Industriarbetarnas tidning

”Hotet är inte robotar utan bristen på investeringar”

9 oktober, 2015

Skrivet av

IF Metall räds inte robotar. Det oroande är snarare att inte mer investeringar görs i ny teknik, säger Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande.

Så förändrar roboten den svenska modellen var rubriken för debatten mellan Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande, Åke Svensson, vd för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen och Irene Wennemo, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.

Anders Ferbe betecknar sig som teknikoptimist, men med viss reservation.

– Det finns en betydande risk att många hamnar längst ner på dåligt avlönade  jobb. Jag räds gammal teknik. Men jag räds också attackerna på de lägsta lönerna.

Roboten är i sig inget hot. Ny teknik är sig ganska neutralt, enligt Anders Ferbe.

– En robot gör vad vi programmerat den att göra. Det vi är vi människor som skapar förutsättningarna för hur människan kan utvecklas tillsammans med maskinen.

Det är i dåliga arbetsorgansationer som människan förvandlas till slav under roboten. Och då riskerar man en dålig psykosocial arbetsmiljö med mycket stress, enligt Ferbe.

Att robotar flyttar in på verkstadsgolvet är i sig inget hot. Hotet är snarare bristen på investeringar i ny teknik.

– Vi har för lite investeringar i smart teknik för att klara företagens konkurrenskraft på sikt. Våra medlemmar ser det.

Åke Svensson, vd för Teknikföretagen anser att ”vi står inför en av de största förändringarna på svensk arbetsmarknaden någonsin”.

– Risken finns att man inte ser följderna när man står mitt i skeendet.  Utvecklingen ställer helt nya krav på hur vi jobbar på arbetsplatserna. Att man hela tiden är beredd att lär sig nytt, att är med i flödet och att man kanske också byter jobb.

Utvecklingen medför att ökade krav på omställnings- och trygghetssystem. Och på utbildningen av personalen.

– Vi har stort ansvar för utbildningen på arbetsplatsen. Vi måste hitta fler och bättre system för utbildningssatsningar, sa Åke Svensson.

Men Anders Ferbe tycker att arbetsgivarna i praktiken saknar vilja att utveckla personalen.

– Vi måste gå från ord till handling och verkligen fylla på med kunskap. Men tyvärr tar inte arbetsgivarna ansvar för komputvecklingen. Våra medlemmar får lika mycket kompetensutveckling idag som för tjugo år sedan. Knappt någonting.

Satsningen på kompetensutveckling måste göras ihop med utbildningssystemet, inte minst för att stötta alla småföretag. De har inte de resurser som de större förretaen har, säger Ferbe

Irene Wennemo, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet, är optimistisk inför framtiden.

– Nu står jag här inför industrin där robotiseringen pågått länge. Det nya är att robotarna nu har kommit in i många andra sektorer som inte är vana vid den här tekniska utvecklingen.

– Vi har bejakat förändring och vi är duktiga på att hantera omställning. Det är faktiskt inte många som slås ut av den tekniska utvecklingen.

Irene Wennemo ser en teknisk utveckling som skapar helt nya möjligheter.

– Välståndet ökar. Många varor och tjänster blir billigare. Vi får mer pengar över. Vad vill vi göra med dem? Jag tror ju att nya tjänster kommer att efterfrågas.

Den tekniska utvecklingen kommer att föra tjänstemännens och arbetarnas arbetsuppgifter närmare. Det får konsekvenser även för den fackliga organiseringen, tror Anders Ferbe.

– Ett nytt gemensamt fack för både arbetare och tjänstemän tar lite tid, men det kommer.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Den automatiska revolutionen

21 januari, 2015

Skrivet av Hans Strandberg och Harald Gatu

Både vän och fiende. En ny generation robotar är 
på väg in i industrin. Smartare, smidigare och billigare. 
De tar plats bredvid dig på bandet. De tar gamla jobb 
– men kan de också skapa nya?

Ljunghälls gjuteri i Södra Vi. En pionjär inom robotiseringen i Sverige. I dag en av landets robottätaste arbetsplatser. När företaget tog den första roboten i bruk för trettio år sedan fanns här 220 anställda. I dag, 140 robotar senare, är de 480.

Fler robotar har gjort det möjligt att öka produktionen. Göra den effektivare. Ta hem fler order. Få en jämnare kvalitet.

Fabriken har byggts ut med fler gjutningsmaskiner som betjänas av ännu fler robotar – och som gett fler jobb. Bättre och mindre förslitande jobb.

Tidigare stod Ankie Dahlström vid gradningen. För hand filade hon bort gjutrester från godset. I packningen lyfte Annelie Lindqvist de tunga delarna till växellådor för hand.

I dag har de nya jobb vid tillverkningen av oljesumpar. Tillsammans med nya arbetskamrater: sex robotar och ett antal fler-operationsmaskiner. Fysiskt lättare, mer omväxlande och roligare, enligt dem själva.

– Jag var jätteskraj, säger Annelie Lindqvist som hade stått i packen i närmare femton år.

– Allt gick bara runt. En massa maskiner, mycket att hålla reda på, allt kändes så främmande. Första veckorna bara snurrade det av ny information. Skitjobbigt.

Ankie Dahlström tillägger:

– Vi hade sån respekt för alla knappar. Vad skulle hända om vi råkade trycka fel?

Det mesta av handgradningen har robotar tagit över och packningen görs ute på arbetsstationerna, ett sätt att sprida arbetsuppgifterna. Ingen behöver längre stå och packa hela dagarna.

– Det här är kalas, alltså, säger Ankie Dahlström.

De flesta av robotarna står runt gjutningsmaskinerna.  Sven Bergström var en av dem som förr betjänade gjutningsmaskinen med griptång och spruta.

– Det värsta var hettan. Ugnen höll väl en sjuhundra grader.

Nu övervakar han processen och rycker in när robotarna krånglar. Kollar varje gjuten del och  tar fram slipmaskinen om det behövs. Han kan fortfarande titulera sig pressgjutare.

För Ljunghälls vd Hans Linnér har robotiseringen framför allt två syften.

– Ta bort skitjobben för människorna och samtidigt höja kvaliteten. En robot orkar samma sak hela tiden, det gör inte vi.

Han säger att ”vem som helst kan köpa in robotar och gjutmaskiner”.

Men att allt hänger på ”kompetenta människor som ser till att robotar och maskiner gör det de ska”.

– Finns inte engagemanget och kunskapen hos mina medarbetare spelar det ingen roll vilka maskiner man har.

Ljunghälls har robotiserat sig till en stark ställning i dagens industrisamhälle. Morgondagens ser annorlunda ut. En ny generation robotar är på väg.

grafik-robotar-staplar

En ny robotrevolution

Framtiden är robotens. Det har det sagts länge nu. Ända sedan den tjeckiske författaren Karel  Čapek skildrade en maskinmänniska i teaterstycket RUR: Rossums universella robotar.

Den pjäsen skrevs på 1920-talet. Först nu står vi inför robotiseringens verkliga genombrott.

Visst, de första industrirobotarna togs i bruk redan i mitten av 1970-talet. Först inom den nordamerikanska, japanska och västeuropeiska bilindustrin.

Men robotar är inte längre en angelägenhet för i första hand industriländer där lönerna är höga. Kina är i dag världens största beställare av industrirobotar.

Sydkorea – i går ett låglöneland med enkel tillverkningsindustri som krävde mycket arbetskraft – är i dag det land där robotarna står som tätast.

Robotarnas skara växer snabbt. De senaste åren har försäljningen ökat med drygt 10 procent om året. Ändå har vi bara gläntat på dörren till framtiden.

För nu gör de nya robotarna entré. Laddade med sofistikerad mjukvara och utrustade med finkänsliga sensorer skulle de kunna sno vart och vartannat jobb. Inte ens fotomodellerna går säkra.

Skälet är att den nya generationens robotar är så mycket annorlunda än både gårdagens och dagens. Ungefär som dagens mobiltelefoner kan så mycket mer än en Nokia från sent 90-tal.

Roboten har kommit ut ur buren. Den kan ta plats vid bandet bredvid dig. Och den kan ta både ditt och kompisens jobb.

På Trelleborg Sealing Solutions i Helsingör jobbar de nya robotarna alldeles intill människor av kött och blod. Operatören Steen Larsen kan sköta uppemot åtta robotar som jobbar med CNC-maskiner, där tätningsringarna svarvas. Foto: STEFAN LINDBLOM
På Trelleborg Sealing Solutions i Helsingör jobbar de nya robotarna alldeles intill människor av kött och blod. Operatören Steen Larsen kan sköta uppemot åtta robotar som jobbar med CNC-maskiner, där tätningsringarna svarvas. Foto: STEFAN LINDBLOM
Världens lataste lyfter vinsten

Vi skriver april 2012, stort personalmöte i lunchrummet på Trelleborg Sealing Solutions i danska Helsingör. Huvudpersonen är en demonstrationsrobot som utan traditionell bur ska arbeta bredvid personalen på golvet. Vem vill testa att programmera den?

Tystnad. Hundra personer liksom backar mot väggarna, även teknikerna. En enda räcker upp handen, kocken Annette Jensen:

– Demonstrationen var ju egentligen inte för mig, men jag tog chansen. Robotar är spännande, jag skulle gärna ha en här inne i köket. Jag lärde den att röra i en gryta och att vinka. Det var ganska enkelt, säger hon.

”Den allra första reaktionen, och den höll i sig ett tag, var en stark otrygghet, vem skulle få sluta? I dag är robotarna en del av vardagen.”

Produktionstekniske chefen Jesper Riis talar om händelsen som en ”icebreaker”, något som förändrade synen på robotarna. För då rådde stor skepsis inför att de skulle flytta in på Fabriksvej 17, stå där på golvet i stället för vanliga arbetskompisar.

– Den allra första reaktionen, och den höll i sig ett tag, var en stark otrygghet, vem skulle få sluta? I dag är robotarna en del av vardagen, och oron finns förstås inte alls numera, säger Morten Månsson, ordförande i Dansk Metall-klubben.

För det blev ju precis tvärtom. Fabriken, som tillverkar tätningar till bland annat flygplan, bilar, vindkraftverk och oljeplattformar, har ökat försäljningen, vins-
ten, produktiviteten – och har i dag 345 anställda, nästan 50 fler än när Annette Jensen provtestade i kantinen.

De första sex robotarna har hela tiden fått nya kompisar. I dag är 42 stycken hopkopplade med CNC-maskiner, där tätningsringarna svarvas fram, åtta nya är beställda.

Men traditionella robotar med burar ryms inte här – och det går inte att bygga ut fabriken. Så det blev i stället danska uppstickaren Universal Robots kollaborativa (samarbetande) robotar. Färdiga för arbete kostar de mellan 325 000 och 400 000 svenska kronor styck.

– De passar oss, eftersom de tar liten plats, inte  behöver någon avskärmning och är lätta att både installera och programmera, säger vd Kent Bergenholtz.

Men för en tillfällig gäst känns det till att börja med lite underligt att vandra mellan robotar i fullt arbete, de står överallt och man undrar när de ska anfalla med en smocka.

– Vi har inte haft några tillbud eller olyckor. Roboten rör sig långsamt, det blir inte så mycket kraft, och stannar om du kommer åt den, säger Jesper Riis.

Roboten lyfter in ett långt halvstyvt rör, gjort av teflon och en hemlig blandning, i CNC-maskinen, som spottar ur sig millimetertunna tätningsringar till dess det bara återstår en stump av röret.  Den plockas ut av roboten, som bara jobbar cirka en kvart varje timme.

– Javisst, de är världens lataste, men har minskat stressen för operatörerna som i stället kan koncentrera sig mer på kvalitetskontroll. Och i dag kan en person betjäna som mest åtta CNC-maskiner, mot högst fyra tidigare.

Jamen kan de inte göra annat under väntetiden?

– Vi har testat det, men det kräver för mycket plats.

Vill du opereras av en robot?

Tvärs över sundet, på gamla Kockums-området i Malmö, står Motoman SDA20 från japanska robottillverkaren Yaskawa.

Med lite god vilja ser den ut som en människa, en biffig typ. Kroppen verkar steroiddopad, med hållning som en cowboy. Ena handen håller svetspistolen, i den andra finns de fästen för kabelstegar och plattformar som ska monteras i vindkraftstornet.

– Tidigare fick gubbarna krypa in en tornsektion som kan vara 28 meter lång och jobba liggande i svetsrök. Nu spar vi hälsa, men också en massa tid, de gamla svetsarna har nya uppgifter, säger Thomas Abrahamsson, vd på EWP Windtower Production.

Deras robot skräddarsyddes för drygt två år sedan, då var inte många andra tillverkare intresserade. Nu har tiderna ändrats och då blir Motoman en slags brygga mellan gamla och nya robottider – mellan Södra Vi och Helsingör.

”En duktig yrkesarbetare kan bli framtidens robotskötare.”

Världen befinner sig i robotisering 2.0, en ny fas av smartare, billigare, noggrannare och mer lättprogrammerade robotar.

Det handlar om fortsatt tillväxt för de traditionella industrirobotarna samtidigt som en ny generation av kollaborativa robotar tar plats vid det löpande bandet. De kan stoppa kugghjul i lådor, sätta in svårinsatta tändstift i en bilmotor, polera en baksida på en Iphone eller till och med packa ägg.

Industrirobotar har funnits i fyra decennier, nu spås de så kallade servicerobotarna växa snabbt och göra insteg inom handel, service och sjukhus – tänk er en robot som för in en nål i er hjärna för att oskadliggöra en blodpropp.

Robotarna får bättre hydraulik, bättre sensorer, förses med artificiell intelligens och förbättrat seende. De blir allt flexiblare, allt självständigare, får allt känsligare gripdon och ska kunna prata med varandra.

Utvecklingen accelererar genom ny teknik, genom helt nya innovativa robotföretag men också via företag från helt andra områden. Sökjätten Google har bland annat köpt ett bolag som gör militära robotar, e-handelsgiganten Amazon har lagt vantarna på ett företag som ersätter människor i deras egna och andras jättelager.

Fortfarande är det dock de traditionella, inburade, robotarna som dominerar marknaden, där fyra jättar regerar: Fanuc och Yaskawa från Japan, Kuka från Tyskland – och så ABB från Sverige, världens fjärde mest robottäta land.

 

”I det stora perspektivet ökar produktiviteten och gör så att vi alla får det bättre.”
Rörkrökaren som intog världen

Den allra första roboten från dåvarande Asea hette IRB 6 och såldes 1974 som världens första mikrodatorstyrda och helt elektriska robot. Än i dag står den och kröker rör hos det familjeägda verkstadsföretaget Magnussons i skånska Genarp.

Sedan dess har ABB:s enhet Robotics levererat 250 000 industrirobotar över hela världen och har verksamhet i 53 länder med totalt 5 500 anställda.

Företaget fyller 41 år med robotarna i en ny dräkt. Nu är det grafitvitt som gäller, från och med i sommar får kunderna betala extra för att få sin robot i orange. Med bytet blir robotarna snyggare och ser mer professionella ut, färgen ska inte signalera något att vara rädd för.

Den som säger det är produktchefen Ola Svanström. När han i höstas pressvisade den nya roboten IRB 1200 på hemmaplan i Västerås var det en verklig robotentusiast som talade:

– Den  kan framför allt göra nytta inom elektronikindustrin, den kan polera  baksidorna på mobiler och surfplattor, den kan limma, betjäna en fräs eller en svarv. Den klarar alla vinklar, kan monteras i tak, på golvet eller på väggen. Den är liten och snabb – och allt kablage finns inuti roboten.

Men tar inte robotar jobb?

– Jo kanske på kort sikt, men i det stora perspektivet ökar produktiviteten och gör så att vi alla får det bättre, säger Ola Svanström.

Och ABB:s  argumentation om bland annat lägre tillverkningskostnader, kortare ledtider och minskat slöseri går hem i verkstadsindustrin – som behöver stryktåliga robotar som kan lyfta tungt. Men nu, säger Svanström, råder en ny trend:

– Det är marknaden för små robotar som växer snabbast.

 

YuMi-mörk
Yumi – din nya kompis

 till exempel är Yumi, som syns här på bilden, en liten robot. Riktigt hur liten får vi inte veta, specifikationerna verkar släppas först vid mässan i Hannover i april. Det är då ABB ska slå världen med häpnad med det som man själv kallar den första ”verkligt kollaborativa” roboten.

– Det är klart att det kan finnas de som inte håller med, men vi anser nog att vi med den har tagit säkerhetsaspekterna längst av alla, säger Stefan Drakensjö, enhetschef för robotar och applikationer.

Yumi (en ordlek med engelskan för ”du” och ”jag”) är formad som ”en liten människa”, som ska jobba utan bur, bredvid en människa av kött och blod.

– Den har sensorer, den jobbar med lågt moment vilket ska göra att den inte skadar andra ens om den skulle stöta emot någon, och den har mjuk vaddering.

Yumi, vars händer enligt ABB är så säkra och känsliga att de kan trä en tråd på en nål, ska framför allt användas för ”hopsättning av små delar”, framför allt detaljer inom elektronikindustri.

Det kan tyckas vara en bra nisch. Den taiwanesiska kontraktstillverkaren Foxconn, med bland annat Apple som kund, har till exempel som vision att skaffa 1 miljon robotar.

 

”Jag skulle aldrig spika i en kvist”

Foldy Pac i Skultuna, en kvart från Västerås, med 24 anställda tillhör en ny och växande kundkrets för ABB: de små företagen. Här tillverkas emballage i plywood och trä, inte minst allsköns storlekar av lastpallar.

Företagets första robot började användas för tre år sedan, den kostade mindre än en miljon och betalade sig på ett år. I fjol kom två till, av betydligt rejälare slag. De jobbar i lag med att spika ihop specialpallar till sina robotkompisar som ABB sprider över hela världen och sköts av Anton Janhager:

– Förut gjorde jag dem för hand, det var ett slitsamt jobb med vibrationer från spikpistolen och tunga lyft. Det blev några ton i veckan.

Varje pall tog 8–9 minuter för honom, robotarna gör det på mindre än halva tiden. Den ena lyfter medarna och däcksbrädorna och placerar dem på en arbetsram, den andra trycker in 60 spik i varje pall. Båda kan jobba hela tiden, ingen behöver ta matrast eller gå på toaletten, de får aldrig ont i ryggen – och sköter sig för det mesta på egen hand.

– Jag fyller på spik i pistolen, jag kör fram bräder och forslar bort med pallhögarna. Efter 1 500 cykler stannar de och visar upp sina gripverktyg så att jag kan kolla att allt fungerar.

Gör de någon gång fel?

– Det händer, de förstår ju inte om de träffar en kvist så att spiken böjer sig. Så skulle jag ju aldrig göra själv, poängterar Anton Janhager.

Hur har jobbet förändrats?

– Det har blivit mer omväxlande, men ibland kan det kännas lite rörigare också. Jag är på flera ställen, när jag inte betjänar roboten handspikar jag andra typer av pallar. Jag har fått större ansvar, önskar bara att det skulle synas på lönen också.

Foldy Pacs senaste investering blev möjlig genom ett treårigt avtal med ABB om ökade leveranser. Med sina nu tre robotar har företaget kunnat öka omsättningen kraftigt utan att öka bemanningen.

– Den personal som frigjordes kan vi i stället använda till att skräddarsy lösningar till större industrier. Det kan handla om emballage med en volym som en villa som ska bära hundra ton. Där är också lönsamheten högre, säger platschefen Tomas Porath.

Robotarna har blivit ett viktigt konkurrensmedel för Foldy Pac, och på golvet räds man inte utvecklingen. Jonas Andersson jobbar i kapen, men är också ordförande i GS– klubben.

– Nej, det känns väldigt säkert här, vi har mycket att göra, det har stundtals varit mycket övertid. Robotarna har ju varit bra, det är inte kul att stå 40 timmar med spikpistol, men det är klart om det kommer in tio robotar kanske det blir ett annat läge.

 

Kan ersätta fotomodeller

Två och en halv miljoner jobb bort. Hälften av alla i landet.

Så  många kan automatiseras med ny teknik de närmaste två decennierna. Det hävdar Stefan Fölster på Reforminstitutet, en tankesmedja finansierad av näringslivet.

Fölsters slutsats, är att 53 procent av jobben i Sverige kommer att automatiseras. Minst 240 000 svenska industrijobb tas över av robotar och datorer.

Industrijobb är lättare att automatisera än andra. Så har det varit länge. Men roboten väntas inta även andra arenor.

”Vi vill inte hindra teknisk utveckling, vi vill använda den för att göra jobben bättre och säkrare.”

Bokföringsassistenter, kassapersonal, försäljare, biblioteksassistenter, renhållningsarbetare, torgförsäljare, kontorssekreterare och dataregistrerare är några yrkesgrupper som löper störst risk att ersättas inom de närmaste årtiondena.

Men den grupp som är allra mest utsatt är en riktig högoddsare: Fotomodellen. Stefan Fölster förklarar varför:

– Digitala animeringar anses bli så bra, så att de ersätter vanliga fotomodeller till exempel i reklam. Däremot finns säkert catwalken som konstform kvar.

Skogvaktare, präster och pedagoger med teoretisk specialkompetens kan däremot ta det lugnt. Deras arbetsuppgifter är inte lika lätta att tas över av roboten.

Samtidigt vill Stefan Fölster nyansera den dramatiska jobbeffekten. Visst, vartannat jobb på arbetsmarknaden kan automatiseras.

– Men det innebär inte att sysselsättningen halveras. Det tillkommer nya och dagens arbeten kommer att utvecklas.

Utvecklingen har sina vinnare.

– De som har rätt kompetens och längre utbildning och särskilt den som kopplar sin utbildning med datorkunnade.

Förlorarna finns bland lågutbildade, ungdomar utan erfarenhet och bland nyanlända. De som redan har det tufft att få jobb. Utvecklingen kommer att skaka om bland yrkeskategorierna. Frågan är om det ens finns plats för specialiserade operatörer?

– Jodå, en duktig yrkesarbetare tror jag kan bli framtidens robotskötare.

grafik-robotar

Oron för jobben väcker facket

Europa rustar sig för den nya robotepoken. Ett Europa plågat av ekonomisk stagnation och med en massarbetslöshet som i dag räknar 26 miljoner människor.

Europa ska tillverka fler robotar. Och använda fler.

Satsningen på robotar är en framtidssatsning. Samtidigt som det finns en oro över robotiseringens konsekvenser. 70 procent av européerna befarar att robotar tar jobben, enligt en undersökning beställd av EU-kommissionen.

Robottillverkarna uppmanas att göra mer för att lugna allmänheten. Samtidigt ska den europeiska robotindustrin stärkas.

EU satsar över sex miljarder kronor på forskning som ska vässa framtidens robotar. Industrin och forskningen möts i Sparc-projektet. Enligt EU ”världens största program för utveckling av civila robotar” och som löper fram till år 2020.

Den snabba utvecklingen har fått metallfacket i Tyskland att bygga upp en beredskap. IG Metall hävdar att det inte räcker att bara stå vid sidan om och titta på.

Därför inrättades den nya avdelningen ”framtidens jobb” i början av året. En avdelning som växer och där Julian Wenz är en av utredarna.

– Vi vill inte hindra teknisk utveckling, vi vill använda den för att göra jobben bättre och säkrare. Men också för att byta ut monotona jobb mot mer kreativa och flexibla och skapa mer självbestämmande på arbetsplatserna.

IG Metalls framtidsgrupp ska vara en aktiv röst i diskussionen om det som i Tyskland kallas ”Industrie 4.0”, som gäller robotar men också den ökade användningen av surfplattor, smarta telefoner och smarta glasögon i industrin.

Julian Wenz medger att arbetstillfällen kan gå förlorade när robotar ersätter smutsiga och tunga industrijobb. Därför gäller det att vara proaktiv.

– Vi vill öka och förbättra vidareutbildningen inom industrin. Arbetsgivarna måste utbilda sina anställda så att de kan göra andra och bättre jobb.

 

Hantverk. I robotfabriken är det inte robotarna som gör jobbet. Det nödvändiga finliret finns i montörernas händer. ”Man måste småfibbla lite”, säger Peter Hill och Johnny Olsson som monterar en åkbana för robotar. ”Vi bygger bort andras jobb, tyvärr. Det känns lite dubbelt”. 
Hantverk. I robotfabriken är det inte robotarna som gör jobbet. Det nödvändiga finliret finns i montörernas händer. ”Man måste småfibbla lite”, säger Peter Hill och Johnny Olsson som monterar en åkbana för robotar. ”Vi bygger bort andras jobb, tyvärr. Det känns lite dubbelt”.
Kan robotar bygga robotar?

På ABB Robotics i Västerås är det fullt drag just nu. Världen skriker efter fler robotar.

– Det bara regnar in order. Vi planerar att diskutera ett speciellt helgskift säger IF Metall-klubbens ordförande Jonas Åkesson.

På själva robotfabriken är det dock glest mellan robotarna. Men desto fler inhyrda. Över hälften, 200 av 360, av arbetarna i tillverkningen kommer från bemanningsföretag.

Johnny Olsson och Peter Hill har varit inhyrda i ett och ett halvt år. De är i färd med att bygga skräddarsydda åkbanor åt Scania. Banor som är allt mellan 3 och 38 meter och som robotarna ska åka på längs fordonsindustrins monteringsbanor.

Ett manuellt arbete där man måste ”småfibbla lite” för att kuggstängerna ska ligga rätt.

– Om stommarna inte är helt perfekta måste man justera så att borden blir bra, säger Johnny.

”’Smarta robotar?’ förresten. De blir ju inte smartare än vad människan gör dem.”

Handpåläggning är vanligare än man kan tro i fabriken som i sig bidrar till att automatisera industriarbetet i omvärlden.

Ove Johansson har jobbat med robotar sedan 1978 då de var en liten enhet inom gamla Asea. I dag är han huvudskyddsombud och jobbar med kvalitetssäkring vid systemtestningen av robotar. Han säger:

– Nej, robotfabriken passar sig inte för robotisering.

En robot skruvar lika hårt varje gång. Montören har känslan i händerna. En av dem, Nicolas Tobar, ”shimsar” ihop de bägge axlarna där robotens verktyg sitter.  Alltså lägger tunna brickor, shims, för att få de bägge axlarna att passa mot varandra. Han är övertygad om att han behövs i framtiden också.

– Jobbet handlar om precision.

Världens fabriksgolv fortsätter att robotiseras och snart tar robotarna ett grepp om servicejobben. Tänker man på sånt i robotfabriken? Johnny Olsson funderar.

– Jag känner mig säker. Men jag tillverkar ju grejer som kan ta andras jobb. Det känns lite dubbelt, men man tänker ju i första hand på sig själv.

Marschen in i det nya robotsamhället har börjat. Återigen aktualiseras frågan om hur de anställdas fackliga organisationer ska ställa sig till ny teknik och rationaliseringar. Morten Månsson, metallarbetarnas fackordförande på Trelleborg Solutions i Helsingör:

– Vi måste utbilda oss så att vi kan följa med i den tekniska utvecklingen. Ett ansvar för arbetsgivare, fackföreningar, ja hela samhället.

I ABB:s robotfabrik ser vi en robot slutgranskas. Den står på en pall från Foldy Pac i Skultuna, en av den nya robotgenerationens kunder. På pallens ovansida står adressaten instämplad: Ljunghälls i Södra Vi.

Allt hänger ihop. Tillsammans och på olika sätt drar ABB, Foldy Pac och Ljunghälls oss in i det nya och ännu mer rationaliserade robotsamhället.

Bengt-Inge Larsson, en av Ljunghälls tio robottekniker säger att bara ”fantasin sätter gränsen för vad roboten kan göra i framtiden”. Men:

– Vi måste fortfarande ha människor som ser till att roboten funkar och att den går att rätta till när den inte funkar. Det är alltför blåögt att tro att det inte är några problem med robotar. Det händer saker även med dem.

– ”Smarta robotar?” förresten. De blir ju inte smartare än vad människan gör dem.

Se roboten som spikar lastpallar på Foldy Pac i Skultuna:

Du läser nu artikel 3 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Kamp för jobben i nya robotvågen

29 januari, 2018

Skrivet av

Automatisering.Maskinerna fortsätter att fylla svenska fabriker. Nya jobb? Tveksamt. Tryggare jobb? Antagligen. Förändring är bra och vi är beredda, säger maskinställaren i Virsbo. Vad har vi egentligen för val, undrar man på Ifö Sanitär i Bromölla där jobben blivit färre och färre.

Ifö Sanitär

  • Ifö Sanitär i Bromölla tillverkar handfat och toalettstolar. Företaget har rötter tillbaka till 1887 då råvaran till porslinstillverkning hittades vid Ivösjön.
  • 1936 var man först i Sverige med att tillverka toalettstolar. Av det gamla Iföverken är Ifö Sanitär i dag det största bolaget med drygt 200 anställda.
  • Ägs sedan 2015 av schweiziska Geberit med 11 000 anställda i ett tiotal länder.

Två företag, bägge med utländska ägare, får nya storinvesteringar. Finska Uponor satsar i Virsbo och schweiziska Geberit bygger ut Ifö Sanitär i Bromölla. Framtidssatsningar som kunde ha hamnat i andra länder. Men ägarna valde de svenska fabrikerna.

Ett erkännande, enligt facken. Här är vi vana vid teknisk omställning och det är lätt att få personalen med sig, anser Joakim Göransson, IF Metallklubbens ordförande på Uponor i Virsbo.
– Investeringarna visar att den svenska modellen är attraktiv. Vi strejkar inte vilt, vi bränner inte bildäck och vi låser inte in chefen så fort vi är oense. Det är till vår fördel.

Investeringarna ger fler maskiner, mer robotar, ökad automation, snabbare flöden – och högre lönsamhet.
– Vi har länge visat att vi kan hantera robotar. Ägarna vet att de får ut mycket av sina investeringar här hos oss, säger Kerstin Ilk, IF Metallare på Ifö Sanitär i Bromölla.

Bromöllafabriken fick framtidssatsningen i konkurrens med systerfabriker i både Väst- och Östeuropa. Fabriken byggs ut rejält, dagens 60 robotar räcker inte när nästa steg tas. Vi är jättestolta över att investeringen hamnar hos oss, säger Kerstin Ilk. Men entusiasmen är inte utan reservationer. Den tekniska utvecklingen är inte enkel att förhålla sig till.
– Vi har ju sett vad som hänt med jobben. De försvinner.

Alternativet då? Troligtvis inga jobb alls, tror hon. Utan fortsatt automatisering vore Bromöllafabriken dödsdömd.

”Automatiseringen har skonat min kropp. Annars hade jag också fått gå hem tidigt.”

Bromölla är, liksom Virsbo, en bruksort där minnet av den gamla tiden ständigt är levande. För inte länge sedan trängdes Ifö-arbetarna på cykel eller till fots när hundratals och åter hundratals efter jobbet strömmade genom fabriksgrindarna och upp på Folkets hus-gatan.
– Min moster hade lottförsäljning strax utanför och hon berättade vilken åtgång det kunde vara efter löning.

I dag är det desto glesare. När Kerstin Ilk började för 35 år sedan arbetade över 3 000 arbetare på Ifö. Nu är de runt 300, uppdelade på tre olika bolag.

Uponor

  • Uponor i Virsbo tillhör den finländska koncernen Uponor och tillverkar bland annat plaströr för vattenburen golv-värme och för distribution av dricksvatten.
  • Koncernen har 3 900 anställda i 30 länder. Virsbofabriken, med 280 anställda, har rötter ända tillbaka till 1620.
  • Bruket styckades under 1980-talet i tre olika företag: plaströr (Uponor), stålrör (SSAB) och smedja (Componenta).

Då hade hon lämnat jobbet som kycklingstyckare på Kronfågel för att i stället svampa toalettstolarnas gipsformar för hand. En jävla process, kan hon säga i dag, men de var tjugo personer i laget och det fanns en glädje och sammanhållning som gav arbetsdagen mening. Trots att axlar och nacke tog stryk av alla konstiga rörelser, alla lyft, alla plågsamma arbetsställningar. Just de moment som roboten tog över.
– På den tiden hade vi 35-åringar som förtidspensionerades, helt utslitna. De jobben vill vi inte ha tillbaka. Automatiseringen har skonat min kropp. Annars hade jag också fått gå hem tidigt.

Här anas en kluvenhet inför den nya tiden – och den gamla. Jobben var visserligen fler förr, men oftast livsfarliga. Kerstin Ilks farfar jobbade nere på malverket och drog i sig så mycket stendamm att lungorna täpptes igen. Silikosen släckte hans liv bara något år efter pensioneringen.
– Men, säger hon dröjande. Visst är det tråkigt när jobben försvinner. Det märks ju i hela Bromölla. Inte är det som förr inte. Vi har väl haft små varsel här i stort sett nästan varje år. Vi har vant oss vid det.

Samtidigt har Bromölla aldrig tillverkat så många toalettstolar och tvättställ som nu. Dubbelt så många som när Kerstin Ilk började. Och ännu fler ska det bli när den nya investeringen är genomförd. Hur många hundratals miljoner som satsas är ännu hemligt. Klart är att det blir en helt ny fabriksbyggnad som byggs ihop med den gamla. I fortsättningen ska fem personers arbete kunna göras av en enda. Rationaliseringen fortsätter.

Nya maskiner, nya krav. Hur är det med kompetensutvecklingen?

– Nja, man provar sig fram. Pratar med varandra, lär sig vartefter. Det får lösa sig.

Charlotte Nyström och Björn ­Andersson kollar att toalett­stolarna på Ifö Sanitär i Bromölla inte har några kvalitetsfel. Foto: David Lundmark
Charlotte Nyström och Björn ­Andersson kollar att toalett­stolarna på Ifö Sanitär i Bromölla inte har några kvalitetsfel. Foto: David Lundmark

På Uponor i Virsbo försöker man tänka mer systematiskt. Investeringarna ska gå hand i hand med schemalagd kompetensutveckling. Den förläggs till de extraskift som femskiftarna måste göra för att komma upp i 36 timmars arbetsvecka. I stället för jobb blir det utbildning.
– Mycket bra, tycker maskinställaren Kalle Henriksson, en av alla vars jobb förändras.

Fabriken, som tillverkar plaströr för golvvärme och tappvattensystem, står inför en genomgripande förvandling. I dag sker produktionen i flera olika steg där varje steg betjänas av olika yrkesgrupper vars färdigheter och kunskaper finslipats på det gamla uppdelade sättet att jobba. Snart ska plaströren tillverkas i ett enstegs-flöde: plastråvara in i ena ändan, färdiga rör ut i den andra. En del arbetsuppgifter försvinner, andra förändras i grunden. Att vara maskinställare – en nyckelperson i en modern fabrik – blir inte samma sak när de fem olika produktionsstegen slås samman.

Kalle Henriksson är inte bara beredd på den omställningen. Han ser till och med fram emot den.
– Inga problem, säger han. Jag är inte skraj för att lära mig nytt. Det är väl helt nödvändigt om vi ska kunna vara med i matchen. Förändring kan ju vara spännande.

För dagen står han vid en äldre extruderlina. Plaströret löper genom olika verktyg och tar form innan det färdigställs med olika typer av skyddande beläggning. Processen känner han väl efter alla år. Fingertoppskänslan är viktig för att maskinerna ska gå som de ska. Vad just de färdigheterna är värda framöver vet ingen riktigt. Kalle Henriksson vet bara att framtiden finns på andra sidan väggen. Där står redan den nya maskinparken. Han har varit där inne och provat på.
– Riktigt kul. De går ju så mycket fortare och tekniken är bättre. Allas jobb kommer att påverkas här, naturligtvis. Inte så konstigt egentligen. Så har det väl varit i alla tider?

Folk är inte dumma, säger Joakim Göransson, IF Metallklubbens ordförande. Vi vet att vi måste vara förändringbenägna för att vara med i loppet.
– Jag har sagt till folk: nu hänger det på er som individer om ni vill vara med på den här resan. För det duger inte att ställa sig i ett hörn och sura. Då är det kört.

Handpåläggning i en automatiserad fabrik. Karolina Fojtuch kollar om det uppstått några skador i tillverkningen av toalettstolarna. Foto: David Lundmark
Handpåläggning i en automatiserad fabrik. Karolina Fojtuch kollar om det uppstått några skador i tillverkningen av toalettstolarna. Foto: David Lundmark

Virsbo har varit industriort sedan den första hammarsmedjan anlades nära strömmen för 400 år sedan. Under sekler har man tvingats hantera tekniska omvälvningar som sänt chockvågor genom bruksorten, skakat själva strukturen i branschen och ruskat om i kraven på produktion, processer och kompetens.

Senast stålkartan ritades om, på 1980-talet, blev gamla Wirsbo bruk tre företag. Var-av ett för plaströr som sedan 1988 ingår i finska Uponor (se faktaruta). Virsbofabriken har skaffat sig en stark ställning och fick också en rad större investeringar när koncernen för ett par år sedan ville öka lönsamheten genom ökad automation.
– Vi har levererat, vi har visat resultat och byggt upp ett förtroende. Därför lägger man på oss mer och mer produktion, säger platschefen Katharina Kölking.

Man måste kolla processen och snabbt kunna rätta till fel. Robotar strular ibland.”

Häromåret fick Virsbo en del tillverkning från Finland och nyligen stängdes den spanska fabriken vars produktion flyttades till Virsbo som nu fortsätter att framtidssatsa.

Vilket är både positivt och tufft, fortsätter hon. Positivt därför att Virsbo erkänns som en effektiv fabrik. Samtidigt skärps kraven. Förklaringen är enkel: efter byggkraschen i Sydeuropa finns det alltför många fabriker i förhållande till efterfrågan. Priser pressas och företagen jagar kostnader. Varje investering måste betala sig snabbt.

Att ledningen kräver snabba resultat innebär inte att man styrs kortsiktigt. Katharina Kölking är noga med att säga ”att vi har turen att våra ägare är långsiktiga”.

 

På andra sidan väggen finns fram­tiden. Kalle Henriksson har varit där och testat de nya maskinerna på Uponor. ”Förändring kan vara spännande”, säger han. Foto: David Lundmark
På andra sidan väggen finns fram­tiden. Kalle Henriksson har varit där och testat de nya maskinerna på Uponor. ”Förändring kan vara spännande”, säger han. Foto: David Lundmark

Samma sak sägs på Ifö Sanitär i Bromölla. Hellre nuvarande schweiziska Geberit än svenska riskkapitalbolaget EQT som tidigare ägde företaget.
– Vår nuvarande ägare är verkligen bra, de tänker långsiktigt och industriellt. Det kanske också är därför som de väljer att satsa i Sverige, säger Uffe Sterner, IF Metallklubbens ordförande på Ifö Sanitär.

Han har varit med sedan produktionen var mer hantverksmässig, gipsformarna byggdes i trä, och även om de allra flesta arbetsmoment numera är automatiserade så har kunskaperna från förr fortfarande betydelse.
– Leran, gjutgodset, är levande materia och det kan reagera olika för varje gång. Den kunskapen är viktig att ha även om tillverkningen är automatiserad. Man vet när man behöver ingripa och ändra något i processen.

Det duger inte att ställa sig i ett hörn och sura. Då är det kört.”

Det håller Johan Karlsson med om. Tidigare gav han tvättfaten en glänsande glasyr för hand, en syssla som numera roboten ombesörjer. Med robotarna har produktionen gått upp i skift. På hantverkstiden körde arbetslagen tvåskift, i dag femskift. Effektivare, snabbare och med en lägre kostnad per producerat handfat.

Själv har Johan Karlsson blivit robotmontör och är numera del av ett tremannalag som gör toalettstolar. Två personer servar åtta robotar, den tredje packar och limmar. Går det riktigt bra får de ut en bra bit över 400 toalettstolar per skift. En -dramatisk ökning jämfört med den manuella epoken. Är han den kreative hantverkaren som förvandlats till passiv knapptryckare?
– Nej knappast. Jag har ett ganska omväxlande jobb med en hel del problemlösning. Man måste kolla processen och snabbt kunna rätta till fel. Robotar strular ibland.

IF Metallklubbens ordförande Joakim Göransson och plats­chefen Katharina Kölking på Uponor i Virbo tror att den svenska modellen, med dialog mellan fack och företag, lockar investerare. Foto: David Lundmark
IF Metallklubbens ordförande Joakim Göransson och plats­chefen Katharina Kölking på Uponor i Virsbo tror att den svenska modellen, med dialog mellan fack och företag, lockar investerare. Foto: David Lundmark

Investeringsbeslut fattade i Schweiz och Finland ger inga större rubriker. Konsekvenserna av fortsatt automation är svåra att överblicka. Blir det färre jobb eller möjligtvis fler?
– I alla fall tryggare, säger Joakim Göransson på Uponor i Virsbo, beläget i hjärtat av Bergslagen, i Surahammars kommun där många industrijobb tagit rejält stryk de senaste trettio åren.

Just det gör att de flesta vill lära sig nytt för att kunna behålla jobben, säger han. Förändring handlar om trygghet. Och han tror att ökad automation gynnar svenska industrijobb. Tillverkning läggs där kunskap finns och kan utvecklas.
– Hos oss kan folk läsa en instruktion på engelska och vi är hyggligt kunniga med datorer. Vi har starka fackföreningar som ger medlemmarna råg i ryggen och därigenom vågar ta ansvar.

Han fortsätter: En arbetare i Sverige tillåts tänka själv, är van att ta för sig och har en hög utbildningsnivå. Ta Polen, där kanske en på hundra kan engelska. Eller åk till Tyskland eller USA där ingen på golvet vågar göra något utan att först fråga chefen.

Platschefen Katharina Kölking håller med. Hon ser ”dialogen mellan företaget och de anställda” som en konkurrensfördel: Företaget ser att det får utdelning av att vi pratar med varandra och kommer överens.

Virsbo och Bromölla, två bruksorter från var sin epok som har klarat de påfrestningar som konkurrensen utsätter dem för. Bruksorter har alltid tvingats till förnyelse, säger Joakim Göransson. De som inte gör det dukar under. Här i Sverige, fortsätter han, bygger vi Jas-plan och avancerade lastbilar och vi använder hi-tech i alla produktionsprocesser.
– Vi tar till oss den senaste tekniken och därför hänger vi med som industrination trots att våra löner är högre än i de flesta andra länder. Framtiden är inte att snickra bananlådor.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Allt mer ensamt när robotar ersätter arbetskamrater

10 mars, 2020

Skrivet av

Robotisering Färre arbetare och smartare maskiner. På SKF:s ”världsklass-fabrik” ersätts människan av förarlösa truckar och robotar. ”En tickande social bomb”, varnar forskare.

Tills nyligen hade Thomas Björnestad och Magnus Lundvall 135 arbetskamrater. I dag är de 48 och ännu färre ska de bli.

På fabriksgolvet i SKF:s D-fabrik i Göteborg kör förarlösa truckar omkring. Deras ihärdiga pipande, som varslar att de befinner sig i närheten, har gett verkstan en ny kännetecknande ljudbild. Truckarna tar sig fram via ett mobilt system, utrustade med sensorer som nogsamt registrerar omgivningen och som slår på bromsen om någon människa händelsevis skulle komma i vägen.

Truckarna vet vart de ska. De förser exempelvis slipmaskinerna med svarvade och härdade ringar som ska planslipas. Trucken har talat om för slipmaskinen exakt vilken typ av ring som levereras. Trucken lämnar och åker iväg till nästa uppdrag, slipmaskinen bearbetar och när ringen är färdig tillkallas trucken igen. Dags att ­hämta och transportera vidare till monteringen. Utan att en enda människa är inblandad.

Vi är trötta på ett helt annat sätt nu. Ibland är man helt grötig i huvudet när man kommer hem.

Thomas Björnestad, SKF:s D-fabrik i Göteborg.

Magnus Lundvall började på SKF för snart 34 år sedan. Då låg olje­dimman tät i den bullriga verkstan. Jobbet i den nya fabriken är mycket mera ensamt, säger han. Foto: David Lundmark.

Thomas Björnestad och Magnus Lundvall står i den fabrik som SKF kallar världsklass-kanalen. Automatiserad och flexibel. Allt uppbyggt kring ett digitaliserat affärssystem där chefen i detalj kan följa produktionsflödet. För de anställda: färre arbetskamrater, mera övervakning och inte längre några tunga lyft när den manuella monteringen har automatiserats.

– Förr kunde var och en av oss lyfta så där fyra, fem ton på ett skift, berättar Magnus Lundvall.
Så på så vis har det blivit bättre, men …

Thomas Björnestad.

– Vi är trötta på ett helt annat sätt nu. Ibland är man helt grötig i huvudet när man kommer hem, säger Thomas Björnestad.

– Vi jagar mera. Jobbet handlar mera om bevakning. Att rycka ut när det krånglar.

Och krånglar gör det. Barnsjukdomar, säger de. Processen löper trots allt smidigare ju längre tiden går.

Gillar ni det nya sättet att jobba?

De dröjer vid svaret. Sedan säger Magnus Lundvall:

– Det har blivit betydligt mera ensamt. Förr jobbade man alltid ihop med andra när man stod och monterade två och två. Nu sprids vi ut där vi för tillfället behövs.

– Vilken resa vi har gjort.Jag har haft en klump i magen hela tiden om jag ska vara ärlig.

Georges Diab är gruppordförande för verkstadsarbetarna på D-fabriken. Han, som så många andra av arbetskamraterna, började på SKF för en så där trettio år sedan då fabriken liknades vid en slamrande, dånande hangar med en maskinpark från rekord­årens 50- och 60-tal och där väggarna inte gick att se för all oljedimma.

Han var en tonåring som med familjen just hade flytt krigets sönderslitna Libanon och slussats in i det svenska samhället via en personalkrävande industri som i grunden hade formats på 1920-talet.

SKF är ett barn av den tidens industriella revolution då elektrifieringen omformade arbetsplatserna. Eldrivna maskiner, elektriskt ljus som möjliggjorde skiftgång. En hårt rationaliserad industri som ökade produktiviteten och därmed gav utrymme för höjda löner. Människan styrde maskinerna, betjänade och kontrollerade dem.

I dag sköter de nya maskinerna sig själva, i stort sett.

På kort tid har D-fabriken slungats från en industriell epok till en annan. Georges Diab företrädde sina medlemmar.

– Vi löste det, säger han, på ett hyfsat bra sätt ändå. De som inte fick fortsätta på D-fabriken fick andra jobb på företaget. Ingen behövde lämna SKF.

– Men det var mycket känslor med under hela processen. Vi har sett folk bete sig som de normalt inte brukar göra.

Allt på plats: inner-ringen, rullarna och ytter-ringen. För inte så länge sedan monterades rullager för hand. Nu är monteringen helt automatiserad. Foto: David Lundmark.

En sak stökade till det: valideringen och kompetensutvecklingen. Kartläggningen av de anställdas färdigheter gjordes när det stod klart att två av tre jobb skulle försvinna. Men när det var dags för kompetensutveckling och utbildningsinsatser blev det plötsligt mycket att göra i fabriken. Tiden gick åt till att förse kunderna med rullager.

Vilket gjorde Zarko Djurovic, ordförande i SKF:s verkstadsklubb, frustrerad.

– Så får det inte gå till. Man kan inte börja värdera människors kunskaper i skarpt läge inför en strukturförändring. Det blir helt fel, vilket vi lärde oss då.

Att kartlägga kompetens, fortsätter han, ska ju ligga till grund för personliga utvecklingsplaner, inte som underlag för bortsållning.

– Risken är att man hotar acceptansen för den tekniska omvandlingen. Att man blir fientlig mot förändring.

Då och då kommer ny teknik som vänder upp och ner på samhället. När ångmaskinen gjorde sitt intåg från slutet av 1700-talet var det särskilt en grupp som hotades: hantverkarna. Deras yrkesskicklighet mekaniserades bort av maskiner som var så enkla att de kunde betjänas av barn. I England slogs textilindustrins maskiner sönder av dem som över en natt hade förlorat sin försörjning.

Upproren mot mekaniseringen straffades med döden och det dröjde länge – uppåt sju årtionden – innan folkflertalet kunde se att maskinerna faktiskt förde något gott med sig. Med 1900-talets elektricitet och nya maskinpark kom anständigare jobb, stigande reallöner, kortare arbetstid, fackföreningar som förhandlade fram bättre arbetsvillkor och en politisk arbetarrörelse som pressade fram välfärdsreformer. Ny teknik bäddade för bättre levnadsförhållanden, inte social oro. Tills nu.

Foto: David Lundmark.

Går vi mot en uppslitande tidnär teknisk utveckling åter skapar förlorare och oro? Carl Benedickt Frey, uppmärksammad ekonomiforskare vid Oxforduniversitetet, varnar för en tickande social bomb.

– Vad vi såg under den industriella revolutionen var att en stor del av befolkningen fick det sämre. I dag är det de gamla industriländernas medelklass som är förlorare.

Nu slås inga maskiner sönder. De missnöjda utnyttjar i stället sin rösträtt. Efter det amerikanska presidentvalet 2016 kunde Frey i en studie visa på ett samband mellan automation och röster på Donald Trump.

– Avindustrialiseringen har gjort att medelinkomstjobben försvunnit för framför allt män som kunnat leva som medel­klass utan någon högre utbildning. Samtidigt har facken försvagats vilket populisterna effektivt kunnat utnyttja.

Det här innebär inte att han misstror teknikutvecklingen. På lång sikt kommer den att bidra till en bättre tillvaro.

– Ny teknik är det bästa som har hänt oss. Vi har ju kunnat automatisera bort fysiskt ansträngande och farliga jobb. Vi har det betydligt bättre i dag än för tvåhundra år sedan.

Levnadsvillkoren kommer att förbättras och därigenom accepteras också teknikutvecklingen.
Det viktiga, säger han, är att ha ”fungerande institutioner”: demokrati, ett utbildningsväsen för alla, fackföreningar med rätt att teckna kollektivavtal och så vidare.

Han tror att Sverige är bättre rustat i att hantera omställning jämfört med andra länder. Men att även vi ”ser en ökad polarisering med växande inkomstklyftor och ökade motsättningar mellan stad och land”.

Omställningen sker bäst genom bra omställningsavtal och att man underlättar för människor att skifta yrken eller byta arbetsuppgifter inom företagen.

– Fackföreningarna i Sverige har ju historiskt spelat en viktig roll i omställningen som har varit till gagn för den enskilde och för hela samhället. En tradition att ta vara på.

Zarko Djurovioc, i dag klubbordförande för IF Metallarna på SKF i Göteborg, arbetade som maskinoperatör fram till 2014. Sedan dess har det hänt mycket.

– Du vet, jag som så många andra här älskar att skruva och montera. Det var ju därför vi sökte oss hit. Men om man tittar på det nya affärssystemet vi har … jag fattar ingenting.

– Vi har, fortsätter han, människor som är jättekompetenta i en föråldrad maskinpark. De kan titta på en rulle och fastän det handlar om en tusendels my så kan de se på rullen om kvaliteten är bra eller inte. De kan gå till en maskin från sjuttiotalet och trycka med foten på rätt ställe för att säkra kvaliteten. Den här kompetensen försvinner. Den behövs ju inte längre.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Här kan industri­arbetare lära känna nyaste tekniken

10 mars, 2020

Skrivet av

På lärfabriken i tyska Bochum får industriarbetare bekanta sig med ny teknik. Samtidigt ska de fundera på hur tekniken bäst kan anpassas till arbetsplatsen och människorna.

Teknisk utveckling och demokratiska arbetsplatser hör ihop, anser det tyska metallfacket IG Metall. Men för att det ska bli bra krävs utbildning, både av medlemmarna och av de förtroendevalda. Med utbildning kan facket ta initiativet och driva den tekniska omställningen.

Die Lernfabrik – lärfabriken – ligger bland en mängd andra mindre företag i Bochum i tyska Ruhrområdet. Ursprungligen var det en anläggning där forskare från Ruhruniversitetets tekniska fakultet lärde ut hur lean kunde effektivisera tillverkningen.

Men när IG Metall körde i gång sin satsning ”Arbete + innovation” fick lärfabriken en annan inriktning. Facket och universitetet hittade varandra i en gemensam ambition: att inte bara fokusera på teknik utan även på arbetsorganisation.

Projektledaren Henning ­Oberc betonar att lär­fabriken handlar om både teknik och medbestämmande. Med kunskap kan facket driva på den tekniska omvandlingen. Foto: David Lundmark.

– Vi vill ge ett helhetsperspektiv. Numera lär vi inte bara ut den nya tekniken, utan även den sociala aspekten: hur påverkar till exempel en ny robot vårt sätt att jobba? Kompetenskraven? Utbildningen?

Den som säger det är en av de 35 forskare som är kopplade till lärfabriken, maskiningenjören Henning Oberc.

– Medbestämmande, det är vad facket är intresserat av, fortsätter han. Att rusta de förtroendevalda så att de blir proaktiva och inte passiva betraktare.

Med kunskap kan de förtroendevalda driva den tekniska omvandlingen.

– Då har man också möjlighet att påverka utformningen av arbetsplatsen så att tekniken verkligen tar hänsyn till människan.

Under året har 900 förtroendevalda från mestadels små och medelstora industrier utbildats på lärfabriken. En komprimerad utbildning på en enda åttatimmarsdag.

– Vi körde den på tre dagar förut, men det var svårt för företagen att kunna avvara sina anställda så länge. Därför har vi bantat ner utbildningstiden ordentligt. Men innehållet är detsamma, försäkrar Henning Oberc.

En utbildningsdag är egentligen inget annat än en vad han kallar ”aktiv rundvandring” i lärfabriken. Där får deltagarna bekanta sig med 3D-skrivare, kollaborativa robotar som samverkar med människan, olika it-baserade stödsystem och så vidare. Sedan diskuterar man hur den nya tekniken skulle kunna användas på den egna arbetsplatsen.

Deltagarna återvänder till sin arbetsplats med en projektplan på sånt som ska göras.

– Med kunskapen kan man lättare värdera den nya tekniken. Tekniken är formbar och därför kan facket skaffa sig ett inflytande, om man har kunskapen och de rätta verktygen så man vet vad man ska göra.

I fjol var sjätte året som lärfabriken var i gång.

– Vi har inte gjort någon egentlig utvärdering, men alla de samtal vi har haft pekar på att man har varit jättenöjda.

Utvecklande jobb ska rusta Volvoarbetarna

Volvogruppens motorfabrik i Skövde ingår tillsammans med hyttfabriken i Umeå och vagnfabriken i Tuve i Göteborg i ett pilotprojekt i syfte att utveckla framtidens industriarbete.

Fordonsindustrins motorfabriker står inför en dramatisk omställning. Elektrifiering och skärpta utsläppskrav pressar tillverkarna att se över både själva produkten och sättet att jobba på.

Den grupp arbetare som i Skövde ingår i försöksverksamheten finns på avdelningen där cylinderhuvuden tillverkas. Arbetslagen själva driver förändringen. Ett bredare arbetsinnehåll och ökade befogenheter ska göra arbetslagen bättre rustade att möta en snabb teknisk omvandling. För platschefen Lennart Richardsson handlar det ytterst om att öka konkurrenskraften:

– Vi gör business. Med framtidens industriarbetare kommer vi att vara mer konkurrenskraftiga och mer effektiva.

Han betonar hur viktigt det är med ”engagerade medarbetare som är delaktiga och känner att de ingår i ett större sammanhang”.

– Det skapar ju någon slags frihetsgrad där man tar för sig ännu mer och utmanar befintliga system.

Hans fackliga motpart, IF Metalls klubb­ordförande Lars Ask, tror att satsningen på framtidens industriarbete ”väcker en hunger” hos de anställda. En hunger efter förändring.

– Därför att man själv blir en del av framtidsresan, hela tiden.

Den som är delaktig är också beredd att möta förändringar, menar han.

– Ju mer utvecklande själva arbetet är desto större blir efterfrågan på förändring.

Nu väntar en utvärdering av pilotprojektet innan nästa steg tas. Vart har ”framtidsresan” tagit Skövdefabriken om fem år?

Lennart Richardsson:

– Om fem år hoppas jag att vi har tagit oss längre när det gäller självständiga arbetslag. Vi måste ta oss till en annan nivå. Ett hållbart arbetsliv kräver att man måste tänka lite nytt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 6 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Näringsministern: Sverige kan slå världen med häpnad – om vi lyckas med omställningen

30 september, 2019

Skrivet av

Automatisering Överge inte människorna i den tekniska utvecklingen. Det vore förödande för vårt land, varnade näringsminister Ibrahim Baylan när han på måndagen talade inför Industridagen.

Kompetensfrågan och det livslånga lärandet stod i centrum när företag och fack samlades till den årliga Industridagen, den här gången förlagd till Sandviken. På plats fanns också forskare, regioner, kommuner, högskolor och topp-politiker. Däribland tre ministrar utöver statsminister Stefan Löfven.

Om människor på bredden upplever att förändring är lika med försämring – eller till och med förnedring – då kommer människor att säga nej tack. Då kommer andra krafter att få fotfäste.

I sitt öppningstal underströk näringsminister Ibrahim Baylan vilka utmaningar som svensk industri står inför. Inte minst klimatförändringarna förändrar villkoren för industriproduktion. Men också den tekniska utvecklingen.

– Digitalisering, automatisering och elektrifiering genomförs nu i en hastighet som vi aldrig tidigare har upplevt, sa Baylan och varnade – precis som forskaren Carl Benedikt Frey gjorde i DA:s intervju med honom i förra veckan – för följderna om människor överges i den snabba utvecklingen.

– Om människor på bredden upplever att förändring är lika med försämring – eller till och med förnedring – då kommer människor att säga nej tack. Då kommer andra krafter att få fotfäste.

– Det är lätt att säga att  ”vi är ju så små, vi står bara för en tusendel av de totala utsläppen i världen”. Då kanske det kommer politiska krafter som säger ”stopp och belägg, det var bättre förr, låt oss vrida klockan tillbaka.”

Det vore förödande för ett land som Sverige, enligt Baylan. Sverige har alltid varit duktigt på att anpassa sig till förändringar. Ministern påminde om diskussionen om ozonhålet.

Varför diskuterar vi inte ozonhålet idag? Därför att vi gick samman och löste problemet med ny teknik. På samma sätt ska vi göra med de än större klimatförändringarna. Det leder till fler jobb, bättre välfärd och ökad hållbar tillväxt.

Att tackla klimatproblemen och samtidigt utnyttja den snabba tekniska utvecklingen kommer att leda till stora förändringar för människor. Ibrahim Baylan:

– Då krävs att vi är ärliga och säga att ditt jobb kan automatiseras och att du då måste vara beredd att utbilda dig. Det viktiga är att människor inte får överges och inte får känna sig ensamma. För då kommer de att vända sig mot förändringen.

Vi måste skapa system som gör att människor kan utvecklas med sitt jobb.

Därför, fortsatte han, har regeringen tagit initiativ till fyra samverkansprogram för industrin. Ett av programmen handlar om kompetensutvecklingen och det livslånga lärandet.

– Vi måste skapa system som gör att människor kan utvecklas med sitt jobb. Teknikutveckling har alltid slagit ut gamla jobb men också skapat nya. Lyckas vi med det här, då kan Sverige slå världen med häpnad, sa Ibrahim Baylan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

AI kan öka stressen på jobbet

25 september, 2019

Skrivet av

Svensk industri har automatiserats. Och den snabba utvecklingen av artificiell intelligens gör att ännu fler arbetsuppgifter tas över av robotar – ändå är arbetsdagen lika lång. Så behöver det inte vara, menar forskaren Pontus Strimling.

Redan i dag har artificiell intelligens, AI, påverkat stora delar av vardagen och arbetslivet. Riktade rekommendationer styr vår uppmärksamhet på internet och många arbetsuppgifter inom industrin har automatiserats med hjälp av robotar.

Forskningen har gått fort framåt och tekniker som för tio år sedan var primitiva eller nästan otänkbara, är numera välutvecklade. AI kan i dag generera verklighetstrogna porträttfoton på påhittade personer och avgöra om någon är sjuk – för att nämna ett par exempel.

AI är nästa industriella revolution. Och det ställer frågan hur och till vad den ska användas.

– Första steget är att förstå att det finns frågor att svara på. När man hör människor prata om AI, är det som att tekniken är ett naturfenomen som kommer oavsett. Men i själva verket är det mycket policyfrågor som måste diskuteras, säger Pontus Strimling, forskningsledare på Institutet för framtidsstudier och ansvarig för deras studier av AI:s effekter på samhället.

Om vi väljer att använda den nya tekniken till att jobba mindre, då går det att göra.

En sådan fråga är hur AI ska användas i arbetslivet. Hittills har automatiseringen lett till att varje anställda hinner göra mer på kortare tid, säger Pontus Strimling.

– Det är nog en delorsak till att vi är så stressade som vi är. Att inte jobba under en timme gör i dag en jättestor skillnad för produktionen. AI skulle därför kunna leda till en fortsatt utveckling av stressamhället, säger Pontus Strimling.

Men kan inte AI bidra till en avlastning på jobbet?

– Att maskiner gör vårt arbete är i sig en avlastning. Men det är ett val om vi ska ha det som en avlastning – och just nu har vi ett samhället som inte väljer det. Vi har inte sett någon allmän tidsförkortning sedan 70-talet.

– Vi har valt att inte omvandla teknikutvecklingen till avlastning i våra jobb. Det är en politisk fråga. Om vi väljer att använda den nya tekniken till att jobba mindre, då går det att göra.

2 kommentarer till “AI kan öka stressen på jobbet

  • Sorgligt att inte automatisering ger oss mer frihet, tycker jag, som arbetat med utbildning inom området i några decennier. Fint att många farliga och ohälsosamma arbeten försvunnit, men läget kunde varit mycket bättre med annan politik.

  • Ska AI kunna ta komplexa beslut som gagnar båda arbete, kapital och miljö krävs en god planering. Avgörande beslut om AI ska därför fattas ihop med fackliga representanter, eftersom effekterna blir så omfattande. Då måste anställda ges kompetens och tid att delta. Dagens MBL och arbetsmiljölag ger begränsade möjligheter att påverka mål och innehåll i AI. Målen i Det Goda Arbetet borde användas för att få fram ett utökat lagligt stöd för facklig medbestämmande och för kompetensutveckling. För att få arbetarvänlig AI behövs också mer facklig medverkan på samhällsnivå, bl a inom EUs rådgivande organ och inom standardisering.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 8 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Farligt om många förlorar på teknikutvecklingen”

24 september, 2019

Skrivet av

Automatisering Ökat missnöje som gynnar populismen. Samhället tar stora risker om många förlorar på den tekniska utvecklingen, varnar Oxfordekonomen Carl Benedikt Frey. Men Sverige står bättre rustat än andra länder, menar han. Förutsatt att vi satsar på bra omställningsavtal, utbildning och utbyggda kommunikationer.

Här hittar du studien

Freys och Osbournes uppmärksammade studie om att 47 procent av jobben i USA hotas av automatisering finns att läsa på originalspråket här.

Carl Benedikt Frey har även gjort en studie om sambandet mellan automation och röster på Trump i valet 2016.

Carl Benedikt Frey är ekonomen som för fem år sedan startade en robotdebatt som gav eko långt bortom universitetsvärlden. Tillsammans med kollegan Michael Osbourne vid Oxforduniversitetet hävdade Frey att 47 procent av jobben i USA riskerade att automatiseras.

Studien fick stort genomslag. Freys och Osbournes beräkningsmetod anammades av en rad tunga institutioner, alltifrån president Obamas ekonomiska råd till Världsbanken. Men i den efterföljande diskussionen hade han många gånger svårt att känna igen sig.

– Överlag fanns det en tendens att slå fast att 47 procent av jobben skulle försvinna, vilket inte var vår egentliga slutsats. Det blev en väldigt polariserad debatt där de som tror att teknikutvecklingen leder till massarbetslöshet använde vår studie för att argumentera för sin ståndpunkt.

Men avsikten med studien var inte att förutsäga utvecklingen utan snarare uppskatta hur stor del av arbetsuppgifterna som är skulle kunna automatiseras. Hur det verkligen blir i slutändan beror på många olika faktorer, menar han.

Nu är Carl Benedikt Frey aktuell med boken The Technology Trap: Capital, Labor, and Power in the Age of Automation. En 400-sidig historisk exposé som bland annat jämför dagens teknikutveckling med den som kom med den industriella revolutionen för tvåhundra år sedan. Det finns vissa likheter menar han. Teknikfällan fanns då som nu.

Då var det många hantverkare som förlorade sin starka ställning när maskinerna kom.

– Vad vi såg under den industriella revolutionen var att lönerna för många stagnerade eller till och med föll. En stor del av befolkningen fick det sämre.

Idag är det vad han kallar medelklassen i de gamla industriländerna som är förlorare på teknikutvecklingen.

– Mycket tyder på att det är ungefär samma polarisering idag. Många medelinkomstjobb har försvunnit. De som tills nyligen hade bra avlönade och trygga jobb har tvingats till låginkomstjobb i tjänstesektorn. Vi ser en växande motsättning mellan å ena sidan gamla industristäder på landsbygden och å andra sidan storstäder där de flesta nya jobb har tillkommit.

Kamp för jobben i nya robotvågen

Under den industriella revolutionen för tvåhundra år sedan hände det att missnöjet urartade till sabotage. I England gick vävarna till angrepp och förstörde de mekaniska vävstolarna i de nya fabrikerna. Sabotagen upphörde först efter att arton ”ludditer” – uppkallade efter vävaren Ned Ludd – hade avrättats.

Idag slås inga maskiner sönder. De missnöjda utnyttjar i stället sin rösträtt. I det amerikanska presidentvalet 2016 kunde Carl Benedikt Frey genom en studie se ett samband mellan automation och röster på Donald Trump.

– I takt med avindustrialiseringen har medelinkomstjobben försvunnit för framför allt män. De har kunnat leva som medelklass utan att behöva gå någon högre utbildning. Men de jobben har till stor del försvunnit. Samtidigt har deras politiska inflytande minskat. Detta har populisterna effektivt kunnat utnyttja.

Det här innebär inte att han misstror teknikutvecklingen. På lång sikt kommer den att bidra till en bättre tillvaro, tror Carl Benedikt Frey.

– Ny teknik är det bästa som har hänt oss. Vi har ju kunnat automatisera bort fysiskt ansträngande och farliga jobb. Vi har det betydligt bättre idag än för tvåhundra år sedan. Levnadsvillkoren kommer att förbättras och därigenom accepteras också teknikutvecklingen.

Men det kan ta tid, befarar han. Under den industriella revolutionen tog det ungefär 70 år innan teknikutvecklingen gjorde livet bättre för folkflertalet.

Är den här utvecklingen oundviklig eller finns det något man kan göra för att majoriteten kan gynnas av den nya tekniken?

– Jag tror inte alls att utvecklingen är oundviklig. Jämför länder som Saudiarabien och Norge. Båda har tillgång till olja, ett svart guld som kommer ur marken. Men frukterna av den rikedomen fördelas på olika sätt i de bägge länderna. Det är ingen tvekan om att institutionerna spelar en stor roll hur rikedom fördelas. Ingenting är oundvikligt. Det handlar om att ha fungerande institutioner.

Vad menar du med institutioner?

– Att det finns en fungerande demokrati, ett utbildningsväsen tillgängligt för alla, fackföreningar som har rätt att teckna kollektivavtal och så vidare. Den ekonomiska forskningen har visserligen inte kommit så långt i att peka ut vilka institutioner som befrämjar ekonomisk utveckling. Men allt tyder på att sådant som respekt för ägandet, öppenhet, konkurrens och fungerande marknader har lett till högre tillväxttakt. Och demokrati samt fack har lett till att inkomster fördelas bredare.

Har vi i Sverige bättre förutsättningar att tackla automationens avigsidor?

– Jag tror att Sverige har goda förutsättningar och är bättre rustade än många andra länder. Men vi ser en ökad polarisering i Sverige också. Inte som i USA. Men vi ser samma tendens till polarisering med växande inkomstklyftor och ökade motsättningar mellan stad och landsbygd.

Den automatiska revolutionen

Hur tycker du att arbetsmarknadens parter ska hantera automationen?

– Genom framför allt bra omställningsavtal, det är en viktig del. Att det finns en samverkan som underlättar för människor att skifta yrken och även kunna byta arbetsuppgifter inom organisationer. Fackföreningarna i Sverige har ju historiskt spelat en viktig roll i omställningen som har varit till gagn för den enskilde och för hela samhället. Så länge facken främjar omställningen och inte håller tillbaka den, som i Argentina till exempel, så är det en tradition att ta vara på.

Vad kan politikerna göra?

– Det handlar om många saker. Historiskt har människor anpassat sig till teknikutvecklingen genom att byta yrken eller att flytta dit jobben finns. Nu skapas de nya jobben nästan uteslutande i större städer. Vi vet att varje nytt teknikjobb skapar ungefär fem nya. Folk går ut och äter, tar en taxi, går till frisören och så vidare. Samtidigt ökar efterfrågan på bostäder och så länge utbudet är mindre än efterfrågan kommer priserna att stiga och därmed försvåra för många att bosätta sig i städerna. Därför måste politikerna se till att det byggs fler bostäder. Men också bygga ut infrastrukturen som gör det möjligt för människor i sämre lottade områden att kunna pendla till tillväxtområdena. Då kan vi knyta samman orter som minskar med städer som växer.

Utbildning?

– Javisst, satsning på högskolor och det livslånga lärandet är mycket viktigt. Men man måste tänka på utbildning som mer modulärt, alltså bättre anpassat till den enskilde. Det finns ingen anledning till att jag ska gå en utbildning som är exakt tre år. Människor ska kunna studera i sin egen takt, om det nu är sex månader eller sex år. Det skulle ge många människor möjlighet att studera vid sidan av sina ordinarie jobb.

Vi hade ju också en snabb teknisk utveckling under stora delar av 1900-talet när elektriciteten förändrade framför allt industrin. Den gången slog man inte sönder maskinerna. Varför inte?

– En kombination av många saker. Dels gjorde den stigande efterfrågan på varor att tillverkningsindustrin expanderade kraftigt. Industrin kunde erbjuda bra jobb, bra arbetsvillkor och en allt starkare förhandlingsstyrka hos de som jobbade i fabrikerna. De kunde förhandla fram stigande reallöner. Maskinerna i fabrikerna krävde operatörer till skillnad från dagens robotar som ersatt dessa yrken.

Robot­branschens nya kunder: småföretagen

Därtill växte det fram en välfärdsstat som tog hand om de människor som inte direkt drog nytta av teknikutvecklingen. Samhället byggde ut den allmänna utbildningen som gjorde att människor fick möjlighet att ta bättre betalda arbeten. Människorna upplevde att deras levnadsvillkor faktiskt förbättrades med teknikutvecklingen.

Finns det något från den tiden som vi kan ta efter idag?

– Ja, främst genom att satsa på utbildning. Nu var den tekniska utvecklingen annorlunda då mot vad den är nu. Men vi kan ändå ta lärdom av vissa saker. Då var det relativt lätt för människor att lämna jordbruken och ta arbete i städernas industrier. Teknikutvecklingen idag tar bort vissa arbetsuppgifter och skapar nya som kräver hög utbildning. Därför måste vi satsa på just utbildning.

Till sist: Är du optimist eller pessimist?

– Realist, hoppas jag.

Vad innebär det?

– Jag är helt övertygad om att teknikutvecklingen i det långa loppet leder till bättre levnadsvillkor för de flesta. Eller i alla fall skapar möjlighet till bättre levnadsvillkor. Och att demokratin kommer leda till en bredare fördelning av teknikutvecklingens frukter i det långa loppet. Men det är viktigt att skapa förutsättningar så att folkflertalet känner att det finns en väg uppåt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 9 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Robotiseringen som kom av sig

12 september, 2019

Skrivet av

Svensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent.
Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, säger Ove Leichsenring, ordförande i Swira, branschföreningen för robotautomation.

Ove Leichsenring
Ove Leichsenring är ordförande i branschföreningen för robotautomation, Swira, som i dagarna arrangerar konferensen Robotiserad automation på Elmia i Jönköping. Han varnar för att Sverige kan halka efter i robotiseringen av industrin.

Länge köpte företagen fler och fler industrirobotar, i första hand till att flytta produkter och till svetsning och montering. Men för två år sedan märktes en trendbrott. 2017 köptes 8 procent färre robotar än året innan. I fjol sjönk inköpen med ytterligare 20 procent. Med färre robotar försämras konkurrenskraften och därför hotas också jobben, säger Ove Leichsenring.

Är det inte tvärtom, att färre robotar räddar jobben?

– Nej, alla undersökningar visar att robotisering ökar företagens produktivitet och konkurrenskraft. Företagen blir effektivare, tjänar mer pengar och ökar produktionen vilket innebär att det kan bli fler jobb.

Hur förklarar du att det nu säljs färre robotar till den svenska industrin?

– Att förändringstrycket stannat av tack vare de goda tiderna. När man har fullt upp att göra så har man inte tid att titta över produktionen. Vilket kan leda till ett bryskt uppvaknande nu när vi går in i en lågkonjunktur.

Jag tror att många företag inte vet hur de ska göra för att robotisera. […] Man tror att en robot mest är lämpad för massproduktion, men det är inte sant.

Ove Leichsenring är bekymrad över att inte fler små och mellanstora företag har robotiserat.

– Vi vet att de mindre företag som påbörjat robotresan stärkt sin konkurrenskraft oerhört. De har vunnit marknadsandelar, fått fler kunder, kunnat öka produktionen, kanske gå upp i skift och ofta också nyanställt.

Sverige är visserligen ett av världens robottätaste länder, mätt som antal industrirobotar per tiotusen anställda. Sydkorea ligger i topp genom sin stora elektronikindustri. Sverige parkerar på en femteplats tack vare robotarna i fordonsindustrin.

– Men i resten av tillverkningsindustrin är det desto tunnare, säger Ove Leichsenring.

– Faktum är att vi ligger långt, långt efter Danmark om vi bortser från fordonsindustrin.

Varför hänger inte de svenska små och mellanstora företagen med?

– Jag tror att många företag inte vet hur de ska göra för att robotisera. Många har en komplicerad produktionsstruktur och tillverkar i korta serier på lego. Man tror att en robot mest är lämpad för massproduktion, men det är inte sant. De nya robotarna är mycket flexibla.

Omvärlden fortsätter att robotiseras, i synnerhet i Kina. Där installeras var tredje robot som tillverkas. Men aptiten på robotar är inte lika markant som tidigare; ökningen i försäljningentakten har kommit av sig. I fjol ökade den globala försäljningen med blygsamma 1 procent – mot 30 procent året innan.

– Ett tecken på en allt sämre global konjunktur, enligt Ove Leichsenring.

Robot­branschens nya kunder: småföretagen

Den automatiska revolutionen

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 10 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Stora Framtidsdagen – i 13 citat från scenen

25 september, 2019

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 11 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Hur påverkar AI våra jobb?

24 september, 2019

Skrivet av

Stora Framtidsdagen Experter inom artificiell intelligens om hur utvecklingen påverkar vårt arbetsliv. Följ dagen på da.se!

Artificiell intelligens, maskininlärning, robotar i allt fler branscher. En sak vet vi om framtidens arbetsliv, och det är att det kommer se annorlunda ut. Dagens Arbete har under en längre tid bevakat frågor om automatisering och robotisering inom industrin. Länkar till några av de artiklarna finns här nedan.

Under Stora Framtidsdagen, en heldag i Stockholm den 25 september, tar DA tempen ytterligare på utvecklingen, tillsammans med Institutet för framtidsstudier och Kommunalarbetaren. Var står vi i dag, och när kommer vi börja se de riktigt stora förändringarna? frågar sig de tre arrangörerna.

I programmet återfinns en mängd forskare, praktiker, framtidsspanare och beslutsfattare – och en panel som ska diskutera fackförbundens roll när yrken förändras. Vi rapporterar från dagen här på da.se samt i sociala medier.

Följ gärna Dagens Arbete på Facebook, Twitter och Instagram!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 12 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Robot­branschens nya kunder: småföretagen

22 januari, 2019

Skrivet av Harald Gatu, Hans Strandberg

Både vän och fiende Robotiseringen i världen har exploderat de senaste åren – men Sverige har halkat efter. Nu mobiliserar leverantörer och staten för att väcka småföretagen. För facket blir det en ny stor utmaning.

1 av 3

nya robotar köps av Kina.

50  procent

steg den totala försäljningen
i världen mellan 2015 och 2017.

95  procent

av robotarna i Sverige såldes
till företag utanför fordonsindustrin.
Endast 70 robotar såldes till fordons-
industrin under 2017. Året före köptes
48 procent (792 robotar) av Volvo,
Scania med flera.

Se mer grafik (öppnas i ny flik)

De fem operatörerna, hela arbetsstyrkan, på Västerdalarnas mekaniska gillar sin nya arbetskamrat. Den är liten, smidig, lättprogrammerad och behöver inte hägnas in. Vi ser den plocka i, vända och plocka ut material ur en fleroperationsmaskin som svarvar och fräser ett runt arbetsstycke i PVC-plast.

Jonny Eriksson var den första av de anställda som lärde sig roboten. Han är verktygsmakaren som lockades tillbaka till Malung efter 30 år i Jämtland:

– Det är hur bra som helst, jag är inte ett dugg rädd för att den ska ta våra jobb. Nu kan vi få mer tid över till annat.

Annat – det är att rigga och ställa maskiner. Välja ut rätt verktyg, programmera, fundera, lösa eventuella problem. Jonny Eriksson saknar inte de arbetsuppgifter som roboten har tagit över.

– Nej, människan är ju inte skapt för att bara stå och byta bit i en maskin, säger han. Och funderar vidare:

– Det är bra att det blir lite modernt, vi måste ta det här steget, det är helt nödvändigt. Det känns som om många mindre verkstadsföretag är kvar i 90-talet. Jag tror att det börjar ändras nu.

Västerdalarnas Mekaniska har sina rötter i Rauld Säfströms garage i Malung. Dryga fyrtio år senare finns familjeföretaget i Samhalls utrymda lokaler bortanför ishallen. Sonen Pontus har tagit över:

– Vi jobbar i plast, rostfritt, verktygsstål och mot alla möjliga branscher.

Genomsnittsordern är på mindre än 100 enheter.

– Det är detaljer till vakuumliftar och lasersvetsverktyg, munstycken till avloppsrening, borrkärnor, flugspölinehållare, studiomikrofonkroppar …

Så han är omgiven av fräsande och svarvande CNC-maskiner. Men sedan förra våren också en första robot. Varför?

– Bristen på duktiga operatörer. Nu kan vi utnyttja deras kompetens till mer kvalificerade uppgifter. Roboten tar hand om de monotona jobben och kan dessutom arbeta alldeles själv hela natten.

Investeringen gick på totalt 500 000 kronor, inklusive en del hemmabygge för att göra den flyttbar. Pontus tror att den betalar sig på mindre än ett år, jämfört med fem–tio år för CNC-maskinerna.

– Jag funderar redan på en till, den kommer förhoppningsvis under 2019. Det beror lite på konjunkturen.

Nu kan vi utnyttja operatörernas kompetens till mer kvalificerade
uppgifter.

Pontus Säfström, vd på Västerdalarnas mekaniska.

Grannen flåsar oss i nacken

Kina drar i det globala robotracet, numera köper landet en tredjedel av alla nya robotar, mer än hela Europa och Nordamerika tillsammans. Totalt steg försäljningen i världen med hela 50 procent mellan 2015 och 2017. I Europa var ökningen under samma tid 30 procent – men i Sverige stod försäljningen still.

Ser man på robottäthet, alltså antalet robotar per 10 000 anställda, är Sydkorea fortfarande ohotad ledare, här är faktiskt Sverige på femte plats – men vår granne ligger tätt bakom. Och räknar man bort den fordonsindustri Danmark inte har är man nu det näst robottätaste landet i världen.

– Där har de jobbat metodiskt de senaste sex åren på ett sätt som vi inte har gjort. När regeringen insåg att man inte kunde leva på enbart jordbruk så gjordes en rejäl industrisatsning, säger Ove Leichsenring, ordförande i branschföreningen Swira.

En djupdykning i statistiken för 2017 visar dock att det håller på att hända saker i Sverige. På grund av få modellbyten skaffade de traditionella storköparna Scania och Volvo väldigt få robotar det året. Det kompenserades dock till stor del av en rejäl uppgång i andra branscher, framför allt metallindustrin.

Kanske håller kurvan i Sverige på att böjas uppåt igen, och det finns flera som vill elda på utvecklingen.

Många vill lyfta sig

Vi är på ett företagshotell i Landskrona en höstdag 2018. Här står Niclas Fager och pratar för sin vara. Han är ganska nybliven försäljare på Kuka, ett av världens största robotföretag. På bordet framför honom ligger en ganska ovanlig ge-bort-vara, putsdukar för glasögon. Själv behöver han dem inte, men hävdar ändå en mycket skarp bild av sin egen marknad:

– Det är en tydlig tendens nu att småföretag köper fler robotar, det är en del av företagens ökade automation.

Han skrattar till:

– Tidigare sålde jag CNC-maskiner i 15 år. Nu åker jag tillbaka till företagen för att få dem att ta nästa steg, att robotisera.

Så det är klart att han har ställt sitt försäljarbord på rätt ställe. För nu ska Sverige göra som Danmark, och här är fullt med potentiella kunder. Arrangörerna räknade med 40 deltagare på dagens konferens, det kom det dubbla.

Statistiken visar att företag som robotiserar växer.

Åsa Nordin, biträdande chef på Robotdalen.

Alla har kommit för att se om de kan komma med i Robotlyftet, den rödgröna regeringens program för att öka automationen bland små och medelstora företag. Här finns vattenreningsföretaget som vill robotisera bort enahanda handarbete, kemikaliebolaget som vill höja produktiviteten, mekaniska verkstäder …

110 miljoner statliga kronor är avsatta 2018–2021, sedan är tanken att projektet ska växlas upp. Förutom i Landskrona gjordes liknande överfulla samlingar i Luleå, Karlstad och Borås i höstas. Efter sållning fanns det 40 företag kvar, som fick en avancerad utbildning och en automationsförstudie. Bolagen satsade enbart sin egen tid – nu är tanken att de ska flyga själva.

– Satsningen på Robotlyftet kommer av ett antal utmaningar: De små industrierna ”hänger inte med”, affärsmodeller måste ändras i en digitaliserad värld, det finns förlegade inställningar hos unga om att jobba i industrin.

Det säger Åsa Nordin, biträdande chef på statsstödda Robotdalen i Västerås, en av flera partners i projektet. Hon skickar dock med en morot:

– Statistiken visar att företag som robotiserar växer.

Ove Leichsenring från Swira har läst samma forskningsrapporter:

– Många mindre företag har det gemensamt att de jobbar med små serier och en rad olika produkter. Det har talat emot automatisering. De behöver flyttbara och flexibla robotar och de behöver hög säkerhet utan de traditionella burarna. Det fanns inte för fem–tio år sedan, men det finns nu.

2015 hade vi ett stort reportage om robotiseringen som du kan läsa här:

Den automatiska revolutionen

”Utan delaktighet skiter det sig”

Man skulle kunna kalla Bernt Henriksen för Sveriges egen Mr Robot. Hans uttalande kommer ur 40 års erfarenhet av industriell automation på fler än 50 orter i Sverige. I dag jobbar han bland annat med Robotdalen. Dessutom leder han Automation Region i Västerås, en sammanslutning av ett drygt hundratal små och stora företag, högskolan och offentlig sektor.

– En lyckad robotisering handlar om ”hälften teknik, hälften psykologi”. Att skapa engagemang bland alla, och jag snackar om alla – operatörer, ställare, ordermottagare, lagerarbetare, säljare, städare. Företaget måste skapa förståelse för varför man automatiserar och öppna för delaktighet och engagemang.

– Om folk får vara med och ställa krav då blir det också deras baby. Något man vårdar.

Arbetsuppgifterna måste vara intressanta och utvecklande, annars kan inte industrin rekrytera.

Daniel Hellkvist, IF Metall.

Bernt Henriksen kan svensk tillverkningsindustri på sina fem fingrar. Livfullt matar han fram detaljerade exempel från småföretag som tagit steget in i robotåldern. En svetsfirma i Dalarna, en grävskoptillverkare i Hälsingland, en träindustri i Västmanland …

– I dag finns så mycket för de mindre företagen att hämta, tycker han. Bättre mät- och sensorteknik och en helt annan datakraft än för några år sedan.

Han säger att det inte är svårt att få företagen att lyssna till signalord som ökad produktivitet, bättre arbetsmiljö, sänkta kostnader, stabil kvalitet, kortare genomloppstid. Men varnar samtidigt blivande robotköpare:

– Det är ingen mening med att automatisera om ni inte har ordning på era processer. Ni måste ha ett bra upplägg på produktionen från början. Ni får inte slarva med kravhanteringen utan se till att rätt grejer hamnar på rätt plats. Det finns inga genvägar.
Och då krävs det, säger han, att företagsledningarna tänker mer långsiktigt, och bland annat frågar sig själva:

– Vad gör du i din verksamhet som får folk att känna att ”fan det är roligt att gå till jobbet”?

Robotarna lyfte miljöbolaget

Lek med roboten! Prova! Testa! Fältropet var tydligt när den första roboten rullade in på Alfdex i Landskrona för sex år sedan. Många hörsammade uppmaningen att bekanta sig med roboten i ett ”lekrum”. En av dem var operatören Håkan Jönsson.

– Det var roligt och intressant att se hur en robot fungerade i verkligheten. Man kunde prova den i lugn och ro.

När han kom till Alfdex slogs han av öppenheten. Att det fanns utrymme för arbetarna att komma med förbättringsförslag och att de gavs tillfälle till inflytande. I dag sitter han också i IF Metall-klubbens styrelse.

– Jag har nog aldrig varit på en arbetsplats där man så ofta kan se ledningen ute på golvet. Så fort vi ska göra något nytt kommer konstruktörerna ut och undrar hur det känns och hur det funkar.

Att börja robotisera var inget dramatiskt. Höga kvalitetskrav och förbättrad arbetsmiljö var två skäl. I dag finns åtta robotar på plats som monterar och svetsar. De har tagit över de mest enahanda arbetsuppgifterna på en av de fem monteringslinorna.

Av operatörerna kan man få höra att robotarna är bra, men inte helt att lita på. Ofta kan de hitta på något som operatörerna tvingas rätta till. Som att robotarmen fastnar när den ska hämta material med följd att processen stannar av.

Jonna Kure, som kom direkt från gymnasiet förra våren, flikar in att ”allt går att lösa” och att själva problemlösningen stimulerar arbetet. Oftast är det montörerna själva som kan rätta till det som inte fungerar.

– Det kan man efter två veckors upplärning, säger hon.

Nu kommer de nyckfulla robotarna att ersättas med nya av ett annat märke. En av dem står inne i verkstan, ”lekrummet”, dit vem som helst kan gå för att testa. Där finns också fyra stycken 3D-skrivare som används för att tillverka till exempel egna gripare – robotens fingrar.

För femton år sedan var det nystartade Alfdex ett typiskt småföretag med ett 20-tal anställda. I dag är de över 160 i Landskrona. Företaget – med rötterna i Alfa Laval och Haldex – tillverkar en separator som renar dieselmotorernas vevhusgaser.

Tuffare miljölagstiftning först i Sydkorea och sedan USA fick företaget ordentligt upp på banan. Men det stora lyftet kom när EU skärpte sina regler för fem år sedan. I tre av fyra nya lastbilar världen över sitter separatorerna från Landskrona. Nästa bilmarknad att skärpa kraven blir Kina, där Alfdex har en filial.

– Just de hårda kvalitets- och effektivitetskraven i branschen gör att vi måste robotisera mera, säger produktionsutvecklaren Ronny Lindell.

Det finns ett starkt samband mellan ett socialt skyddsnät, facklig styrka och att så många välkomnar ny teknik.

Erik Verhoogen, professor vid Columbiauniversitetet om svenskarnas inställning.

Vi stannar till vid rotationssvetsen som fäster ett lager i separatorns runda plasthus, ett moment som tidigare skruvades med dragare. En automatisering som inte bara höjer kvaliteten utan även förbättrar arbetsmiljön för montören, enligt Ronny Lindell.

– Man ska inte behöva fara illa på jobbet. Här finns mer att göra.
Företagets vd Mats Ekeroth berättar att när den första roboten kom på tal för sex år sedan fanns det en viss skepsis. Skulle jobb försvinna nu? Hade vi kompetens att hantera robotar?

– Vi hade egentligen ingen robotstrategi. Men var noga med att informera och skicka folk på utbildning. Att börja robotisera blev också ett sätt att kunna behålla duktiga operatörer som gillade utveckling.

Dessutom lyfte man in roboten i bonusprogrammet under ett år. Bonusen brukar ge uppåt en 20 000 kronor extra per år och utgår från klassiska parametrar som kvalitet och leveranssäkerhet. Men ett av målen för 2014 var att en robot skulle vara i produktion i slutet av det året. Det lyckades.

Robotisering på svenska

”Robotarna kommer och Sverige mår bra.” Så lydde rubriken på ett reportage i New York Times för drygt ett år sedan. Med utgångspunkt från automatiseringen av gruvan i Garpenberg beskrevs den svenska modellen för modernisering av industrin.

”Fackföreningar är mäktiga, stödet från staten är frikostigt och förtroendet mellan anställda och företag är grundmurat.” Dagarna efter publiceringen var artikeln den mest klickade på New York Times sajt.

Tidningen förvånades över att de svenska arbetarna välkomnade robotiseringen på det sätt som de gjorde. Man förklarade det med fackligt inflytande och ett bra skyddsnät för den som skolas om. Till skillnad mot i USA där ett förlorat jobb innebär ett ras när de sociala förmånerna enbart är kopplade till anställningen.

Artikeln bekräftade Erik Verhoogens forskning. Han är professor vid Columbia-universitetet och har bland annat studerat vad som hindrar ny teknik på arbetsplatser och vad det innebär för företags möjlighet att förnya sig. Han säger till DA:

– Jag tror att det finns ett starkt samband mellan ett socialt skyddsnät, facklig styrka och att så många svenskar välkomnar ny teknik, som robotar och artificiell intelligens. Om införandet av ny teknik innebär någon typ av trygghet även om man blir av med jobbet så motsätter man sig inte teknisk förnyelse utan är tvärtom villig att samarbeta.

”Det får inte bli ett B-lag”

Robotiseringen är i högsta grad en facklig fråga, menar Daniel Hellkvist, ombudsman på IF Metalls arbetslivsenhet.

– Företagen måste vara konkurrenskraftiga i dag för att vi ska kunna få jobb och hyggliga löner. Men också tillräckligt attraktiva för att locka till sig morgondagens arbetskraft. Då måste arbetsuppgifterna vara intressanta och utvecklande, annars kan inte industrin rekrytera. Och det vore förödande för hela välfärdssamhället.

Men han förstår oron:

– Visst kan jobb försvinna på kort sikt, men långsiktigt stärker de företagen och innebär ökad trygghet.

Han tar sin egen gamla arbetsplats som exempel, trucktillverkaren BT i Mjölby, som automatiserat och robotiserat i stor skala. När han började där 1995 var de 500 på golvet, i dag 1 700.

– Ny teknik kan skapa nya jobb, men då måste vi se till att man inte bara ersätter gamla monotona jobb med nya. Därför är det så viktigt att våra medlemmar får vara med, få känner produktionen bättre än de.

Delaktighet och inflytande handlar om att företaget har en bra arbetsorganisation, enligt Daniel Hellkvist. Ingen ska behöva stå vid en lina 40 timmar i veckan utan kunna växla över till sånt som produktionsstyrning, materialförsörjning, köra truck, förebyggande underhåll, kvalificerad uppföljning och förbättringsarbete.

– Då har man både ansvar och befogenheter och de anställda ges chans att förstå helheten och inte bara ett litet, begränsat område av produktionen. Om det fungerar finns det förutsättningar för ökat engagemang och ökad produktivitet.

Men vad svarar du den oroliga klubbordföranden vars företag ska installera robotar?

– Den klubbordföranden ska ställa frågor till ledningen: Hur ska vi kompetensutveckla alla anställda så att vi inte skapar ett B-lag? Vilken arbetsorganisation ska vi ha för att få ut så mycket som möjligt av den nya tekniken? Svenska industriarbetare har hög kompetens och den fördelen ska vi nyttja för att skapa bra arbeten och konkurrenskraftiga företag.

Är medlemmarna redo för kompetensutveckling?

– Nej, inte hela kåren. Den som tidigare inte är van vid utbildning kan ha en högre tröskel. En arbetsgivare kan ju hävda att han vidareutbildar för den egna fabriken, men inte vill ta kostnaden för kompetensutveckling som fungerar även på andra ställen. Så här är det möjligt att staten måste gå in. Men en företagsledare som är rädd för att personal som kompetensutvecklas slutar borde vara mer rädd för att utvecklingen stannar av på företaget.

Vad hindrar IF Metall från att vara pådrivande mot arbetsgivarna i dessa frågor?

– Inget! Men vi behöver ett fackligt kunskapslyft. Vi måste kunna klä på fler av våra förtroendevalda kunskap så att de kan ta plats i de rum där besluten fattas och ställa de viktiga frågorna. Man behöver inte alltid ha alla svaren själv.

Teknik och miljö ska locka nya

Industrin har redan nu svårt att rekrytera rätt personal, dragkampen om morgondagens arbetskraft kan bli ännu tuffare. Företagen kräver människor som kan den nya tekniken, men får dem inte om man inte kan locka med spännande och utvecklande jobb.

Det berör i högsta grad Pontus Säfström i Malung. Bristen på CNC-operatörer begränsar tillväxten och bolaget blir mer attraktivt med mer spännande maskiner.

– Så fort vi har kört in roboten ordentligt ska vi ordna studiebesök från teknikprogrammet vid gymnasiet här.

Egentligen har han tänkt på robotisering under flera år, men som för många andra småföretagare har han tvekat för att han inte haft tiden eller det tekniska kunnandet.

Men så kom han med i en tidigare regional variant av Robotlyftet och fick hjälpen att ta steget. Och han tänker ta flera. På tio år har försäljningen per anställd ökat från 1 till cirka 1,3 miljoner kronor. Nu vill han upp till 2 miljoner per anställd.

– Fick jag önska så skulle jag vilja ta in en operatör och en robot per år. Rullar det på som det gör nu så är vi där om fem år – om vi hittar personal.

Samma omvärldsanalys som i Malung görs också i Landskrona. Alfdex allra första robot står nu uppställd för ”lek” på en gymnasieskola, och eleverna bjuds in till företaget – ”vi behöver ung kompetens för framtiden”, motiverar produktionsutvecklaren Ronny Lindell.

Redan i dag kan bolaget locka med modern teknik och miljövänliga produkter, men har också startat en bred intern diskussion om hur man ställer om sig till nästa steg – när lastbilarna drivs med el.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 13 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Kompetensförsörjningen en tickande bomb”

29 januari, 2018

Skrivet av

Analys Nu ska småföretagen få hjälp med att hitta rätt utbildad arbetskraft. 75 miljoner kronor satsas på de mindre industriföretagen. Bakom projektet ”Kompetenssäkrad industri” står bland annat GS-facket och IF Metall.

Det kan behövas. Kompetensförsörjningen är en tickande bomb för industrin. Ytterst handlar frågan om vem som ska bemanna framtidens kunskapskrävande fabriker.

Ytligt sett ser det ju så bra ut. Industrijobben minskar inte längre, i vissa stora branscher skriker företagen efter folk. Arbetslösheten sjunker och bristen på arbetskraft har nått historiskt höga nivåer. Fullt i klass med byggindustrin, skolan och vården. Mellan 35-40 procent av tillverkningsindustrin har svårt att hitta bland annat yrkesarbetare. Siffror vi inte har sett på årtionden.

Dessutom kommer 100 000 industrianställda kommer att pensioneras de kommande tio åren. Många med unika kunskaper och erfarenheter.

Att få rätt utbildad arbetskraft är en framtidsfråga för industrin. I synnerhet när företagen väntas stå inför ett stort teknikskifte.

Teknikutvecklingen rusar just nu och sätter press på företagen att både förnya produktionsprocesserna och rusta sin personal.  Teknikutvecklingen gör samtidigt att företagen blir mer beroende av sina anställda. Att de utvecklas och fortlöpande skaffar sig nya kunskaper som verksamheten kan ha nytta av. Dyra maskiner måste skötas rätt, processen löpa smärtfritt och krånglar det ska det finnas personal som snabbt kan lösa problemen.

I dag hänger kompetensutvecklingen ytterst på individen själv och företaget. Det funkar sådär.

Enligt en EU-undersökning från i somras ligger Sverige i topp när det gäller utbildning på jobbet. Men kompetensutvecklingen går främst till yngre och de med redan hög utbildning.

Den slutsatsen bekräftas också i en rapport som IF Metall och Handels tidigare gjort med arbetsgivarna, Nya arbeten kräver nya kompetenser. Äldre och lågutbildade får minst kompetensutveckling. Liksom småföretagens anställda. Uppsagda IF Metallare uppgav i en enkät att det hade varit lite si och så med kompetensutvecklingen på de arbetsplatser där de hade varit anställda. Bara hälften sa sig hade deltagit i någon form av kompetensutveckling. Men bara vid något enstaka tillfälle, en eller två gånger per år.

Nu vill GS-facket, IF Metall, arbetsgivarna och en rad branschorganisationer att de mindre företagen börjar arbeta ”strategiskt med sin kompetensförsörjning”. Alltså titta på de långsiktiga behoven.

Projektet, där ungefär hälften av de 75 miljonerna kommer från EU, riktar sig under tre år till företag med färre än 50 anställda. Målet är att minst 200 mindre industriföretag i hela landet ska ha ”utvecklat och infört ett strukturerat och kvalitetssäkrat sätt att arbeta med sin kompetensförsörjning”.

Att få rätt utbildad arbetskraft är en framtidsfråga för hela samhället. Om nu industrin är viktig för välfärden borde detta vara ett ämne för det kommande valet. Frågan om vem som ska bemanna morgondagens kunskapskrävande fabriker kanske också angår de politiska partier som just nu varvar upp inför årets valrörelse.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 14 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Heldag om robotiseringen

9 oktober, 2015

Skrivet av

Det nya robotsamhället är på väg. De nya, smarta robotarna kommer att förändra arbetsplatserna. Men hur?

På Stora robotdagen samlades forskare, arbetsgivare, fackliga företrädare och robottillverkare för att diskutera den nya teknikens följder.

– Det är svårt att veta hur mycket vi kommer att påverkas av den nya tekniken. Det beror på oss – om vi vill eller inte vill använda den, säger Danica Kragic Jensfelt, professor i datalogi.

Dagens Arbete var en av arrangörerna av Stora robotdagen. Tidningens chefredaktör Helle Klein var nöjd.

– En fantastiskt spännande dag med viktiga perspektiv på en vår tids stora framtidsfrågor.

Läs hela vår bevakning från Stora robotdagen här nedan.

 

 

 

 

2 kommentarer till “Heldag om robotiseringen

  • Frågan är väl egentligen om vi verkligen behöver arbeta så mycket! – vilket vi inte skulle behöva om vi ”effektiviserade” ordentligt. Så varför jobbar/slavar vi så mycket? Jo, enbart för att underhålla ett föråldrat system, dvs hålla ett samhällssystem som just nu raseras långsamt, långsamt under armarna ett tag till… I stället för att diskutera den viktiga frågan ”varför jobbar vi så mycket när vi inte skulle behöva det?” – så fortsätter vi istället fokusera på att vi ska jobba MER..!

    Om vi ändrade på dagens föråldrade system så skulle vi nog inte behöva arbeta mycket mer än några timmar i … månaden (!).

    Va, vad sa jag nu? Är det sant?

    Ja, givetvis. Men visst kräver det stora, positiva, förändringar av vårt nuvarande slav- och skuldsystem!

    Tips: Läs gärna någon av Roland Paulsens utmärkta böcker (”Arbetssamhället” och ”Vi bara lyder”). Eller varför inte se den bästa dokumentären som hittills gjorts: ”Zeitgeist Moving Forward” (2 h och 41 min på Youtube, textad på över 40 språk).

  • Skrämmande att en sån som Maja Fjaestad som borde kunna det här med teknik säger att 52 procent av ettåringarna använder iPad. Det är ett märke på just Apples platta. Tror knappast att alla ungar använder Apple. Men detta är ett av de vanligaste felet folk säger. Man tror att plattan/telefonen heter iPad/iPhone.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 15 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Vill vi skapa nya jobb?

9 oktober, 2015

Skrivet av

DebattÖkar inkomstklyftorna om vi jobbar mindre, eller är kortare arbetstid ett sätt att fördela rikedomarna mer rättvist? Åsikterna gick isär när Roland Paulsen och Stefan Fölster diskuterade på Stora Robotdagen.

I Sverige har vi historiskt sett varit bra på att skapa nya arbeten när gamla har försvunnit. Vi har skjutit arbetskraft från jordbruk till industri och från industri till tjänstesektor. Men ska vi skjuta den vidare till något nytt en gång till? Så inledde Roland Paulsen, doktor i sociologi vid Lunds universitet.

– Vi har skapat nya jobb förut och vi kommer att kunna göra det igen, men frågan är om vi vill göra det.

– Vi har blivit så fokuserade på kostnaderna i samhället att vi förtiger hur den kollektiva rikedomen ökar. Potentialen att arbeta mindre har faktiskt aldrig varit större än i dag.

Stefan Fölster, chef för reforminstitutet, kontrade med att vi faktiskt inte jobbar så mycket som vi tror. Räknar vi bort pensionsår, studieår, sjukdom, barnledighet, semestrar, helger och annan ledighet så jobbar vi ungefär 8 procent av vår livstid, menade han.

– Men det viktigaste är att vi inte ska tvinga folk att arbeta mindre. Gör vi det genom kollektivavtal så kommer de som omfattas av avtalen att påverkas, men de som tjänar mest i samhället kan jobba hur mycket de vill och tjäna mer pengar.

– De länder där ojämliketen ökat mycket är också de länder som har låtit sysselsättningsgraden sjunka som mest. Då får man ökad ojämlikhet, fortsatte Stefan Fölster.

Roland Paulsen ser en helt annan orsak till att klassklyftorna ökar.

– Produktivitetsvinsterna har inte fördelats till den arbetande befolkningen. Vad händer med alla rikedomar? Jo, de går till kapitalägarna.

Diskussionen gick vidare till ämnet medborgarlön, alltså en ekonomisk ersättning till alla medborgare. Stefan Fölster ställde sig frågande till hur ett sådant samhälle skulle fungera. Hur får vi in skatt till vår gemensamma välfärd? Varför skulle barn och unga i skolan känna motivation att studera om de vet att de kan bli försörjda?

– Det är därför man genomför försök i Kanada, Indien och Holland. Man experimenterar för vi behöver mer empiri om det här, svarade Roland Paulson.

Han tycker att det är viktigt att vara öppen med att ett system med medborgarlön skulle leda till ett annat samhälle än vi har i dag.

– Det kan inte inkorporeras med kapitalismen. Det skulle vara en revolutionär reform som leder in i en annan typ av samhälle.

Stefan Fölster påpekade att vi redan i dag har medborgarlön under ganska många år av våra liv.

– Under ett 80-årigt liv har vi 20 år med pension och 10 år av vårt vuxna liv med studiemedel. Om man då har fått en dyr civilingenjörsutbildning bekostad av samhället, ska vi då acceptera att man bara jobbar några få timmar i veckan?

Uppfattningen om hur människor ser på arbete och vilken mening det har i våra liv skiljde Paulson och Fölster åt. Fölster menar att många tycker att det är meningsfullt att arbeta och inte vill bli tvingade att arbeta mindre. Tvärtom vill många som jobbar deltid arbeta mer.

Paulsen höll inte med och nämnde undersökningar som visar att bara 13 procent känner ett direkt engagemang för sitt arbete, medan 20 procent är direkt fientligt inställda till jobbet. Enligt Paulsen skulle två tredjedelar välja att sluta jobba eller byta jobb om de blev ekonomiskt oberoende.

– Det är ett ekonomiskt tvång som gör att folk arbetar. Att som vi två har jobb som man gillar, kan göra nästan vad vi vill på jobbet, har fira arbetstider och knappt någon chef som bestämmer vad vi ska göra – så ser inte arbetslivet ut för majoriteten av de som arbetar.

Samtalet snuddade vid hur hög en medborgarlön ska vara. Fölster nämnde nivån 18 000 kronor och undrade varför en hemmaboende 20-åring skulle arbeta om hen får ut lika mycket pengar som en arbetande.

– Det är destruktivt. Så fort man börjar fundera på nivåer så framstår det hela som ett luftslott.

Paulsen menade att man måste våga tänka nytt, men att han hellre pratar om kortare arbetstid än medborgarlön.

– Det har bevisligen gått att korta arbetstiden tidigare. Hur kan man förneka att det skulle gå att göra igen. Annars måste vi ju i all evighet uppfinna nya jobb i för att ersätta de som vi gör oss av med. Är det så viktigt för oss att få fler varor och tjänster?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 16 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Maskinerna ska anpassa sig till oss”

9 oktober, 2015

Skrivet av

Framtidsspaning Jobb och platser som är farliga, smutsiga och tråkiga – där ersätter roboten människan och vi arbetar ofta åtskilda. Framtidens robot ska komma närmare människan, efterlikna våra sinnen, anpassa sig till och samspela med oss.

En svartvit film med Charlie Chaplin som matas av en robot rullade på skärmen när Danica Kragic Jensfelt, professor i datalogi, inledde Stora Robotdagen.

– Det här visar motsatsen till vad vi arbetar med i dag. Vi utvecklar maskiner som är rörliga, men människan ska inte behöva anpassa sitt sätt att röra sig på. Tvärtom är det maskinerna som ska anpassa sig till människan.

Men människan är oerhört komplex och att efterlikna den enklaste vardagsuppgift – som att till exempel duka av, torka bordet och fylla diskmaskinen – innehåller så pass många olika moment, intryck och beslut att ingen robot kan utföra det bättre än en människa i dag.

Utmaningen är att roboten inte kan resonera som människan, inte kan generalisera eller förstå vad olika objekt kan användas till.

Forskning pågår, bland annat för att hitta robotsystem som kan plocka varor i hyllor och sedan packa dem i paket för att skicka ut till kunder.

– En människa ser att varorna har olika form, tyngd eller är ömtåliga. Vi vet att vi ska packa det tyngsta underst och det ömtåliga överst.

Det är tydligt att robotforskningen i olika delar av världen fokuserar på olika saker. I USA läggs störst fokus på försvarsutveckling, i Europa ligger fokus på funktion – att få en robot att utföra uppgifter i till exempel industrin – medan man i Japan länge har utvecklat robotar som har mjukare utseenden eller liknar människan och som ska hjälpa oss i vardagen.

De olika forskningsområdena kan fylla i varandra. En konstgjord hud som ska likna människans, med sensorer som känner av beröring och värme, kan till exempel användas även i en protes.

Den vision som finns i dag är att robotar och människor i större utsträckning ska sitta bredvid varandra på arbetet och dela på ansvaret. Människan ska göra det den är bra på och roboten det den är bra på, kanske till och med kunna ha en dialog och ett samarbete kring arbetsuppgifterna.

Kommentera artikeln här

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 17 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Lär känna Yumi

9 oktober, 2015

Det här är Yumi, ABB:s första samarbetande robot.

Den är byggd för att likna människokroppen och väger 38 kilo. Varje arm har sju axlar.

Till skillnad från de flesta andra robotar jobbar Yumi sida vid sida med människor utan säkerhetsstaket. Det är möjligt eftersom den har inbyggda sensorer som gör att den stannar snabbt ifall den kommer åt något och den har även vadderade armar.

Här skruvar Yumi på ett lock efter att Shakira Tholin, som monterat en packning, gett Yumi en klapp. Det är signalen för att den ska börja.

Varje arm har en räckvidd på 559 millimeter och kan lyfta cirka 300 gram.

Yumi är främst tänkt att användas för monteringsjobb inom elektronikindustrin, men köparna som än så länge är hemliga finns även inom läkemedels- och fordonsindustrin.

Yumi ska vara enkel att instruera, och för att till exempel få den att gå till ett visst ställe tar man den i armen, drar den dit och markerar punkten på en pekskärm.

Priset ligger mellan 300 000 och 400 000 kronor och beror på tillval, såsom inbyggda kameror, gripdon eller transportband. Namnet är en ordlek med engelskans ”you” och ”me”.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 18 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

När tar robotarna över?

9 oktober, 2015

När kommer robotar att bli lika duktig på ditt jobb som du?

robotenkat-cristina
Cristina Andersson. Foto: Sanna Källdén

Cristina Andersson, konsult som har skrivit en bok om datorisering.

– Mitt jobb är ju att prata och det är det många robotar som är duktiga på. Så det blir nog nästa år nån gång. Skratt. Det finns ju redan journalister som är robotar och böcker vore nog lätt att få en robot att skriva.

 

 

Foto: Sanna Källdén
Foto: Sanna Källdén

Lars Steiner, pensionerad civilingenjör

– Jag är pensionär så det blir i så fall på robotkyrkogården. Skratt. För civilingenjörer tror jag att det är väldigt olika, beroende på vad du gör, men det handlar nog om 50 år snarare än 20.

 

 

 

 

Foto: Sanna Källdén
Joakim Rosenqvist. Foto: Sanna Källdén

Joakim Rosenqvist, försäljningschef på ABB

– Jag är försäljningschef och det går redan idag att ersätta mycket av den information jag ger genom att söka på internet. Så fråga min chef när han tänker ersätta mig, ha ha. Nej, allvarligt talat, det blir svårt, åtminstone hoppas jag det! Och att vissa typer av affärer görs mellan människor, det tror jag är svårt att ersätta med robotar.

 

 

Foto: Sanna Källdén
Tobias von Haslingen. Foto: Sanna Källdén

Tobias von Haslingen, civilingenjör och konsult inom IT

– Det dröjer nog 40 år om jag ska gissa. Att köra bilar kunde robotar redan 1993, men det är inte tillåtet än. Fast att få en robot att kunna förstå människor och fatta beslut kommer att ta längre tid. Men till exempel är det här faktiskt en gammal dröm, säger han och håller fram sin mobil. På 80-talet drömde jag och mina kompisar om man skulle kunna spela datorspel där man kunde åka ner i en grotta, och det har man kunnat länge nu.

 

robotenkat-marianna
Marianna Drosinou. Foto: Sanna Källdén

Marianna Drosinou, doktorand i samhällsvetenskap från Grekland

– Jag är forskare i samhällsvetenskap och enligt vetenskapliga studier så är sannolikheten att vi blir ersatta av robotar sju procent.

 

 

 

 

 

Foto: Sanna Källdén
Anna Sjöström Douagi. Foto: Sanna Källdén

Anna Sjöström Douagi, VD för Sveriges unga akademi

– Intressant fråga… Mitt jobb går mycket ut på mänskliga relationer, och jag tror det är en utmaning att få robotar att kunna läsa av känslor och stämningar och reagera på det. Och att se att det finns ett mervärde i att sammanföra människor till exempel. Det tror jag är svårt att få in i en enkel formel.

 

 

Roboten Furhatt Svensson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 19 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Arbetaren är framtidens programmerare”

9 oktober, 2015

Skrivet av

Robotiseringen innebär en chans för arbetaren. Framtidens robot kommer att programmeras av operatören, inte processingenjören.

Det tror Hans Wester, sälj- och marknadschef på robottillverkaren Yaskawa Sverige.

– Programmeringen måste bli enklare för att möta de framtida behoven.

Enklare robotar ska göra det lättare att producera i korta serier. Kunderna fattar sena beslut och produktion måste kunna ställas om snabbt. Att robotarna blir enklare att både sköta och installera gör att framför allt fler småföretag robotiseras. Men det måste också bli enklare att äga robotar. Tröskeln in i robotvärlden måste bli lägre för småföretagen, enligt Hans Wester.

– De mindre företagen kommer att kunna hyra robotsystem. Man köper ett grundsystem och så hyr man de applikationer som behövs.

Han ser en framtid med mobila system, att man exempelvis kan flytta robotar mellan olika arbetsplaster. De nya robotarna kommer att jobba med två händer, inte som idag. Och de blir snällare mot sina mänskliga arbetskamrater tack vare nya, känsligare sensorer.

Utrymmena i industrin kommer att delas mellan robot och operatör. Skyddsgårdarna på verkstadsgolvet blir färre. Men det finns en begränsning, säger han. De nya ”kollaborativa robotarna” kan hantera material som väger max 10 kilo.

– Och det är en liten del av alla applikationer inom industrin som väger så lite. Ungefär 80 procent av momenten hanterar komponenter som väger mer än 10 kilo. Därför tror jag att vi blir kvar i det gamla systemet ett tag till.

Robotar förbättrar inte bara kvalitén på det som tillverkas. Robotarna gör också arbetsmiljön bättre, säger Hans Wester.

– Jag stötte på ett företag nyligen som för några år sedan hade femton allvarliga olyckor på ett år. Nu är man nere i två olyckor tack vare automation med hjälp av robotar.

Yaskawa är ett japanskt företag och en av världens största robottillverkare. Sedan länge har man tillverkning av styrsystem i Torsås utanför Kalmar.  Största utmaningen för företaget i Sverige?

– Hitta kompetent personal.

Vad tycker du politiken ska göra?

– Öka fokus på industrin, gör den mer intressant för unga människor. Det är mycket snack om musikundret, men inte så mycket om industriundret. I Torsås är kommunen stolt över sitt mediagymnasium, men inte över sin industri.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 20 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Vinnova: Förnyelse är grunden för välstånd

17 mars, 2015

Skrivet av Charlotte Brogren

Debatt: Innovationer är grunden för vårt välstånd. Det är innovationer och strukturomvandling i näringslivet som huvudsakligen förklarar den produktivitetsökning som skapat utrymme för ökade reallöner, kortare arbetstid och resurser för en utbyggd offentlig välfärd. Tack vare att Sverige legat i framkant har vi kunnat bli ett av världens mest utvecklade och konkurrenskraftiga länder.

Charlotte Brogren är generaldirektör Sveriges innovationsmyndighet Vinnova. Myndighetens uppgift är att främja hållbar tillväxt genom att förbättra förutsättningarna för innovation och att finansiera behovsmotiverad forskning.
Charlotte Brogren är generaldirektör Sveriges innovationsmyndighet Vinnova. Myndighetens uppgift är att främja hållbar tillväxt genom att förbättra förutsättningarna för innovation och att finansiera behovsmotiverad forskning.

Det är den här förmågan till anpassning och förnyelse vi behöver använda när vi förhåller oss till robotisering, datorisering och automation om vi ska vara konkurrenskraftiga även i framtiden.

Den digitala revolutionen skapar stora möjligheter för fortsatt ekonomisk tillväxt, men också för samhällsutveckling i vidare mening. Ännu har vi bara sett början av den här utvecklingen. Den nya tekniken skapar till exempel nya möjligheter att höja kvalitet och effektivitet inom offentlig verksamhet. Robotar kan få stor betydelse inom bland annat äldreomsorgen och sjukvården, där en åldrande befolkning gör att vi står inför stora utmaningar.

Robotisering och automation skapar även förutsättningar för ökad resurseffektivitet, genom att robotar i många fall kan ha en precision som är omöjlig att åstadkomma med manuellt arbete och genom att produktionen kan styras på nya sätt. Svinnet minskar vilket gagnar både miljö och ekonomi.

Robotar kan också bidra till bättre arbetsmiljö genom att ersätta farliga, ohälsosamma och tunga arbetsmoment. Det gäller inte bara inom industrin, utan även i exempelvis vården där tunga lyft kan utföras av robotar.

Självfallet går det inte att blunda för att stora och omvälvande teknikskiften också skapar nya utmaningar, inte minst på arbetsmarknaden. Den rapport som Stiftelsen för strategisk forskning släppte förra året som visar att vartannat jobb kan automatiseras inom 20 år, har gett upphov till en debatt.

Visserligen är det inget nytt att strukturomvandling förändrar arbetsmarknaden. Vi har genom historien sett många fall där yrken försvunnit när nya tekniska lösningar vunnit mark och ibland har hela branscher gått under när det uppstått nya sätt att tillgodose olika behov. När ekonomin omvandlas uppstår samtidigt nya varor och tjänster och nya branscher och yrken växer fram.

Ofta är de nya jobben mer kvalificerade och mer välbetalda än de som fanns tidigare. I Sverige har exempelvis IT-branschen vuxit kraftigt och inom industrin ser vi hur en allt större andel av försäljningen består av avancerade tjänster kopplade till produkterna.

Men det hindrar inte att en snabb omvandling kan orsaka svårigheter för många människor. Det är viktigt att utbildningssystemet anpassas till den nya verkligheten så att omställning underlättas. I framtiden kommer många fler än i dag att behöva byta yrke flera gånger i livet. Det behövs därför större möjligheter för utbildning och omskolning, för att förhindra utslagningen från arbetsmarknaden och för att säkra kompetensförsörjningen. För mer information besök hemsidan för den österrikiska frågesport spielautomaten.

De länder som ligger i framkant när det gäller omställningen är de som kommer att klara sig bäst i den globala ekonomin. Alternativet är tappad konkurrenskraft och förlorade jobb.

Förutom att Sverige ligger långt framme inom digitalisering som vi kan dra nytta av, har vi dessutom en världsledande automationsindustri – det vill säga företag som utvecklar och levererar automationsutrustning såsom robotar och kontrollsystem. Det är ett styrkeområde som kan skapa nya exportmöjligheter när den globala efterfrågan på utrustning och lösningar för automatisering ökar.

Men utvecklingen går snabbt och vi behöver göra rätt saker för att inte bli frånåkta. Gunnar Bolmsjö och Ove Leichsenring från Swira pekar i sitt inlägg på att flera andra länder satsar ambitiöst, inte minst Tyskland med strategin Industrie 4.0 – nästa generations industriproduktion.

Sverige behöver göra något liknande. Vinnova gör redan nu satsningar som har stor betydelse, inte minst genom de strategiska innovationsprogrammen Processindustriell IT och automation och Sakernas internet, men också inom andra program.

Men det behövs ett mer samlat grepp och en tydligare politisk vision. Genom att bygga vidare på de satsningar som redan finns och skapa en målmedveten samordning mellan olika insatser inom forskning, utveckling och innovation kan Sverige ha kvar och utveckla en konkurrenskraftig produktion i framtiden. Jag hoppas att den strategi för nyindustrialisering som regeringen planerar utgår från ett sådant perspektiv.

En kommentar till “Vinnova: Förnyelse är grunden för välstånd

  • Legitimiteten hos själva systemet möter specifika krav som genomlysning, transparens, rättssäkerhet, opartiskhet, men även av övergripande principer om bärande regler, grundlag, förhållande till överordnade instanser, avgränsning av inflytande, kompetens, kunnande, likformighet, förtroende hos befolkningen.

    Sverige har blivit ett samhälle som värnar system i stället för medborgare. Människor flyttas från en myndighet till en annan. Ingen tar helhetsansvaret och försöker hålla ihop samhället och människorna i det.

Vad tycker du? Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 21 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Regeringen tillsätter robotgrupp

25 februari, 2015

Skrivet av

Regeringen vill rusta Sverige för den nya robotåldern. En analysgrupp tillsätts för att ta fram förslag på politiska åtgärder.

Dagens Arbete har berättat om den nya accelererande robotvågen som kommer att påverka en stor del av arbetslivet under de närmaste 20 åren.

Framtidsminister Kristina Persson hör till dem som har läst och tagit intryck.

– Ja, jag tycker det  som Dagens Arbete har publicerat  har varit oerhört tankeväckande och informativt om den utveckling som är på gång.

Det är en utveckling som gör henne orolig.

– Man bör känna oro när många jobb riskerar att försvinna på sikt, kanske uppåt vartannat jobb. Då gäller det att vi har alltifrån ett bra utbildningssystem  till ett skattesystem som inte beskattar arbetet lika högt som idag.

Nu tillsätter Kristina Persson en analysgrupp som ska föreslå vilka politiska åtgärder som kan bli nödvändiga för att möta  den accelererande robotiseringen.

Analysgruppen, som har fått namnet Arbetet i framtiden, leds av Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström och SEB:s seniorekonom Klas Eklund. Till sin hjälp har de åtta personer från  forskarvärlden och näringslivet.

– Jag vill att de ska lägga fram en analys som på allvar belyser problemen och hur dessa kan hanteras politiskt.. Jag vill ha förslag som vi kan gå vidare med.

Åtgärderna som föreslås ska kunna genomföras under de närmaste sju åren.

Ett av analysgruppens viktigaste uppgifter blir att visa hur den tekniska utvecklingen kan förenas med låg arbetslöshet.

Även inkomstskillnaderna kommer att uppmärksammas. Den tekniska utvecklingen visar att inkomstskillnaderna i många länder ökar när högutbildade efterfrågas mer än lågutbildade.

Regeringen vill veta hur växande klyftor kan motarbetas när tempot i den tekniska utvecklingen ökar.

– Fördelningen blir ett stort problem när vissa jobb försvinner eller pressas ned lönemässigt på grund av den tekniska utvecklingen.

– Samtidigt kan man säga att utvecklingen gör det möjligt att jobba mindre och att många kan ägna sig åt det man vill. Men kan man leva på det? Det är inte så säkert.

En annan framtidsfråga som analysgruppen ska titta på är hur välfärden ska finansieras och kunna få den personal som behövs.

Allt fler blir äldre och allt färre finns i de arbetsföra åldrarna. Det innebär stora påfrestningar för välfärden, anser Kristina Persson. Därför välkomnar flyktinginvandringen.

– Vi behöver fler som jobbar så att skatteintäkterna blir större. Sköter vi integrationen rätt så kommer flyktingarna att bidra till svensk ekonomi så att vi klarar välfärden i framtiden.

Utöver analysgruppen Arbetet i framtiden tillsätter regeringen två andra grupper. En om grön omställning och en annan om global samverkan. De olika grupperna berör varandra.

– När man genomför en grön omställning innebär det investeringar som ger jobb och är vi tidigt ute så kan vi förse exportmarknaden med bra produkter.

Du läser nu artikel 22 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Skolan måste utbilda för det nya samhället”

23 januari, 2015

Skrivet av Erica Sjölander

DA DebattRobotisering och automation – är det ett hot mot jobben? Mänskligheten har alltid automatiserat och förenklat sysslor, åtminstone sedan civilisationen uppstod. Automation har oftast applicerats på arbetsuppgifter som berör många, vilket friställt arbetskraft att göra mer meningsfulla saker och driva utvecklingen framåt.

Om skribenten

  • Erica Sjölander är förbundsekonom på IF Metall.
  • Hon är också LO:s representant i styrelsen för Fjärde AP-fonden och har tidigare varit politisk sakkunnig i statsrådsberedningen.

I modern tid omges vi av robotar överallt. Hela Internet är robotar, som t.ex. slussar websidor eller e-post till sin önskade destination, eller samlar in information till sökmotorer. Tillverkningen av websidor har robotiserats, även om det finns några som tillverkar själva robotarna (de som skriver programvarorna). På samma sätt sker en robotisering inom IT-yrkena, där programvaror allt mer tar över monoton programmering. Ändå växer IT-branschen, då automation friställer resurser till produktivt arbete och fortsatt teknikutveckling istället för monotont arbete.

Digitaliseringen via internet har revolutionerat vårt sätt att kommunicera, bygga kunskap, lyssna på musik, shoppa, finansiera nya företagsidéer och mycket mera. Men vi har bara sett början. Datakraften i samhället fördubblas snabbt. Rader av nya användningsområden öppnas. Produkter och tjänster görs mångdubbelt effektivare och billigare.

Robotar inom gruvdrift, industri, logistik, administration och hälsovård förväntas ersätta mänsklig arbetskraft i snabbare takt och i större utsträckning de närmaste åren. Hittills är det rutinjobben som har automatiserats men allt fler kvalificerade arbetsuppgifter kommer att åtminstone delvis kunna ersättas av maskiner. Jobben förändras successivt vilket innebär att arbetsuppgifter försvinner/förändras men också att nya arbetsuppgifter tillförs.

Digitaliseringen medför att arbetets innehåll skiftar över till annat. Exempelvis när industriarbetarens traditionella kunskaper ”flyttas in” i maskinerna behöver hen nya kunskaper inom exempelvis systematiskt förbättringsarbete. Även om yrket finns kvar så ser arbetsinnehållet helt annorlunda ut när robotisering skett. Arbetet kan ibland delas upp i mindre delar som var för sig automatiseras och sedan koordineras i större uppdrag. Människors förmåga att hantera oväntade situationer och deras i vissa lägen obefintliga omställningstid är något som är mycket svårare att digitalisera. Människor och maskiner kan därför komplettera varandra.

När industrialismen bröt igenom innebar det att människor utan utbildning och specialkunskaper kunde få jobb i fabrikerna. Samma möjligheter kommer inte att finnas nu: De jobb som har störst chans att överleva är antingen högspecialiserade eller kräver originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandlingsförmåga, omtanke om andra människor eller närvaro på annat sätt.

Effekterna av ny teknik är initialt alltså inte odelat positiva. När den nya tekniken tränger in på nya områden försvinner en del arbetsuppgifter och riskerar att göra fler arbetslösa. Strukturomvandlingen medför inte längre att människor flyttas till mer produktiva arbetsuppgifter på det sätt som skett tidigare. Nedgången i sysselsättningen beror inte bara på finanskrisen eller att företagen förlägger sin produktion i tillväxtländer utan teknikskiftet är den viktigaste orsaken. Och även om företagen investerar blir det få nya jobb. Fabrikerna är i hög utsträckning automatiserade.

Naturligtvis innebär digitaliseringen inte bara att jobb försvinner. Rader av nya tjänster erbjuds och möjligheterna till smarta tekniska lösningar på områden som hälsa, klimat och miljö utvecklas hela tiden. Historien är full av yrken som har vuxit fram, och försvunnit. Under flera decennier var till exempel växeltelefonist ett mycket vanligt jobb för svenska kvinnor. Så såg det ut tills den sista växeln automatiserades. Men det innebar ju inte att alla de kvinnorna gick ut i arbetslöshet. Tvärtom, många av dem fick andra, nya jobb. För en del innebar den omställningen, och omskolningen från ett yrke till ett annat, en stor utmaning. Men för många öppnade det också nya möjligheter.

Sverige står inför ett fortsatt teknikskifte som kommer att medföra stora förändringar för arbetsmarknaden de kommande åren. Det finns ett stort behov av en offensiv industripolitik för att möta de arbetsmarknads- och omställningsproblem som kommer att uppstå i samband med den fortsatta robotiseringen.

Kunskaper blir avgörande för om Sverige kan bli världsledande i utvecklingen av nya smarta arbetsplatser. Världen blir snabbt komplexare och mer automatiserad. Om vi tolkar språnget som en stor möjlighet så kan teknik- och produktivitetsutveckling bli en svensk framgångsväg. De flesta är överens om betydelsen av utbildning, forskning och innovation. Fler satsningar bör göras på kunskap om automation på människans villkor. Givetvis måste skolan hänga med i svängarna och utbilda för det nya samhället.

Kunskaper om hur ökade automationsnivåer kan förstärka människors förmågor blir avgörande för vårt välstånd. Sverige skulle kunna bli världsledande på utveckling av nya smarta och attraktiva arbetsplatser där människor och automation samarbetar. Det räcker en bit på väg, men vi behöver också höja kunskapsnivåerna och öka intresset från våra ungdomar att använda sina nya kunskaper och sin innovationsförmåga på de nya arbetsplatserna.

Den tekniska utvecklingen kan användas för att göra jobben bättre och säkrare. Det ger också möjligheter att byta ut monotona arbetsuppgifter till jobb med mer arbetsinnehåll vilket också är en del den fackliga strategin hållbart arbete. Men vi måste se upp så att inte tekniken leder till att arbetsuppgifterna utarmas. Det handlar om att analysera effekterna av den nya tekniken och forma arbetsorganisationen så att tekniken bidrar positivt. Framtidens jobb där människa och maskin interagerar innebär möjligheter för kreativitet, flexibilitet och mer inflytande. En hållbar utveckling både för industriarbetarna och konkurrenskraften.

Erica Sjölander
Utredningschef
IF Metall

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 23 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Löfven: ”Robotarna kommer att skapa nya jobb”

5 februari, 2015

Skrivet av HANS STRANDBERG och HARALD GATU

Nu kommenterar statsminister Stefan Löfven Dagens Arbetes granskning av den nya snabba robotrevolutionen.
– Robotarna kommer att kunna skapa nya jobb och stärka Sveriges konkurrenskraft. Det är inte den nya tekniken som oroar mig – det är den gamla.

Beräkningar visar att vartannat jobb kommer att påverkas av automatiseringen under de närmaste tjugo åren. Det skrämmer inte statsministern.

– Det är inget nytt att jobb automatiseras. Skillnaden nu mot förr är att allt går snabbare. Frågan är nu hur vi tillför nya jobb i minst samma takt som de gamla försviner. Där handlar det om nya produkter. Därför är innovation oerhört viktigt.

– Tiden mellan idé till färdig produkt måste bli kortare i företagen. Då har vi naturligtvis många möjligheter. Det är inte så att tillverkar samma sak och tillverkar den med färre och färre människor, utan det kommer nya produkter också.

Vad kan samhället göra för att rusta människor för den här utvecklingen?

– Framför allt genom utbildning. Därför är det viktigt att vi bygger upp kunskap på ett bättre sätt än idag. Vi kan inte ha det så att 13 procent av ungdomarna som gått ut grundskolan inte kommer in i gymnasieskolan. Det blir ett elände för dem och för hela landet.

– Utvecklingen kräver att vi höjer vår kunskap. Ska vi tävla med omvärlden så är det kunskapen som utgör skillnaden. Till exempel hur mycket tjänster och kunskap vi kan ladda in i våra produkter. Det förutsätter en högre nivå på kompetensen.

Vad tror du folk kommer att jobba med i det nya robotsamhället?

– Någon ska sköta robotarna även om de skulle vara autonoma. Vi ser ju att i Sydkorea, som är mycket mer robotiserat än vad vi är, tillkommer många nya jobb i spåren av robotiseringen. Design är ett område som kommer att bli viktigt.

– I äldreomsorgen ser vi hur robotar kan göra den tuffa delen av jobbet. Men det mänskliga arbetet kommer aldrig att försvinna.

Det här är ingen utveckling som skrämmer dig?

– Nej, det som skulle skrämma mig är att vi sätter oss ner och säger att ”nu är det bra som det är”. Då åker vi av banan, det kan vi vara säkra på.

– Den här utvecklingen är ingenting som Sverige själva kan styra. Den kommer och den går fort som bara den. Tänk bara att 90 procent av all information i världen har kommit fram under de senaste två åren. Det säger någonting om styrkan i datorkraften.

Stefan Löfven betonar vikten av att se framåt och inte fastna i nostalgi. De som anpassar sig bäst klarar sig också bäst.

– Många anser att vi nu står inför den fjärde industriella revolutionen. En utveckling som bland annat innebär en lavinartad ökning av robotar och där arbetsprocesser kommer att digitaliseras.

Utvecklingen ger regeringen anledning att fundera på vad som är Sveriges strategi för nyindustrialiseringen.

– Vi får för första gången unika möjligheter till både flexibel produktion och masstillverkning. Nu kan man göra både och. Det ger helt nya förutsättningar.

Vi har digitala jättar, konstaterade han och nämnde bland annat Spotify, Skype och King.

– Det är riktigt riktigt bra. Men vi måste se till att digitalisering, robotisering och automatisering kommer alla företag tillgodo. Det kommer att vara oerhört viktigt.

Att utveckla tekniken är också ett sätt att värna de anställdas villkor, enligt Stefan Löfven.

– Framtidens företag som vill vara lönsamma ska inte pressa löner och villkor. Man måste locka den bästa kompetensen och de mest engagerade medarbetarna för digitala lösningar och robotisering.

Du läser nu artikel 24 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Robotiseringen ställer nya krav på ledarskapet”

26 januari, 2015

DA DEBATTVi kan nästan dagligen läsa om hur digitaliseringen sveper in över bransch efter bransch och slår sönder etablerade verksamheter. Jobb som igår var självklara delar av vårt samhälle försvinner snabbt.

Om skribenterna

  • Mattias Axelson är doktor i företagsekonomi och verksam vid Center for Innovation och Operations Management vid Handelshögskolan i Stockholm.
  • Dan Brännström är generalsekreterare i FAR, branschorganisationen för redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare.

Börsmäklaren ersätts av en robot, journalisten utmanas av gratis information, redovisningskonsulten automatiseras och så vidare. Listan på yrken som förändras eller försvinner kan göras lång. Enligt rapporten ”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år” från Stiftelsen för Strategisk Forskning kan så mycket som 46 procent av tjänstejobben i Sverige försvinna.

Det är en utveckling som påminner om den som tidigare svepte över jordbruket när det mekaniserades eller när industrin automatiserades. Då ersattes gamla jobb av nya genom framväxten av nya branscher. För samhället i stort innebar förändringen en uppgradering och ett allt högre välstånd, även om den på individnivå naturligtvis kunde vara smärtsam. Är det annorlunda nu?

Det finns gott om företrädare för argumentet att det ordnar sig som vid tidigare strukturomvandlingar. Ett exempel på att de kan ha rätt är uppgiften från Stockholms Handelskammare att programmerare nu är den största yrkesgruppen i Stockholm. Men andra menar att det faktiskt är annorlunda den här gången eftersom nya innovationer inte tycks leda till tillräcklig framväxt av nya jobb.

Svaret på om det är annorlunda nu eller inte ges inte av någon naturlag. Svaret blir en konsekvens av vad vi gör för att tackla den förändring som vi möter. Det är dags att packa väskan och börja vår gemensamma upptäcktsresa i en värld som digitaliseras allt mer. Vad krävs för att det ska bli en lyckad upptäcktsresa?

För att tillhöra morgondagens vinnare måste ledare i tjänsteföretag tänka om – dagens verksamheter och affärsmodeller är inte framtidens lösningar. Det innebär att den största och viktigaste ledarskapsutmaningen är att skapa förutsättningar för innovation. Att skapa innovationskraft!

Det lyfts ofta fram att kunden är den viktigaste källan till innovation. Vi håller med. Men ska vi lyckas ta fram nya innovationer och affärsmodeller måste vi i högre grad än idag frigöra skaparkraften hos de många människorna i våra organisationer. Det är nyckeln till om vi ska kunna skapa förutsättningar för innovation.

Vi måste tillåta och uppmuntra till experimenterande. Vi måste acceptera och förlåta misslyckanden, mer än vad som många gånger är fallet idag. Vi måste tänka långsiktigt om hur våra medarbetare och kollegor kan bidra till innovation. Vi ska tjäna pengar imorgon, inte bara idag.  Vi måste därför ha tålamod och inse att vår gemensamma upptäcktsresa inte alltid går spikrak. Vi behöver inse att återvändsgränder och snedsteg bidrar till att vi lär oss mer.

Det bästa är att innovationskraft ökar av sig själv när ledarskapet har skapat den rätta jordmånen. För att komma igång i innovationsloopen är ett bra första steg att samla organisationen och göra en nulägesanalys. Och då är det avgörande att se sanningen i vitögat och våga ställa sig frågan: Är vår verksamhet verkligen på rätt väg in i framtiden? Sedan har vi människor behov av att känna mål och mening i allt vad vi gör och därför behövs en vision som beskriver ett önskat framtidsläge. I ett tredje steg är det dags att gå från ord till handling, att konkret börja testa idéer i verkligheten. För att hålla tempot uppe är det angeläget att regelbundet utvärdera förnyelsen med nyckeltal som är anpassade till det som ska uppnås. Nästa steg i innovationsloopen är att dra lärdomar, ompröva och justera färdriktningen genom nya mål.

Ingen kan förutse framtiden, men det är upp till varje företag att välja hur man går framtiden till mötes. Ledare som ser att marknaden förändras, som utnyttjar teknikens möjligheter och som framförallt tar till vara potentialen hos människorna i organisationen kan alltid möta framtiden med tillförsikt.

Mattias Axelson, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm
Dan Brännström, generalsekreterare i FAR

 

Du läser nu artikel 25 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Serviceroboten är en social utmaning”

29 januari, 2015

Skrivet av Kajsa Ellegård

DA DEBATTNär jag för första gången besökte Volvo Olofströmsverken 1980 fick jag se en film som visade en robot som stod i ett rum där det vimlade av finklädda människor på fest.

Om skribenten

  • Kajsa Ellegård är professor på Linköpings universitet vid Tema Teknik och social förändring.
  • Hon forskar kring hur människor skapar och använder teknik, och hur teknisk förändring vävs samman med kulturmönster, vardagsliv, politik och ekonomi.

Med graciösa rörelser serverade roboten drinkar från en bricka som den höll i änden av sin ”arm”. Det såg ut som om den ägnade sig åt att dansa balett och det var en fantastisk syn. Filmmakaren hade verkligen gjort ett jobb som övertygade om att robotar är rena, har god precision och kan uppföra sig i fina salonger, ja, kort sagt, man behöver inte frukta dem. Det var en riktig servicerobot!

Några år innan detta utspelade sig hade de första robotarna installerats i Volvos karossfabrik i Torslanda. De satte punktsvetsar, gjorde ett bra jobb på alla skift och kunde jobba för två. De blev inte trötta och skadade av sina enformiga och tunga rörelser – men de måste betjänas. En människa måste mata dem med materialet som skulle svetsas ihop, genom att lägga delarna på så kallade jiggar och medan roboten satte punktsvetsar betjänade samma människa en annan robot med material. De jobb som då fanns kring robotar vad med andra ord både enformigt och okvalificerat, även om det inte var lika tungt som att själv stå där med punktsvetsaggregatet. Människan hade blivit robotbetjänt. Tvärtom jämfört med den graciösa serviceroboten i filmen jag sett.

På 1970- och 1980-talen frodades också diskussionen om det goda arbetet och på metallklubben på Volvo fanns det de som brann för den frågan. Man kunde ju inte med bästa vilja i världen hävda att de första robotarna bidrog till ett bättre, värdigare och mer utvecklande arbetsinnehåll. Samtidigt såg karossfabrikens ledning en stor risk att inte kunna behålla och rekrytera ny arbetskraft till industrijobben och hade därför intresse av att göra något åt situationen. Fabriksledningen och fackligt aktiva arbetade tillsammans för att utveckla nya sätt att organisera arbetet, skapa mer utvecklande och mindre slitsamt arbetsinnehåll. Resultatet blev att operatörernas arbetsinnehåll blev större, de fick utbilda sig och lära sig fler olika typer av mer kvalificerade arbeten. Skötsel och underhåll av robotar, kvalitetsbedömning och arbetsplanering gjorde jobben betydligt bättre – men också betydligt färre.

Robotarna var nästan outtröttliga och visade i stort sett fullkomligt jämn kvalitet om de underhölls väl. Dock hände det att något gick fel och då gällde det att snabbt få stopp på produktionen. För lika fort som robotar kan producera till hög kvalitet när allt går som det ska, kan de också producera felaktiga produkter när något går fel. Det mesta av sådana haverier tillhörde robotteknikens barnsjukdomar.

Idag är robotar självklara i de flesta industrier, operatörerna har fått ökad kontroll över robotarna sedan de första stegen i den riktningen togs i Volvos karossfabrik.

Nu är trenden att robotar installeras inom servicesektorn. Arbeten med att bistå människor på olika sätt, bland annat i vård och omsorg, robotiseras. Industriprodukter bryr sig inte om ifall det är en människa eller en robot som hanterar dem. Men till skillnad från karosser märker människor stor skillnad på om hon blir hanterad av en maskin eller en människa. Istället för att skapa relationer mellan människor, mellan vårdad och vårdare, där grunden är omtänksamhet och empati och där människor bemöter varandra med respekt och kan läsa av hur den andre mår, skapas en socialt död relation till en robot som inte kan hantera människors oändliga olikhet både fysiskt och psykiskt och inte heller förmår tolka och förstå socialt komplexa situationer. Vi riskerar att skapa ett samhälle där möten mellan människor ersatts av möten mellan människa och robot där den servicebehövande, sjuka eller gamla människan, saknar förmåga och möjligheter att själv styra roboten.

Den vision som målas upp är att de anställda i vården kan ägna mer tid åt att sköta de mänskliga relationerna om robotar införs och till dels kan det säkert vara så. Men är det någon vinst med att införa servicerobotar i vården om man både måste bekosta investeringar i robotar, anställa ny underhållspersonal och betala lön till den redan befintliga personalstyrkan? Någonstans glappar det i den ekvationen.

Möten mellan olika människor i olika situationer är grundläggande för att skapa och behålla tillit, förtroende och att våga lita på andra. Grunden för själva samhället är att vi alla lever och utvecklas genom att träffas, prata med varandra och göra saker tillsammans med andra. Det är viktigt att kunna mötas som anställd och arbetsledning, som vårdbehövande och vårdanställd, som lärare och elev, som kund och butiksanställd osv. Om arbetsplatser och serviceställen på ett oreflekterat sätt blir alltmer robotiserade, blir vardagen socialt fattigare. Vi träffar inte lika många människor med andra erfarenheter och bakgrunder än vi själva har. Vars och ens världsbild krymper. Risken är att en person som behöver omvårdnad och inte får möta mänsklig värme i sin vardag utan tas omhand av en servicerobot känner sig socialt nedvärderad – även om intentionen med serviceroboten är den bästa. Nog finns det ett visst behov hos de flesta att ha makt och möjlighet att själv bestämma i sin egen vardag – och nog har de flesta en önskan om att bemötas av människor i svåra situationer?

Många viktiga frågor söker svar. Servicerobotar ska sköta människor – men vad är värdigt och socialt önskvärt att robotisera inom servicesektorn? Vad händer med det sociala samspelet? Servicerobotar, likaväl som robotarna i karossfabriken, måste underhållas och skötas om. Att sköta robotar för att de ska fungera innebär nya och annorlunda arbeten inom servicesektorn – men vad händer med de befintliga servicejobben? Var finns de kreativa, socialt orienterade och samarbetsskickliga aktörer som svarar på dessa frågor i samhällets ”servicerobotiseringsprocess”?

Jag tror att vi på större allvar måste diskutera de djupare sociala effekterna såväl i vårt arbets- och vardagsliv som i samhället i stort av den utveckling mot ett teknikstyrt arbetsliv, som inte minst utvecklingen av servicerobotar kan leda oss mot.

Kanske, om vi börjar nu och för diskussionen på arbetsplatser, hemma, i skolor och på vårdinrättningar och i politiska partier, fackföreningar och företagsledningar, kan vi finna goda, kreativa lösningar på hur servicerobotars positiva sida kan tillvaratas och samtidigt undvika sådana risker för eliminering av sociala situationer i arbets- och vardagsliv som luckrar upp vår tillit till varandra. Metallklubben och fabriksledning gjorde en pionjärinsats i den riktningen vid robotiseringen i Volvos karossfabrik i Torslanda på 1980-talet. Nu är det hög tid att föra den utvecklingen vidare, men inom servicesektorn. Lyckas vi med det kanske man vågar bli både gammal och sjuk!

 

Du läser nu artikel 26 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Så kan nya jobb skapas

21 januari, 2015

Skrivet av Stefan Fölster

DEBATTI somras publicerade jag en rapport tillsammans med Stiftelsen för Strategisk Forskning enligt vilken mer än vartannat jobb kanske automatiseras de kommande 20 åren. Studien väckte mycket uppmärksamhet, men kan också kritiseras. Framtiden bär trots allt på allehanda överraskningar.

Om skribenten

  • Stefan Fölster är professor i nationalekonomi på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm) och chef för Reforminstitutet, som sponsras av Stiftelsen Fritt Näringsliv.
  • Han var tidigare chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

Mindre uppmärksammad är emellertid den forskning som redan nu visar stora konsekvenser av automatisering för arbetslivet. Till exempel visade en rapport nyligen i American Economic Review att antal jobb med höga löner visserligen har ökat, men antal jobb med löner i mitten på fördelningen har minskat rejält mellan 2003 och 2010. Fler har därför tvingats ta jobb med låga löner som då också har ökat i antal. Detta har skett i alla undersökta länder, inte minst i Sverige. Polariseringen på arbetsmarknaden kommer av allt att döma öka än mer framöver.

För att parera denna utveckling vill jag föreslå en anpassning till automatiseringen på fyra politikområden.

Samhällsekonomi: Automatisering och digitalisering bidrar till svagare investeringsdrivna konjunkturuppgångar och låg inflation, eftersom det inte behövs lika dyra investeringar för att öka produktionen. En följd är låga räntor och risk att priser på bostäder och aktier spekuleras upp. Riksbanken lyckas allt sämre, både att stävja bubblor och att stimulera ekonomin. Rimliga motdrag är såväl utfasning av avdrag för låneräntor, som större vikt på annan tillväxtpolitik.

De nya jobben: Rätt hanterat kan automatisering bli ett stort lyft för levnadsstandarden, inte minst för välfärden. Vårdpersonalens praktiska arbetsmoment kan automatiseras, och förhoppningsvis frigöra mer tid för det personliga bemötandet. Välfärden blir då mer kapitalintensiv och mer beroende av god ekonomisk tillväxt.

Digital teknik ger ofta hög utdelning till den som är först. Världsbanken har nyss levererat en lång lista av hinder för innovatörer i Sverige när de försöker starta företag och skala upp till nästa Google eller Apple.

När yrken i allt snabbare takt blir föråldrade är det ännu viktigare att snabbt och flexibelt kunna lära ut nya färdigheter till dem vars jobb automatiseras. Undervisning på nätet med nya spelliknande program kan vara en viktig lösning för en snabbare omsättning av yrkeskompetens. Risken är stor att för många tvingas traggla för länge med gammaldags utbildningar när de behöver förnya sin kompetens. Risken är också stor att nya digitala utbildningskoncept, när de väl kommer, har tagits fram av innovatörer i andra länder. Sverige behöver en innovationspolitik för utbildning som både främjar nya försök, men också testar och förkastar det som inte fungerar.

Intelligent trygghet: Kombinationen av färre vanliga jobb och fler som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden ökar efterfrågan på trygghet, men försvårar finansiering. Så här kan man resonera kring mer intelligenta trygghetssystem: En trist svensk blockering har varit föreställningen att taket i a-kassan måste vara densamma för alla. Det har gett en 22-årig som bor hemma och helst vill spela datorspel samma ersättningsvillkor som en 35-årig småbarnsmor med hög hyra. Hon får lida för att andra arbetslösa, enligt forskningslitteraturen, tenderar att dra ut på arbetslöshetstiden när a-kassan höjs. En smartare a-kassa är istället mer generös för personer som är väl etablerade på arbetsmarknaden och har försörjningsbörda.

I många länder har därför a-kassan differentierats, till exempel kan taket vara högre för den som har barn att försörja. Österrike, med EU:s lägsta arbetslöshet, har dessutom sedan tio år tillbaka kompletterat a-kassan så att den som blir arbetslös får en utbetalning som ökar ju längre en person har arbetat. En österrikare bygger på det sättet upp en buffert som till skillnad från svensk a-kassa och LAS är pålitlig. Den finns där oavsett skäl till arbetslöshet, och är således också en försäkring, och startkapital, ifall ens yrke inte längre behövs.

Skatter: Först med industrialiseringen blev människor utan särskilda färdigheter efterfrågade, bara de kunde styra en maskin. Under en historiskt kort period kunde arbete göras till den främsta skattebasen. Det kanske inte håller framöver. Här är ett exempel på en möjlig skattereform.

 Inkomstskatten har blivit mycket oöverskådlig, inte minst till följd av Finansdepartementets allt mer snåriga regler för att skilja kapital- från arbetsinkomster. Ett dilemma har varit att lägre skatter för investerare normalt också gynnar relativt välbemedlade. Samtidigt gynnar det nuvarande regelkrånglet mest klippare och advokater som hittar kryphål i ett skatteregelverk som inte ens finansdepartements skattejurister längre klarar av att överblicka.

Flera EU-länder har dock tagit steg mot ett skattesystem, ibland kallat konsumtionsskatt, som blir mycket enklare, främjar sysselsättning, och har god stöd i forskningen. Grundtanken är att den som arbetar och vill investera sina inkomster i företag och skapa nya jobb kan göra det obeskattad. Skatten slår till först när pengarna tas till konsumtion. Det gör det mer intressant att investera, utan att ge investerares konsumtion några särskilda skatteförmåner.

En enkel variant är att låta inkomst betalas in till en obeskattad depå. Från denna depå kan investeringar göras och avkastning tjänas utan några skattekonsekvenser. Inkomstskatten dras av banken först när pengar överförs från denna depå till ett personkonto för konsumtion.  Arbetsgivare slipper administrera anställdas inkomstskatt.

Vägen till en sådan konsumtionsskatt kan tas i överblickbara steg, till exempel genom att ersätta det krångliga investeraravdraget som nyligen införts med en depå till vilken obeskattade inkomster kan betalas in upp till ett tak, och från vilken investeringar kan göras. Över tid kan taket höjas stegvis.

Detta är bara några exempel på möjliga reformer. De illustrerar dock att automatiseringens konsekvenser sannolikt kan hanteras. Men det kommer inte att ske av sig själv.

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 27 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

”Statlig industripolitik måste säkra kompetensen”

3 februari, 2015

Skrivet av Gunnar Bolmsjö och Ove Leichsenring

DebattSverige har halkat efter när det gäller robotar i industrin och det hotar jobben, skriver Gunnar Bolmsjö och Ove Leichsenring från SWIRA, branschföreningen för industrirobotar. De efterlyser en statlig industripolitik som möter detta.

Om skribenterna

  • Gunnar Bolmsjö är professor i robotik vid Högskolan Väst i Trollhättan. Hans forskar framför allt om robotar som arbetar tillsammans med människor i industrin eller i vardaglig miljö.
  • Ove Leichsenring är konsult, specialiserad på robotautomation. Han har tidigare varit marknads- och säljchef på ABB Robotics.
  • Båda är aktiva i SWIRA, en branschförening som vill stimulera utveckling och användning av robotteknik och ett samlande forum för intressenter inom svensk robotik. SWIRA är i sin tur medlem i IFR, International Federation of Robotics, med 28 medlemsländer. SWIRA är också en del av alliansen SAG, Svenska Automationsgruppen

Industrirobotar är i dag en integrerad del av svensk tillverkningsindustri. De är involverade i stort sett i alla processer där det handlar om produktion i större serier, till exempel av lastbilar, personbilar, maskin- och personbilskomponenter, plastdetaljer och möbler. Robotarna svetsar, betjänar maskiner, bearbetar och målar. De är också duktiga på att paketera, bland annat livsmedel och läkemedel.

Kort sagt; robotarna har blivit oundgängliga för många industriföretag. De skapar förutsättningar för en mer hållbar och resurssnål tillverkning och för en arbetsmiljö där hälsofarliga moment kan undvikas.

Men allt är inte frid och fröjd. Den tätposition som Sverige länge haft när det gäller högeffektiva automatiserade produktionsprocesser är allvarligt hotad. Numera sker en snabb robotisering i våra viktigaste exportländer. Sverige har halkat ned till en fjärdeplats när det gäller antalet installerade robotar i industrin per 10 000 anställda. Vi ligger sedan några år tillbaka efter Korea, Japan och Tyskland. Om inget görs kommer vi också inom en snar framtid att bli omsprungna av länder som Belgien, Danmark, Italien och USA.Antal installerade robotar i industrin per 10.000 anställda. Statistik från International Federation of  Robotics  IFR 2013.

Med jämna mellanrum dyker det upp tidningsartiklar som beskyller robotarna och automationen för att jobb försvinner i industrin. Det är ett kortsiktigt synsätt och egentligen förhåller det sig precis tvärtom. Automation är en nödvändig förutsättning för ökad effektivitet inom industrin. Undersökningar i Danmark visar att företag som tar hjälp av robotar i snitt ökar produktiviteten med 15 procent samtidigt som sysselsättningstillväxten ökar med 5 procent, enligt en analys av automationspotentialen hos tillverkande företag i Syd Danmark, Blue Ocean – Robotics 2013

Förklaringen är att företagen förbättrar konkurrenskraften. De tar därmed marknadsandelar och kan på så sätt säkra framtida jobb. Det här är bakgrunden till att vi numera också ser en snabb robotisering i Kina.

Varför försvagas då Sveriges position? Vi menar att det förutom en långvarig lågkonjunktur beror på att det saknas en överordnad nationell industripolitik för att öka tillverkningsindustrins konkurrenskraft. Till detta kommer svårigheter för företagen att få fram kapital. Sammantaget hämmar detta investeringar som skulle kunna höja produktiviteten inom framförallt mindre och medelstora tillverkningsföretag.

Flera av Sveriges viktigaste exportländer satsar nationellt för att öka tillverkningsindustrins konkurrenskraft. Tyskland förbereder den fjärde industriella revolutionen – Industry 4.0 – som går ut på att skapa ”smarta” fabriker. President Obama har startat ett nationellt nätverk kallat ”National Network for Manufacturing Innovation” (NNMI), som skall påskynda införandet av spjutspetsteknik för att öka de amerikanska företagens konkurrenskraft. Liknande program, med statlig uppbackning, genomförs i England, Danmark och flera andra länder. Programmen går ut på att hjälpa tillverkningsföretagen att konkurrera med värdeförädling genom automation och ett högt teknikinnehåll. Länderna hoppas att det i sin tur ska leda till att produktion som förlagts till lågkostnadsländer ska flytta tillbaka, eller i vart fall att en ytterligare utflyttning av tillverkande företag ska förhindras.

Automation med bland annat robotar och ny teknik kommer i grunden att förändra industrins framtida produktionsprocesser. Det är därför hög tid att svensk industri hänger på den internationella utvecklingen och tar vara på möjligheter som olika typer av robotar, smarta sensorer, avancerade säkerhetssystem och artificiell intelligens erbjuder. Den tekniska utvecklingen innebär att även kundanpassad småserieproduktion kan automatiseras i allt högre grad.

Kravet på kunskap ökar i produktionssystemen, vilket leder till ett växande behov av välutbildade ingenjörer, operatörer, robotprogrammerare, produktions- och automationstekniker. Kompetensförsörjningen till industrin blir avgörande för industrins framtid och det svenska utbildningssystemet på olika nivåer måste samverka och möta de här behoven.

Därför är det nödvändigt att regeringens industripolitiska program även innehåller ett nationellt program för att öka konkurrenskraften i den Svenska tillverkningsindustrins produktionsprocesser. Satsningarna i andra länder inom produktionsteknik, automation och robotisering måste mötas med motsvarande satsning här hemma. Det är bara på det sättet som Sverige kan hävda sig i den globala konkurrensen och säkerställa nya jobb och att morgondagens svenska industriprodukter tillverkas här i landet.

Gunnar Bolmsjö, Professor i robotik, Högskolan Väst

Ove Leichsenring, Konsult, specialiserad på robotautomation

Artikelförfattarna är båda medlemmar i SWIRA: styrelse ( Swedish Industrial Robot Association )

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 28 av 28 på temat Robotiseringen av arbetslivet

Rusta oss för robot­samhället

21 januari, 2015

Skrivet av Helle Klein

En ny generation robotar är på väg in i arbetslivet. De utmanar både arbetare och tjänstemän. Dags för facket att formulera visionen Det goda arbetet 2.0.

Det pågår en andra industriell revolution. Den första gav oss ångmaskinen, elektriciteten och explosionsmotorn. I dag handlar det om digitalisering, artificiell intelligens och automatisering. Robotarna är här.

Användandet av industrirobotar kom redan på 1970-talet. Datoriseringen har pågått lika länge. Det som nu sker är att en andra generation av smartare och smidigare robotar är på väg in – inte bara i industrin. Många jobb kan gå förlorade men nya jobb kan också skapas.

Dagens Arbete har granskat robotarnas frammarsch. Hittills har maskiner kunnat ta över de skitiga och farliga jobben. Dessutom har industrirobotarna bidragit till ökad produktivitet och att nya jobb har tillkommit.

Nu gör en ny generation robotar entré – betydligt mer intelligenta och utan den traditionella buren. De kan dessutom samarbeta. Detta utmanar både arbetare och tjänstemän.

När datorerna kom målades skräckbilder upp om hur inget mänskligt arbete skulle behövas framöver. Domedagsprofeterna har sällan rätt. Däremot är det uppenbart att digitaliseringen och den nya robottekniken i grunden ändrar arbetslivets förutsättningar. Därför behövs en djupare samhällsdebatt om arbetet i framtiden.

Metallfacket i Tyskland har insett att det är dags att rusta sig för robotiseringen. IG Metall har inrättat en ny avdelning som kallas ”framtidens jobb” som är tänkt att vara en aktiv röst i samhällsdebatten om industrijobbens framtid.

IF Metall borde följa efter sina tyska kollegor. Bra samverkansprojekt mellan fack och företag pågår om balansen maskiner-människor men det är dags att utåt börja formulera krav. Industriarbetet laddas med mer kunskap och det bör synas i både ökad delaktighet och lön.

Jobbdebatten förs alltför kortsiktigt. Det är dags att ta sikte på arbetslivet om tio, tjugo år, inte bara till kommande mandatperiod. När politiken sviker måste facket driva framtidsfrågorna. Jobb kommer att försvinna – hur ska nya uppstå? Hur undvika ökade inkomstskillnader? Hur ska Sverige förbli en ledande industrination och ett jämlikt samhälle under 2000-talet?

– Vi är inte rädda för ny teknik. Det är den gamla som skrämmer oss, sa en gång dåvarande IF Metall-ordförande Göran Johnsson.

Nu är det hög tid att rusta människor för robotsamhället. Dags att formulera visionen Det goda Arbetet 2.0.

En kommentar till “Rusta oss för robot­samhället

  • De som struntar i dagens problem kan heller inte lösa morgondagens problem. De arbetslösa idag offras för vad exakt? Ett vagt löfte om att några högavlönade floskel-generatorer lovar att om tio till tjugo år så kommer de inte ha gjort någonting men något kommer att ha hänt så att problemet löstes av sig självt.
    En solidarisk lösning vore att dela jobben men det kostar för de som har jobb då de skulle vara tvungna att gå ner i lön när de arbetar mindre. Men solidaritet är numera bara tänkbart om det är gratis….
    Längre lagstadgad semester skulle ge behovsanställda mer timmar och därmed mer inkomst. Men de som lever för sitt arbete, ofta överbetalda floskelgeneratorer, ser inget gott i kortare arbetstid och lägre lön. De är i minoritet i samhället, men i majoritet bland högljudda tyckare och politiker så jag antar att vi alla får anpassa våra liv till deras preferenser: Jobbet är allt, familj och fritid är för latmaskar och parasiter.
    Och vilka är egentligen domedags-profeterna? De som tror att vi genom automatisering och effektivisering skapar MER arbete åt varandra (nästan definitionen på sub-optimering) eller de som tror att automatisering och effektivisering leder till mer av det som egentligen är värdefullt (familj, vänner, fritid)?

Vad tycker du? Diskutera ledaren här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *