”Skydda de arbetssjuka”
Publicerad 2016-03-15, 06:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Ledare Företagen är vinnare medan de arbetssjuka är förlorare i dagens arbetsliv. Arbetsgivarna och facket har svikit de mest utsatta.
Du går till jobbet och tror att du är försäkrad. När ryggen ger upp visar det sig att du hade fel. Evert är en av dem som fick betala med både hälsa och ekonomi. Tjugo år i kronofogdens grepp blev det för Evert. Och det finns många berättelser som Everts.
Fack och arbetsgivare har ett eget försäkringsbolag – Afa Försäkring – för att anställda som skadats på jobbet enkelt ska få ersättning. Försäkringen ska komplettera det statliga skyddsnätet för att det anses för dåligt. Den skapades en gång som ett led i att få arbetsgivarna att satsa på god arbetsmiljö och vara med och betala för anställda som blir sjuka av jobbet. En utmärkt idé i den svenska modellens anda.
Tyvärr visar sig skyddet för de arbetssjuka vara direkt uselt i dag. Domen faller hårt över facket och arbetsgivarna. De har gemensamt struntat i de allra svagaste på svensk arbetsmarknad.
Allt färre får sin arbetssjukdom godkänd av Afa. För att få den viktigaste ersättningen, livränta (ersättning för den framtida inkomstförlusten), måste man dessutom få rätt i en särskild nämnd som prövar arbetsgivarens ansvar. År 2014 fick 31 personer rätt i denna nämnd.
Afa Försäkring sitter i dag på 198 miljarder i samlade tillgångar. Ett belopp som motsvarar statens utgifter för försvar, a-kassa, universitet och högskola, sjukpenning samt Sveriges bidrag till EU.
Premierna är lägre än någonsin. För en arbetare med en lön på 25 000 kronor betalar arbetsgivaren 30 kronor om året. Samtidigt som de arbetssjuka förvägras ersättning har Afa Försäkring så mycket pengar att 40 miljarder kronor har betalts tillbaka till arbetsgivarna. Företagen är vinnare medan de arbetssjuka är de stora förlorarna.
Försäkringen är parternas gemensamma egendom, men vad gör LO? Ingenting. I stället för att kräva en försäkring värd namnet skyller de på staten. ”Betalar inte staten ska inte arbetsgivarna behöva göra det heller”, tycks de resonera. Trots att det är i arbetsgivarens tjänst som kroppen har blivit förstörd.
Statens försäkringssystem har försvagats. Alltför många slutar som Evert – med ständig värk och i förnedrande fattigdom. Om inte facket värnar dem som slits ut på jobbet vem ska då göra det?
Det är hög tid för fack och arbetsgivare att reformera försäkringen och använda sina många miljarder för att verkligen skydda de mest utsatta. Att samla pengar på hög och förvägra människor som offrat sina kroppar i jobbet sin ersättning är skamligt
Hej! På 90-talet ansökte jag om livränta men fick det inte godkänt, trots intyg från FK. Jag jobbade som tjänsteman och under alla mina år var mitt arbetsverktyg skrivmaskin och dator. Under flera år provade jag olika behandlingar för mina tennisarmar som till sist fick opereras.
Gick hem från arbetet 2002, har skador i axlarna, nacke och rygg samt psykosocial problematik. Axlarna är de enda som är utredda av arbetsmiljömedicin i Lund, men de övriga är inte utredda, ändå så är arbetsgivaren skyldig att utreda mina skador enligt systematiskt arbetsmiljöarbete: orsak, uppkomst samt hur arbetsförmågan påverkas. Vid min ansökan om arbetsskada så ska försäkringskassan utreda hur skadan/sjukdomen uppkom samt hur den inverkar på mig Dessutom ska ett läkarintyg inhämtas där läkaren beskriver skadans orsak, uppkomst samt hur min arbetsförmåga påverkas. Ingenting har gjorts för att åtgärda eller utreda mina skador, med andra ord så har inget av det som arbetsmiljölagstiftning, föreskrifter, vägledningar eller övriga arbetsbeskrivningar följts i mitt ärende som jag ensamt utan IF Metalls hjälp fått driva upp i den ena rättsliga instansen efter den andra och det i 13 år.
Såg mina föräldrar arbeta sig halvt till graven under slavdrivarna som kallar sig arbetarnas vänner. Arbetsgivarna bryr sig inte om oss alls, vi är bara utbytbara maskindelar för dem. Man föredrar nästan girighetskulturen i USA, dom låtsas inte, dom är helt öppna med att dom skiter fullständigt i sina arbetare, dom drar inte en massa kvasi-proletära slagord så dom kan låtsas vara på vår sida.
Det verkar som att man hellre sitter still i båten än att man skall göra något för alla arbetsskadade. Man tvår sina händer istället för att gå sin egen väg. Politiska beslut kan aldrig stå i vägen för arbetsskadades rätt till trygghet och rättssäkerhet vid arbetsskadeolyckor.
Det är ett syniskt spel med arbetsskadade som spelbrickor. Vill man så kan man. Men detta är två parter som hellre ser till sina egna intressen och inte till vad försäkringen skall vara.
Man vill inte ge försäkrade deras rätt. Och man önskar inte heller att utge vad som rättmätigt tillfaller skadade i arbetet. Sedan skyller man på Försäkringskassan, som med devisen ”Vi är oberoende och opartiska”. På vilket sätt är man det?
Sedan vänder man sig till LO-TCO Rättsskydd för att få se domar som vunnits, men då säger man att detta inte går.
Men offentliga handlingar skall ju lämnas ut. Varför vill man inte hjälpa alla arbetsskadade till sin rätt?
Rolfs artikel ger en såväl korrekt som skrämmande bild av de försämringar i lagstiftning och arbetsskadeförsäkringar (såväl de statliga som TFA) som skett under de senaste decennierna.
Nu måste vårt förbund och LO ta krafttag för att återskapa en
acceptabel trygghet då våra medlemmar drabbas av arbetsskador.
Vad säger vår förbundsordförande om dagens situation?
När de började ifrågasätta om mina föräldrar också hade arbetsskador gav jag upp att få något från AFA.