Industriarbetarnas tidning

Morgans mygga gör att ryggen pallar mer

28 november, 2016

Skrivet av Lennart Lund

Arbetsmiljö Robotar, myggor och arbetsrotation. Så möter man riskerna med vibrationer och tunga lyft på Norrlandspall i Örebro.

Störst på pallar

Norrlandspall är Sveriges största företag i pallbranschen och hanterar årligen ungefär 2,5 miljoner begagnade lastpallar av trä.

Företaget har cirka 80 anställda, varav 25 i Örebro.

Norrlandspall finns på sex platser i Sverige och köper, säljer och reparerar lastpallar. I Örebro kommer det in 7 000 pallar per dag. De väger 25 kilo torra – men kan väga upp emot 40 kilo om de stått ute i regn och snö.

– Förr lyftes alla pallar för hand. Det får man längre inte göra, berättar produktionschefen Robert Skufca.

I stället sorteras pallarna med ”myggor”, lättmanövrerade kranar som kan lyfta lastpallen hur man vill och dit man vill.

Ungefär var femte pall är trasig och ska repareras. Pallarna kan då tas isär med tigersågar. Men de vibrerar starkt, ett arbetsmiljöproblem man länge försökt lösa på Norrlandspall. I Örebro prövas därför robotar.

När pallarna efter sorteringen kommer till reparationshallen matas de fram till en avsyningsstation. Operatören ser på datorskärmen en bild av pallen och programmerar in vad som ska fixas. Sedan tar två robotar över, klipper spikar och tar bort trasiga delar. Detta ersätter arbete med tigersåg till 70 procent. Därefter går pallen vidare till spikborden, där reparatörerna sätter fast nya delar med spikpistol.

Vad är det robotarna inte klarar?

– De flesta skadorna sitter på pallarnas utsida. Roboten greppar pallen i mittenbrädan och håller fast den, medan den sågar. Men ibland är mittenbrädan trasig, förklarar Robert Skufca.

Då går pallen i stället vidare till spikborden där en reparatör tar bort de skadade delarna med tigersåg, innan han sätter dit nya delar. Sågandet har blivit mindre påfrestande genom att tigersågen numera hänger i en lina från ett balansblock och därför inte behöver lyftas. Den kan också vinklas genom den speciella upphängningen (se bilden nedan).

Tigersågens upphängning gör den lättare att arbeta med. Foto: David Lundmark.
Tigersågens upphängning gör den lättare att arbeta med. Foto: David Lundmark.

Robotarna har bidragit till att höja produktiviteten längs reparationslinjen, nu görs 200–225 pallar per person mot tidigare 135.

– Genom att användningen av tigersågar minskat så rejält har vibrationerna minskat. Avsyningen är dessutom ett mindre fysiskt krävande arbetsmoment som tillkommit.De anställda roterar dagligen mellan olika stationer, därför kör skyddsombudet Anders Sunemalm denna dag truck. Han tycker att robotar är en jättebra idé, som dock behöver utvecklas:

– Roboten tar ofta för mycket av pallen. Den borde justeras så att pallarna kom i bättre skick. När robotarna böjer spikarna, blir det också mer jobb.

Vilken arbetsuppgift är tuffast?

– Reparationen. Med spikpistolen känns det i handen som när du slår med en hammare, men tigersågen är värst. Jag har själv fått karpaltunnelsyndrom och ska opereras i höst.

Skadliga vibrationer

Dagligt arbete med vibrerande verktyg ökar risken för vita fingrar, nedsatt känsel, fumlighet, karpaltunnelsyndrom och andra nerv­skador.

Det visar en sammanställning från Afa av vibrationsforskningen. Där framgår också att även när vibrationerna ligger under gränsvärdena i handhållna maskiner, som skruvdragare, tigersågar, plåtsaxar, vinkelslipmaskiner och motorsågar, är risken stor för skador.

– Av medicinska skäl bör man definitivt sänka gränsvärdena, säger Lage Burström på Umeå universitet.

Vibrationsskador är nu den vanligaste arbetssjukdomen enligt Afa Försäkrings statistik. Enligt en doktorsavhandling från Umeå universitet är dessutom risken att dö i hjärtinfarkt 30 procent högre för gruvarbetare som arbetat med vibrerande verktyg än för dem som inte haft sådant arbete.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 7 på temat Farliga vibrationer

Ett livslångt lidande

18 januari, 2019

Skrivet av

sönderslitna händer Ingen skulle behöva ­skadas av vibrerande verktyg. Tekniken finns. Ändå är det Sveriges i särklass vanligaste arbetssjukdom. Unga i industrin hinner bara börja arbetslivet innan de sliter sönder sina händer.

”Vi bara kastar in folk i produk­tionen. Det är inga ordentliga ­introduktioner”, säger Niklas Andersson.

400 000

personer beräknas utsättas för ­vibrationer mer än en fjärdedel av arbets­tiden. Källa: Arbetsmiljöverket.

Vibrerande verktyg

Slipmaskiner ­(oscillerande)
Vinkelslip ­
Skruvdragare
Roterande ­stålborste
Stödtallrik (padd)
Mutterdragare
Vinkelslip
Tigersåg
Bilmaskin
Borrmaskin
Slagborr
Truck

Vanligaste ­arbetssjukdomen

Vibrationsskador är vår vanligaste arbetssjukdom. Vita fingrar, som skadan kallas, drabbar främst män inom industri och bygg. 42 procent av alla godkända arbetsskador kan kopplas till ­vibrationer, enligt Afa Försäkring.

Då räknas karpaltunnelsyndrom in, som oftast men inte alltid har med vibrationer att göra. Utan karpaltunnelsyndrom står vibrationsskadorna för 26 procent av alla godkända arbetsskador.

Riskerna ökar beroende på hur kraftig exponeringen är och hur länge den varar. Känsligheten ökar med stigande ålder. Större händer innebär lägre risk. Kvinnohänder påverkas därför mer.

Varningssignaler och skador

Symtom är vita fingrar, domningar, myrkrypningar, sämre känsel och trötthet och nedsatt funktion i händer.
Drabbade kan förlora förmågan att känna värme, få svårt att knäppa knappar och tappa saker.

Foto: TT Nyhetsbyrån
Så kan du skydda dig

Ställ krav på lågvibrerande ­maskiner. Undersök om det går att minska maskinens vibrationer. ­Underhåll också maskinen.

Rotera. Planera arbetet och ta ­pauser.

Håll händerna varma och torra. Kyla gör dig känsligare för vibrationer.

Läs också:

Underhållsmässan i Göte­borg, 2018. Niklas Andersson plockar på sig foldrar om vibrationsfria verktyg och lyssnar på föreläsarna som berättar att tekniken redan finns. Han är lokalt skyddsombud på Volvo Cars i Göteborg och hade väntat sig att även ett huvudskyddsombud från fabriken skulle vara med.

Mot slutet av dagen räcker Niklas Andersson upp handen och berättar om en verklighet som inte riktigt stämmer överens med forskarnas och de fackliga högre upp. Han berättar att han har försökt få ledningen att lyssna. Han har försökt få facket på fabriken att lyssna. Han har varit på arbetskamraterna, sagt åt dem att jobba annorlunda så att de inte skadar sig. Men inget hjälper. De flesta är under 25 år och tänker inte ens tanken att kroppen så tidigt i livet kan ta stryk.

En efter en slås de ut.

Niklas Andersson är 37 år och bland de äldre vid bandet.

– Jag har i princip alltid jobbat med vibrerande verktyg, men inte i den utsträckning som när jag blev anställd av Volvo. Vi har liner där det enda du gör är att jobba med vibrerande maskiner.

Niklas Andersson har själv haft problem med fingrar som låser sig och värker. På vintrarna när det är kallt blir de luftdrivna maskinerna som isbitar i händerna.

För två år sedan valdes han till skyddsombud och tänkte att han kanske kunde förändra situationen. Men inget händer. Han är på chefen om att de ska gå skyddsronder. På snart ett år har de inte lyckats få till en enda.

– Vi bara kastar in folk i produktionen. Det är inga ordentliga introduktioner. När man inte lär sig vad som är rätt och fel eller hur man ska hantera maskiner ordentligt blir det skador, säger han.

Vägen till jobb på Volvofabriken har under senare år gått via bemanning. De unga montörerna längs med bandet gör allt för att få vara kvar.

– Gnäller du hos chefen att du har ont kommer ju inte arbetsgivaren att anställa dig, säger Niklas Andersson.

Många struntar också i att använda lyftbordet för att det går snabbare och man får 20 sekunders vila. Man genar och skadar sig. Så trots att ledningen kommer med begränsningar om max 50 karosser om dagen fortsätter de unga montörerna att slita sönder sina händer.

På den delen av Volvofabriken där Niklas Andersson arbetar vibrerar nästan alla verktyg. Vinkelslip, slipmaskiner, skruvdragare och stålborstar. Värst är de oscillerande slipmaskinerna.

Det slutade med att jag tappade känseln i bägge händerna. I tre månader hade jag ingen känsel alls.

Treva Al Nazar.

Treva Al Nazar har efter bara tre år på bilfabriken opererat bägge händerna.

– Jag fick domningar och hade innan operationen konstant kramp från handflatan hela vägen upp till armbågen, berättar hon.

När Treva Al Nazar precis hade börjat på Volvo var hon på oscilleringen en hel vecka i sträck.

– Där är det värst. Du står sex timmar med vibrerande slipmaskiner. Jag jobbade på en och samma station hela nätterna. Det slutade med att jag tappade känseln i bägge händerna. I tre månader hade jag ingen känsel alls.

Treva Al Nazar hade varit arbetslös ett år innan hon fick jobb på Volvofabriken. Hon var bemanningsanställd så hon bet ihop. Ledningen ökade rotationen lite på fabriken. Ingen fick längre stå på bara oscilleringen som hon gjort. Men problemet är att nästan alla verktyg som behövs för att sätta ihop bilarna vibrerar.

Strax före semestern 2017 skar Treva Al Nazar igenom alla hudlager på vänsterhandens knoge. En sena slets av och läkarna fick sy ihop henne. När stygnen var borta överbelastade hon den friska handen. Och när högerhanden inte gick att använda ordentligt kompenserade hon med vänsterhanden. Hon fortsatte arbetet med de vibrerande verktygen. Till slut var hon så dålig i händerna att de låste sig helt.

Läkarna fick skära ett snitt i hennes högra handflata och kapa den gummibandsliknande sena som håller upp handleden. Efter månader av läkning var det dags för samma ingrepp i vänsterhanden. Nu har den precis börjat läka. Men hon är rädd för att skadan ska slitas upp om hon fortsätter i industrin.

– En arbetskollega till mig fick operera bägge händerna efter att ha jobbat i vården. När hon kom till oss dröjde det inte länge förrän skadan var tillbaka och hon måste operera händerna igen, berättar Treva Al Nazar.

Treva Al Nazar inser att hon aldrig kommer att kunna jobba i industrin ett helt arbetsliv. Hon ­omskolar sig nu till lärare. Foto: Adan Daver.

Arbetet i industrin har förändrats. Förr roterade personalen mer. Man kunde jobba ett helt arbetsliv i bilfabriken eftersom man flyttade mellan banorna och lärde sig olika arbetsmoment.

– På ett sätt blir det ju rotation nu också för det är så hög personalomsättning, säger Niklas Andersson och berättar att på det dryga halvår som gått sedan underhållsmässan har halva hans arbetslag bytts ut.

– Bedrövligt, säger forskaren Hans Lindell.  Maskiner behöver inte skada männi­s­kor.

Hans Lindell har på Swerea, forskningskoncernen för industriell förnyelse, utvecklat vibrationsfria verktyg som redan börjat användas. Efter att Bilia köpt mutterdragare som vibrerade tre gånger mer än vad leverantörerna uppgav ville före­taget delta i forskningsprojektet.

I fas 2 togs prototyper fram som visade att det går att få ner vibrationerna och även vikten på maskinerna. De används på Bilia. Nu är forskarna inne i fas 3. Verktygen ska börja användas i större skala ute på industrierna. Flera stora företag har hakat på. Bland annat vibrationssaneras ett helt band på Volvo i Arvika.

– Vad vi vill är att man förstår att maskiner inte behöver vibrera och att skadorna är onödiga. Maskintillverkarna känner inte tillräckligt stor efterfrågan ännu. Och användarna vet inte om att det finns alternativ. Det försöker vi banka in, säger Hans Lindell.

Intresset för vibrationer är så jäkla  stort. Det är nästan det enda jag sysslar med. Och nästan alltid får frågor om.

Angelika Lang, IF Metall.

På IF Metalls förbundskontor i Stockholm jobbar Angelika Lang. Hon var en av talarna på Underhållsmässan.

– Intresset för vibrationer är så jäkla stort. Det är nästan det enda jag sysslar med. Och nästan alltid det jag får frågor om. Både facket och företagen vill bli av med skadorna, försäkrar hon.

Angelika Lang åker runt i Sverige och har varit på många Volvofabriker och andra industrier som har problem med vibrerande verktyg.

– Tyvärr har jag inte varit på just Volvo Cars i Göteborg. Men i Arvika hade vi ett huvudskyddsombud som var otroligt driven, en riktig eldsjäl, som har gjort mycket för att få bort vibrationsskadorna inom Volvo. Han avled dessvärre i somras, berättar Angelika Lang.

Angelika Lang. Foto: Adam Daver.

Hon ser allvarligt på glappet ner till golvet och att Niklas Andersson inte får gehör. Lokala skyddsombud kanske inte alltid får information om vad som händer, spekulerar hon.

– Men det är lika illa som att inte gå skyddsronder. Ett fint arbetsmiljöarbete på papper är ointressant om det inte funkar i verkligheten. Vi måste nå ut med vad som händer. Det är viktigast av allt.

När de vibrationsfria verktygen kan börja användas i stor skala i industrin är oklart.

– Det måste till en efterfrågan. Vi köper inte om det vibrerar! Marknaden måste trycka på, annars kommer ingen att tillverka och leverera verktygen, säger Angelika Lang och vädjar till företagen att börja ställa det kravet.

Volvo Cars i Göteborg väljer att svara via mejl. Företaget skriver att det finns en funktion som heter Hälsa och säkerhet som jobbar nära företagshälsovården för att förebygga arbetsskador i fabriken. Tillsammans har man kartlagt arbetsmoment och identifierat arbetsrutiner för att minimera risker för skador.

”De åtgärder som satts in handlar bland annat om att förkorta tiden man arbetar med moment där vibrationer förekommer, till exempel genom rotation av arbetsuppgifter, se över arbetsteknik och val av verktyg. Medarbetare på arbetsstationer där risker för vibrationsskador identifierats har fått genomgå medicinska kontroller”, skriver Volvo Cars.

Verkstadsklubben i Göteborg har två huvudskyddsombud. När Dagens Arbete ringer sitter de tillsammans i en bil och blir uppriktigt förvånade.

– Vi känner inte till problemen. De har inte lyfts upp till klubbnivå, säger Adrian Avdullahu, IF Metall.z

Fackstyrelsens andra huvudskyddsombud Carlos Rebelo Da Silva:

– Det går säkert att göra mycket mer. Där­emot så vet jag inte hur många vibrationsskador vi har egentligen.

Borde inte facket göra mer?

– Vi kan påverka själva inköpet. När vi anskaffar nya maskiner. Att de är lågvibrerande, svarar Adrian Avdullahu.

Carlos Rebelo Da Silva:

– Vi har ett system där skyddsombud skriver till det lokala huvudskyddsombudet som i sin tur skickar över ärenden till klubben.

Känner ni till att det finns vibrationsfria verktyg?

– Nja, eller nej, jag är ingen expert på det. Jag vet att det finns någon arbetsplats inom vårt avtalsområde där klubben jobbat ganska intensivt. Och jag vet att någon inom IF Metall åker runt och pratar om det här, svarar Adrian Avdullahu.

– Det är bra med ny teknik, säger Carlos Rebelo Da Silva.

– Om vi klarar av att påverka företaget att ta in nya verktyg så vore det allra bäst. Att någon sa att den här maskinen får ni inte använda längre!

– Då skulle företaget vara tvunget att fasa ut de gamla maskinerna för att ta in nya, konstaterar Adrian Avdullahu.

I Göteborg har Treva Al Nazar valt att gå tillbaka till skolan.

– Jag har trettio år till pension. Om jag redan mitt tredje år på fabriken behöver operera mig vet jag inte vad som kommer hända längs med vägen.

Nu pluggar hon till gymnasielärare. Hon har precis gjort sin första praktik på en skola.

– Jag vet att Volvo samma år som jag skadade mig tjänade miljardbelopp. Och 2018 har de också gått med rejäl vinst. Om vibrationsskador är vår vanligaste arbetssjukdom borde ett så stort företag ha råd att investera i maskiner som inte gör människorna som tillverkar bilarna sjuka.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 7 på temat Farliga vibrationer

Vibrationer skadar även under gränsvärdet

9 september, 2016

Risken är stor att drabbas av vita fingrar eller nervskador om du dagligen jobbar med handhållna maskiner – även om vibrationerna ligger under gränsvärdet. Det visar en ny kunskapsöversikt.

Så skyddar du dig mot skador
  • Ta reda på hur mycket maskinen vibrerar. Kolla bruksanvisningen eller fyll i maskinens uppgifter i databasen för vibrerande maskiner. www.vibration.db.umu.se
  • Håll koll på hur länge du jobbar med vibrerande maskiner.
  • Det finns verktyg för att räkna ut den dagliga vibrationsexponeringen på samma databas. Då får du veta om insats- eller gränsvärdet överskrids.
  • arbetsvis.se kan du räkna ut hur låg eller hög din vibrationsbelastning är.
  • Kontakta företagshälsovården om du får symptom som vita fingrar, domningar, pirrningar, nedsatt känsla eller fumlighet.

– Självklart borde gränsvärdena sänkas, konstaterar Tohr Nilsson vid Umeå universitet, en av  författarna till kunskapssammanställningen.

Forskarna har lagt ihop och analyserat tidigare forskning om kärl- och nervskador kopplade till handöverförda vibrationer. Det handlar om arbete med till exempel mutterdragare, skruvdragare, vinkelslipmaskin, nithammare, plåtsaxar, bergsborrar, motorsågar. Det visar sig att risken för nervskador och vita fingrar är 7 gånger högre om man utsätts för vibrationer, för så kallat karpaltunnelsyndrom är risken 3 gånger högre.

Vita fingrar, pirrningar i händerna, nedsatt känsla, fumlighet. Vibrationsskador har blivit ett stort problem och är vanligt bland till exempel industrianställda.

Enligt Umeå universitet arbetar omkring 300 000 personer minst två timmar av arbetsdagen med handhållna, vibrerande maskiner. Det visar sig också i AFA Försäkrings skadestatistik, där vibrationsskador nu är den vanligaste arbetssjukdomen.

Det finns två skyddsvärden för hand- och armvibrationer. Det ena är insatsvärdet, som ligger på 2,5 meter per kvadratsekund.  Om det överskrids ska arbetsgivaren genomföra ett åtgärdsprogram – det kan vara kortare exponering men också bättre verktyg.  Arbetsgivaren ska också erbjuda medicinsk kontroll för de anställda.

Det andra är gränsvärdet, som ligger på 5 meter per kvadratsekund. Om vibrationer är högre än det måste arbetsgivaren omedelbart göra något åt saken. En arbetstagare får inte utsättas för vibrationer över gränsvärdet.

Det går inte att ange exakt hur stor risken är för en enskild arbetstagare att drabbas av nerv- och kärlskador i händerna och armarna om man jobbar med vibrerande maskiner. En del tål mera, medan andra tål mindre.

För vita fingrar-syndromet finns en riskbedömningsmodell.  Enligt den får 1 av 10 vita fingrar-syndromet om de varje dag i 6 års tid jobbar med maskiner som en motorsåg eller slipmaskin. De vibrerar med en styrka som ligger kring 5 meter per sekundkvadrat.

För nervskador finns däremot ingen riskbedömningsmodell. Nervskador som pirrningar, domningar, fumlighet, nedsatt känsel och värk är vanligare än vita fingrar-syndromet och kommer ofta i ett tidigare skede.

Alla reagerar olika på handöverförbara vibrationer och också faktorer som kyla, stress och rökning spelar in.

– Energin tas upp genom handen, men hela kroppen reagerar. De medicinska kontrollerna är viktiga för att hitta de känsligaste individerna, konstaterar Tohr Nilsson.

Han anser att både arbetsgivare och arbetstagare måste få bättre koll på farorna med vibrationer. En stor del av skadorna kan förebyggas, men skadorna kan inte botas. Arbetsgivaren ska till exempel göra en riskbedömning och erbjuda medicinska kontroller, om insatsvärdet överskrids.

– Reglerna, som gäller de medicinska kontrollerna, efterlevs inte, säger Tohr Nilsson.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 7 på temat Farliga vibrationer

Inga fler vita fingrar på gjuteriet

5 februari, 2019

Skrivet av

Vibrationsskador Efter flera fall av vita fingrar varje år tvingades ledningen på Xylems gjuteri att tänka om. Ett mätsystem förhindrar numera att arbetarna utsätts för farliga mängder vibrationer på jobbet.

Xylem Water ­Solutions

Tillverkar olika ­typer av vatten­pumpar, till exempel avloppspumpar, renvattenpumpar och mixtrar som rör runt vattnet i bassänger.

Pumparna gjuts framför allt i gråjärn, men också vitjärn ­används.

Omkring 100 ­kollektivanställda ­arbetar på gjuteriet i Emmaboda.

Ett livslångt lidande

Hackan kallas den, ett av de värsta verktygen på gjuteriet i Emmaboda. Med en kraftig slagrörelse hackar den bort skavanker och ojämnheter som finns kvar efter att pumpdelarna har formgjutits.

Tillsammans med de andra tryckluftsverktygen som används i rensbåsen har den orsakat många vita fingrar genom åren.

– Till slut var det så många fall att Arbetsmiljöverket sa att det inte var hållbart. De ville se en lösning, säger Simon Petersson, avdelningsordförande i IF Metall Kalmarsund och gjuteriarbetare på Xylem.

Först prövade företaget att begränsa hur länge varje person fick använda tryckluftsverktygen. Fyra timmar per dag, och emellanåt helt rensfria veckor. Men det var inte tillräckligt, förstod de snart. Än kvarstod problemen.

En annan lösning behövdes. Gjuteriet började i stället mäta mängden vibrationer som varje enskild arbetare utsätts för under ett skift. En bättre och mer exakt metod, säger gjuterichefen Peter Björnsson.

Så här fungerar det:   Tryckluftsverktygen tilldelas ett värde beroende på hur mycket de vibrerar: ju skadligare verktyg, desto högre siffra. Värdet multipliceras sedan med tiden som du använder det. Vid varje rensbås finns en dator som du loggar in på, och när tryckluften slås på börjar klockan ticka.

Hackan, ett farligt verktyg. På grund av de kraftiga vibrationerna får varje person använda det som mest en halvtimme per arbetspass. Foto: Adam Daver.

Eftersom mätningen är individuell är det inga problem att byta verktyg och arbetsstation. Systemet räknar ut den totala mängden vibrationer som du utsätts för under skiftet. Vissa verktyg kan användas i flera timmar medan hackan som mest får användas en halvtimme per arbetspass.

Om någon når den övre gränsen slås tryckluften omedelbart av. Resten av dagen får personen arbeta med något annat. Samordnaren för varje skift övervakar hur mycket varje anställd har exponerats under sitt pass, och planerar arbetet utifrån det.

– Man vill ju ha det så jämnt fördelat som möjligt. Om samma person hela tiden slår i taket är något fel, säger Jonas Kakarikas, produktionstekniker och kvalitetssamordnare.

Och systemet har fungerat. Sedan det infördes för ett par år sedan har gjuteriet i princip inte haft ett enda fall av vita fingrar.

– I dag är vi till 99,9 procent säkra på att ingen exponeras för farliga mängder vibrationer, säger Peter Björnsson.

Därför är det lyckat att mäta vibrationer

Gjuterichefen Peter Björnsson ser många fördelar med systemet:

Personalen blir kvar
Vi behöver inte omplacera någon och kan därför ha kvar personalen på samma ställe. Det är en vinst både för medarbetaren och för arbetsgivaren.

Jämnare fördelning
För det mesta blir systemet självreglerande. Mellan kollegorna är det inte snyggt att minska sin egen rensning och i stället låta någon annan göra mer. Här delar vi på det och försöker solidariskt fördela arbets­uppgifterna.

Ett säkert system

Men det viktigaste är att vi kan se medarbetarna i ögonen och säga att vi har ett system som gör att vi inte exponerar dem för farliga mängder vibrationer. Det är skönt att veta att vi inte tullar på säkerheten.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 7 på temat Farliga vibrationer

”Vibrationsskadade patienter är en del av vår vardag”

13 februari, 2019

Debatt ”Vibrationsskadorna vi återkommande ställs inför är helt onödiga och har uppkommit på grund av felaktig och ibland olaglig hantering av verktyg. Vi vill vädja till alla som kan påverka att ta problemet på allra största allvar.” Det skriver sex forskare i arbets- och miljömedicin.

Om skribenterna:

Catarina Nordander är överläkare och docent på Arbets- och miljömedicin Lund.
Lotta Löfqvist  är ergonom och PhD på Arbets- och miljömedicin Lund.
Eva Tekavec är specialistläkare och doktorand på Arbets- och miljömedicin Lund.
Karin Fisk är yrkeshygieniker och doktorand, Arbets- och miljömedicin Lund.
Åsa Ek är civilingenjör och universitetslektor på Lunds tekniska högskola.
Tohr Nilsson är senior universitetslektor på Arbets- och miljömedicin i Umeå.

Rapporten finns du läsa här:

Rapport 4 2019 Exponering för vibrerande verktyg och tecken på vibrationsskada bland snickare

Det kommer årligen ett hundratal personer till Arbets- och miljömedicin Syd i Lund (AMM Syd) med nerv- och kärlskador i händerna, till följd av arbete med handhållna vibrerande maskiner. De är i genomsnitt 45 år gamla, men vi ser både de som bara arbetat några år och de som snart ska gå i pension. Många har betydande problem, med nedsatt känsel, fumlighet och smärta (särskilt om de utsätts för kyla).

”Det känns som att händerna är täckta av gladpack.”
”Mitt barnbarn vill inte att jag lyfter henne, för händerna är kalla och jag vet inte hur hårt jag ska hålla”.
”Jag har fått sluta spela gitarr”.
”Jag kan inte fiska längre”.

Att träffa dessa patienter och inte ha någon behandling att erbjuda utöver det självklara beskedet: ”Jag råder dig att byta arbetsuppgifter (eller yrke) för att du inte ska försämras ytterligare”, är ofta smärtsam information. Detta är skador som är helt onödiga, de har uppkommit på grund av felaktig och ibland olaglig hantering av verktyg. Skadorna är att betrakta som kroniska, många får leva med dem resten av livet.

När vi frågar våra patienter om det finns någon riskbedömning på arbetsplatsen är svaret så gott som alltid: ”Nej, inte vad jag vet.”

Ofta är den inte gjord alls, ibland finns den men är undermålig och ibland är den korrekt men inte kommunicerad till arbetstagarna trots att lagen tydligt föreskriver att så ska ske.

Vi har en hyfsat lagstiftning baserad på ett EU-direktiv, men lagen följs inte.

Vi vill vädja till alla som kan påverka situationen att ta problemet på allra största allvar. Det gäller alla som arbetar med vibrerande verktyg, alla som anställer eller arbetsleder, alla som tillverkar, säljer, hyr ut, hyr in eller köper in vibrerande maskiner. Det gäller också företagshälsovården, fackförbunden och arbetsmiljöverket.

Vi har en hyfsat lagstiftning baserad på ett EU-direktiv, men lagen följs inte. Man tar inte reda på hur mycket vibrationer de anställda utsätts för, och man informerar inte de anställda om detta och om hur det förhåller sig till gränsvärdet och insatsvärdet. Man ordnar inte med regelbunden medicinsk kontroll och man utbildar inte de anställda om hur möjliga skador yttrar sig. Man har ingen åtgärdsplan för att sänka vibrationerna till en säker nivå. Det finns ofta maskiner som vibrerar mindre men de köps inte.

Problemet finns på många ställen på svensk arbetsmarknad. I industrin, i mark- och parkförvaltning, i skogsbruk, i tandvård och i byggsektorn. Vi på AMM Syd har nyligen avslutat en kartläggning av riskerna bland snickare och målare.

Vi fann att en tredjedel av snickarna uppvisade tecken till nervskada, vilket var betydligt fler än målarna. Insatsvärdet (det värde då lagen kräver insatser) överskrids i många av snickarnas arbetsuppgifter, ibland överskrids även gränsvärdet. De allra flesta, 74  procent, anser att det finns en hög skaderisk i deras arbete. Men hela 40 procent av de deltagande snickarna får aldrig eller sällan den information de behöver om vibrationer. Även målare kan vara utsatta för exponering över insatsvärdet.

Dessa resultat är baserade på egenrapporterad tid, något som också ligger till grund för de vetenskapliga rapporter som lagstiftningen bygger på. I undersökningen testade vi att mäta tiden då de vibrerande verktygen är igång och fann att för verktyg som används kortvarigt men återkommande (såsom en spikpistol) överskattar man den sanna exponeringen. Om man beräknar exponeringen baserat på uppmätt tid var det få av snickarna som hade en exponering över insatsvärdet. Trots detta hade de skador.

De nya system för exponeringsövervakning som vi hoppas är på väg kommer därför att ställa krav på att insats och gränsvärdena ses över. Det gäller också problemet med slående maskiner som är mycket skadligare än de roterande, vilket lagen helt bortser ifrån idag.

  • Bäst vore ett totalförbud av kraftigt vibrerande maskiner för att tvinga fram den tekniska utvecklingen och efterfrågan av bra maskiner.
  • Näst bäst är att användarna och de som organiserar arbetet får ordentlig utbildning, kanske ett körkort?
  • Välj rätt maskin, håll inte i delar som inte är avvibrerade, undvik kalla maskiner. Det är inte bättre att i stället använda en maskin som vibrerar mindre men som samtidigt är mycket tyngre eller arbetar mycket långsammare.
  • Håll inte för hårt och välj en maskin som medger en god arbetsställning. Tänk på att även mothållet (tex skiftnyckeln) kan vibrera.

Det är mycket att tänka på. Vi rekommenderar att man tar hjälp av sin företagshälsovård för att jobba med de här frågorna.

Vi ser att många har börjat uppmärksamma problemet och vi hoppas att vi snart ser en nedgång i antalet patienter på vår klinik. Alla vet att detta är farligt och vibrationsskador borde höra det förra århundradet till.

3 kommentarer till “Vibrationsskadade patienter är en del av vår vardag

  • Ni glömmer bort skadorna man kan få i handleder. Jag själv och flera andra mekaniker jag känner till är opererade för Karpaltunnelsyndrom som har ansetts vara vibrationsdkador. Har även hört om problem i armbågar.

  • Min gissning är att multicutters (Fein och liknande) är en stor bov i dramat. Många av oss snickare använder ju den typen av verktyg nästan dagligen. Varvtal på nästan 20000 rpm!!!

  • Sprid gärna info om Hans Lindell och projektet ”Noll Vibrationsskador”. Man tar fram prototyper på maskiner vars vibrationer minskar med upp till 90%. Det finns infofilmer på Youtube. Ju fler som känner till desto fler kommer ställa krav på maskintillverkarna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 6 av 7 på temat Farliga vibrationer

Så skyddas du från farliga vibrationer

4 april, 2016

Skrivet av

Kan ge skador för livet. Börjar dina fingrar bli vita och händerna domna bort? Det kan vara tecken på vibrationsskador. Vibrationer är en av de vanligaste orsakerna till arbetsskada och kan leda till livslångt lidande. Här får du hjälp att veta vad som gäller.

Sett till hela arbetsmarknaden beräknas över 400 000 personer utsättas för vibrationer mer än en fjärdedel av arbetstiden. Mörkertalet anses stort.

Små händer – stor risk

Helkroppsvibrationer kommer från underlaget man står eller sitter på. Förekommer i olika typer av fordon som skogsmaskiner, traktorer och grävmaskiner.
Lokala vibrationer är när någon del av kroppen vibrerar. Oftast i händerna från handhållna maskiner. Riskerna finns i allt från mutterdragare på bilverkstäder och i svetsindustrins slagghackare till stenindustrins mejselhammare. Men också i till exempel bilningsmaskiner, bergsborrar och olika sågar.

Riskerna ökar beroende på hur kraftig exponeringen är och hur länge den varar. Känsligheten ökar med stigande ålder. Större händer innebär lägre risk. Kvinnohänder påverkas därför mer.

Drabbade kan förlora känsel

Symtom är vita fingrar, domningar, myrkrypningar, sämre känsel och trötthet och nedsatt funktion i händer. Stress, kyla, buller och enahanda arbete ökar problemen. Drabbade kan förlora förmågan att känna värme, få svårt att knäppa knappar och tappa saker.

Vibrationsskador kan leda till karpaltunnelsyndrom. Genom karpaltunneln i handleden går en nerv som styr en del muskler och känsel i händerna. Vibrationsskador kan göra att tunneln blir för trång. Det ger i sin tur smärta, domningar, bortfall av känsel och problem att styra händerna. Prognosen är sämre för de som drabbats via vibrationer.

Undvik kyla och ta pauser

Ställ krav på vibrationsdämpande maskiner. Undersök om det går att minska maskinens vibrationer genom att ändra vikt, styvhet eller dämpning. Underhåll också maskinen.
Planera arbetet och ta pauser. Arbetsrotera.

Kyla gör dig känsligare för vibrationer. Se till att hålla händer varma och torra. Undvik kalla maskiner. Det finns vibrationsdämpande handskar men det är tveksamt om de hjälper.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 7 på temat Farliga vibrationer

”Skärpta regler kan få bort vanligaste arbetsskadan”

14 oktober, 2016

Debatt. Både staten och maskintillverkarna behöver ta ett betydligt större ansvar för att vibrationsaskor inte ska uppstå. En skärpning av kraven skulle driva på teknikutvecklingen och öka seriösa tillverkande företags konkurrenskraft – och framförallt minska vibrationsskadorna hos användarna, skriver en grupp forskare.

Skribenterna:

Lage Burström, Forskare, Umeå Universitet, Yrkes- och Miljömedicin, Umeå

Bengt Järvholm, Professor, Umeå Universitet, Yrkes- och Miljömedicin, Umeå

Lars Gerhardsson, Professor, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Arbets- och miljömedicin, Göteborg

Hans Lindell, Forskare, Swerea IVF, Mölndal

Tohr Nilsson, Överläkare, Umeå Universitet, Yrkes- och Miljömedicin, Umeå

Catarina Nordander, Överläkare, Region Skåne, Arbets- och miljömedicin Syd, Lund

Magnus Svartengren, Professor, Uppsala Universitet, Arbets- och miljömedicin, Uppsala

Jens Wahlström, Verksamhetschef, Norrlands Universitetssjukhus, Arbets- och beteendemedicinskt centrum Umeå

Skador från vibrerande maskiner och verktyg har blivit Sveriges vanligaste arbetssjukdom, enligt färsk statistik från AFA Försäkring. Denna typ av skador har varit kända i cirka 100 år. De visar sig vanligen som vita fingrar och nedsättning av känseln i händerna. Besvären kan vara så uttalade att man tvingas byta arbete och inte kan utöva aktiviteter på fritiden.

I Sverige liksom Europa finns ett gränsvärde för hur länge man får använda sina verktyg under en arbetsdag, beroende på hur kraftigt de vibrerar. Exakt var gränsen går för skada är inte känt, men forskningen är överens om att nuvarande gränsvärde inte helt skyddar mot skador.

Många som drabbas är i medelåldern, men det finns också patienter i 20-årsåldern som efter mindre än ett år uppvisar skador och får livslånga handikapp. Skadorna kan leda till dålig känsel, värk och en konstant surrande känsla i fingrarna. Många blir fumliga och får svårt att hålla i sina verktyg eller i små saker som skruvar och muttrar. Skador på fingrarnas blodkärl leder till vita fingrar och ökad känslighet för kyla.

De flesta skadorna går inte att bota och leder i många fall till ofrivilligt byte av arbete eller i värsta fall arbetslöshet.

Fortfarande förekommer oacceptabelt höga nivåer för vibrationer. Ungefär en fjärdedel av de patienter som kommit till arbets- och miljömedicinska kliniken i Lund utsätts i sitt nuvarande arbete för så mycket vibrationer från verktyg att gränsvärdet överskrids. Läget är sannolikt ungefär detsamma på andra håll i landet.

Idag finns det ingen reglering på hur mycket vibrationer en maskin får avge utan ansvaret läggs helt och hållet på brukaren att begränsa användningstiden för att undvika skador. Detta synsätt går tvärt emot vad som är brukligt på flertalet andra områden som till exempel utsläpp från fordon, gifter i barnleksaker och så vidare. I dessa fallen är det inte användarens ansvar att reglera bilens körsträcka eller tiden som man leker med dockan utan ansvaret ligger på tillverkaren utifrån lagkrav.

Arbetsgivarna har naturligtvis ett övergripande ansvar, en del kan göras med utbildning, men vi tror att det krävs kraftigare åtgärder för att komma tillrätta med dessa helt onödiga skador. Beställare, till exempel offentliga institutioner kan se till att man i sina beställningar kräver att man inte använder metoder som inte utsätter de som arbetar för kraftigt vibrerande verktyg. Men det är inte realistiskt att villaägaren som anlitar en firma ska klara att lägga en beställning som inte innebär risk för vibrationsskador.

I stället borde staten ta ett betydligt större ansvar för att inte skador uppträder och se till att nuvarande regler (Arbetsmiljöverkets föreskrift) följs, vilket uppenbarligen inte sker idag. Och framför allt måste maskintillverkarna vars produkter är grundorsaken till vibrationerna tvingas att ta ett större ansvar. Hårda krav innebär också en utveckling av arbetsmetoder och verktyg.

Avsevärda förbättringar kan göras på maskinerna ofta med relativt enkla åtgärder till en marginell kostnad. Trots att direktiv inom EU föreskriver att maskiner ska konstrueras så att de vibrerar så lite som möjligt genom att använda tillgänglig teknik så efterlevs inte detta. För en stor del av vibrerande verktyg har endast begränsad teknikutveckling skett de senaste 40 åren.

Vi anser att maskiners maximalt tillåtna vibrationer måste regleras och stegvis skärpas. Detta görs redan idag för buller på många maskingrupper så varför inte på vibrationer som ofta orsakar skador? En skärpning av kraven skulle driva fram en teknikutveckling och öka seriösa tillverkande företags konkurrenskraft och framförallt minska vibrationsskadorna hos användarna.

Det borde gå att införa ”förbud” mot vissa typer av arbetsoperationer där vi vet att gränsvärdet överskrids redan när man arbetat mindre än 15 minuter med verktyget under en arbetsdag. Alternativt kan man tänka sig att man kräver att de som använder sådana verktyg ska ha en särskild licens som kan återkallas vid ”missbruk”.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *