”När samhällets hälsa sviktar får vi tukta oss med smoothies”Daniel Mathisen om hur hälsan blivit en fråga var och en ska lösa på egen hand.

”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

DA granskar Plymouthbröderna

”Jag sticker hellre och riskerar att förstöra mitt eget liv än stannar, skaffar fru och barn och förstör en hel familj”, tänkte John innan han lämnade Plymouthbröderna. Foto: NICKE JOHANSSON

Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Granskningen i korthet

  • Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt med stränga principer.
  • DA har granskat 38 företag som omsätter 678 miljoner kronor. Dessa bolag ägs av medlemmar i rörelsen.
  • Medlemmar driver en egen skola där eleverna bara möter andra barn ur sekten. Enligt kritiker handlar det om ”skattefinansierad hjärntvätt”.
  • John gick i en vanlig skola och fick jobb som plåtslagare. Det blev hans väg ut ur sekten.
Sekten har runt 400 medlemmar i Sverige
  • Plymouthbröderna har en kristen grund och bildades i Irland på 1800-talet. Sedan dess har rörelsen splittrats i olika falanger.
  • Plymouthbrödernas cirka 400 medlemmar i Sverige tillhör den än mer konservativa delen av rörelsen som sägs ha cirka 46 000 medlemmar runt om i världen. De svenska medlemmarna finns i orterna Stockholm, Göteborg, Smålandsstenar, Ljungby och Helsingborg. Ledaren Bruce Hales finns i Australien.
  • Plymouthbröderna beskrivs som en fundamentalistisk sekt där kvinnan är underställd mannen och där medlemmarna isolerar sig från övriga samhället.
Principer för medlemmarna 
  • 1. För en sektmedlem är det inte tillåtet att äta tillsammans med icke-bröder.
  • 2. Det är förbjudet att tillhöra föreningar som till exempel fackförbund.
  • 3. Flickor ska inte bära långbyxor.
  • 4. Preventivmedel och abort är förbjudet.
  • 5. Jul och andra högtider firas inte.
  • 6. Medlemmar röstar inte i allmänna val.
  • 7. Det krävs särskild tillåtelse för att flytta till en annan ort.

Källor: Böckerna Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen av Clas Svahn, Sekternas sekt av Christer Nilsson samt muntliga källor.

Granskningen i andra medier:

Jan Guillou skriver om granskningen: ”Hjärntvättsskolan visar på kollapsen i svenska skolan”

Expressen tar upp granskningen: ”Barnen isoleras i sekten i Småland”

John bestämde sig för att supa sig dum i huvudet. Han var 18 år gammal och orkade inte längre. Tanken var att blockera sin intelligens. Sin ifrågasättande natur. Sin förmåga att tänka fritt.

Ett par år tidigare hade John sökt sig till den kommunala högstadieskolans slitna bibliotek för att få tyst omkring sig. Tankarna i huvudet gick inte att hyscha men biblioteket erbjöd en fristad. Han var inte riktigt som skolkamraterna, klädde sig gammaldags och gick hem för att äta på lunchrasterna. Plymouthbrödernas medlemmar tillåts inte äta bland världsliga. En lärare med finlandssvenska rötter visste att det var besvärligt att inte passa in som tonåring, särskilt för en sådan som John. Ett sektbarn.

Läraren hade ett gott öga till John. Tog honom ofta åt sidan för samtal om puberteten och livet. Den här gången hade hon en bok under armen.  Dostojevskijs Brott och straff. Egentligen förbjuden litteratur för en Plymouthbroder. John minns ögonblicket som i går. Hur han fångades och började sträckläsa historien om den unge mannen i Sankt Petersburg som brottades med moraliska dilemman och mentalt lidande. Det fanns så mycket att känna igen sig i. Så många paralleller till den egna situationen. Vad John inte förstod då var att hans kamp mot den totalitära sekten precis hade inletts.

John föddes in i Plymouthbröderna. Vilket i princip är enda möjligheten att bli en del av rörelsen. Alla giftermål och familjebildningar sker inom sekten. Bibeln tolkas bokstavligt och jordens undergång förutspås vara nära. Genom att leva ett liv skilt från övriga samhället tror sig medlemmarna  komma att överleva den yttersta dagen.

John var smärtsamt medveten om vad som krävdes för att slita sig loss från sektens bojor. Den kommunala skolan, gymnasiet och jobbet på en firma utanför Plymouthrörelsen. Det var det som gjorde avhoppet möjligt. Han bröt sig ut 2006.

Året därpå fick rörelsen tillstånd att starta den egna friskolan Laboraskolan i Småland.

– Skolan tar död på barnens drömmar. De skulle aldrig säga det högt. Men skolan finns till för att hindra barnen att träffa barn utanför.

John som var duktig och ambitiös i grundskolan drömde om tekniskt gymnasium. Något som stannade vid en dröm. Rörelsen kunde inte tillåta att en utbildning där datorer, ”djävulens verktyg”, var en central del av undervisningen. Byggprogrammet var däremot okej. John var praktiskt lagd och valde inriktning som plåtslagare. Han visade fallenhet för yrket och deltog i Yrkes-SM. För att ha möjlighet att vara med körde han 30 mil varje dag.

– Jag har insett det nu. Jag var desperat efter att få träffa folk utanför.

Under gymnasietiden växte motståndet mot sektens inre väsen. John började äta i skolans matsal med klasskamraterna. Trots den ångest det innebar. Djupt rotat fanns det inpräntat att Gud skulle straffa honom. Till föräldrarna sa han givetvis att han åt i ensamhet.

Vid ett tillfälle lämnade han in en uppsats som handlade om förbjuden kärlek. Om en flicka som var omöjlig att få då hon var världslig och han fast i Plymouthbröderna. Lärarens röst stockades och ögonen tårfylldes när de pratade om texten. ”Du vet att det finns hjälp att få?” sa läraren. Ord som John burit med sig sedan dess.

En annan lärare sa en gång efter en skolavslutning: ”Jag önskar dig all lycka i livet. Jag vet nog var du kommer att hamna till slut.”

– Hon kände på sig att jag skulle komma att lämna. Om jag inte haft dessa vuxna omkring mig vet jag inte hur det hade stått till med min själsliga frid.

Skolkamraterna och lärarna var viktiga inslag för att motverka Johns tristess. I sekten var livet inrutat. Varje kväll var det möten i kyrkan och helgerna tillbringas hos andra sektfamiljer enligt ett schema.  

John lärde sig tidigt ett sätt att bemästra det enahanda livet. Som barn fick han sköta press- och tryckmaskiner i familjens lilla industri. Liksom för många andra barn i Plymouthbröderna blev arbetet en flykt från vardagens leda. Kompisar utanför var förbjudet. Han kunde inte tillhöra någon förening och ägna sig åt idrott. Ingen tv. Ingen radio. Helst inga serietidningar och endast godkända böcker.

Många Plymouthfamiljer driver egna framgångsrika företag inom tillverkningsindustrin. Barnen uppmuntras att vara med och hjälpa till på arbetsplatserna.

– När jag var 14 år började jag jobba på riktigt efter skolan och på lov. Som maskin-operatör.

John reflekterade aldrig över om jobbet var farligt eller att det skulle vara förbjudet att köra truck eller maskiner. Just truckarna var något han och jämnåriga sektkamrater ofta lekte med, trots att de var minderåriga och saknade truckkörkort.

– Självklart var det en form av barnarbete vi utförde. Men det var inte under tvång. Vi tyckte det var roligt. Vi gick i skolan bara för att det är lag på det.

Att börja jobba i tonåren var normalt för Plymouthbrödernas pojkar under Johns uppväxt. Många gick enbart grundskola. Universitet eller högskola var förbjudet. För flickorna var grundskola det normala.

– Det fanns ingen mening för dem att studera. De skulle ändå bara sköta hushållet och ta hand om barn, säger John.

När John tänker tillbaka mörknar hans ögon. Han känner sig bestulen. Någon ungdom var det aldrig tal om. Det handlade om att bli vuxen direkt.

För att kontrollera medlemmarna användes rädsla. Just rädslan minns John från barndomen när han låg i sitt rum. Natten är mörk och tyst. Han ligger kallsvettig i sin säng, dödsångesten rider honom. Om han somnar hinner han inte undan. Han är livrädd för att något ska hända, att villan ska brinna ner. Han vågar inte dö nu. Är han en av de utvalda? Hans orena tankar får blodet att isas. Kanske hamnar han i helvetets eviga eld tillsammans med den övriga mänskligheten – de världsliga. Han kämpar för att hålla ögonen öppna. Helvetet är det sista han tänker på innan sömnen överrumplar honom.

– Sekten handlar om bestraffning, utfrysning och kontroll av samvetet och den fria tanken. Alla är samvetsfångar. Det finns många fängelser i världen. Värst är fängelserna som saknar murar eller stängsel. Håller man tyst och nöjer sig är tillvaron ganska bra. Men människan är född tvivlare och det blir hemskt när man börjar fundera, säger John.

Och hans tvivel växte sig allt starkare. Han hade öppna konfrontationer under mötena i de fönsterlösa församlingslokalerna. Åhörarna satt där i bänkar runt scenen som var på en lägre nivå, ungefär som en idrottsarena. John ifrågasatte budskap från sektledaren som gick emot hans egen upplevelse av verkligheten.

– Ångesten är ständigt närvarande. Den kommer av att de inte får ihop verkligheten med sektledaren Bruce D Hales budskap. En gång påstods det att Gud inte behöver oss om vi blir för besvärliga. Jag menar att hela poängen är att Gud aldrig överger oss.

John sågs alltmer som en bråkmakare. Ledarna tog chansen att utse honom till hackkyckling. Det gick alltid att skylla på John. Och John började tröttna. Han orkade inte längre vara ogräset i den välvårdade och till det yttre vackra rabatten. 

Han bestämde sig för att supa sig dum i huvudet. Att dricka är vardag i sekten, även bland yngre. Och det är inga måttliga mängder. Alkohol ses inte som konstigt eller skadligt i sig.

En tidigare sektledare sa att whisky är ”livets vatten”.

Ingen reagerade därför nämnvärt när John som nu var 18 år började dricka. Han blev än mer förvirrad men också nedstämd.

Allt sammanföll med att John fick jobb på en plåtslagerifirma utanför sekten. Han blev en del av en arbetsgemenskap. Under en hård men hjärtlig jargong fick John uppleva det som yrkesmän delar med varandra. Som iskalla regndagar då inga kläder verkar kunna hålla vätan från kroppen. Eller heta sommardagar då plåttaken glödgats av solens strålar. Svordomar när hängrännor eller plåtrullar jävlades och glädje de dagar då allt bara föll på plats. Kamraterna tog John under sina vingar och hade överseende när den unga mannen kom sent till jobbet med smala, röda ögon och en andedräkt som vittnade om alltför många romdrinkar.

Samtidigt fortsatte John sin frigörelse och skaffade sig en mobiltelefon och åt alltid lunch i byggbodar med jobbarkompisarna. Men det uppdagades att John hade skaffat en förbjuden telefon. Familjen isolerades i hemmet under en vecka, sattes i karantän eftersom sonen ansågs oren och riskerade att smitta andra Plymouthbröder. Hans brott förutom telefonen var öppen kritik mot Bruce Hales. Nu försökte de svenska sektledarna att stänga in och sakta kväva hans kampvilja. John vägrade att öppet erkänna sina synder. Han tyckte inte själv att han gjort något fel.

Vad ingen visste var att John hade förutsett den här dagen. Med hjälp av en arbetskamrats släkting hade han redan skrivit kontrakt på en egen lägenhet.

Sommaren 2006 stod han inte ut längre. Samtalet gick till en vän: ”Det är dags, jag är redo.” Han gick in på rummet och packade en väska med kläder och personliga tillhörigheter. Äldre bröder ringdes in för att stoppa honom.  Det spelade ingen roll. John gick ut till den lånade firmabilen. Först när han backade ner från garageuppfarten vågade han tro att det var sant. Han var ute. Samtidigt var det ett smärtsamt farväl.

Det var slut. Eller egentligen var det nu det började. John ville göra allt som varit förbjudet. Handla vilka kläder han ville. Välja sin egen mat. Stanna ute sent en lördagskväll. Själv välja vilka människor han skulle träffa. Han hade så mycket att ta igen. Kände sig stressad, allt skulle hinnas med. Gärna på en gång.

– Min chef var väldigt tålmodig. Jag skötte inte riktigt jobbet under en period. Till slut gav han mig ett ultimatum. Då tog jag mig i kragen.

Familjen och hans rötter var borta. Han måste stå på egna ben. Det fanns ingen familj att falla tillbaka på. John har kontakt med andra avhoppare runt hela världen på Facebook. Han har också rest och träffat flera av dem.

– Jag kan ångra att jag inte drog efter gymnasiet. Men det gick inte. Först när jag hade en egen ekonomi, ett nätverk och en bostad blev det möjligt.

John har lämnat de mörka åren bakom sig, växt in i livet på utsidan. Han försöker att inte tänka bakåt och att inte gräva ner sig i sitt förflutna. Han har utformat strategier för att hantera jobbiga känslor. Fortfarande kan han känna ilska. En ilska som riktar sig mot rörelsens dubbelmoral. Han sattes själv i karantän för en mobiltelefons skull. Numera är både datorer och telefoner tillåtna. Anledningen är att sekten behöver de moderna redskapen för att driva sina affärsrörelser. 

– Det är pengarna som styr. Reglerna anpassas för att det ska gå att tjäna pengar. I den interna hierarkin har familjerna med mest pengar också mest makt.

Förr hade de andliga ledarna mer att säga till om. Men i takt med att pengarna allt mer kommit att styra har det skett en maktförskjutning.

Det som gör John än mer upprörd är att politiker och skolmyndigheter tillåter Plymouthbröder att driva Laboraskolan. När det kommer på tal smalnar hans annars så nyfikna och glädjefyllda ögon. I länder som England och Australien är det vanligt att Plymouthbrödernas barn går i egna skolor. John har mött och träffat sektmedlemmar över hela världen under sina år i rörelsen.

– Vi från Sverige som gått i vanliga skolor har sett något annat. De egna skolorna skapar intoleranta monster som ser ner på alla utanför.

Det är barnen som John har för ögonen när han nu för första gången berättar sin historia och öppet kritiserar sekten. Han menar att samhället måste ta sitt ansvar, för barnens skull. John har själv, under sina första 22 år, upplevt hur sekten stenhårt slår ner på dem som tänker ”orena” tankar eller på andra sätt utmanar och ifrågasätter systemet. För det som kännetecknar en sekt är att den är sluten och manipulativ. Medlemmarna anser sig sitta inne med den absoluta sanningen. Ledarstilen är auktoritär och det görs skarp åtskillnad på de goda medlemmarna och de onda ickemedlemmarna.

– Ändå har de tillstånd att driva en egen skola. Jag förstår det inte.

John har ett tydligt minne från en utflykt i lågstadiet. Klassen besökte en 4H-gård och fick titta på och klappa djur som får, höns och kaniner. John var upprymd och sprang runt med de andra barnen. Läraren hade packat med Ballerinakex och bjöd eleverna. De satt under ett stort och kraftigt lövträd. Kamraterna visade spontan glädje inför det väntade kexkalaset. John kände bara ångest. Vad skulle hända om han tog emot och åt upp kexet i de andras närvaro? På vilket sätt skulle Gud straffa honom? Han brottades med tankarna och kände hur glädjen och sorglösheten som inramat dagen försvann. De ältande tankarna och skulden tog över. John minns händelsen som om den utspelat sig nyss. Hur ett enda ballerinakex förstörde en hel dag. Han tackade till slut ja till kakan, suget blev för starkt men ångesten bestod.

När John gräver i sitt förflutna finner han minnen från skoltiden som de flesta bär med sig. Dråpligheter, kamratskap, glädje men också en del sorg, utanförskap och taskigheter. Starkast är dock den gemenskap och gruppdynamik som fanns i klassrummet. Klasskompisarnas olika erfarenheter och åsikter som gjorde det möjligt att jämföra Plymouthbrödernas sätt att leva med livet utanför.

När John lämnade förklarades han som spetälsk. Han är så gott som död i medlemmarnas och familjens ögon. Han har upphört att existera, finns inte ens med i några fotoalbum längre. Strax innan han gjorde valet att hoppa av tänkte han för sig själv.

– Jag sticker hellre och riskerar att förstöra mitt eget liv än stannar, skaffar fru och barn och förstör en hel familj.

John har inte en enda gång ångrat sitt livsavgörande val och han har inte förlorat sin kristna tro. Snarare haft hjälp av den.

– Tron är närmare mig själv. Mer äkta. Inte irrläran att dyrka den högste ledaren Bruce D Hales som vår tids Paulus.

Under pojkåren fascinerades John av tåg och rälsbussar. När tillfället gavs tog han kameran med sig och fotograferade olika gods- och persontåg. Han visste att ett jobb som lokförare inte var möjligt för en plymouthbroder. Men en kort tid efter att han hoppat av satt han sent en kväll framför sin dator och fick syn på en annons om en lokförarutbildning. Han fick ett infall, klickade sig vidare och skickade in en ansökan. Han antogs till utbildningen och valde att lämna plåtslageribranschen. En pojkdröm uppfylldes.

För John fanns det en väg ut. Nu är dörren stängd. Barnen isoleras i sektens egen skola.

– Skolan borde vara en fristad för alla barn. Det är inte Laboraskolan.

John försökte lösa vanmakten med alkohol. Han var oförmögen att supa sig dum i huvudet. Ett misslyckande som gläder honom. Han har så många planer att förverkliga. Några har han bockat av. Nu väntar fler i ett liv där han bestämmer över sig själv.

 

Marcus Derland och Mikael Färnbo

Läs mer på samma tema:

"Jag berättar för att rädda barnen"

I förmiddags var John, som hoppat av från sekten Plymouthbröderna med i Malou efter tio i TV4. – Jag försökte få fram att det är fel att sekten får driva skola, sa John efteråt.

Plymoutbröderna svarar på sektkritiken

Plymoutbröderna svarar på sektkritiken"Beskrivningen stämmer dåligt in"

Skolan inspekterades  senast i maj 2014. Foto: ANDERS ANDERSSON. Bilden är från 2007

Skolan tillåts isolera barnen

Kritiserad av SkolinspektionenKritiker menar att Laboraskolan är en skattefinansierad hjärntvätt där Plymouthbrödernas barn isoleras från övriga samhället.

Laboraskolans styrelse svarar: "Skolan är öppen för alla"

Laboraskolans styrelse svarar:"Skolan är öppen för alla"

Stäng sektskolan!

LedareNär kan en skola stängas? Uppenbart kan skolor konkursas och privata ägare plötsligt ta sin hand ifrån eleverna. Det har vi sett flera exempel på i vinstmaximeringens tid. Men när kan staten av kvalitetsskäl stänga en skola?

Här är imperiets kärna

FöretagsimperiumDagens Arbete har kartlagt 38 svenska aktiebolag som kan knytas till Plymouthbröderna.

Plymouthföretagen svarar: "Vi följer arbetsrätten"

Plymouthföretagen svarar:"Vi vill klargöra att kyrkan inte äger, driver eller ha någon inverkan på företagen", skriver företrädare för bolag ägda av Plymouthbröder.

Läs mer från Dagens Arbete:

Makten över företagen

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

PERSPEKTIV”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

INTERVJUAktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Hitta sommarlugnet i bokens värld

Redaktionens bästa tipsEn pocket på badstranden eller en ljudbok i hammocken. Sommartid betyder lästid. DA:s redaktion tipsar om sina favoriter.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

”Vi sydde våra egna matchshorts”

FOTBOLLS-VMI sommar åker landslaget till Frankrike med en dröm om final. Allt började i Öxabäck för 50 år sedan.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Jag sjöng som ett as!”

TV-STJÄRNAHan sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Den tävlingsinriktade pappersarbetaren Micke Holm är missnöjd med finalsången men börjar ändå tro ”att jag duger till någonting”.

Djurpark på hjul

En skränande häger, en tolv meter hög elefant. Kugghjulen och vajrarna som driver djuren i franska Nantes är lika viktiga som den fantasifulla ytan. DA har besökt ett semestermål som är motsatsen till Disney World.

BONUS I INDUSTRIN

Är din ­arbetslust till salu?

GRANSKNINGEtt upplägg för fjäsk, eller en anledning att spotta i nävarna? Dagens Arbete har i en stor undersökning kartlagt bonusen på industrigolvet. Vi har hittat system som forskare varnar för – men också pengar till en tryggare pension.

4

Scania: Lika bonus för alla – utom ledningen

På Scania håller företagsledningen med facket: bonusen ska vara lika för alla. Men för höga chefer finns ett annat bonusprogram.

Astra Zenecas kommunikations­direktör: ”Man kan ta det som en sporre”

Man kan välja att gräva ner sig, eller se en låg bonus som en sporre. Det säger Astra Zenecas kommunikationsdirektör Jacob Lund i en intervju om kritiken mot företagets bonussystem.

”Nästa gång skär någon av sig handen”

Bonussystem kan vara bra men det finns risker. Och det är en fördel om de går att påverka i förhandlingar. Vi lät avtalssekreterarna med företrädare på Pappers, IF Metall och GS kommentera.

DA och Expressen granskar

120 personer är dömda för grova brott

Dagens Arbetes och Expressens fortsatta granskning avslöjar att 120 personer som är anställda i säkerhetsbranschen har dömts för allvarliga brott. Det handlar bland annat om våldtäkt, rån och mordförsök.

Hennes livvakt var en näthatare

DA:s chefredaktör Helle Klein har sedan länge vant sig vid att leva med hat och hot. Nu fick plötsligt högerextrema åsikter ett ansikte på mycket nära håll – hennes egen livvakt.

Nazister och ­våldsdyrkare jobbar som vakter

Det finns i dag fler väktare och ordningsvakter än poliser i Sverige. Men de som ska öka allas vår säkerhet kan i själva verket vara ett hot. Dagens Arbete och Expressen avslöjar att organiserade nazister jobbar på välkända vaktbolag.

1

Ripjakt utan Blixten

Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Få ordning på deckarna

BÖCKERLäs i rätt ordning! uppmanar DA:s deckarexpert Lennar­t Lund. Det gäller att hålla koll när förlagen börjar översätta böckerna mitt i en serie.

Metals are going to lift Mongolia

In the middle of the Gobi Desert the world’s largest copper mine is developing. Some people have been given the chance to start small, legal mines. With the help of the deposits discovered under Mongolia’s soil, the country is going to rise from poverty. For our English readers we have translated our long read from the mines in Mongolia.

Farliga vibrationer

Ett livslångt lidande

UTSLAGNINGVibrationsbesvär är Sveriges vanligaste arbetssjukdom, trots att det finns teknik för att förebygga skador. Läs eller lyssna på DA:s reportage om hur unga i industrin ­bara hinner börja arbetslivet innan de sliter sönder sina händer.

I gruvornas land

Metallerna ska lyfta Mongoliet

Mongoliets jord rymmer enorma metallfyndigheter, förhoppningen är att de ska få landet att resa sig ur fattigdom. DA har besökt en av världens största koppargruvor, men också kooperativa gruvor och illegala guldvaskare. Läs eller lyssna på reportaget här.

”Vi ville inte flytta”

När den gigantiska koppargruvan Oyu Tolgoi började anläggas mitt i den mongoliska Gobiöknen, förlorade nomaderna sitt bästa vinterbete. När bolaget erbjöd för dålig kompensation gick nomadfamiljerna samman och tog strid.

Ninjorna samlar Mongoliets guldskärvor

Tiotusentals mongoler försörjer sig som ninja miners, illegala gruvarbetare som letar kol eller guld i nedlagda gruvor. DA har mött Oyuna och Lkhagvaa som förlorade sina jobb som vägarbetare för 15 år sedan.

INDUSTRI PÅ HÖGVARV

”Träningen gör att jag fungerar igen. Mitt mål är att kunna köra hinder­bane­loppet Tough viking.” Foto: Adam Daver

Bilboom – och trasiga kroppar

FARLIG ÖVERTID.Svensk fordonsindustri går bättre än någonsin. Men framgången har en baksida. Det uppdrivna tempot leder till övertid och utslitna kroppar. Josefin Christensen hann bara göra några månader innan kroppen sade ifrån. ”Kanske jag kommer att ha smärtor i resten av livet.”

Berättelser från marknivå

Johan Airijoki skriver och sjunger om skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Lyssna på vårt reportage och hör flera av hans låtar.

5
Foto: David Lundmark

”Jag älskar pappersbruk”

PASSIONERADSom barn sorterade hon trådrullar i en polsk textilfabrik. I dag klär hon popstjärnor i papper. DA har träffat mode­designern Bea Szenfeld – läs reportaget med ögon eller öron.

Finanskrisen

Bortom all kontroll

BANKKOLLAPSENI morgon är det tio år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers gick i konkurs. Paniken spred sig på världens börser och skapade massarbetslöshet. Ångrade någon i finansvärlden sig? Egentligen inte, enligt de spelfilmer och romaner som DA:s Rasmus Lygner plöjt.

1
FOTO: TT NYHETSBYRÅN (BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Vågar du spetsa kaffet?

SkruvatI Sverige dricker vi 3,2 koppar om dagen, näst mest i världen. Men den genomsnittliga kaffedrickaren här i landet är inte så påhittig.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.