Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi måste ha regler efter verkligheten – inte tvärtom”

18 februari, 2015

Fyra timmar. I fyra timmar räcker luften i en laglig räddningskammare i Sverige. Ett gruvfordon kan brinna i över sju timmar. Lägg sedan till tiden fordonet fortfarande ryker och du har ett stort arbetsmiljöproblem.

Emilia Töyrä är terminalarbetare på LKAB Malmtrafik i Kiruna och sitter i riksdagen för S

Innan hon blev riksdagsledamot var hon fackligt engagerad inom IF Metall och LO, främst som handledare på utbildningar.

För att skydda räddningspersonal finns regler och föreskrifter vid rökdykning som gör att det i praktiken blir omöjligt att utföra släckningsarbete i gruvor eller tunnlar.

Det handlar inte om att sätta en grupp före den andra. Det är självklart att inte rökdykares arbetsmiljö och liv ska äventyras för att lyckas rädda en gruvarbetare. Men om gruvarbetarens liv hänger på att daterade föreskrifter inte anpassats på över 30 år finns det anledning att förändra arbetssättet.

Jag vill inte vara cynisk utan tror att just den gruvarbetarens liv är värt att rädda – oavsett resursbehoven – och att alla ser på det på samma sätt. Skulle detta inte vara fallet finns också en annan dimension till problemet som nog ligger fler närmare vardagen. Detta är nämligen inte unikt enbart för ”gruvisar”, samma sak gäller för tunnelbanan. Skulle ett fordon börja brinna mellan stationer blir tunneln snart rökfylld och resenärerna måste evakueras. Kan räddningstjänsten då inte rädda passagerarna utan att bryta mot sina föreskrifter har vi en förestående katastrof att se fram emot.

Nu krävs en grundläggande översyn av lagar, av arbetsmiljöföreskrifter och framför allt – en omfattande utbildning för personal inom räddningstjänsten som kan riskera att få undsätta människor från gruvor eller tunnlar.

De större gruvföretagen i Sverige har utarbetat rutiner som gör att föreskrifterna kan rundas och personalen är medveten om riskerna och också om hur en ska göra i en nödsituation. Dock finns det även på de företagen inhyrd personal och entreprenörer som kanske inte blivit delgivna vare sig utbildning eller information. I min föreställningsvärld ska det heller inte spela någon roll om du arbetar på ett företag där ledningen tar arbetsmiljön på största allvar eller inte – ett grundläggande skydd ska garanteras genom lagstiftning och återkommande kontroller av till exempel Arbetsmiljöverket.

För oss som använder tunnelbanan då och då borde det också finnas ett intresse av att räddningspersonalen vet hur en ska agera vid brand i tunneln och att det finns en beredskap för det. Att tågpersonalen vet hur en ska agera vid brand i tunneln och att det finns en beredskap för det. Vi återkommer till det primära i all arbetsmiljöproblematik – utbildning och kunskap.

De senaste åren har det prospekterats för fler gruvor runt om i Sverige och intresset för gruvfrågor börjar sprida sig. Ska vi lyckas rekrytera personal som inte består av galna risktagare krävs en reformering av arbetsmiljön under jord så att chansen att överleva vid brand inte beror på om du är en ”gammal räv” som hittar i orterna som i din egen bakficka, utan att räddningsrutinerna som finns är uppdaterade och inövade av personalen som ska undsätta.
Att personbilarna är utrustade med flykthuvor som tillgodoser behovet av syre en stund är givetvis också viktigt men än viktigare är då räddningskammare som klarar syretillförseln längre än dagens minimikrav på fyra timmar.

Vi har nu en regering som vill se en nolltolerans på dödsolyckor på arbetsplatsen. En sådan chans har vi inte haft de senaste åtta åren och nu gäller det att ta den. Upp till bevis – börja med gruvindustrin!

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *