Industriarbetarnas tidning

”Jag berättar för att rädda barnen”

23 februari, 2015

Skrivet av

I förmiddags var John, som hoppat av från sekten Plymouthbröderna med i Malou efter tio i TV4.

– Jag försökte få fram att det är fel att sekten får driva skola, sa John efteråt.


Denna vecka har Malou efter tio temat ”arv” i programmet. John var inbjuden för att prata om sina erfarenheter av att växa upp i en sluten sekt. Under intervjun lyfte John flera gånger fram hur illa det är att Plymouthbrödernas barn isoleras i den egna friskoklan. När John, som nu är 30 år, växte upp fanns ingen egen skola. Sektbarnen gick i vanliga kommunala skolor. John är kritiskt till att samhället nu bidrar till att rörelsens barn inte får träffa barn utanför.

– Jag berättar för att jag vill rädda barnen, har John sagt.

Skolinspektionen har vid flera tillfällen kritiserat Laboraskolan för bland annat brister i allsidighet i undervisningen. I början på mars planerar myndigheten ett uppföljningsbesök på skolan.

Du läser nu artikel 2 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Så lyckades John lämna sekten

9 september, 2014

Skrivet av Marcus Derland och Mikael Färnbo

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Granskningen i korthet

  • Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt med stränga principer.
  • DA har granskat 38 företag som omsätter 678 miljoner kronor. Dessa bolag ägs av medlemmar i rörelsen.
  • Medlemmar driver en egen skola där eleverna bara möter andra barn ur sekten. Enligt kritiker handlar det om ”skattefinansierad hjärntvätt”.
  • John gick i en vanlig skola och fick jobb som plåtslagare. Det blev hans väg ut ur sekten.
Sekten har runt 400 medlemmar i Sverige
  • Plymouthbröderna har en kristen grund och bildades i Irland på 1800-talet. Sedan dess har rörelsen splittrats i olika falanger.
  • Plymouthbrödernas cirka 400 medlemmar i Sverige tillhör den än mer konservativa delen av rörelsen som sägs ha cirka 46 000 medlemmar runt om i världen. De svenska medlemmarna finns i orterna Stockholm, Göteborg, Smålandsstenar, Ljungby och Helsingborg. Ledaren Bruce Hales finns i Australien.
  • Plymouthbröderna beskrivs som en fundamentalistisk sekt där kvinnan är underställd mannen och där medlemmarna isolerar sig från övriga samhället.
Principer för medlemmarna 
  • 1. För en sektmedlem är det inte tillåtet att äta tillsammans med icke-bröder.
  • 2. Det är förbjudet att tillhöra föreningar som till exempel fackförbund.
  • 3. Flickor ska inte bära långbyxor.
  • 4. Preventivmedel och abort är förbjudet.
  • 5. Jul och andra högtider firas inte.
  • 6. Medlemmar röstar inte i allmänna val.
  • 7. Det krävs särskild tillåtelse för att flytta till en annan ort.

Källor: Böckerna Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen av Clas Svahn, Sekternas sekt av Christer Nilsson samt muntliga källor.

Granskningen i andra medier:

Jan Guillou skriver om granskningen: ”Hjärntvättsskolan visar på kollapsen i svenska skolan”

Expressen tar upp granskningen: ”Barnen isoleras i sekten i Småland”

John bestämde sig för att supa sig dum i huvudet. Han var 18 år gammal och orkade inte längre. Tanken var att blockera sin intelligens. Sin ifrågasättande natur. Sin förmåga att tänka fritt.

Ett par år tidigare hade John sökt sig till den kommunala högstadieskolans slitna bibliotek för att få tyst omkring sig. Tankarna i huvudet gick inte att hyscha men biblioteket erbjöd en fristad. Han var inte riktigt som skolkamraterna, klädde sig gammaldags och gick hem för att äta på lunchrasterna. Plymouthbrödernas medlemmar tillåts inte äta bland världsliga. En lärare med finlandssvenska rötter visste att det var besvärligt att inte passa in som tonåring, särskilt för en sådan som John. Ett sektbarn.

Läraren hade ett gott öga till John. Tog honom ofta åt sidan för samtal om puberteten och livet. Den här gången hade hon en bok under armen.  Dostojevskijs Brott och straff. Egentligen förbjuden litteratur för en Plymouthbroder. John minns ögonblicket som i går. Hur han fångades och började sträckläsa historien om den unge mannen i Sankt Petersburg som brottades med moraliska dilemman och mentalt lidande. Det fanns så mycket att känna igen sig i. Så många paralleller till den egna situationen. Vad John inte förstod då var att hans kamp mot den totalitära sekten precis hade inletts.

John föddes in i Plymouthbröderna. Vilket i princip är enda möjligheten att bli en del av rörelsen. Alla giftermål och familjebildningar sker inom sekten. Bibeln tolkas bokstavligt och jordens undergång förutspås vara nära. Genom att leva ett liv skilt från övriga samhället tror sig medlemmarna  komma att överleva den yttersta dagen.

John var smärtsamt medveten om vad som krävdes för att slita sig loss från sektens bojor. Den kommunala skolan, gymnasiet och jobbet på en firma utanför Plymouthrörelsen. Det var det som gjorde avhoppet möjligt. Han bröt sig ut 2006.

Året därpå fick rörelsen tillstånd att starta den egna friskolan Laboraskolan i Småland.

– Skolan tar död på barnens drömmar. De skulle aldrig säga det högt. Men skolan finns till för att hindra barnen att träffa barn utanför.

John som var duktig och ambitiös i grundskolan drömde om tekniskt gymnasium. Något som stannade vid en dröm. Rörelsen kunde inte tillåta att en utbildning där datorer, ”djävulens verktyg”, var en central del av undervisningen. Byggprogrammet var däremot okej. John var praktiskt lagd och valde inriktning som plåtslagare. Han visade fallenhet för yrket och deltog i Yrkes-SM. För att ha möjlighet att vara med körde han 30 mil varje dag.

– Jag har insett det nu. Jag var desperat efter att få träffa folk utanför.

Under gymnasietiden växte motståndet mot sektens inre väsen. John började äta i skolans matsal med klasskamraterna. Trots den ångest det innebar. Djupt rotat fanns det inpräntat att Gud skulle straffa honom. Till föräldrarna sa han givetvis att han åt i ensamhet.

Vid ett tillfälle lämnade han in en uppsats som handlade om förbjuden kärlek. Om en flicka som var omöjlig att få då hon var världslig och han fast i Plymouthbröderna. Lärarens röst stockades och ögonen tårfylldes när de pratade om texten. ”Du vet att det finns hjälp att få?” sa läraren. Ord som John burit med sig sedan dess.

En annan lärare sa en gång efter en skolavslutning: ”Jag önskar dig all lycka i livet. Jag vet nog var du kommer att hamna till slut.”

– Hon kände på sig att jag skulle komma att lämna. Om jag inte haft dessa vuxna omkring mig vet jag inte hur det hade stått till med min själsliga frid.

Skolkamraterna och lärarna var viktiga inslag för att motverka Johns tristess. I sekten var livet inrutat. Varje kväll var det möten i kyrkan och helgerna tillbringas hos andra sektfamiljer enligt ett schema.  

John lärde sig tidigt ett sätt att bemästra det enahanda livet. Som barn fick han sköta press- och tryckmaskiner i familjens lilla industri. Liksom för många andra barn i Plymouthbröderna blev arbetet en flykt från vardagens leda. Kompisar utanför var förbjudet. Han kunde inte tillhöra någon förening och ägna sig åt idrott. Ingen tv. Ingen radio. Helst inga serietidningar och endast godkända böcker.

Många Plymouthfamiljer driver egna framgångsrika företag inom tillverkningsindustrin. Barnen uppmuntras att vara med och hjälpa till på arbetsplatserna.

– När jag var 14 år började jag jobba på riktigt efter skolan och på lov. Som maskin-operatör.

John reflekterade aldrig över om jobbet var farligt eller att det skulle vara förbjudet att köra truck eller maskiner. Just truckarna var något han och jämnåriga sektkamrater ofta lekte med, trots att de var minderåriga och saknade truckkörkort.

– Självklart var det en form av barnarbete vi utförde. Men det var inte under tvång. Vi tyckte det var roligt. Vi gick i skolan bara för att det är lag på det.

Att börja jobba i tonåren var normalt för Plymouthbrödernas pojkar under Johns uppväxt. Många gick enbart grundskola. Universitet eller högskola var förbjudet. För flickorna var grundskola det normala.

– Det fanns ingen mening för dem att studera. De skulle ändå bara sköta hushållet och ta hand om barn, säger John.

När John tänker tillbaka mörknar hans ögon. Han känner sig bestulen. Någon ungdom var det aldrig tal om. Det handlade om att bli vuxen direkt.

För att kontrollera medlemmarna användes rädsla. Just rädslan minns John från barndomen när han låg i sitt rum. Natten är mörk och tyst. Han ligger kallsvettig i sin säng, dödsångesten rider honom. Om han somnar hinner han inte undan. Han är livrädd för att något ska hända, att villan ska brinna ner. Han vågar inte dö nu. Är han en av de utvalda? Hans orena tankar får blodet att isas. Kanske hamnar han i helvetets eviga eld tillsammans med den övriga mänskligheten – de världsliga. Han kämpar för att hålla ögonen öppna. Helvetet är det sista han tänker på innan sömnen överrumplar honom.

– Sekten handlar om bestraffning, utfrysning och kontroll av samvetet och den fria tanken. Alla är samvetsfångar. Det finns många fängelser i världen. Värst är fängelserna som saknar murar eller stängsel. Håller man tyst och nöjer sig är tillvaron ganska bra. Men människan är född tvivlare och det blir hemskt när man börjar fundera, säger John.

Och hans tvivel växte sig allt starkare. Han hade öppna konfrontationer under mötena i de fönsterlösa församlingslokalerna. Åhörarna satt där i bänkar runt scenen som var på en lägre nivå, ungefär som en idrottsarena. John ifrågasatte budskap från sektledaren som gick emot hans egen upplevelse av verkligheten.

– Ångesten är ständigt närvarande. Den kommer av att de inte får ihop verkligheten med sektledaren Bruce D Hales budskap. En gång påstods det att Gud inte behöver oss om vi blir för besvärliga. Jag menar att hela poängen är att Gud aldrig överger oss.

John sågs alltmer som en bråkmakare. Ledarna tog chansen att utse honom till hackkyckling. Det gick alltid att skylla på John. Och John började tröttna. Han orkade inte längre vara ogräset i den välvårdade och till det yttre vackra rabatten. 

Han bestämde sig för att supa sig dum i huvudet. Att dricka är vardag i sekten, även bland yngre. Och det är inga måttliga mängder. Alkohol ses inte som konstigt eller skadligt i sig.

En tidigare sektledare sa att whisky är ”livets vatten”.

Ingen reagerade därför nämnvärt när John som nu var 18 år började dricka. Han blev än mer förvirrad men också nedstämd.

Allt sammanföll med att John fick jobb på en plåtslagerifirma utanför sekten. Han blev en del av en arbetsgemenskap. Under en hård men hjärtlig jargong fick John uppleva det som yrkesmän delar med varandra. Som iskalla regndagar då inga kläder verkar kunna hålla vätan från kroppen. Eller heta sommardagar då plåttaken glödgats av solens strålar. Svordomar när hängrännor eller plåtrullar jävlades och glädje de dagar då allt bara föll på plats. Kamraterna tog John under sina vingar och hade överseende när den unga mannen kom sent till jobbet med smala, röda ögon och en andedräkt som vittnade om alltför många romdrinkar.

Samtidigt fortsatte John sin frigörelse och skaffade sig en mobiltelefon och åt alltid lunch i byggbodar med jobbarkompisarna. Men det uppdagades att John hade skaffat en förbjuden telefon. Familjen isolerades i hemmet under en vecka, sattes i karantän eftersom sonen ansågs oren och riskerade att smitta andra Plymouthbröder. Hans brott förutom telefonen var öppen kritik mot Bruce Hales. Nu försökte de svenska sektledarna att stänga in och sakta kväva hans kampvilja. John vägrade att öppet erkänna sina synder. Han tyckte inte själv att han gjort något fel.

Vad ingen visste var att John hade förutsett den här dagen. Med hjälp av en arbetskamrats släkting hade han redan skrivit kontrakt på en egen lägenhet.

Sommaren 2006 stod han inte ut längre. Samtalet gick till en vän: ”Det är dags, jag är redo.” Han gick in på rummet och packade en väska med kläder och personliga tillhörigheter. Äldre bröder ringdes in för att stoppa honom.  Det spelade ingen roll. John gick ut till den lånade firmabilen. Först när han backade ner från garageuppfarten vågade han tro att det var sant. Han var ute. Samtidigt var det ett smärtsamt farväl.

Det var slut. Eller egentligen var det nu det började. John ville göra allt som varit förbjudet. Handla vilka kläder han ville. Välja sin egen mat. Stanna ute sent en lördagskväll. Själv välja vilka människor han skulle träffa. Han hade så mycket att ta igen. Kände sig stressad, allt skulle hinnas med. Gärna på en gång.

– Min chef var väldigt tålmodig. Jag skötte inte riktigt jobbet under en period. Till slut gav han mig ett ultimatum. Då tog jag mig i kragen.

Familjen och hans rötter var borta. Han måste stå på egna ben. Det fanns ingen familj att falla tillbaka på. John har kontakt med andra avhoppare runt hela världen på Facebook. Han har också rest och träffat flera av dem.

– Jag kan ångra att jag inte drog efter gymnasiet. Men det gick inte. Först när jag hade en egen ekonomi, ett nätverk och en bostad blev det möjligt.

John har lämnat de mörka åren bakom sig, växt in i livet på utsidan. Han försöker att inte tänka bakåt och att inte gräva ner sig i sitt förflutna. Han har utformat strategier för att hantera jobbiga känslor. Fortfarande kan han känna ilska. En ilska som riktar sig mot rörelsens dubbelmoral. Han sattes själv i karantän för en mobiltelefons skull. Numera är både datorer och telefoner tillåtna. Anledningen är att sekten behöver de moderna redskapen för att driva sina affärsrörelser. 

– Det är pengarna som styr. Reglerna anpassas för att det ska gå att tjäna pengar. I den interna hierarkin har familjerna med mest pengar också mest makt.

Förr hade de andliga ledarna mer att säga till om. Men i takt med att pengarna allt mer kommit att styra har det skett en maktförskjutning.

Det som gör John än mer upprörd är att politiker och skolmyndigheter tillåter Plymouthbröder att driva Laboraskolan. När det kommer på tal smalnar hans annars så nyfikna och glädjefyllda ögon. I länder som England och Australien är det vanligt att Plymouthbrödernas barn går i egna skolor. John har mött och träffat sektmedlemmar över hela världen under sina år i rörelsen.

– Vi från Sverige som gått i vanliga skolor har sett något annat. De egna skolorna skapar intoleranta monster som ser ner på alla utanför.

Det är barnen som John har för ögonen när han nu för första gången berättar sin historia och öppet kritiserar sekten. Han menar att samhället måste ta sitt ansvar, för barnens skull. John har själv, under sina första 22 år, upplevt hur sekten stenhårt slår ner på dem som tänker ”orena” tankar eller på andra sätt utmanar och ifrågasätter systemet. För det som kännetecknar en sekt är att den är sluten och manipulativ. Medlemmarna anser sig sitta inne med den absoluta sanningen. Ledarstilen är auktoritär och det görs skarp åtskillnad på de goda medlemmarna och de onda ickemedlemmarna.

– Ändå har de tillstånd att driva en egen skola. Jag förstår det inte.

John har ett tydligt minne från en utflykt i lågstadiet. Klassen besökte en 4H-gård och fick titta på och klappa djur som får, höns och kaniner. John var upprymd och sprang runt med de andra barnen. Läraren hade packat med Ballerinakex och bjöd eleverna. De satt under ett stort och kraftigt lövträd. Kamraterna visade spontan glädje inför det väntade kexkalaset. John kände bara ångest. Vad skulle hända om han tog emot och åt upp kexet i de andras närvaro? På vilket sätt skulle Gud straffa honom? Han brottades med tankarna och kände hur glädjen och sorglösheten som inramat dagen försvann. De ältande tankarna och skulden tog över. John minns händelsen som om den utspelat sig nyss. Hur ett enda ballerinakex förstörde en hel dag. Han tackade till slut ja till kakan, suget blev för starkt men ångesten bestod.

När John gräver i sitt förflutna finner han minnen från skoltiden som de flesta bär med sig. Dråpligheter, kamratskap, glädje men också en del sorg, utanförskap och taskigheter. Starkast är dock den gemenskap och gruppdynamik som fanns i klassrummet. Klasskompisarnas olika erfarenheter och åsikter som gjorde det möjligt att jämföra Plymouthbrödernas sätt att leva med livet utanför.

När John lämnade förklarades han som spetälsk. Han är så gott som död i medlemmarnas och familjens ögon. Han har upphört att existera, finns inte ens med i några fotoalbum längre. Strax innan han gjorde valet att hoppa av tänkte han för sig själv.

– Jag sticker hellre och riskerar att förstöra mitt eget liv än stannar, skaffar fru och barn och förstör en hel familj.

John har inte en enda gång ångrat sitt livsavgörande val och han har inte förlorat sin kristna tro. Snarare haft hjälp av den.

– Tron är närmare mig själv. Mer äkta. Inte irrläran att dyrka den högste ledaren Bruce D Hales som vår tids Paulus.

Under pojkåren fascinerades John av tåg och rälsbussar. När tillfället gavs tog han kameran med sig och fotograferade olika gods- och persontåg. Han visste att ett jobb som lokförare inte var möjligt för en plymouthbroder. Men en kort tid efter att han hoppat av satt han sent en kväll framför sin dator och fick syn på en annons om en lokförarutbildning. Han fick ett infall, klickade sig vidare och skickade in en ansökan. Han antogs till utbildningen och valde att lämna plåtslageribranschen. En pojkdröm uppfylldes.

För John fanns det en väg ut. Nu är dörren stängd. Barnen isoleras i sektens egen skola.

– Skolan borde vara en fristad för alla barn. Det är inte Laboraskolan.

John försökte lösa vanmakten med alkohol. Han var oförmögen att supa sig dum i huvudet. Ett misslyckande som gläder honom. Han har så många planer att förverkliga. Några har han bockat av. Nu väntar fler i ett liv där han bestämmer över sig själv.

Du läser nu artikel 3 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Skolan tillåts isolera barnen

9 september, 2014

Skrivet av

Kritiker menar att Laboraskolan är en skattefinansierad hjärntvätt där Plymouthbrödernas barn isoleras från övriga samhället. Flera gånger har skolan kritiserats av Skolinspektionen.

Laboraskolan

  • Startade 2007 med årskurserna 6–9 och ett industrigymnasium.
  • 2011 fick skolan tillstånd att utöka verksamheten med årskurserna 1–5.
  • 58 elever gick på skolan i våras.
  • I aktiebolagets styrelse sitter enbart medlemmar i Plymouthbröderna.

2007 startade Plymouthbröder Laboraskolan i Långaryd utanför Smålandsstenar. Som andra friskolor finansieras skolan med skattemedel. Skolan är öppen för alla men kommunen känner inte till att några andra än sektens barn gått på skolan. Enligt skolledningen ser utbildningen ut som på andra skolor.

Jakob Widström, ombudsman på Lärarnas riksförbund:

– Jag ser skolan som skattefinansierad hjärntvätt. Lagar stiftade av Sveriges riksdag gäller inte för de här eleverna. Det här med människors lika värde och att det ska finnas möjlighet att förverkliga sig själv i det svenska studiesystemet gäller inte för de här eleverna.

Jakob Widström berättar att han aldrig har stött på en skola som är så sluten gentemot resten av samhället.

Han får medhåll av tidigare rektorn Kjell Blomster, som har haft en konflikt med skolans styrelse. Enligt honom finns skolan främst till för att hindra barnen från att träffa andra barn.

– Genom att tillåta skolan hjälper staten till att föra över sektkulturen till ännu en generation, säger han.

Barnen skickas till skolan från olika delar av landet (se grafik).

Förre rektorn Kjell Blomster:

– Det är orimligt att barnen fraktas på det sätt som görs.

Under minst två läsår bedrevs en omfattande distansundervisning på hemorterna. Något som Skolinspektionen kraftfullt har kritiserat.

Skolinspektionen har bland annat slagit ner på brister i saklighet och allsidighet, att skolan inte följer likabehandlingsplanen och att föräldrarna har för stort inflytande över undervisningen.

Tidigare lärare berättar om att litteraturen som eleverna läste måste godkännas av föräldrarna. Vilhelm Moberg, Jonas Gardell och Pär Lagerkvist är exempel på författare som inte tilläts.

– Lärare har berättat för mig att det är som en regisserad teaterföreställning när Skolinspektionen kommer på besök. Lärarna instrueras av rektorn om vad de ska säga. Om de inte gör det riskerar de att få sparken, säger Jakob Widström.

Skolinspektionens uppdrag är att se till att skolan följer skollag och läroplaner. Laboraskolan är ett pågående ärende. Därför vill undervisningsrådet Ulrika Palm inte uttala sig, men säger:

– Hur barn har det i sitt hem eller andra saker är ingenting som vi har befogenheter att titta på.

Kjell Blomster kräver att skolan måste granskas på djupet.

– Det har aldrig gjorts. Skolinspektionen kan inte göra något åt isoleringen barnen utsätts för.

Styrelsen svarar på kritiken: ”Skolan är öppen för alla”

Statssekreteraren: ”Mångfald och bredd vore bättre” 
Du läser nu artikel 4 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Här är imperiets kärna

9 september, 2014

Skrivet av

Medlemmar i Plymouthbröderna har byggt upp ett företagsimperium inom tillverkningsindustrin som omsätter 678 miljoner kronor. Dagens Arbete har kartlagt 38 svenska aktiebolag som kan knytas till Plymouthbröderna.

Många av företagen ligger i småländska Ljungby och Smålandsstenar, där de flesta av rörelsens medlemmar bor. Men det finns också bolag kring Stockholm och Göteborg samt i Helsingborg.

Enligt de senaste årsredovisningarna gjorde bolagen vinster före skatt på över 40 miljoner kronor. Antalet anställda var drygt 200 personer.

Bolagen säljer lastpallar, plastprodukter, stängsel, persiennmateriel, trätofflor med mera. Barnen, företrädesvis pojkarna, börjar jobba och hjälpa till i unga år. Det finns vittnesmål om att unga söner kört truckar utan truckkörkort. Ibland har de varit påverkade av alkohol.

Anställda har sett unga pojkar jobba hårt med farliga maskiner. Dagens Arbete har varit i kontakt med flera personer som jobbat på sektmedlemmars företag. De vågar inte vara fackligt anslutna, Plymouthbröderna vill inte teckna kollektivavtal med facken.

Helst vill de enbart anställa sina egna medlemmar. Saknas kompetens anställs utomstående som kan få i uppgift att lära ut arbetsuppgifter. Sedan sägs de upp.

Plymouthbröderna anses vara duktiga entreprenörer och goda affärsmän. Bröderna jobbar flitigt och tar sällan semester. Familjerna hjälps åt för att göra företagen framgångsrika.

Rörelsens kvinnor kan ibland ha jobb på kontoren. Sektens bibeltolkning har varit att kvinnor inte får inneha positioner där de står över männen.

Se listan med företagen här.

Du läser nu artikel 5 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Plymouthföretagen svarar: ”Vi följer arbetsrätten”

9 september, 2014

Skrivet av

”Vi vill klargöra att kyrkan inte äger, driver eller ha någon inverkan på företagen”, skriver företrädare för bolag ägda av Plymouthbröder.

1) Vi har uppgifter på att barn i rörelsen, främst pojkar, börjar jobba tidigt på industriföretag med farliga och tunga arbetsuppgifter. Kritiker kallar det en form av barnarbete. Hur ser ni på det?

”Detta var nytt för oss och det har vi svårt att tro. I våra företag, och i vår kunskap om andra företag som ägs av medlemmar i kyrkan, följer vi svensk arbetsrätt i dess helhet och har strikta regler om att alla som har farliga och tunga arbetsuppgifter, ska vara kvalificerade och utbildade för det arbetet. Vi driver regelbundna hälso- och säkerhetskontroller och inspektioner, och tar emot besök, precis som andra företag, från Arbetsmiljöverket, som brukar vara imponerade av de höga krav på säkerhet och skydd som gäller.”

2) Stämmer det att unga män kört truckar utan truckkort när de varit påverkade av alkohol?

”Detta har aldrig hänt vid våra företag och vi har heller aldrig hört om detta inom företag som ägs av medlemmar i kyrkan. Arbete och alkohol hör inte ihop.”

3) Stämmer det att era anställda inte får vara fackligt anslutna? I så fall varför?

”Nej det stämmer inte. Enligt svensk lag kan ingen hindras från att gå med i en fackförening.”

4) Varför tecknar ni inte kollektivavtal med fackföreningar?

”Pga vår tro så ingår vi inte avtal som medför medlemskap med vare sig arbetsgivarförening, fackförening, intresseorganisationer eller klubbar men dagligen gör vi vanliga äffarsavtal mellan två parter. Vi är dock noga med att ge goda lönevillkor och försäkringar som lika eller är överträffar med kollektivavtalet. Våra företag, och många andra ägda av medlemmar i kyrkan, erbjuder sina anställda ytterligare och kompletterande försäkringar.

Vi vill även uppmärksamma att enligt människorättskonventionerna, har individer rätt att välja att antingen, associera eller att inte associera, och det är en frihet som alla åtnjuter.”

5) Varför får kvinnor i rörelsen inte ha positioner på arbetsplatserna där de står över männen?

”Detta stämmer inte. Kvinnor är delägare i våra företag och kvinnor ger således instruktioner till medarbetare i företagen. I många företag har unga kvinnor ledande positioner. Faktum är att drygt 30 procent av alla kvinnor som är medlemmar i Kristna Kyrkan Plymouth Bröderna är ägare och förvaltare av företag. En del av dessa omsätter mer än 50 miljoner kronor.”

6) Kritiker säger att ni vill flera tillfällen sagt upp anställda från sina jobb efter att de lärt upp rörelsens medlemar på arbetsuppgifterna. Stämmer det?

”Detta har vi aldrig hört talas om.”

 

 

Du läser nu artikel 6 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Stäng sektskolan!

22 september, 2014

Skrivet av

När kan en skola stängas? Uppenbart kan skolor konkursas och privata ägare plötsligt ta sin hand ifrån eleverna. Det har vi sett flera exempel på i vinstmaximeringens tid. Men när kan staten av kvalitetsskäl stänga en skola?

Här verkar det inte lika enkelt.

Det finns ju också en annan typ av friskolor – de religiösa. Dagens Arbete har i en stor granskning av den auktoritära sekten Plymouthbröderna avslöjat förskräckande brister i deras Laboraskolan.

Häromveckan kom Skolinspektionen med ännu en rapport med svidande kritik mot skolans undervisning. Ändå tillåts skolan vara kvar. Det är obegripligt.

När Dagens Arbete frågar Skolinspektionen vad som krävs för att få skolans tillstånd indraget skyller inspektionen på lagstiftningen. Ändå är det ju Skolinspektionen som har att tolka lagen och uppenbart har de ännu inte tyckt det varit tillräckligt graverande kritik mot Laboraskolan. Trots att det inte är första gången som Skolinspektionen riktar stark kritik mot skolans undervisning.

– Jag kan nu konstatera att förändringar inte har skett på djupet. Det är det vi ser när vi kommer tillbaka. Långsiktigheten i förändringen har inte funnits, konstaterar Tommy Lagergren avdelningschef på Skolinspektionen.

Skolan stängs dock inte.

Det ter sig smått absurt att en skola som av en ombudsman vid Lärarnas Riksförbund kallas för ”skattefinansierad hjärntvätt” och som av Skolinspektionen i rapport efter rapport får förödande kritik bara kan fortsätta. Här måste till en skärpning av lagen. I grunden handlar det om en förändrad skolpolitik

I helgen skrev kolumnisten Jan Guillou en upprörd krönika i Aftonbladet med anledning av Dagens Arbetes avslöjande om Plymouthbröderna: Hjärntvättsskolan visar på kollapsen i svenska skolan.

”Den snabba privatiseringen av den svenska skolan har som framgått med förskräckande tydlighet lett till en lika snabb försämring av undervisningens kvalitet. Och därför betraktade de svenska väljarna skolfrågan som en av de absolut viktigaste i årets val”, påpekar Guillou.

Samtidigt konstaterar han pessimistiskt att med det svaga regeringsunderlaget lär väl inget hända nu som river upp friskolereformen.

Där hoppas jag Guillou får fel. Faktum är att långt in i borgerligheten är upprördheten över bristerna i dagens skola stor och även de mest inbitna friskoleförsvararna hos Miljöpartiet har insett att dagens extremliberala system inte är försvarbart.

Här finns alla möjligheter för Socialdemokraterna att göra en omstart och se till att vi får ordning och reda i skolansvaret för både elevers och lärares skull. Framförallt ska staten inte överlåta till riskkapitalister och sekter att ansvara för framtida generationers utbildning.

Riv upp friskolereformen och stäng Laboraskolan.

Vad tycker du? Diskutera ledaren här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Plymoutbröderna svarar på sektkritiken

9 september, 2014

Skrivet av

Plymouthbröderna beskrivs som en sekt. Hur ser ni på att kallas för sekt?

”Enligt Nationalencyklopedia betyder ordet sekt följande:

sekt (lat. se´cta ’följe’, ’anhang’, ’sekt’, av se´quor ’följa’), religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle. Termen används även för att beteckna (mindre) politiska ytterlighetsgrupper o.d …

Vi tycker att beskrivningen stämmer dåligt in på Kristna Kyrkan Plymouth Bröderna.”

Plymouthbröderna avvisar att de är en kult eller en sekt, och känner starkt att detta ofta är på grund av bristande kunskap eller förståelse av kyrkans historia och dess ställning i dag – i över 125 år har de samverkat och varit en bidragande en del av det svenska samhället.

Bröderna skriver i sitt svar att de inte har någon undervisning som motsäger ortodoxa kristna läran och varken främjar kätteri eller irrläror, utan grundar sin lära och tro på Bibeln och är därför en konservativ gren av den protestantiska traditionella religionen och inte en sekt eller kult.

Läs mer: Skolan tillåts isolera barnen 
Du läser nu artikel 8 av 8 på temat DA granskar Plymouthbröderna

Laboraskolans styrelse svarar: ”Skolan är öppen för alla”

9 september, 2014

Skrivet av

Så här svarar Laboraskolans styrelse på kritiken:

 1) Ni driver er egen friskola. Kritiker menar att främsta syftet med skolan är se till att era barn inte träffar andra barn. Hur ser ni på den kritiken? 

Främsta syftet med skolan är att tillhandahålla en god utbildning i en god arbetsmiljö, för att utveckla elevers kunskaper och sociala kompetens så långt som möjligt.

2) Varför går det inte några barn som inte tillhör Plymouthbröderna på skolan? 

Skolan är icke-konfessionell och öppen för vem som helst att söka till. Skolan efterfrågar inte sökande elevers religion, trosuppfattning eller livsåskådning. Det vore inte förenligt med svensk lagstiftning.

3) Stämmer det att föräldrar är med och bestämmer över vilka böcker barnen får läsa? 

Skolans pedagogiska personal ansvarar för elevernas undervisning, dvs vilka undervisningsmetoder som ska användas och vilken litteratur som ska läsas, för att därmed tillse att läroplan och nationella kursplaner efterföljs.

4) Enligt kritiker instruerar rektorn lärarna vad de ska säga när Skolinspektionen kommer på besök. Att det är som en regisserad teaterföreställning. Hur ser ni på det? 

Skolinspektionen har granskat skolan mycket grundligt nästan varje år. Vid dessa granskningar djupintervjuas både elever, huvudman, rektor och pedagogisk personal för att skapa en helhetsbild av skolans verksamhet. Skolinspektionen deltar också i den operativa verksamheten för att göra observationer samt granskar en mängd olika sorters dokument som styr verksamheten. Det är således en mycket komplett bild av verkligheten som inspektörerna erhåller, analyserar och bedömer. Skolans pedagogiska personal, såväl rektor som lärare, lyder huvudsakligen under det statliga uppdrag som givits av Sveriges regering och riksdag genom de nationella styrdokumenten.

5) Era barn har långt till skolan och spenderar många mil på vägar när det åker till skolan. Hur ser ni på riskerna med att barnen färdas så långt till skolan? 

Skolan är en friskola och därmed ej skyldig att tillhandahålla skolskjuts för sina elever. Det är inte heller skolans sak att bedöma eller ifrågasätta elevernas resor till och från skolan. Resor till och från skolan är helt och hållet en fråga för elevens vårdnadshavare.

6) Skolinspektionen har kritiserat skolan för att distansundervisningen varit så omfattande. Hur ser det ut med distansundervisningen idag?

Skolan har inte någon distansundervisning alls idag.

7) Kritiker kallar skolan för ”skattefinansierad hjärntvätt” hur ser ni på det påståendet?

Laboraskolan är en icke-konfessionell, allmän och öppen friskola som, på samma villkor som andra kommunala och fristående skolor, bedriver en kvalitativ utbildning i enlighet med de nationella styrdokumenten.

Ser ni några problem med att era barn inte får möjlighet att träffa barn som inte är med i ert trossamfund? 

Våra barn är glada och lyckliga. De är målinriktade och samhällsorienterade. De umgås inte bara med jämnåriga, utan är också engagerade i att bistå med hjälp båda gamla och unga i olika sammanhang.

Visserligen tillämpar vi ett visst mått av avskildhet med tanke på socialt nöjesliv, men i övrigt har våra barn ett stort samhällsengagemang och är involverade i hjälporganisationer som exempelvis Plymouthbröderna Rapid Relief Team.

Läs mer: Här är imperiets kärna