Andreas (påhittat namn) berättar hur det är att aldrig vara riktigt ledig.

Ibland kan jag ha 17 timmars arbetsdag. Först jourtid då man ska vara tillgänglig, beredd att inom en halvtimme rycka ut och snabbt bege sig dit man ska jobba. 
Jag kan sitta från sju på morron till fyra på eftermiddagen och bara vänta på att mobilen ska ringa.

Hör jag inget före klockan fyra kan jag vara ledig resten av dagen. Men jag kan lika gärna få ett samtal kvart i fyra som säger att jag ska jobba hela kvällen.
Alltså först nio timmars beredskap, sedan åtta timmars jobb. Men jag får inte betalt för jourtiden om jag får ett jobb. Nio timmar gratis.

Och då har jag ändå inte räknat med restiden. Jag bor lite avigt till utanför stan, så det är inte helt enkelt. I går var jag på ett sågverk, tolv mil fram och tillbaka med bil. Reskostnaden får jag stå för själv.

För inte så länge sedan åkte jag femton mil fram och tillbaka. Först buss i tre timmar. Sedan, när jag var framme skulle jag bara jobba i tre timmar. Sedan buss hem i tre timmar. De andra sa: ’Du går ju med förlust när du åker hit och jobbar så kort tid.’ Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte neka till att jobba.
Visserligen är jag fast anställd på bemanningsföretaget men jag skulle hellre vilja ta en tidsbegränsad anställning någonstans. Jag och tjejen har talat om att åka på någon weekendresa. Men det är bara att glömma. Jag vet ju aldrig om jag måste jobba fredag kväll.

Familj? Jag är över tretti nu och vi har förstås talat om barn, men med mitt jobb känns allt så osäkert. Jag vill att allt ska ordna upp sig först. Livet måste kunna vara lättare att planera, förutse.

Jag har jobbat sedan jag var nitton i industrin och trivs verkligen med det. Är rätt duktig på logistik, kan köra truck och vet hur man snabbt lastar om. Gillar industrin. Vill fortsätta där. Men inte på det här viset.
Jag jobbade en massa år på Volvo personvagnar. Fast anställning. Trygghet. Bra villkor, ordning och reda. Facket såg till att vi hade det bra. Kändes till och med som om cheferna var på vår sida.

Men i dag. Alltså det som var självklart på Volvo kan man bli varnad för när man är uthyrd. Som att ta rast. Har jag kört truck oavbrutet i fyra timmar vill jag kunna ta en kort rast. Men sånt kan man få repressalier för när man är ute på kundföretag. Jag jobbade åtta timmar utan rast och när jag klagade ansågs jag vara obekväm och fick en skriftlig varning.

Man är liksom ingen. Hör inte till arbetsplatsen. Räknas inte.”

Berättat för Harald Gatu

Harald Gatu