Här bloggar Dagens Arbetes chefredaktör, Helle Klein, om alltifrån möten med fackliga medlemmar runtom i Sverige till debatter med makthavare i samhälls- och arbetslivet. Här blandas högt och lågt, allvar och roligheter, det politiska med det mer personliga.

Hatet dödar

Publicerad 2016-06-16, 12:19   Uppdaterad 2022-02-08, 13:27

Mordet på labourpolitikern Jo Cox är en tragedi som alltför mycket påminner om mordet på utrikesminister Anna Lindh för 13 år sedan. Båda var lysande stjärnor som släcktes på tok för tidigt. Båda utsattes för en mördares hatiska aktion mitt under brinnande Europa-debatt. Ännu vet vi inte motivet till mordet på Jo Cox men det vi vet är att det precis som i fallet med Anna Lindh kommer att få politisk betydelse.

Och båda efterlämnade två barn som tvingas växa upp utan sin mor.

Hur mycket hat klarar vår demokrati? I en tid av terrordåd, hatbrott och politiska mord utmanas demokratin till bristningsgränsen. Jo Cox make vädjar nu om enighet och gemensam kamp mot det hat som mördade hans fru. Han har så rätt och jag hoppas många lyssnar på hans ord.

Den uppiskade valdebatten i England inför Brexit-omröstningen är liksom presidentvaldebatten i USA tydliga tecken på ett urspårat samhällsklimat där polariseringen tagit över på bekostnad av sans och förnuft. Att labila människor triggas av detta och börjar att se människor som samhällsfiender och tar till vapen är tyvärr inte märkligt. Hatsajter och kommentarsfält har hjälpt till att skapa en avhumaniserad samhällsdebatt.

Vi vet ännu inte allt om det förfärliga i Leeds. Att mördaren lär ha skrikit ”Britain first” när han sköt Jo Cox tyder på att han mycket väl visste vem hon var och hatade det hon stod för.

Hatet är ett gift som just nu sprider sig i form av extremism och auktoritära strömningar runtom i Europa och USA. För oss alla som vill värna demokratin är det hög tid att bekämpa detta gift och värna humanismens samtalston och människovärdets kultur.

I kväll känner jag oerhörd sorg.

I morgon vill jag fortsätta tro på den modiga kärleken som värnar olikhetens samhällsgemenskap där vi bryter åsikter mot varandra men aldrig hatar, där vi återupprättar tron på det djupast mänskliga, på öppenheten och solidariteten.

Precis som Jo Cox ville. Precis som Anna Lindh ville.

Och precis som vi trots allt ännu är väldigt många i dag som vill.

Helle Klein är numer direktor för Sigtunastiftelsen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.