Brittsommar eller fortsatt råkallt?
17 augusti, 2016
Skrivet av Helle Klein
Hösten är här, det visar om något vädret som plötsligt blivit blåsigt och kallt. Nu drar också politiken i gång sin höst-kickoff. Riksdagen börjar visserligen inte sitt arbete förrän om några veckor men på söndag håller statsminister Stefan Löfven sitt ”sommartal” i Vasaparken som väl mer får betraktas som en inledning på den politiska hösten.
Det är halvtid i mandatperioden. Parlamentariskt är det lika rörigt som tidigare och sommarens utspel från M-håll om att kanske öppna upp för ett kommande samarbete med SD är i högsta grad oroväckande. Lyckligtvis håller ännu Liberalerna och Centern emot. Skulle Moderatledaren Anna Kinberg Batra ta steget högerut tycks Alliansen vara ett minne blott.
Förhoppningsvis kan blockpolitiken lösas upp ännu mer framöver. I en orolig tid med alltmer auktoritära strömningar i Europa och en sanslös valrörelse i USA behövs mer av samförstånd, inte mindre.
Det gäller även på arbetsmarknaden. Vårens avtalsrörelse innebar korta avtal inom både privat och offentlig sektor så en ny avtalsrörelse kickar igång inom kort. LO-kongressen inför sommaren visade ett djupt splittrat LO.
Frågan är hur det är inom Svenskt Näringsliv. Alltför länge har Svenskt Näringsliv agerat politiserande på ett olyckligt sätt. Liberala Eskilstuna-Kuriren är inne på detta i sin ledare i dagens tidning.
”Svagheterna har länge varit stora i organiserat näringslivs sätt att bete sig i samhällsdebatten. Företagsamheten väntas stå för marknadsekonomi. Men den har alltför ofta försvarat eller tigit inför sådant som undergrävt marknadsekonomin medan det gynnat bransch- eller överklassintressen”, skriver tidningen.
Eskilstuna-Kuriren efterlyser en socialt ansvarstagande borgerlighet och menar att företagsamheten mår bäst i en blandekonomi i en liberal rättsstat med både välfärdssystem och personlig frihet för individen. Precis som att man på den fackliga sidan behöver lämna plakatpolitiken och i stället se till samförståndslösningar måste näringslivet lämna sin ”kansliradikalism, en Timbrokultur där det ensidigt dras åt höger, där det blundas för sociala missförhållanden och där det är större intresse för att politisera och propagera än för att förhandla och kompromiss”, enligt Eskilstuna-Kuriren.
Jag delar Kurirens åsikter i detta. Förhoppningsvis kan nya ledningen med industrimannen Leif Östling se till att Svenskt Näringsliv hittar tillbaka till en konstruktiv vilja att tillsammans med svensk fackföreningsrörelse utveckla Sverige som industrination och välfärdssamhälle.
Måtte det också politiskt kunna uppstå en socialliberal allians mellan de rödgröna regeringspartierna och Liberaler och Centerpartister som kan värna ett jämlikt sammhälle och hålla emot brunhögern.
Det blåser som sagt kallt ute. Vi skulle behöva en skön brittsommar i politik och avtalsrörelse…