Medier är mer än bara dagspress
5 september, 2016
Nästan dagligen får vi exempel på mediekrisen som pågår – Stampen står inför en konkurs och rekonstruktionsarbete pågår och stora nedskärningar väntar inom Mitt Media-koncernen. Ja, det är några av de senaste dystra nyheterna på medieområdet.
Det handlar egentligen inte om någon kris för journalistiken utan det är en kris för mediebolagen. Omvandlingen från print till digitalt har gjort att gamla affärsmodeller inte riktigt håller och nya hållbara sådana har inte riktigt formats än. Sen måste det nog också tilläggas att koncernbyggen som mer byggt på girighet än ett värnande av det publicistiska nu visar sig inte så hållbart i längden.
Dagspressen har det just nu svårast men även tidskriftsbranschen står inför samma omvandlingstryck om än i något mindre skala. Tyvärr glöms nästan alltid tidskrifter och organisationspress bort i mediedebatten. I stället är det dagstidningarnas vara eller inte vara som är debattens centrum.
Självklart är nyhetstidningarna, särskilt lokaltidningarna, av oerhört stort värde för demokratin. Utan dessa tidningar saknar vi en ”gemensam världsbild” som vi kan ha som utgångspunkt för politiska och andra diskussioner.
Aftonbladets Oisin Cantwell skrev bra häromdagen om faran när lokaljournalistiken försvinner – i stället riskerar medborgarna hamna i händerna på konspirationsteorier från så kallade ”alternativmedier”. Dessutom riskerar den lokala demokratin bli maktfullkomlig när beslutsfattarna inte längre granskas av oberoende medier.
I dagspresskristiden ska man inte underskatta värdet av tidskrifter – både i print och digitalt. Faktum är att det kanske är Veckorevyn som engagerar de unga tjejerna till att bli feminister och få självförtroende i dag? Det är i det halvt ideella tidningsprojektet Blank Spot Project som vi kan ta till oss kvalificerad utrikesjournalistik. Tidningen Expo avslöjar enträget rasismen runtom i landet och i Europa. Och i tidningen Vi kan vi få den djuplodande kultur som snart är ett minne blott i dagspressen.
Och snart är det bara fackförbundspressen som kommer hem till medborgarnas brevlådor. När dagspressen nedmonterat sina specialredaktioner är det Dagens Arbete, Kommunalarbetaren, Seko-tidningen etc som får avslöja orättfärdigheter på arbetsmarknaden, usla arbetsmiljöer och ojämställda löner.
Jag hoppas medieutredaren Anette Novak har med detta perspektiv när hon senare i höst lägger fram sin utrednings förslag på hur mediekrisen ska hanteras.
Presstödet måste så klart förändras för att fungera i en ny digital era. Men varför inte också återinföra avdragsrätten för fackföreningsavgiften så kan den press som står för den mest kvalificerade samhälls- och arbetsmarknadsjournalistiken få ett välkommet ”presstöd”?
