Medieutredningen blev en dagspressutredning
Publicerad 2016-11-08, 10:07 Uppdaterad 2022-02-08, 13:09
Alldeles på upploppet till det amerikanska presidentvalet presenteras den svenska Medieutredningen. Det har förstås egentligen inget samband men kan symboliskt ändå ses som ett tecken i tiden. Den amerikanska valrörelsen har sannerligen visat på problemet med ett djupt segregerat mediesamhälle där medborgarna inte längre delar en sorts gemensam världsbild som utgångspunkt för det demokratiska samtalet. Och där rena lögnaktigheter kan spridas sekundsnabbt i digitala kanaler utan några som helst journalistiska granskningar.
Också i Sverige har vi på senare år kunnat se tendenserna till ett segregerat mediesamhälle, där så kallade ”alternativmedier” uppfattas som legitima nyhetskällor. Medieforskare som Jesper Strömbäck brukar dela upp befolkningen i ”nyhetssökare” och ”nyhetsundvikare”. Att SD:s väljare i förra valet uppenbart hade Avpixlat och den typen av hatsajter som huvudsakliga källor för inhämtande av samhällsinformation är i sig ett illavarslande tecken.
Till detta kommer den pågående omställningen i mediebranschen, där dagspressen och framförallt lokaltidningarna, är satta under starkt omvandlingstryck. Tusentals journalistjobb har försvunnit på senare tid och lokaljournalistiken håller på att bli en allvarlig bristvara, något som i grunden hotar demokratin.
Därför är det utmärkt att medieutredaren Anette Novak använder medborgarperspektivet eller medieborgarperspektivet som hon väljer att kalla det. Medieutredningens uppgift är inte att rädda en bransch utan att värna demokratin i vilken medborgarnas tillgång till välgrundad samhällsinformation liksom oberoende granskningar av makten samt en fri och mångfaldig opinionsbildning utgör hörnpelare.
Tyvärr är Medieutredningen enbart en dagspressutredning. I analysavsnitten finns bra och intressanta resonemang om medieutvecklingen men varken public service eller en stor del av tidningsbranschen nämligen tidskrifterna ingår. Novaks demokratiperspektiv borde ha lett henne till att också förstå att andra medier än bara dagspress har en stor och samhällsnyttig roll. Kulturtidskrifter som Bang, Arena eller Axess eller nyhetstidskrifter som Fokus och Expo är omistliga delar av en samhällsviktig journalistik som bidrar till att vidga det demokratiska samtalet mellan medborgarna. Det är för övrigt en tidskrift som Veckorevyn som peppar dagens unga tjejer till självförtroende och självklar feministisk kamp – också det en tillgång för demokratin.
En stor del av våra liv går åt till arbete. Ändå handlar nyhetsjournalistiken förvånansvärt lite om just arbetslivet. Arbetslivet täcks i dag istället av en vital fackförbundspress. Medan dagstidningarna har nedmonterat arbetsmarknadsjournalistiken på grund av besparingar och kommersiella krav på mer säljande ekonomijournalistik levererar självständiga fackförbundstidningar djuplodande arbetslivsjournalistik, ofta prisbelönad sådan.
Det är Kommunalarbetaren som avslöjar rena maffiabolagsverksamheten inom Hemtjänsten – en granskning som belönades med det prestigefulla Gräv-priset Guldspaden. Det är Dagens Arbete som berättar den upprörande berättelsen om den unga industriarbetaren Gustaf som skadades svårt i kalkugnsolyckan vid SSAB i Luleå. Tidningen har i återkommande reportage avslöjat hur usla arbetsmiljöer är direkt livsfarliga i industrin. Det är Byggnadsarbetaren som avslöjar byggfusk och machokulturer i byggindustrin liksom nyheten att anställda på ett byggföretag tvingades gå på kurs hos Scientologisekten. Och så vidare.
När jag samtalade med en av våra vikarier på DA konstaterade han att när han jobbar på Expressen eller Aftonbladet, träffar han ofta andra journalister när han är ute på jobb. Stockholmsmedierna springer på samma jobb. Men när han jobbar på Dagens Arbete träffar han aldrig några journalistkollegor. Det är nämligen inga nyhetsredaktioner som har tid och lust att sända reportrar till industrier ute i ”obygden”. Tala om vita fläckar i mediebevakningen.
Det är utmärkt att presstödsreglerna görs om och ett plattformsoberoende mediestöd är säkert en bra idé. (Mindre lyckat är nog att låta branschen själv fördela detta stöd). Bra också om distributionsfrågan som är en oerhört stor utgift för den samlade tidningsbranschen får en lösning. Ett smart stöd för att främja den fria fackförbundspressens bidrag till demokratin vore att återinföra avdragsrätten för medlemskap i en fackförening.
Fackförbundstidningarna är snart de enda prenumererade tidningarna som finns i hela landet. Dagens Arbete har en upplaga på omkring 400.000 ex. per utgåva och Kommunalarbetaren omkring 500.000 ex. Vi är helt beroende av PostNords distribution vilket gör att det har skapats en monopolsituation som inte är hälsosam. Det borde inrättas ett distributionsstöd som främjar en mångfald aktörer på detta område.
Medieutredaren Anette Novak vill skärpa straffen för hot mot journalister. Det är utmärkt. Vi är många som länge tyckt att rättsväsendet tar för lätt på denna fråga. Hat och hot mot journalister är i grunden ett hot mot demokratin.
Nu ska S-riksdagsledamoten Berit Högman samla riksdagens partier och göra politik av Medieutredningens förslag. Högman är en utmärkt person för detta. Jag hoppas att hon kan bredda utredningens anslag och skapa en mediepolitik som gagnar den för demokratin så nödvändiga samhällsjournalistiken om den så bedrivs i dagspress eller tidskriftsform.
