Sveriges industriskolor i kris
15 juni, 2016
Skrivet av Erik Ignerus
Lyssna eller ladda ner reportaget här:
(Uppdaterad)
Hälften av industriutbildningarna har fem eller färre elever, många hotas av nedläggning, visar DA:s granskning. Kanske är ett energibolag, en lastbilstillverkare och ett läkemedelsföretag botemedlet på spåren.
Förändrad behörighet utreds – igen
När gymnasieskolan reformerades till läsåret 2011/2012 gjordes en tydligare uppdelning av yrkesprogram och högskoleförberedande program.
Behörighetskraven för att få gå ett yrkesprogram blev lägre än för ett högskoleförberedande. Elever på yrkesprogram var i vissa fall tvungna att lägga till kurser för att få en grundläggande behörighet för vidare studier. I en pågående utredning ses effekterna av dessa förändringar över.
Utredningen tittar även på hur yrkesprogrammen i framtiden ska kunna ge grundläggande behörighet till högskolestudier.
Tannbergsskolan
Tannbergsskolan i Lycksele är den enda gymnasieskolan i Lycksele kommun. Det är en kommunal skola med omkring 700 elever. På industritekniska programmet finns ett femtontal elever. Få elever väljer att läsa in grundläggande högskolebehörighet. Det är i nuläget oklart vad som kommer hända med utbildningarna till hösten.
Mälardalens tekniska gymnasium
Mälardalens Tekniska Gymnasium ligger inne på Scanias område i Södertälje. Bakom skolan står företagen Scania, Astra Zeneca och Telge Energi. Skolan ger det industritekniska programmet som en grund och eleverna kan längre in i utbildningen välja att lägga till teknikprogrammet. Alla elever läser minst in grundläggande högskolebehörighet. Ungefär 20 procent av eleverna på skolan är tjejer.
Hur är det ställt med skolan i din kommun?
Läs eller ladda ner hel listan på landets samtliga industritekniska program här:
En fredag i juni springer ett sjuttiotal uppklädda studenter i obekväma skor ut i Södertäljes försommar. Med blomsterkvastar, visselpipor och bubbelfyllda småflaskor hängande runt nacken kommer de att klättra upp på lastbilsflaket. Sedan lämnar de sin gamla skola bakom sig till ett dån av dansmusik.
För vissa nyutexaminerade ungdomar följs studentens glädje möjligen av en osäkerhet. Frågor som snurrar runt i huvudet: Vad händer nu? Vad vill jag bli? Plugga vidare eller söka jobb? Finns något jobb för mig?
För det sjuttiotalet elever från Mälardalens tekniska gymnasium som precis dånade i väg väntar en helgs återhämtning innan de blir ett välkommet tillskott på arbetsmarknaden.
En bit längre upp i landet, i Lycksele, undrar lärare och elever på Tannbergsskolan hur många gånger det egentligen går att vända på en bit plåt. Ganska många har det visat sig. För att plåt ska finnas terminen ut gäller det att vrida och vända på varenda liten bit. Det är inte alltid det räcker.
Efter många års arbete inom industrin är Anders Åström tillbaka på Tannbergsskolan. Som svetslärare på det industritekniska programmet den här gången. Han gick gymnasiet här på åttiotalet. Då hade verkstadsdelen, som är byggd på gammal sjöbotten, börjat sjunka. Det pratades om att göra något åt det. Färgen på väggarna flagnade, det behövde målas om.
Mycket har hänt med Anders, men på skolan är det mesta sig likt. Verkstadsdelen kämpar fortfarande mot sjöbotten och väggarna har samma färg. Det enda som har hänt är att skolan har sjunkit ännu mer, säger han.
Ibland blir det riktigt kallt i lokalerna, ner mot tolv grader när det är som värst. Och Anders Åström kan inte minnas när underhåll av maskiner utfördes ordentligt senast. När lärarna hinner får de själva reparera maskinerna som behövs i utbildningen, ibland på kvällstid.
Det stora problemet i Lycksele är eleverna. De är för få. Att det behövs elever för att bedriva skola går lätt att förstå. Minskar elevantalen för mycket blir det svårare för utbildningarna att gå runt.
Tannbergsskolan är det enda gymnasiet i Lycksele kommun. Runt femton av skolans cirka 700 elever går industritekniska programmet. Det är strax under kommunens krav för att utbildningen ska få finnas kvar, minst sex elever per årskurs. På kommunnivå förs diskussioner om framtiden för inriktningen produkt- och maskinteknik. Antingen blir den kvar, men som lärlingsutbildning med mer praktik, eller så läggs den ned helt. Och trots att ekonomin inte går ihop i nuläget finns sparkrav på ungefär 90 000 per elev och år. Lite förenklat måste programmet nästan halvera kostnaderna för varje elev.
– Det är helt omöjligt. Vi har sparat och sparat och sparat i flera år, säger Anders Åström.
Tillsammans med andra lärare gör han sitt bästa för att hålla fräscht. De försöker se till att maskiner fungerar. Och där väggarna ser som värst ut målar de om. När föräldrar eller andra utifrån kommer på besök skäms han.
I hela Sverige går det ungefär 4 500 elever på det industritekniska gymnasieprogrammet. Siffran kan jämföras med de runt 1 000 elever som går på riksidrottsgymnasium. Där är tanken att eleverna ska bli internationella elitidrottare. På varje framtida elitidrottare går det teoretiskt fyra industriarbetare.
Programmet utbildar elever i industriell teknik och produktion. På bara fem år har antalet förstaårselever sjunkit från 2 051 elever till 1 422. Håller takten i sig står programmet tomt om mindre än tjugo år.
Det är med andra ord inte enbart i Lycksele som industritekniska programmet har svårt att locka elever. Dagens Arbetes genomgång av landets alla gymnasieskolor visar att över hälften av de totalt 169 industritekniska utbildningarna har fem eller färre elever i den första årskursen. Ett trettiotal av utbildningarna saknar helt förstaårselever.
För den som är sugen på jobb i Lycksele framstår det industritekniska programmet som ett klokt gymnasieval. Ortens företag behöver arbetskraft.
Texor, som tillverkar produktionsutrustning i rostfritt stål, har fått allt svårare att hitta kompetenta medarbetare. Vd:n Josef Alenius berättar om att han tvingas ta personal från andra företag i eller omkring Lycksele.
– Annonsering är i princip lönlöst och bemanningsföretagen hittar inga. Vi letar upp det vi behöver hos kolleger i branschen. Det blir att vi slår undan fötterna på varandra här, säger han.
Många industriföretag runt om i landet uppger att det är svårt att hitta nyutexaminerade med relevant utbildning. Och Statistiska Centralbyrån, SCB, räknade förra året med att det kommer att saknas 60 000 med industriteknisk utbildning till år 2035.
Det saknas både elever och arbetskraft. Hur blev det såhär? Gymnasieskolans yrkesprogram tappar mark överlag. I höstas valde mindre än en fjärdedel av de nya eleverna någon praktiskt inriktad utbildning. 2011 valde var tredje elev ett yrkesprogram.
Många pekar ut högskolebehörigheten som ett problem. När gymnasieskolan förändrades 2011 var ett mål att skillnaden mellan yrkesprogram och teoretiska program skulle bli tydligare.
Teoretiska skulle leda till vidareutbildning och yrkesprogrammen till jobb. Därför togs den grundläggande behörigheten till högskolan bort från yrkesprogrammen. Vill yrkeseleverna plugga vidare får de läsa extra kurser. Rädsla över stängda dörrar kan vara en förklaring till att eleverna blivit färre.
En annan förklaring är att ”bilden av industrin” är avskräckande och dåligt uppdaterad. Det handlar om att både ungdomar och föräldrar har en bild av industriarbete som något monotont, smutsigt och bullrigt. Hot om nedläggningar av programmet kan också ha påverkat siffrorna negativt.
I Södertälje finns däremot en skola som inte har några problem med att locka elever.
Den där härliga studentdagen med blommor, bubbel och firande är inte långt borta.
Christian Scheid från Tyresö kommer att vara en av alla med svartvita skärmmössor och springa ut genom skolans dörrar i juni. I tre år har han pendlat fram och tillbaka mellan hemmet i Tyresö och Mälardalens tekniska gymnasium i Södertälje. Kollektivt tar resan en timme och fyrtio minuter. Sedan han tog körkort går det lite snabbare. I vilket fall tyckte kompisarna hemma på Tyresö att han var lite konstig som valde en skola som låg flera mil bort.
– Men de inser ju också att det är en bra utbildning när jag berättar om vad man får lära sig, säger Christian.
Han fick först upp ögonen för skolan på en gymnasiemässa. Den verkade bra, men resvägen avskräckte honom lite. Christian kom ändå iväg när skolan hade öppet hus, och därefter på en hobbykväll. Där fick han testa på maskiner. Det var roligt, så han sökte och kom in.
Under sina tre år har han trivts bra. Han kommer att sakna skolan, men studenten är efterlängtad.
– Det blir skönt att komma ut i arbetslivet, jag tycker att det ska bli kul att börja jobba, säger han.
För några år sedan upplevde lastbilstillverkaren Scania att det började bli svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens.
– Eleverna från företagets gamla industrigymnasium räckte inte längre till och andra skolor i närheten hade antingen lagt ner eller hade få elever, berättar rektorn Susann Jungåker, som fanns med på ett tidigt stadium i planeringen av den nya utbildningen.
Scania tog kontakt med ett annat Södertäljeföretag, läkemedelstillverkaren Astra Zeneca. Där fanns samma problem. Kort därefter anslöt också energibolaget Telge till samarbetet. Lösningen på frågan om kompetensförsörjningen blev en gemensam gymnasieskola. Skolan öppnade portarna för fyra år sedan. Ungefär 70 elever började direkt och sedan dess har det fortsatt strömma in ungdomar i samma takt. Skolan har totalt mer än dubbelt så många elever som alla industritekniska program i hela Västerbotten tillsammans.
Mälardalens tekniska gymnasium är en av flera fristående gymnasieskolor med stora företag i ryggen. Volvo, SKF, Perstorp och Sandvik finns bakom andra skolor med snarlika upplägg. Tillsammans har skolorna ungefär 950 av de totalt 4 500 eleverna på industritekniska programmet. Och samtidigt som andra utbildningar kämpar för överlevnaden har Mälardalens tekniska gymnasium över två förstahandssökande per plats.
I verkstadslokalen vinglar två små robotar sakta framåt. De två plastfigurerna rullar över betonggolvet och passerar en lång rad av 3D-skrivare, svarvar, fräsar och CNC-maskiner. Plötsligt ramlar robotarna ihop.
Rebecca Sjöblom och klasskompisen Felicia Vestin tittar upp från mobilerna de använder för att styra robotarna. De går precis som Christian Scheid tredje året och tar snart studenten. Därefter börjar de tre visstidsanställningar på antingen Scania eller Astra Zeneca.
Skolans ligger inne på Scanias fabriksområde och lunchen äter eleverna i företagets personalmatsal. Annars är det framför allt i samband med praktik och jobb som eleverna stöter på företagen. Praktiken sker på företagen bakom skolan. Under somrarna erbjuds eleverna jobb, och efter avslutad utbildning väntar en sex månader lång visstidsanställning för eleverna.
Samverkan med företag är enligt rektorn Susann Jungåker viktigt för att få till en bra industriteknisk utbildning. Och för att locka elever.
– Jag tror att det ger bättre skjuts och attraktionskraft om skola och företag kan marknadsföra utbildningen tillsammans. Och visa på vad den leder till, ett jobb, säger hon.
Synen på programmet behöver också förändras tycker Susann Jungåker. På Mälardalens tekniska gymnasium är det höga förväntningar och krav på eleverna. Alla läser in den grundläggande högskolebehörigheten. Möjlighet att läsa in en teknikutbildning som ger behörighet till exempelvis civilingenjörsutbildning finns också. Många tar chansen.
”Det är vanligt att man ser på yrkesprogrammen som något för skoltrötta elever. Har man den synen på ett industritekniskt program är det svårt att lyckas.”
Under lektionerna är disciplinen hög. Eleverna ska stå upp vid bänkarna innan lektionen börjar. Först när läraren ger klartecken får de sätta sig ner. På rasten får eleverna gärna ha på sig en, eller till och med två kepsar, men när lektionen börjar ska de inte synas till.
– Det är rätt vanligt att man ser på yrkesprogrammen som något för omotiverade och skoltrötta elever. Har man den synen på ett industritekniskt program är det svårt att lyckas tror jag. Det ska ju inte vara ett slaskprogram för den som inte vill plugga, säger rektorn Susann Jungåker (bild ovan t.v).
De två små robotarna som vinglade omkring på verkstadsgolvet i Södertälje köptes inför en av skolans många kvällar för högstadieelever. Det är också en del i receptet på framgång. Att eleverna får komma till skolan och bilda sig en egen uppfattning om industrin är väldigt viktigt tror Susann Jungåker.
För Christian Scheid var det så. Rebecca Sjöblom, som också går tredje året, var till en början lite förvånad över att industrin inte var smutsigare.
– Ungdomar vet inte alltid vad en CNC-maskin är. De vet inte vad det innebär att svetsa, kanske har de aldrig sett en sådan här miljö, säger Susann Jungåker.
Tillbaka till Tannbergsskolan i Lycksele.
– Vi har ju en jättebra utbildning, det är inte där problemet sitter, säger Anders Åström.
Han får medhåll från företag i Lycksele. Utbildningen är det inget fel på. Bilden utifrån har tyvärr blivit en annan, tycker Anders Åström. Lokalpressens skriverier om dåliga lokaler och sliten utrustning har säkert skrämt bort en del. Rapportering om nedlagda företag och försvunna jobb underlättar inte heller.
Företagen försöker hjälpa till. Med material och praktikplatser till exempel. Nyligen kunde skolan köpa in några ton plåt för 6 500 kronor. Hos en handlare uppskattar Anders Åström att skolan hade fått betala 140 000. Men ett upplägg liknande det i Södertälje, där företag helt står bakom utbildningen och erbjuder sommarjobb, är ingen lösning på situationen i Lycksele.
– Företagens orderböcker sträcker sig sällan längre än några månader, då står de där och har lovat något som de inte kan hålla. Större företag med några hundra anställda kan ju svälja en eller två elever oavsett, det märks inte i mängden.
För en utomstående betraktare kan hela situationen se ut som en ond spiral. En utbildning med allt färre elever som får svårt att gå runt. Företag som får problem med att klara kompetensförsörjning och kanske måste flytta från stan. Medier som rapporterar till avskräckta elever och föräldrar. Kvar blir varken utbildning eller industri. Och det är inte bara i Lycksele.
Anders Åström vill inte tro att det är så allting slutar.
– Jag tror inte att det är ond spiral som slutar med att hela Sverige håller på att lägga ner, eller jag hoppas inte det i alla fall. Jag hoppas att det vänder.
Fotnot: Tannbergsskolan fick nyligen besked om att Skolverket godkänner riksintag på skolans svetsinriktning från och med läsåret 2017/2018. Skolan bedriver sedan tidigare en så kallad IW-svetsutbildning, vilket bland annat öppnar dörrar för jobb utomlands. Läraren Anders Åström är nöjd med beslutet och hoppas att riksrekryteringen ska göra det möjligt att locka fler elever till utbildningen.